Det som jag gillar mest i Jan Guillou's första roman om Carl Hamilton är att han inte hetsar fram karaktären utan det tar mer än halva berättelsen innan Hamilton kliver fram och tar någon form av huvudroll, det gör ju att man hinner lära känna det svenska kontraspionagets nya mänskliga vapen ordentligt innan det börjar smälla på allvar. I den här historien så är det en hög tjänsteman inom Säpo som blir brutalt mördad och där spåren leder mot både Palestinska grupper och Israelisk säkerhetstjänst.
Tyvärr så tycker jag att det till och från blir lite tråkigt när författarens intresse för det politiska i Mellanöstern lyser igenom och han nördar in sig i det och på något sätt drar iväg från huvudvägen.
Skickligt skrivet är det om en karaktär som ju är fascinerande och intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar