En roman om stormaktstiden i Sverige, en tid då hela norra Europa brann. Vi får vara med om hur det var att leva under 1600-talet både ur soldatens synvinkel och dom människor utan vapen som ändå drabbades hårt och Erik Jönsson Dalbergh som föddes 1625 i Stockholm och som under sin livstid endast skulle få uppleva några få år av fred.
Det är en imponerande mustig och maffig berättelse av Peter Englund som verkligen kryper in under skinnet på det som hände i mitten av det kaotiska 1600-talet.
Fascinerande och enastående läsning från första sidan till den sista.
Disney's andra långfilm efter Snövit blev historien om den lilla trädockan Pinocchio (Dickie Jones) som efter en önskan av hans skapare, träsnidaren Gepetto (Christian Rub) kommit till liv.
Det är en grym saga där många delar antagligen skulle uppröra om filmen hade gjorts idag. Den innehåller ett antal onda karaktärer som alla försöker lura Pinocchio men som givetvis till slut visar äkta mod och karaktär med hjälp av sin följeslagare Benjamin Syrsa (Cliff Edwards).
Imponerande animeringar och mera hemsk än rolig och så innehåller den sången som sjungs av Benjamin Syrsa, When You Wish Upon a Star som sen skulle bli Walt Disney's signaturmelodi.
Om man nu ska plocka godsakerna från andra filmer och sen sätta ihop en egen film av dessa så måste man göra detta på ett riktigt skickligt sätt om det ska bli något bra.
Allting här från historien, skådespelare, musik och scenerier är kopior från Sergio Leone's klassiska spaghettiwesterns, bara det att regissören Leopoldo Savona inte varit bra nog att pussla ihop detta.
Anthony Steffen spelar revolvermannen Killer Kid och han är så själlös att en död vore bättre att ha i huvudrollen. Denne tyste hjälte ska bistå revolutionen i Mexiko där den grymme Kapten Ramirez (Giovanni Cianfriglia) skjuter alla som vägrar berätta var revolutionärernas ledare El Santo (Howard Nelson Rubien) gömmer sig.
Givetvis så är det lite romantik med i historien också, här är det den vackra och tuffa Mercedes (Luisa Baratto) som får Kid att åtminstone mjukna lite.
Filmen som producerats i Italien är inte dubbad och det känns lite underligt när både mexikanare och amerikanare pratar italienska med varandra men faktum är att det inte hade spelat någon roll vilket språk dom än talat, ingenting hade blivit bättre.
Den här iskalla thrillern som utspelar sig i -30 grader på Sydpolen är gjord efter gammal engelsk deckartradition där vi har ett antal karaktärer som en efter en mördas och där både vi som tittare och dom inblandade ställs inför fler och fler frågetecken ju längre berättelsen går.
Johan (Alexandre Willaume) kommer tillbaka till forskningsstationen Polaris VI på Sydpolen efter den 6 månader långa vintern bara för att hitta alla utom två mördade och dom överlevande Professor Arthur Wilde (John Lynch) och läkaren Maggie Mitchell (Katharine O'Donnelly) skyller på varandra och har två skilda förklaringar om vad som hänt.
Det är mörkt och kallt, våldsamt och spännande även om det kanske blir lite stelt och kryckigt ibland.
Strippan Jeanette (Susanne Loret) råkar ut för en bilolycka där hennes ansikte blir vanställt. Hon kommer i kontakt med den mystiske Professor Alberto Levin (Alberto Lupo) som lovar att återställa henne men det hon inte vet är att han injicerar henne med ett serum gjort på döda kvinnor som Levin själv tar livet av på nätterna då han förvandlad till något sorts monster smyger omkring på stadens gator.
Varför denne Levin förvandlas till ett monster får man inte veta i denna Italienska skräckthriller men man bryr sig inte nämnvärt för denna, till Engelska dubbade film är så dålig att ett och annat frågetecken bara livar upp det hela.
Tuva Novotny har regisserat den här filmen efter en roman av Fredrik Backman och själva andemeningen är väl att det aldrig är för sent att förverkliga sina drömmar, att byta riktning i livet hur fastklistrad man än sitter.
Pernilla August är enastående bra som Britt-Marie som i 40 år levt i skuggan av sin man Kent (Peter Haber), sett till att han fått mat i sig, haft rena kläder, ett välstädat och ordnat hem medans han själv rest runt i jobbet och dessutom haft en älskarinna vid sidan om.
När sanningen uppdagas så lämnar hon sitt inrutade liv, tar ett jobb som fritidsledare på den lilla orten Borg och ser sig efter bara någon dag som fotbollstränare för bygdens ungdomslag.
Grundhistorien har ju så pass mycket så att detta skulle kunna ha blivit riktigt bra men det lyfter liksom inte riktigt utan håller sig till det där småtrevligt mysiga. Det är en må-bra-film och som en sådan så funkar det väl bra men jag skulle ha velat haft lite mer trots Pernilla August i huvudrollen och en riktigt bra Peter Haber som ju ändå inte är med speciellt mycket.
Tvåbarnsmamman Vera (Mia Skäringer) har blivit lämnad av sin man och förlorat jobbet när hon genom en platsannons får en möjlighet att starta om från början på den lilla orten Ängelby. Hon packar in barnen i bilen och ger sig iväg på vinst och förlust men precis innan dom är framme så råkar hon i mörkret köra på en ung kille, en olycka som kommer att föräa allas liv i framtiden.
En svensk Twin Peaks är väl inte en så dum beskrivning på den här serien. Varenda människa i Ängelby har en maxad skumnivå och verkar sitta inne på mängder med hemligheter och så finns den där mystiska stenen i skogen som har med dom gamla egypterna att göra och som bär på mörka krafter som förändrar och vrider sinnet på den som rör vid den.
Intressant och mystiskt är det men tyvärr så är det väldigt ojämnt med både regin och skådespeleriet, det blandas hejvilt både högt och lågt. Bäst är väl ändå Michaela Thorsén som spelar polisen Viveka och som bjuder på en del hysteriskt roliga kommentarer.
Vetenskapsmännen Quent Brady (Jim Davis) och Dan Morgan (Robert Griffin) håller på med förberedelser för bemannade rymdfärder och experimenterar med djur. När dom skickar upp en raket med getingar så går någonting fel och raketen störtar vid en vulkan i ett svårtillgängligt område i Afrika kallat Green Hell där en viss Dr Lorentz (Vladimir Sokoloff) och hans dotter Lorna (Barbara Turner) har sin läkarstation.
Getingarna som utsätts för radioaktiv strålning vid kraschen ökar i storlek av en SL buss och börjar terrorisera både djur och människor i området. Brady och Morgan beger sig till platsen där dom får reda på att Dr Lorentz precis dödats av insekterna och bestämmer sig för att bege sig mot vulkanen beväpnade till tänderna.
Skådespelarna gör väl vad dom kan här men dom har ju ett rätt löjligt manus att arbeta med och monster effekterna är väl bland filmhistoriens sämre. Det som imponerar är väl antalet statister som är med och måste ha varit flera hundra.
En historia som kanske är ännu mer aktuell idag än när den kom 1954.
En man utan namn (Helmut Dantine) dyker upp på ett värdshus i en mindre stad och visar sig kunna hela sjukdomar genom att enbart röra på personerna ifråga.
Mannen berättar att han är på besök från planeten Venus och är på Jorden för att förbereda ett besök av sina överordnande som vill ha ett möte med makthavarna på Jorden.
Främlingarna från Venus vill varna människorna på Jorden för att kriga, använda kärnvapen och förstöra planeten eftersom det kommer ha effekt på alla andra planeter i solsystemet också men politikerna och militären börjar givetvis istället genast smida planer på hur dom ska kunna stjäla utomjordingarnas teknologi och vägrar lyssna på besökarnas fredliga råd.
Riktigt intressant film med bra skådespeleri och en bra historia som klarar sig bra utan action, våld och häftiga effekter.
Den amerikanske reportern Mike (Paul Douglas) och hans brittiske vän Howard (Leslie Phillips) är på väg med tåg till Saltzburg när deras vagn av misstag kommer in på ett sidospår och in över gränsen till det okända alplandet Gudavia. Detta rike visar sig vara styrt med järnhand av den mystiske Dr Boronski som utför experiment på landets barn för att skapa framtida robotliknande invånare som enkelt ska kunna styras.
En intressant film i spåren efter Nazityskland och dess obehagliga vetenskapsmän och med några mänskliga försök som ser ut och rör sig som dom zombies som man sen flera år senare skulle få se i allehanda filmer. trots några, lite fåniga försök till humor så är den är riktigt välgjord med en imponerande explosiv avslutning.
En gammal norsk krigsveteran från 2:a Världskriget som stred på Hitlers sida mot ryssarna planerar ett attentat i Oslo. För att utföra sin aktion så kontaktar han unga nynazister. Tanken är att straffa en man som han anser ha skadat den norska nationen mer än någonting annat.
I den här maffiga berättelsen så får poliskommissarie Harry Hole sätta tänderna i fanatiska övertygelser från gångna tider som han måste se till att ordna upp innan nationaldagen kommer.
Jag tycker att denna är den hittills bästa historien om den rätt slitna polisen Harry Hole, det är en mustig och detaljrik, historiskt intressant och våldsam thriller.
Detta var den första romanen som Stephen King fick publicerad och det är ju verkligen inte någon dussindebut direkt.
Det är en ytterst obehaglig och tragisk historia om den mobbade Carrie White som lever med en fanatiskt religiös mor som inte tillåter sin dotter att ens komma i närheten av ett liv som vanliga ungdomar lever.
Hon får i alla fall chansen att gå på skolans vårbal och trotsar därmed sin mor men balen som till en början är det mest fantastiska Carrie upplevt förvandlas på ett ögonblick till något som ingen överlevande i staden någonsin kommer att glömma.
Spännande, sorgligt tragisk, läskig och förbannat bra.
Att förklara handlingen i den här skräckfilmen är ju nästan som att förklara meningen med livet, inte helt enkelt alltså.
Ett tåg som kallas Mord & Mysterietåget ska lämna stationen under Halloween och på tåget så finns det både vanliga passagerare och så skådespelare som under resan ska spela upp en pjäs innehållande mysterier och en eller flera mord och ingen ska veta vilka som är aktörer och vanliga resenärer och detta vet inte vi som tittare heller.
Ett mord sker givetvis ganska snart men om detta tillhör showen eller är på riktigt, ja det vet man inte riktigt men medans man sitter och funderar på det så spårar tåget ur i en kurva. Ja i alla fall så spårar just den vagnen där dom personer vi lärt känna finns, resten av tåget verkar ju på något konstigt sätt ha fortsatt.
Vagnen glider i alla fall ner i en sjö där den ligger och flyter och när passagerarna kommer till sans så märker dom att land bara är några simtag bort men saker och ting försvåras ju av att det verkar finnas något monster i sjön som drar ner alla den kan komma åt. Vid det här laget så har man ju som tittare redan glömt bort det där med pjäsen på tåget för att istället undra va fasiken denna historia är på väg någonstans.
Om allt detta verkade diffust så klarnade ingenting upp senare heller, det blev bara konstigare och när slutet kom så satt man där och frågade sig själv vad man egentligen hade sett för något.
