Stilla Natt, Blodiga Natt (1974)

Org Titel:  Black Christmas

År:  1974

Land:  Kanada, USA

Genre:  Skräck

Det är dags att fira Jul och tjejerna på studenthemmet har fullt upp med att planera för helgen när dom börjar få underliga samtal där mannen som ringer blandar snuskigheter med rena dödshot.

Dom tar inte så allvarligt på samtalen förrän en av tjejerna försvinner.

Regissören John Carpenter har sen Halloween 1978 förknippats med den där kameratekniken att få oss tittare att känna oss som om vi är i mördarens kläder men den här filmen som är gjord fyra år tidigare visar att regissören Bob Clark och fotografen Reg Morris faktiskt var först och man undrar ju om inte Carpenter har fått en del ideer härifrån.

Jag såg denna film i början av 80-talet och nu när jag satte mig i fåtöljen för att åter gå igenom den så kom jag på mig själv med att inte komma ihåg vad jag tyckte om den då.

Det spelar dock ingen roll för den är riktigt bra.

Det är en mörk skrämmande stämning som andas Dario Argento över hela produktionen blandat med glada julsånger och pyntade granar och så en galning som mördar urskiljningslöst utan vad det verkar någon som helst mening.

Fotot och regin är som sagt mycket bra, skådespelarna med Olivia Hussey och John Saxon.

Detta är en våldsam skräckhistoria som ändå lunkar fram i ett makligt tempo utan några snabba häftiga klipp och där man egentligen inte får se speciellt mycket blod eller några närgångna våldsscener,

det är det softa kameraarbetet och lekandet med ljus och skuggor som gör allting skrämmande och så givetvis telefonen i huset som spelar en mycket viktig roll.

Stämningsfulla hemskheter mitt i julfirandet.

Sällskapsresan II: Snowroller (1985)

Stig-Helmer reser tillsammans med vännen Ole till dom Schweiziska alperna på skidsemester. Stig-Helmer har stått på skidor en gång i sitt liv som liten och anmäler sig till ortens skidskola där han träffar Lotta som också är nybörjare.

Den här historien ligger ju inom samma ramar som filmen Sällskapsresan där den enda egentliga skillnad är att den istället utspelar sig i Alperna.

Det känns ju som om regissören och manusförfattaren Lasse Åberg har fått en hel del gratis här eftersom han har kunnat flytta över en hel del idéer från just Kanarieöarna till dessa Alper men han gör det ju skickligt så det fungerar ju, det känns inte som några upprepningar på något sätt och har man någon gång varit på en skidsemester här hemma eller i Alperna så kan man inte undgå att roas ordentligt.

Björn Granath som familjefadern Göte Jönsson är helt underbar och den man minns bäst i den här skidslintarhistorien där vi självklart också ser Jon Skolmen som den alltid lika positiva norrmannen Ole och så har vi Staffan Ling som den snusande norrlänningen Hedlund.

Lite ojämnare än den förra filmen men till och från riktigt roligt och bra.

Spielberg (2017)

Titel:  Spielberg

År:  2017

Land:  USA

Genre:  Dokumentär

Dokumentär om en av filmhistoriens mest inflytelserika och populära regissörer där vi får följa Steven Spielberg från dom tidiga tonåren, hans första hemmagjorda filmer till sitt jobb som regissör för TV i slutet av 1960-talet, långfilmsdebuten Duellen från 1971 och hans genombrott med Hajen 1975 till dom senaste produktionerna.

Mängder med skådespelare, regissörer, manusförfattare, syskon och föräldrar berättar om en man som har levt hela sitt liv genom linsen på en filmkamera.

Strålande och intressant dokumentär, jag hade dock velat gått in lite mer detaljrikt i fler filmer men då hade väl denna två och en halvtimme långa film istället varit två och en halv dag.

Gold (2016)

Titel:  Gold

År:  2016

Land:  USA

Genre:  Drama, Äventyr

Kenny Wells är chef för gruvbolaget Washoe Mining, ett familjeföretag som nu är inne på fjärde generationen.

Det går inte speciellt bra och konkursen är nära när han kommer i kontakt med Michael Acosta som är säker på att det finns oupptäckt guld i Indonesien.

Det här är en film som verkligen går som en berg och dalbana.

Ena sekunden så är allt hopp ute och Wells lever mer eller mindre på gatan för att i nästa ögonblick ha miljontals dollar på kontot och sen i slutet av veckan ha kronofogden efter sig.

Filmen bygger på en verklig händelse men jag vet inte hur mycket av det som verkligen har hänt men om det bara är hälften som är sant så är det ju ändå en helt fantastisk historia.

Matthew McConaughey gör kanske här sin livs roll och är helt enastående som den kedjerökande, whiskeydrickande gruvägaren Kenny Wells som har talang för mineralletande men som definitivt inte klarar av att handskas med affärer och pengar vilket får konsekvenser inte bara för honom utan för alla runtomkring också.

Det är också en historia om stora mäktiga bolag som så fort dom hör talas om guld gör allt för att roffa åt sig så mycket som möjligt och där alla som står i vägen skyfflas undan samvetslöst.

Det är dramatiskt, tragiskt, spännande och så finns det en riktigt cool twist i slutet som givetvis inte ska avslöjas här.

Sharknado 2 - The Second One (2014)

Titel:  Sharknado 2 - The Second One

År:  2014

Land:  USA

Genre:  Skräck. Komedi

Fin Shepard och hans exfru April Wexler är på väg till New York efter att ha räddat världen från den fruktansvärda sharknadon som vi kunde se drabba Los Angeles i den första filmen om denne hajhatande hjälte.

Fin har svårt att koppla av och det med all rätta för precis innan landning så närmar sig ett oväder som åter fyller himlen med blodtörstiga hajar.

Det finns ju katastroffilmer och monsterfilmer, det här är väl en blandning av dessa två genrer men jag skulle också vilja kalla den panikfilm för här springer folk runt i panik och skriker oavbrutet i en timma och 29 minuter medans dom förlorar armar och ben i dom blodtörstiga hajarnas gap.

Tanken är väl att detta ska vara roligt och häftigt men det är bara jävligt fånigt och se en torr hjälte, en massa botoxopererade kvinnor och så idel kändisar som spelar sig själva, antagligen för att regissören Anthony C. Ferrante tror att vi tittare tycker det är döballt.

Näe, jag hejade på hajarna från första till sista sekund.

Fargo (1996)

Jerry Lundegaard arbetar som försäljare på sin svärfars bilfirma men har hamnat i svåra ekonomiska problem och ser som enda utväg att låta kidnappa sin egen fru för att sen dela på lösensumman med dom två kidnapparna.

Dom två kidnapparna Carl och Gaear sköter dock det hela inte alltför smidigt så snart är den höggravida polisen Marge Gunderson brottslingarna på spåren samtidigt som Jerry sliter med att försöka spela bedrövad make.

Detta är en helt igenom fantastisk film av Bröderna Joel och Ethan Cohen från början till slut, manuset är enastående skruvat och dialogen superb i alla sina dialektala detaljer.

Skådespelarna är otroligt bra ända ner till minsta biroll och Frances McDormand som spelar polisen Marge fick också en välförtjänt Oscar för den rollen. Peter Stormare och Steve Buscemi som dom två kidnapparna är hysteriskt roliga och likaså William H. Macy som den hypernervöse maken till sin kidnappade hustru Jean. Regin är som sagt superb och fotot av Roger Deakins strålande ödsligt vackert.

Det är dramatiskt skruvat, sjukt roligt och våldsamt blodigt.

George Michael : Freedom (2017)

Titel:  George Michael: Freedom

År:  2017

Land:  England

Genre:  Dokumentär

För mig personligen så har George Michael och hans musik inte betytt någonting och jag har heller inte gjort några allvarliga försök att sätta mig in i hans produktion.

Nu såg jag denna dokumentär enbart för att min fru som alltid älskat George Michael satte sig ner i soffan för att se den och jag fick se en mycket bra och intressant musikdokumentär om en person som mått dåligt mer i sitt liv än bra samt en riktigt tuff person som ensam stått emot stora tunga skivbolag för att få göra saker och ting på sitt sätt.

Han bjuder på en privat sida av sig själv där han berättar om sin stora kärlek som också blev hans stora sorg eftersom han bara ett år efter att dom träffats gick bort i AIDS.

Tyvärr så är han bara personlig till viss del och utelämnar dom sista åren av sitt liv där han ju flera gånger togs för droginnehav och anklagades för sexuella trakasserier, man skulle ju vilja veta vad som egentligen låg bakom detta och sen även varför WHAM bröt upp för det sägs det ingenting om och hans partner i det bandet Andrew Ridgeley är inte med i denna dokumentär trots att det vimlar av kända artister och musikproducenter.

Intressant är det dock och det finns en hel del musik för den som gillar hans låtar också.

Wilson (2017)

Org Titel: Wilson

År: 2017

Land: USA

Genre: Drama, Komedi

Längd:  1 tim, 34 min

Wilson är en medelålders man som lever utanför dom vanliga ramarna som finns i samhället.

Hans barndomskamrat och enda vän flyttar till en annan stad och hans far dör och då inser han att han helt plötsligt inte har någon han kan dela barndomsminnen med.

Han letar upp sitt ex Pippi och får då reda på att han har en dotter som är 17 år och som han aldrig träffat.

Historien i den här filmen, regisserad av Craig Johnson är lite haltande.

Huvudkaraktären Wilson ändrar form på ett sätt som gör det lite svårt att få grepp om det hela men att jag ändå ger den en fyra i betyg beror på att Woody Harrelson är en fröjd att skåda varenda sekund han är i bild så efter en stund så glömmer man historien och njuter istället av enmansshowen.

Bra skådespeleri, bitvis hysteriskt roligt och tragiskt men ojämn och en något virrig historia

Dimman (1980)

Org Titel:  The Fog

År:  1980

Land:  USA

Genre:  Skräck

Längd:  1 tim, 29 min

Den gamle sjömannen Mr Machen sitter på en strand några minuter innan 12-slaget omgiven av en samling nervöst lyssnande barn och berättar en historia om hur ett skepp på 1800-talet gått på grund utanför kuststaden Antonio Bay och att besättningen kommer att återvända för att utkräva hämnd på dom ansvariga.

Regissören John Carpenter och fotografen Dean Cundey som han ju även samarbetade med i Halloween har skapat en mäktig inledning på den här skräckfilmen där vi i korta klipp kastas mellan olika platser på orten och där någonting skrämmande håller på att växa till sig. Dom inledande 20 minuterna är enastående filmkonst.

Efter det så är det ju mer eller mindre en ordinär skräckhistoria där 100 år gamla algindränkta sjöbusar med allehanda läskiga mordvapen kommer tillbaka till platsen för deras död för att utkräva hämnd på dom ättlingar till dom bybor som en gång i tiden lurade dom i graven.

Skådespelarna är utmärkta i sina karaktärer och ibland så infinner sig en liten krypande läskig stämning trots att filmen ändå har 37 år på nacken och att dom där rött skinande ögonen på mördarbesättningen ser lite fåniga ut. 

Stämningsfull musik, säker regi av John Carpenter som verkligen kan det här med att hantera en bra spökhistoria och bra foto med såna där typiska 80-talsaktiga färgskalor som får vilken pastellpalett som helst att bli yr.