August Strindberg: Ett Liv (1985)

 

Egentligen så känns det dumt att gnälla på den här serien i sex delar eftersom den är så jädrans bra i alla detaljer, från regin, skådespelare till fotot, omgivningarna och musiken men jag personligen saknar lite mer av allt som August Strindberg skrev för hans författarskap passerar bara lite i förbifarten när han själv pratar om nåt han håller på med och då är det egentligen bara Fröken Julie och Mäster Olof som nämns.

Detta är lite konstigt eftersom han ju skrev över 60 pjäser.

Här är det istället han själv som person som är i centrum, han och dom kvinnor han omgav sig med och hans lynniga humör som med tiden utvecklar sig till djupa depressioner och förföljelsemani nästintill galenskap.

Ett fascinerande, imponerande och intressant drama skrivet av P.O. Enqvist  regisserat av Johan Bergenstråhle och Kjell Grede och med en helt enastående Thommy Berggren i rollen som August Strindberg.

 

Beck: Ett Nytt Liv (2021)

 

Martin Beck har kommit hem från sjukhuset och hinner knappt hälla upp en drink på balkongen med grannen innan han är tillbaka på polishuset trots läkarnas råd om att ta det lugnt.

En Dansk gangster hittas skjuten i vattnet under Liljeholmsbron och spåren leder till ett dataföretag.

Martin Beck är inte längre huvudkaraktären i den här serien, den delas istället mellan poliserna Alexandra Beijer, Josef Eriksson, Oskar Bergman, Jenny Bodén och så Steinar Hovland som här kommer tillbaka från sin lilla utflykt till Norge.

Det är kul att återse det här gänget och den här filmen är också väldigt välgjord, våldsam och spännande trots en och annan scen som är lite hafsigt gjord.

Två historier som egentligen är en och samma och som pusslas ihop på ett utmärkt sett.

Svart Cirkel av Jonas Moström (2006)

 

Den före detta popstjärnan Rick Johnson,välkänd profil i Sundsvall hittas brutalt mördad på ett hotellrum i staden. Han hittas av en anställd på hotellet sittandes i en fåtölj med en porrtidning i handen och kokain i fickorna.

Samtidigt som Julen närmar sig så får Kriminalkommissarie Johan Axberg och hans kollegor inom Sundsvallspolisen nu extra mycket att ta tag i samtidigt som Axberg hela tiden funderar på om hans förhållande med Karolina som nu befinner sig i Stockholm verkligen är ett förhållande längre.

En historia om en tragisk händelse långt tillbaka i tiden som föder ett hämndbegär i nutid.

Mycket bra och tajt skrivet och liksom i den första boken om Kriminalkommissarie Johan Axberg så råkar hans bästa vän och läkaren Erik Jensen bli inblandad på allvar i händelserna också.

A Place Beyond Shame (1980)

 

Regi: Fred J. Lincoln & Sharon Mitchell

Manus: Dr. Z, Roger Caine & Fred J. Lincoln

Foto: Joâo Fernandes

Musik: Jack Justis

Producent: Fred J. Lincoln & Sharon Mitchell

Seka, som var en av 70 och 80-talets stora inom sexfilm spelar här sig själv där hon söker hjälp hos en känd psykolog för att få hjälp med att gå in i sig själv och locka fram den sexlust som helt har försvunnit.

Inte för att sexfilm brukar bjuda på några intressanta manus men på 70-talet så kom det ändå en del som ändå hade någon form av historia och oftast med lite humor i men just den här har en föga originell historia och det finns inget annat i den här filmen som har något originellt eller ens spännande erotiskt heller. Det är utslätat och tråkigt rakt igenom.

Bonusfamiljen: Säsong 4 (2021)

 

Om man tyckte att dom tre tidigare säsongerna varit rätt kaosartade så är det ingenting jämfört med denna, fjärde säsongen. Allting går käpprätt åt helvete för i stort sett alla inblandade från det första avsnittet då Eddie håller på att bränna ner Martin och Simas lägenhet till det sista avsnittet då ett antal förhållanden inte bara knakar i fogarna utan rasar okontrollerat. Det är egentligen bara Katjas sambo Henrik som glider igenom hela säsongen som en helylleperson och helt oskadad av allting som bokstavligt rämnar runtomkring honom.

Om dom tidigare säsongerna hade humorn som grundsten så väger nog det allvarliga dramat tyngre här även om det finns rikligt med dråpligt komiska delar. Skådespelarna är precis som förut riktigt bra och Christer Lindarw som ju egentligen inte är en ren aktör imponerar verkligen.

Säsongen känns dock lite för mycket. Man hoppas att det ska kunna gå bra för åtminstone någon av dom inblandade men lyckan är inte direkt närvarande här.

 

Kvarteret Skatan: Säsong 1 (2003)

 

En alldeles strålande första säsong med sanslösa sketcher som inte bara är hysteriskt roliga utan också är inlindade i någon form av deprimerande grådaskighet med karaktärer som kanske inte befinner sig så långt ifrån verkligheten.

Allting ackompanjeras av hård synthmusik som för tankarna till 80-talets Berlin vilket också bidrar till stämningen i serien.

Lastbart av Björn Hellberg (2021)

 

Två yngre campare blir vittne till ett grymt mord på en kvinna vid en sjö och gärningspersonen som inser sig ha blivit iakttagen ger sig ut på jakt efter dom.

Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor får två mord samtidigt att pussla med och det verkar också som om Chefsåklagare Yngve Brockman är förföljd av någon hotfull person.

En ganska rak och lättillgänglig historia men definitivt inte mindre intressant och spännande. Som vanligt så är det en ynnest att få ta del av Björn Hellbergs språkhantering och karaktärerna i Staden känner man ju vid det här laget väl.

Min Pappa Marianne (2020)

 

https://youtu.be/PH58gPi-BFs?si=xSMEVXnswG36ffn6

Efter att ha gjort slut med sin otrogna pojkvän så tar den arbetslösa journalisten Hanna (Hedda Stiernstedt) sitt pick och pack och flyttar från Stockholm tillbaka till sina föräldrar och yngre bror i Alingsås. Hon får en praktikplats på SVT:s lokala nyheter samtidigt som hennes pappa som spelas av Rolf Lassgård och som är präst i staden avslöjar en hemlighet som kommer att förändra allt för familjen.

En riktigt bra film som har en verklighetsbakgrund med enastående skådespelare i alla mindre och större roller. Det är roligt, pinsamt och allvarligt dramatiskt och även om slutet är så där typiskt Hollywoodskt, "och så levde dom lyckliga i alla sina dagar" så gör det absolut ingenting.

Narrspegel av Björn Hellberg (2020)

 

En hundälskande äldre man blir påkörd och avlider under en promenad i Staden en kväll. Föraren av bilen smiter från platsen men blir iakttagen av en annan flanör. Detta blir inledningen till ett antal grymma våldsdåd med dödlig utgång och en mängd spretiga ledtrådar för Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor att ta tag i.

En historia med en diger samling tillfälligheter som en och en inte verkar ha med någonting att göra men som ändå i slutändan knyts ihop på ett alldeles strålande sätt av författare Hellberg som på sitt vanliga sätt behandlar det Svenska språket på ett imponerande sätt.

LasseMajas Detektivbyrå: Von Broms Hemlighet (2013)

 

Lasse och Maja har hittat en kista som tillhört den gamle kompositören Alexander Von Broms som nu står uppställd till allmän beskådan i Valleby's kyrka men ingen har ännu lyckats öppna kistan. Allting ändras dock när tre av Von Broms släktingar kommer på besök, kistan försvinner plötsligt och tre ringar kommer att ha en betydande inverkan på mysteriet.

Även om barnen i denna film inte riktigt håller lika hög klass som den förra så är detta en välgjord, rolig och spännande historia som borde kunna roa alla i familjen oavsett ålder.

Likspett av Björn Hellberg (2017)

 

Flera personer oberoende av varandra vittnar om en djävulsliknande clown som skrämmer slag på människor i Staden. Först så tar Kriminalkommissarie Sten Wall och hans kollegor detta med en klackspark men när två cyklister hittas döda i samband med att denne cirkusutklädde person synts till så ändras statusen på mysteriet.

Som vanligt när det kommer till Björn Hellberg så är historien på något sätt underordnad det skrivna ordet. Hellberg formligen briljerar här och det är så pass imponerande att man faktiskt glömmer bort själva berättelsen och vilken utgång allt till slut får. En intressant del i böckerna om Sten Wall är att upplösningen tenderar att komma allt tidigare även om boken är långt ifrån slut. Om ni förstår vad jag menar?

LasseMajas Detektivbyrå: Kameleontens Hämnd (2008)

 

En myt innehållande en nedgrävd skatt, en stulen byst och en förbannelse, en nyligen frisläppt bov och ett kommande bröllop, en polismästare som tror att han håller på att bli galen och invånare i Valleby som är säkra på att han blivit det. Det är vad Lasse och Maja har att ta itu med och givetvis så löser dom två det hela i slutet så att lugnet åter kan lägra sig över den lilla staden.

En riktigt bra film regisserad av Henrik Georgsson som bygger på karaktärerna som författaren Martin Widmark skapat. Skådespelarna är fantastiska i sina karaktärer och historien är klurig och smart, det är spännande, roligt och dramatiskt men kan kanske vara lite läskigt för dom mindre.

Baron Blood (1972)

 

Original titel:  Gli Orrori Del Castello Di Norimberga

Amerikanen Peter Kleist (Antonio Cantafora) har kommit till Österrike för att ta reda på lite mer om sin farfarsfar Baron Otto von Kleist som gick under namnet Baron Blood och som sas ha torterat och mördat över 100 människor i sitt slott.

Han möts av sin morbror Karl (Massimo Girotti) som kör honom till slottet där han blir presenterad för den unga Eva (Elke Sommer) som jobbar med att restaurera den gamla byggnaden. Eva blir intresserad av Peters berättelse om sin anfader och när han säger att han har med sig ett dokument med en besvärjelse som ska kunna väcka den döde Baronen till liv så beslutar dom sig för att försöka.

Den Italienska regissören Mario Bava som ligger bakom den här filmen är ju en legend i filmbranschen och har ju inspirerat sådana som Quentin Tarrantino, Martin Scorsese, Tim Burton och Dario Argento men tyvärr så räcker det inte riktigt med en legend-status för att rädda just den här produktionen som är rätt sunkig förutom ett rätt coolt foto av Antonio Rinaldi och Mario Bava.

Själva historien är rätt löjlig och förutsägbar, skådespelarna rätt stela och dom få ögonblicken som är bra är tyvärr alldeles för få.

 

Motherless Brooklyn (2019)

 

Edward Norton har tagit Jonathan Lethems roman från 1999 och flyttat tillbaka historien till 1957, regisserat den här filmen och satt sig själv i huvudrollen som privatdeckaren Lionel som när han ska undersöka mordet på sin chef, vän och mentor Frank (Bruce Willis) dras in i ett politiskt spel av mord, pengar, makt och privata hemligheter där den färgade unga kvinnan Laura (Gugu Mbatha-Raw) helt omedvetet har en viktig roll.

Lionel lider av Tourettes syndrom och får hela tiden be folk om ursäkt för vad som kommer ut ur hans mun vid alla möjliga och omöjliga tillfällen.

Edward Norton har gjort ett mycket bra jobb som regissör och är strålande i huvudrollen. Det är en snygg visuell resa tillbaka i tiden i gammal klassisk deckartradition, berättelsen lunkar på i ett lugnt och behagligt tempo genom Brooklyn och Harlem med disig jazzmusik i bakgrunden.