Grisfesten av Leif GW Persson (1978)

Ett postrån på försommaren 1977 vid Odenplan följs av två mord och att det finns ett samband mellan händelserna framkommer ganska snabbt.

När poliserna Jarnebring och Johansson på span presenterar sina fakta om gärningsmannen så börjar det dock kärva och gnissla i maskineriet högt upp i polisledningen eftersom någon i huset verkar vara inblandad och som dessutom verkar skyddas av en högt uppsatt politiker.

Idag så vet vi ju att den här boken som är GW:s debutroman är en hämnd av honom för det som hände runtomkring Geijjer-affären 1976 där han själv blev uthängd som lögnare när han berättade om den högt uppsatte politikern som besökte prostituerade även om författaren själv säger i förordet till boken att allting är uppdiktat och inte har med verkligheten att göra.

Idag så är ju den affären så gott som glömd och personligen så brydde jag mig föga när det hände men det gör inte den här romanen sämre som ju är en enastående kriminalberättelse som känns äkta in i minsta detalj.

Jag har inga kunskaper om polisens sätt att arbeta men får känslan av att närmare än så här går det knappast att komma utan att ha full insyn i vad som händer i kontorsrummen på Kungsholmen och i bilarna ute på fältet.

Folk som är mer insatta än jag har sagt att inte mycket har ändrats när det kommer till polisiärt arbete och hur det fungerar på polishuset och är det så, ja då är det ju bara att beklaga men en annan får ju ta in allt detta som om det skulle vara vilken uppdiktad berättelse som helst.

Det är mer intressant och dramatiskt fascinerande än spännande men en av dom bästa kriminalhistorier jag läst.