Olycksfågeln av Camilla Läckberg (2006)

 

Patrik får en ny kollega på polisstationen, Hanna Kruse som innan hon ens fått sätta sig ner vid sitt skrivbord får följa med ut till en trafikolycka där en kvinna hittas död bakom ratten.

Det dröjer dock inte länge förrän misstankar om brott börjar infinna sig.

Erika är orolig för sin syster Anna som nu bor inneboende hos henne och Patrik och som efter hennes mans död befunnit sig i en djup depression och i samma veva så förbereds inspelningarna av dokussåpan Fucking Tanum  på orten vilket framkallar blandade känslor hos invånarna.

Den bästa boken hittills jag läst av Läckberg. Historien flyttar sig smidigt framåt och intrigerna med alla detaljer och vinklingar lyfts fram sakta men säkert och skickligt. Här känns det också som om författaren inte ansträngt sig för att emellanåt vara lite rolig utan humorn, det lilla som finns kommer spontant vilket funkar bra.

  

Låt Den Rätte Komma In av John Ajvide Lindqvist (2004)

 

I den ganska färglösa förorten Blackeberg utanför Stockholm så bor 12-årige Oskar. Han drömmer sig bort i sina skräcknoveller och önskar bli en hämnare som kan ta hand om Johnny, Micke och Thomas som varje dag mobbar honom psykiskt och fysiskt. 

Samtidigt som en pojke hittas brutalt mördad nere vid Mälaren så möter Oskar den mystiska Eli och här tar hans liv en helt ny vändning.

En riktigt bra och imponerande debutroman som är nervkittlande mystisk, skrämmande och brutal och samtidigt fylld av värme och kärlek.

Paria av Björn Hellberg (2003)

 

Björn Hellbergs första roman i serien som utspelar sig i den fiktiva staden Loviken visar upp en stad där dom sociala klyftorna är djupa och där uteliggare och prostituerade är en stor del av befolkningen i området som kallas Kloakråttan.

Inom bara ett dygn så hittas tre mördade personer som tillhör samhällets mest utsatta och det som först verkar vara rutinärenden blir snart en jakt på en systematisk och brutal mördare.

Som vanligt så är det en ynnest att läsa allt som Björn Hellberg skriver, han behandlar det svenska språket med respekt och mejslar ut karaktärerna ordentligt skarpa och som läsare här så får man en liten inblick i en trasig och tragisk del av vårt samhälle. Spännande och våldsamt och så med författarens underfundiga humor där också.

 

Clark (2022)

 

Jag är delad i två läger vad det gäller den här seren om vårt lands mest kände brottsling Clark Olofsson och jag förstår också dom kritiska rösterna som höjts om den.

Ser man på serien med cineastiska ögon så är det ett konstverk i alla detaljer. Regissören Jonas Åkerlund äger ju ett enastående bildspråk så var sekund är ju en visuell upplevelse utöver det vanliga och skådespelarna med Bill Skarsgård som Clark är helt magiska även om dom som Arja Saijonmaa bara är med i ett par sekunder som en äldre tant i kön på en bank.

Men...Den riktige Clark Olofsson har i hela sitt liv varit ett psykopatiskt svin som manipulerat alla i sin omgivning och det är bara ren tur att han inte dödat någon människa längs vägen som enbart handlat om att sitta i fängelse, varit på flykt, rånat banker, festat och knullat.

Han framställs ju här som en glad oförarglig filur som bara vill ha roligt, att han förstört livet för hundratals människor kommer tyvärr aldrig riktigt fram.

Ser man denna historia bortom den verkliga personen så är det i alla fall förbannat underhållande och fantastiskt bra.

The Bay: Säsong 3 (2022)

 

Kommissarien Lisa Armstrong (Morven Christie) har nu slutat inom polisen och flyttat från kuststaden Morecambe Bay och hennes efterträdare Jenn Townsend (Marsha Thomason) hinner inte ens sätta sig vid sitt skrivbord innan en ung lovande boxare hittas brutalt ihjälslagen ute i bukten.

Jag gillade dom två första säsongerna men är inte riktigt lika förtjust i denna även om serien bygger på en bra historia med intressanta karaktärer och i en miljö som känns äkta realistisk.

Marsha Thomasons karaktär Jenn Townsend funkar tyvärr inte så bra. Hon brottas med en del saker från sitt förflutna som skulle kunna bli ett intressant trassel i sitt nya jobb men istället så blir bara karaktären en gnällig person som man alltför ofta retar upp sig på.

Blodsband av Edvard Fenvik (2020)

 

Det är i mitten av 90-talet. Fyra killar avslutar sin militärtjänstgöring med att åka på en kryssning mellan Stockholm och Helsingfors och på natten så misshandlar och våldtar två av grabbarna en ung tjej i deras hytt.

25 år senare så hittas en av männen som nu är en respekterad advokat, brutalt mördad och lemlästad i sin lägenhet.

Kriminalinspektörerna Oscar och Sasha tror att det är ett enkelt fall eftersom mängder med spår hittas på platsen men fallet kompliceras när ett nytt lik dyker upp som också visar sig till höra det gamla kompisgänget från kryssningen.

Riktigt bra debutroman av Edvard Fenvik som har snidat skarpa karaktärer och fint utmejslade miljöer och jag gillade verkligen poliserna Oscar och Sasha och deras chef Martin. Det är tajt och spännande, brutalt och dramatiskt men även med en del komiska detaljer i all tragik och brutalitet.

Den Som Dödar av Samuel Karlsson (2018)

 

Den äldre enstöringen Eskil Berg bor ute i ett litet torp en bit utanför Hultsfred och är ett välkänt ansikte i den lilla staden.

En dag så hittas han brutalt misshandlad i sitt sovrum och kriminalkommissarie Louise Hård får fallet på sitt bord.

Det som först verkar vara ett rånförsök visar sig dock ha förgreningar tillbaka i tiden till 60-talets Kongo och Eskil Berg visar sig inte riktigt vara den man alla har trott.

En riktig internationell politisk gryta med allt vad detta innebär av hemliga organisationer, lejda mördare, våld och hämnd. Riktigt bra skrivet och lättläst trots alla till en början lösa trådar som inte verkar kunna få fäste någonstans.

Bäckström: Säsong 2 (2022)

 

Sveriges kändaste Kriminalkommissarie Evert Bäckström (Kjelle Bergkvist) beger sig för att göra upp med mannen som han hatar mest av allt, kändisadvokaten Tomas Eriksson (Jens Hultén) men väl på plats så hittar han Eriksson brutalt mördad.

Med hjälp av kommissarie Ankan Carlsson (Agnes Lindström Bolmgren) och poliserna Peter Niemi (Rolf Lydahl), Kristian Olsson (Filip Berg) och Adam Olzzon (Peshang Rad) så hittar dom spår som leder till kungahuset och antik rysk konst.

Den här andra säsongen av Bäckström bygger precis som den förra säsongen lite löst på böckerna av Leif GW Persson och tyckte man att Bäckström var dryg och självupptagen då så är han nog snäppet värre här.

Det är välgjort med bra skådespelare men jag retar upp mig lite på alla dessa drömsekvenser som läggs in i parti och minut och som efter ett tag bara känns i vägen.

Under hållande är det i alla fall.