The Warrior's Way (2010)

Yang tillhör klanen "Sad flutes" som har legat i krig med en annan klan i över 500 år.
Yang tror sig ha dödat den sista krigaren av motståndarna men hittar en levande människa kvar, ett litet flickebarn.
Någonting i hans annars iskalla krigarhjärta vaknar till liv och han skonar det lilla barnet och tar henne med sig.

Eftersom han har svurit en ed att döda alla av den andra klanen så har han ju nu brutit det löftet och hans egna vänder sig nu mot honom.
Han flyr över havet och hamnar i USA och till slut i en liten, nästan öde stad i västerns badlands som befolkas av ett gammalt tivolisällskap.


Han slår sig ner på orten och öppnar det gamla nedlagda tvätteriet. Här lever han ett lugnt och stilla liv och ingen vet vem han egentligen är men staden terroriseras av ett gäng banditer och som om inte det var nog så är hans egen klan honom på spåren.

Detta var en enastående visuell upplevelse från första filmrutan till den sista. Fotot är bland det coolaste jag sett och det är en salig bisarr blandning av humor, action och fantasy.
Man hinner knappt dra ett andetag i början innan man handlöst kastas in i ett par sanslöst häftiga svärdsdueller sen så går berättelsen ner i tempo och man får följa Yang's förhållandevis lugna tillvaro när han så sakteliga vänjer sig vid sitt nya liv i det nya landet.
Denna rogivande tid är dock bara tillfällig. När sen både ortens råbarkade busar rider in i staden samtidigt som hans landsmän dyker upp så förvandlas den lilla sömniga hålan till ett krigsskådespel av sällan skådat slag och det är nästan 40 minuter av sanslösa stridsscenerier.

Det är nästan så att det blir lite väl övermäktigt men det är vackert, skruvat och sanslöst coolt.

Public Enemies (2009)

Det är den första halvan av 1930-talet och John Dillinger är USA:s mest efterlyste brottsling.
Han jagas över hela landet av federala säkerhetsavdelningen ledd av agenten Melvin Purvis.

En kväll på en nattklubb så träffar Dillinger den unga brunetten Billie Frechette och dom inleder ett förhållande som innebär att hon hädanefter följer honom och hans män på deras rånarturnéer.

Michael Mann som regissör, Johnny Depp och Christian Bale i dom ledande rollerna kändes ju som riktigt bra förutsättningar men tyvärr så grusades förväntningarna jag hade en del.

Det är ganska segt och långdraget och jag hade lite svårt med Depp som den hårde bankrånaren John Dillinger. Han kändes lite för bildskön för den personen.

Filmen börjar ju mitt i hans brottsliga liv och man saknar historien om hur allt började, det blir lite rörigt när man helt abrupt kastas in i hans liv och alla personer runtomkring honom.

 Det är först mot slutet av filmen när Dillingers frihetsutrymme bara blir mindre och mindre som det blir lite intensitet och spänning.
Även om Dillinger nu var en folkets hjälte och relativt mån om att inte skada den vanlige Amerikanska medborgaren så känns det lite väl mycket Robin Hood över honom här och allt dåligt som sker omkring honom skylls på dåliga partner istället.

Allting bygger ju på verkliga händelser, det gör det ju lite intressantare och det är hyfsat underhållande men jag kan inte ta bort den där känslan av en liten besvikelse ändå.

Inside Ring (2009)

Original titel: Le Premier Cercle

Milo Malakian, överhuvud i den Armeniska maffian på Franska rivieran önskar inget högre än att hans son Anton snart ska ta över företaget.
Anton vill dock inte fortsätta på brottets bana. Han har ett förhållande med den unga sjuksköterskan Elodie och planerar att köpa en gård med henne och öppna ett hotell.

Milo accepterar inte hans planer och befarar att Elodie kommer att så split i familjen. Samtidigt så är familjen Malakian under uppsikt av den Franska polisen under ledning av inspektör Saunier som ett par år tidigare förlorat en partner i en sammandrabbning med Milo.

Undersköna bilder från den Franska rivieran, lyxuösa bilar och snygga kostymer i det här maffiadramat om den Armeniska familjen Malakian.
Jean Reno som maffiabossen Milo är som vanligt bra och Gaspard Ulliel som spelar hans son är ju bildskön så det förslår och till och från så är det väl rätt spännande men det blir lite många klichéer staplade på varandra för att det ska bli riktigt intressant och i slutändan så är det väl mest underhållning för stunden.

The Skeptic (2009)

Advokaten Bryan Beckett är en man som har väldigt svårt för allting som han inte kan se eller ta på.
Allt som har med religion och tron på övernaturliga saker förkastar han bara som ett tecken på människans svaghet.
Hans faster dör en dag och Beckett flyttar in i hennes stora och mycket gamla hus för att sälja av så mycket han kan av alla saker som blivit kvar där.

Ortens präst Father Wymond varnar dock honom för huset och tycker att han ska hålla sig därifrån.
Det dröjer inte länge förrän han börjar höra och se saker som ligger långt bortom hans fattningsförmåga och samtidigt börjar minnen från hans egna barndom dyka upp, minnen som verkar ha med huset att göra.

Något så ovanligt som en skräckfilm som nästan helt saknar blod och häftiga specialeffekter men det gör verkligen inte denna historia mindre läskig.
Fotot av Claudio Rocha är strålande och krypande läskigt i all sin detaljrikedom och tillsammans med musiken så har det blivit en film som omges av en otrolig spänning rakt igenom.

Bra skådespelare överlag även om Tim Daly i huvudrollen, som advokaten Bryan Beckett som upptäcker saker om sig själv som legat förträngt i så gott som hela hans liv, känns lite stel.

En välgjord och trevlig skräckis kan man väl säga om nu trevlig är ett ord man ska använda när det handlar just om den genren.

 

Borgarklassens Diskreta Charm (1972)

Original titel: Le Charme Discret de la Bourgeoisie

Sex personer från den högre klassen med ambassadören Don Rafael Acosta från lilleputtlandet Miranda i centrum försöker med alla medel få ihop en lunch eller en middag men av någon outgrundlig anledning så misslyckas alla försök.

En fantastiskt skruvad komedi om att aldrig komma till stånd med det man planerar, här i form av att samla några personer för att äta.

Missuppfattningar, åtrå, polis, droger, attentat och ond bråd död är bara några detaljer som får detta möte att misslyckas.

Enastående skådespeleri i denna absurda historia som inleds ganska stillsamt men som sen bara ökar för att sen avslutas i rent kaos för dom inblandade i en blandning av verklighet och fantasi.

Försoning (2007)

Original titel: Atonement

13-åriga Briony Tallis (Saoirse Ronan) bor med sin familj på ett stort gods ute på landet i 1930-talets England. Hon älskar att hitta på historier och drömmer om att bli författare.

En dag så ser hon sin äldre syster Cecilia (Keira Knightley) tillsammans med hushållerskans son Robbie (James McAvoy). Hon missuppfattar det hon ser och blandar ihop sanning och lögn, något som kommer att förändra livet för alla för all framtid.

En historia om den tunna linjen som skiljer sanning från lögn och om att kunna förlåta och försonas.

Jag visste ingenting om denna film innan jag satte mig framför TV:n men det tog bara några minuter innan jag var het såld.

Fotot är enastående vackert och den visuella upplevelsen tillsammans med den fantastiska musiken och skådespelarna gör detta till en helgjuten upplevelse.

Historien lunkar på i ett väldigt lugnt tempo men ändå med en otrolig hetta och en spänning som lurar där i bakgrunden hela tiden.

Regissören Joe Wright har verkligen av en dramatisk och erotisk historia lyckats att sätta ihop en helt fantastisk film.

Filmen blev nominerad för 7 Oscar och vann en för bästa foto av Seamus McGarvey.

   

Alla Kungens Män (2006)

Original titel: All The Kings Men

Sydstatsadvokaten Willie Stark (Sean Penn) kritiserar ett skolbygge i 1940-talets Louisiana då han misstänker korruption och mutade politiker. Efter att skolan efter en tid rasar ihop och där tre barn dör så börjar lokalbefolkningen lyssna på vad Stark har att säga om styret i staten och det dröjer inte änge förrän han ställer upp i guvernörsvalet.

Willy Stark gör mycket för delstaten men han är också stenhård mot dom som går emot honom och gör precis vad som helst för att få sin vilja igenom.

Det verkligen vibrerar om Sean Penn i den här filmen och det är mäkta imponerande att se honom stå ute på landsbygden och hålla tal för den fattiga ortsbefolkningen.

Tyvärr så känns filmen lite seg vissa stunder trots väldigt bra skådespelare som Jude Law, Anthony Hopkins och Kate Winslet men fotot av Pawel Edelman är enastående och Sean Penn är som sagt strålande och räddar det mesta med sin totala närvaro.

The Last Exorcism (2010)

https://youtu.be/F3cI0pArMA0?si=7vQ0F2IdarDScgNd

Cotton Marcus (Patrick Fabian) är en präst som starkt tvivlar på sin tro men ändå reser runt på landsbygden i form av sitt ämbete och helar sjuka människor och fejkar dramatiska seanser, allt för att han ändå tror att dom människor han besöker tror så starkt på det han gör att dom blir botade från sina påstådda sjukdomar.

Några dokumentärfilmare följer med honom när han ska besöka den unga flickan Nell (Ashley Bell) vars far påstår är besatt av en ond ande.
Marcus ser genast tecken på inbillning och försöker få fadern att inse att här är det en psykologisk orsak som bäst botas av en läkare.

Allting tar dock oväntade vändningar och Marcus och filmteamet inser snart att ingenting på denna ensligt belägna gård är vad dom först trodde att det var.

På ett gammaldags filmsätt så är detta mer psykologisk skräck än våld med fantastiska effekter och detta kombineras med ett fantasifullt manus med en hel del oväntade svängar.
Trots att det inte är så mycket blod och våld så är det en fruktansvärd obehaglig stämning som genomsyrar hela filmen och mycket har ju att göra med att man får se hela historien genom dokumentärfilmarens kameraöga och det gör att det hela känns mycket realistiskt och skrämmande.

Dom relativt okända skådespelarna är mycket bra och även om man kanske skulle vilja veta mer när slutet väl kom så var detta en oväntat chockerande och bra upplevelse.