Agora (2009)

Det är år 300 ekr och det en gång så storslagna Romerska riket är på väg att falla i småbitar.
Den nya religionen Kristendomen är på frammarsch och filosofer runt Medelhavet börjar mer och mer att ifrågasätta religionens gamla tankebanor.
Den Egyptiska hamnstaden Alexandria är centrum för en hel del av dessa konflikter och mitt i allt står den unga kvinnliga filosofen Hyapatia (Rachel Weisz).
Hon är pressad av två religioner och två män som älskar henne samtidigt som våldet i staden hotar alltmer.

Filmen har verklighetsbakgrund och handlar om en av dom få kvinnliga forskarna och filosoferna under denna tid Hyapatia. Dom kristna som var nya aktörer på den religiösa scenen använder sig av våld och mord för att få folket att konvertera och det är intressant att se vad lite människan egentligen lärt sig under alla år.

Fotot av Xavi Giménez är strålande vackert och det känns verkligen som om man förflyttats tillbaka i tiden, tyvärr så är det ändå lite stelt och rörigt. Mäktigt är det minsann men det är ändå ögonen som underhålls mest i detta historiska drama.

21 (2008)

Matematikgeniet Ben (Jim Sturgess) gör allt för att få ett stipendium så att han kan läsa på ett av USA:s bästa universitet men det saknas alltför mycket pengar för att han ska ha råd med detta.
En oväntad dörr öppnas dock plötsligt när hans matematiklärare Micky Rosa (Kevin Spacey) bjuder in honom till en grupp ungdomar med otroliga matematiska kunskaper som på helgerna reser till Las Vegas och drar in mängder med pengar på att räkna kort.
Ben är inte ett dugg intresserad av sånt fuskeri men det är otroliga summor som drar och han behöver verkligen pengar.

 
Filmen bygger på en verklig händelse men jag får ändå en känsla av att slutet är påhittat för att passa bättre på film.
Jim Sturgess i huvudrollen är bra och likaså Kevin Spacey men tyvärr så är resten av skådespelarna rätt torra och det drar ner en del på tempot.
En hel del sjyssta klipp vid Black Jackborden i Las Vegas och fint fotade Bostonmiljöer är det och en stunds trevlig underhållning trots allt.

Bröllopsfotografen (2009)

Robin (Björn A. Ling) från den lilla värmländska orten Molkom när en dröm om att få jobba som fotograf.
Under sin sin systers bröllop så kommer han i kontakt med skådespelaren Jonny Björk (Kjell Bergqvist) från Stockholm och när samtidigt fabriken läggs ner i Molkom där Robin jobbar så drar han iväg till storstan på vinst eller förlust.

Jag hade hört en del mindre bra om den här filmen innan jag såg den så förväntningarna var väl inte direkt skyhöga men jag tyckte den var bra.
Första halvan koncentreras ju i och omkring livet i Molkom och så när han introduceras i huvudstaden med allt vad det innebär för en kille från landet sen så ändrar handlingen lite karaktär till ett drama om den rika överklasstjejen Astrid (Tuva Novotny) som ofrivilligt blir kär i fotografen från landet.

Det är ofta svårt att blanda komik med allvar men regissören Ulf Malmros har lyckats riktigt bra och mycket tack vare skådespelarna som ju är enastående.
Det är ibland hysteriskt roligt bara för att sen vara ganska gripande och dramatiskt.

13 Thirteen (2010)

Elektrikern Vince, hans mor och syster är tvungna att sälja huset för att kunna betala räkningarna efter faderns sjukhusvistelse men en dag när Vince är ute på ett par dagars jobb hos ett par så råkar han höra en diskussion i rummet bredvid om ett kuvert innehållande flera miljoner dollar som mannen i familjen precis fått.

Mannen som är knarkare dör plötsligt i en överdos och Vince som sett var han gömt kuvertet tar med sig det efter arbetet.

Några pengar finns inte i kuvertet men dock anvisningar om att hämta ut ett paket på posten.

Jag blev inte riktigt klok på den här filmen regisserad av Géla Babluani, den innehöll så mycket lösa trådar som inte gick att fästa ihop någonstans så i slutet så sitter man där med ett antal allt annat än klara frågetecken.
Det är dock en gedigen samling bra skådespelare och fotot av Michael McDonough är snyggt mörkt, nästan som en färgglad depression.

Filmen är annorlunda och våldsamt rå och jag skulle nog egentligen vilja ge den ett lite högre betyg om det inte var för just alla dom där pusselbitarna som inte passade in någonstans men det gjorde ju å andra sidan att man gick och funderade kring den här historien i dagar efter man sett den.

Trassel (2010)

Org Titel:  Tangled

Rapunzel, prinsessan med det magiska håret blir som liten bortrövad av den ondskefulla häxan Gothel som använder sig av Rapunzels hår för att hålla sig evigt ung.

Rapunzel hålls fången högst upp i ett ensligt beläget torn och har aldrig träffat någon annan människa än häxan eller ens upplevt världen utanför sitt fängelse.

Vid samma tidpunkt som prinsessan fyller 18 år så tar tjuven Flynn Rider sin tillflykt till tornet eftersom han jagas av kungens vakter efter ett inbrott och mötet mellan dom kommer att förändra deras liv.

Det är ju väldigt sällan som man blir besviken av en Disneyfilm och det gäller ju även den här produktionen som är gjord av Nathan Greno och Byron Howard.

Det är väldigt underhållande även om idéerna känns igen, dom har använt sig av idel gamla klassiska knep och det känns väl lite fegt och man saknar kanske lite nya grepp.

Ett menlöst grått kungapar, en ond häxa, ett övergulligt kärlekspar som först inte tycker om varandra men som i slutet givetvis faller i varandras armar, sång i tid och otid och så självklart ett par roliga bifigurer, här i form av en kameleont och en häst och det är ju dessa två filurer som lyfter filmen från att bara vara en animerad historia i mängden till att ändå vara rätt underhållande.

Animeringen är riktigt bra men musiken och sjungandet är rätt tråkigt förutom ett sång och dansnummer på en sjabbig krog med allsköns busar och bovar som är fantastiskt roligt gjord.

The Killer Inside Me (2010)

Lou Ford är en ung polis i den lilla sömniga småstaden Central City i Texas på 1950-talet.

Utåt sett så är han en rättskaffens man, omtyckt av stadens invånare och sambo med Amy, en flicka från en av traktens finare familjer.

En dag så får han i uppdrag att avhysa den prostituerade Joyce från orten och när han träffar henne så väcks någonting obehagligt djupt inom honom till liv.

Dom två inleder ett sado-masochistiskt förhållande och nu när Lou's våldsamma sida vaknat så sätts alla hans normala normer ur spel.

Regissören Michael Winterbottom har gjort en film som känns väldigt "Noir" trots att den är i färg och utspelar sig mest under dagtid utan mörker och skuggor. 
Det är det våldsamma innehållet som visar att det är en modern produktion.
Casey Affleck är enastående obehaglig som den till synes rätt omogna och barnsliga polisen Lou som förvandlas till en fullblodspsykopat och som dödar vem som helst som står i vägen för honom och då spelar det ingen roll om det är hans bästa vän eller kvinnan han älskar.
Jessica Alba som den prostituerade Joyce och 
Kate Hudson som spelar Lou's flickvän Amy är också mycket bra i sina karaktärer.

Det är en lugnt berättad historia utan några häftiga actionscener men det våld man får uppleva är skrämmande obehagligt och det sätter sig i själen som en smärtande böld.

Spännande och obehagligt, mycket bra skådespelare och miljöer.