Safe House (2012)

Den unge och oerfarne CIA-agenten Matt Weston har ansvaret för ett så kallat "Safe House" i Kapstaden där CIA gömmer agenter eller hotade kontakter när det behövs.

Matt har inte haft en gäst på ett år, är uttråkad och längtar efter lite mer spännande uppdrag när han helt plötsligt får reda på att en legend inom agentvärlden måste inhysas och skyddas,

den gamle avhoppade CIA-agenten Tobin Frost.

Matt's tidigare så lugna och stillsamma arbete förvandlas nu till ett helvetiskt kaos där ingen går säker och ingen vet vem som är god eller ond.

                               

Det här är den Svenska regissören Daniel Espinosas första internationella film och han visar verkligen att han redan behärskar actiongenren.

Detta är en tung högoktanig adrenalinkick med en grym Denzel Washington som den rutinerade dubbelagenten Tobin Frost och en riktigt bra Ryan Reynolds som den något valpigare Matt Weston som ska försöka skydda Frost och sig själv mot allehanda mördare, bland annat den iskallt grymme Vargas, eminent gestaltad av Fares Fares.

Mitt i allt skjutande så blir det en biljakt i filmen som går igenom Kapstadens gator och som är bland det svettigaste jag sett på film och känner man sig inte lite yr och tagen efter denna så vet jag inte vad.

Samspelet mellan Washington och Reynolds är strålande och gör bara det historien värd att ses.

Själva manuset i sig är väl inte så annorlunda och nyskapande och har ingen betydande roll i den här filmen heller,

detta är visuell underhållning och som det så är det riktigt jädrans bra.

Bra skådespelare och tajt regisserat, stenhård action och ett strålande kamerarabete av Oliver Wood.

The Way Back (2010)

Det är år 1941 när en grupp utsjasade män passerar gränsen mellan Tibet och Indien och påstår att dom för flera månader sedan flytt från ett Ryskt fångläger i Sibirien och alltså vandrat hundratals mil genom snö, öknar och bergstrakter.
En av männen, Slavomir Rawics skrev ner deras berättelse som senare släpptes som bok och det här är filmatiseringen.

Den Australiensiska Regissören Peter Weir gjorde en del riktigt bra filmer under 80 och början på 90-talet men hamnade sen lite i ett skuggland och gjorde inte så mycket väsen av sig men med det här äventyrliga dramat så känns det som om han är tillbaka lite igen.

En samling män med olika nationaliteter flyr alltså från ett fångläger i Sibirien för att till fots ta sig rätt söderut.
Varje minut, dygnet runt är en kamp för att överleva och det är inte bara naturen med snö och sandstormar, öknar och bergslandskap som tär på männen utan även personliga stridigheter.

Dom lär sig dock att den enda chansen att överleva är att hålla ihop i en enda stor grupp och att hjälpa varandra.

Fantastiskt foto med enorma naturscenerier och skådespelare som är riktigt bra i sina luggslitna karaktärer.
Boken var helt fantastiskt gripande och filmen når väl inte riktigt upp till det men det är ändå ett kraftfullt och maffigt äventyr även om slutet kanske känns lite abrupt.

Down The Road (2012)

Ett gäng ungdomar åker ut till ett skogsområde för att campa en helg och just i det området så florerar det ett rykte om att en man (som för ett antal år sedan fick sin dotter dödad i en trafikolycka) smyger omkring och dödar alla som rör sig i skogen.

                        

Jag läste att den här filmen som också går under namnet "Nobody Gets Out Alive" fått en del lovord på ett antal filmfestivaler och efter att ha sett den så undrar jag förvånat vilka andra filmer som var med på dessa för det här var en av dom uslaste filmer jag tillbringat 90 minuter tillsammans med.

Redan efter den inledande minuten så har regissören satt ribban,

man vet att det här bara kan barka åt ett håll..Utför.

Skådspelarna är fruktansvärt dåliga i sina karaktärer och man sitter hela tiden och hoppas på att mördaren ska döda dom så fort som möjligt så man slipper se eländet,

fotot är som filmat från en mobiltelefon, musiken hörde jag inte ens, manuset är totalt i avsaknad av handling och regin är lika smidig som en rullator med punktering.

Modig (2012)

Original titel: Brave

Den Skotska prinsessan Merida är inte speciellt lycklig,

hon drillas stenhårt av sin mor, drottningen Elinor för att hon en dag ska kunna överta tronen efter sin far kung Fergus.

Droppen blir när hennes mor och far bestämmer att hon måste gifta sig.

Merida tar en häxa till hjälp för att lösa sina problem,

en hjälp hon dock kommer att få ångra.

   

Redan efter den första scenen så ser man att den här filmen är något speciellt när det kommer till animationen och som tur är så blir det bara bättre vart det lider.

Detta var nog bland dom absolut bästa filmerna (sett till animeringen) jag någonsin sett,

varje scen har någon detalj som man imponeras av och häpnar över.

Själva upplägget är rätt vanligt: En kung, en drottning, en prinsessa och så en förbannelse utslängd av en liten kutryggig häxa i skogen.

Det som gör historien lite intressantare och ovanligare är att den egentligen handlar om en tonåring som gör uppror mot det konventionella, hävdar sin rätt att få bestämma över sig och sitt egna liv och med detta bryta gamla mossiga traditioner.

Det ligger väl lite i tiden med just en sån här berättelse och även om den här är förlagd till Skottland någon gång runt 1000-talet så känns den rätt för den tiden vi nu befinner oss i..

En hel del fantastiskt roliga detaljer, känslosam, spännande och som sagt enastående animerat.

Maverick (1994)

Westerns största pokerturnering skall hållas på en flodbåt och prissumman ligger på 500.000 dollar något som lockar män och kvinnor från hela landet.

Bret Maverick (Mel Gibson) är en av dom som försöker få ihop pengar till anmälningsavgiften och på vägen slår han följe med den undersköne Annabelle Bransford (Jodie Foster) och den äldre gentlemannen Marshall Shane Cooper (James Garner).

Men ingen är att lita på när det handlar om så här mycket pengar.

Detta är en film som egentligen inte kommer med något nytt och man får väl heller inga bestående minnen utav den men det är ett gott hantverk, det är god underhållning och den innehåller några riktigt roliga scener.

Regissören Richard Donner som bland annat gjorde Dödligt Vapen-filmerna har satt ihop ett klassiskt komiskt westernäventyr med allt vad det innebär och Mel Gibson, Jodie Foster och James Garner passar utmärkt i sina respektive karaktärer.

(James Garner spelade ju faktiskt själv Bret Maverick i TV-serien från 1960-talet.)

Den uppmärksamme tittaren kan hitta massor med mer eller mindre kända ansikten blixtra förbi och det finns en hel hoper referenser till gamla klassiska filmer att gotta sig i.

Underhållande är det i all enkelhet.

The Hunger Games (2012)

I en postapokalyptisk framtid så är riket Panem indelad i 12 distrikt och efter ett uppror för ett antal år sedan så anordnar staten ett årligt gladiatorspel kallat The Hunger Games för att påminna folket om att hålla sig i schack.

Landets ledare väljer helt sonika ut två ungdomar per distrikt som sen en gång om året tvingas ingå i en strid på liv och död.

Den unga och egensinniga Katniss Everdeen's (Jennifer Lawrence) yngre syster blir detta år utvald men Katniss vägrar acceptera detta och tar frivilligt hennes plats.

Den här filmen bygger ju på ett antal noveller av Suzanne Collins som blivit mäkta populära världen över.

Suzanne Collins har ju även varit med och producerat filmen och skrivit manus så jag (som inte läst böckerna) antar att den ligger ganska nära förlagan.

Själva historien påminner väldigt mycket om den Japanska filmen Battle Royale som kom för några år sedan och jag har svårt att tro att inte den ligger till grund för denna idé.

Filmen då.

Jo, den fungerade väl rätt bra som ett underhållande äventyr men den är väldigt förutsägbar och kliché fylld.

Välgjord är den väl och skådespelarna gör det dom ska, varken mer eller mindre men det är nåt som saknas för att den ska få den där riktiga tändningen, det blir lite tråkigt.

Själva meningen med dom här årliga spelen förstår jag inte riktigt, anledningen är rätt diffus och känns lite fånig.

Underhållning för stunden är det, hyfsat spännande och lite våldsamt och så blir man matad med lite naturupplvelser när dom jagar varandra i skogarna också.

Polisse (2011)

Den försynte fotografen Melissa (Maïwenn) ska jobba på specialavdelningen CPU, barnskyddsroteln i Paris där hon med hjälp av kameran ska dokumentera polisernas arbete på kontoret och ute på stadens gator.

Hon kommer poliserna nära inpå livet och lär sig att detta är ett sammansvetsat gäng både på och utanför arbetet, både på gott och ont.

En otroligt realistisk och nära film av regissören Maïwenn som själv spelar fotografen Melissa.

Den dokumentära känslan som genomsyrar hela filmen förstärks av dom fantastiska skådespelarna och man har ibland svårt att tro att det är en film med ett manus istället för en ögonblicks-dokumentär skildring.

Det är oerhört gripande och dramatiskt men man får även uppleva en hel del skratt och värme tillsammans med dom här manliga och kvinnliga poliserna som inte kan låta bli att engagera sig personligt i varje enskilt fall.

En fantastisk film som sitter kvar en lång stund efteråt.

King Kong (2005)

Regissören Carl Denham letar efter en skådespelerska till sin nästa film och stöter av en slump på den unga och vackra Ann Darrow.

Hon tackar ja till erbjudandet om att åka till Skull Island för att spela in en äventyrsfilm.

Väl på plats på den mystiska ön så blir hon kidnappad av dom lokala infödingarna som tänker offra henne till något monster på ön som dom kallar Kong.

                      

Peter Jacksons mäktiga nyinspelning av King Kong följer originalversionen från 1933 mycket väl och det är egentligen bara dagens filmteknik med allt vad det innebär i framförallt specialeffekter som skiljer dom två åt.

Det var ett genidrag att välja Jack Black (som ju annars mest brukar dyka upp i rätt fåniga produktioner) som regissören Carl Denham, han är mycket bra och tillsammans med Naomi Watts (och apan då)  den stora behållningen vad det gäller skådespelarna i filmen.

Fotot av Andrew Lesnie är helt strålande, musiken signerad James Newton Howard mäktig och historien som vi ju alla redan kan är ett sorgligt drama om olycklig kärlek och människans desperata jakt på pengar och berömmelse.

Jag tycker att filmen bara har en svag punkt och det är en scen som utspelar sig i en ravin på Skull Island med den jagande besättningen och hundratals jätteinsekter.

Den här några minuter långa sekvensen känns väldigt onödig och tillför inte historien någonting,

man får känslan av att den är med bara för att få glänsa med lite extra effekter och äckliga småkryp (eller jättekryp som i detta fallet då).

Ett magnifikt äventyr är det,

spännande, lite läskigt och oerhört sorgligt.

Mr. Beans Holiday (2007)

I en lokal välgörenhetstävling anordnad av kyrkan så vinner Mr. Bean (Rowan Atkinson) en resa till Frankrike + en videokamera för att kunna dokumentera äventyret.

Förväntansfull och spänd kliver han på tåget men det dröjer givetvis inte länge förrän problemen kastas över honom.

Han missar tåg, har problem med språket, råkar i slagsmål och blir dessutom efterlyst i hela Europa misstänkt för kidnappning.

Den förra filmen om den allt annat än normale figuren Mr. Bean som kom 1997 hade undertiteln "Den totala katastroffilmen", det namnet skulle passa bättre till den här produktionen för denna var så pass dålig.

Jag tror att jag rörde på smilbanden, en kanske två gånger men just nu kommer jag inte ihåg var och varför.

Rowan Atkinson som ju kan den här karaktären utan och innan borde kunna vara rolig även om han bara går på rutin men här är han totalt vilse.

Den tidigare genialiska tajmingen i hans kroppsspråk är som bortblåst, manuset är bland det töntigaste jag varit med om och skådespelarna runtomkring Atkinson verkar inte alls ha någon koll på vad dom ska göra.

Efter den här illasmakande soppan så är det nog dags att fundera på en pension av den gode men åldrade Mr. Bean så att vi istället kan se tillbaka på 90-talet när han fortfarande var enastående rolig.