The Hobbit: An Unexpected Journey (2012)

Denna Historia utspelar sig före Sagan om Ringen trilogin. 

Bilbo (Martin Freeman) är här en ung Hobbit och får en dag plötsligt besök av en samling med 13 dvärgar under ledning av Thorin Oakenshield (Richard Armitage) som intar hans hus med buller och bång.

Snart dyker dock Gandalf (Ian McKellan) upp och förklarar att han vill att Bilbo ska följa med på en resa för att återta dvärgarnas kungarike från den eldsprutande draken Smaug.

Jag försökte verkligen inte sitta och jämföra denna film med dom tre andra om härskarringen men det var svårt, 

det kom av sig självt på nåt sätt och det gjorde inte den här filmen gott heller.

Ser man både till teknik, kvalité och skådespelare så ligger den ett par snäpp under dom tre första filmerna och det trots att dom här använt en ny teknik med höghastighetskameror.

Tyvärr så har den nya tekniken med filmkamerorna gjort att personerna i historien ser plastiga ut och det är egentligen bara i dom fantastiska naturscenerierna som den kommer till rättvisa.

Martin Freeman som Bilbo är bra i sin roll men tyvärr så försvinner han lite i skymundan bakom alla dessa skränande dvärgar som dessutom är rätt tråkiga och skulle passa bättre i Sagan om Snövit.

Ian McKellan gör även här en tung tolkning av den lite vimsiga buttra men varmt humoristiska trollkarlen Gandalf och även några andra kända ansikten från Sagan om Ringen-historierna dyker också upp.

Orcherna som man sett som odjur som bara utstöter mordiska vrål och dödar allt i sin väg är i denna historia lite mer mänskliga och visar upp en tendens till att använda en hjärna för att tänka och Orcherkungen själv är ju nästan lite av en fet klurig gubbe där han sitter och fläskar sig på sin underjordiska tron.

I jakten på våra vänner som går under mark i Orchernas grottor så kom jag osökt att tänka på Indiana Jones and The Temple of Doom när dom jagar varandra i gamla gruvvagnar på räls.

Visst är det ett storslaget äventyr men det blir ingenting extra utöver det, det är lite stelt och mekaniskt allting och man lär inte känna och tycker inte riktigt om karaktärerna på samma sätt som i dom tidigare filmerna men visst finns det några magiska ögonblick även här och när dvärgarna stämmer upp till en känslosam sång inne i Bilbos hus så reser sig håret på armarna faktiskt.

http://youtu.be/G0k3kHtyoqc

360 (2011)

Den Brasilianska regissören Fernando Meirelles har gjort ett virvlande drama om kärlek och åtrå.

Flera historier får man följa parallellt och dom sker på så vitt skilda platser som England, Frankrike, Slovakien, USA och Brasilien men dom har vissa gemensamma nämnare och allting pusslas ihop i slutet på ett mycket bra sätt.

Skådespelarna från olika delar av världen, både kända och okända är perfekta i sina karaktärer.

Det är kärlek som är temat i historierna och vad som driver män och kvinnor och vad dom är kapabla att göra för att få det eller den dom vill ha.

Det är spännande trots att det inte händer så mycket, det är dramatiskt, sorgligt men även med ett stänk av humor och dessutom så är filmen kryddad med lite våld och död på slutet som faktiskt lyfter historien och gör slutet lite ljusare.

Jag gillade den här filmen, 

det är ett stort litet drama med ett enastående foto av Adriano Goldman.

På Andra Sidan Häcken (2006)

Original titel: Over The Hedge

Djuren i skogen vaknar upp på våren efter vinterdvalan och tänker genast på att att samla in mat för nästa vinter.

Dom upptäcker dock ganska snart att den skog där dom somnade i för ett halvår sen nästan är försvunnen och nu bara är en lite plätt omgiven av ett nytt enormt bostadsområde för välbeställda människor.

Människans överkonsumtion och rädsla för allt som är lite ovanligt är dom två grundingredienserna i den här småtrevliga och rätt roliga animerade filmen.

Den framfusige och vane tvättbjörnen RJ (Bruce Willis) lyckas lura med djuren genom den stora häck som skiljer deras lilla värld från människornas och får dom att se hur mycket mat det egentligen finns att hämta där och hur enkelt det är att hämta den där istället för att söka i skogen efter nötter.

Det visar sig ju givetvis att RJ har en baktanke med detta och inte är ute efter att hjälpa sköldpaddan Verne (Garry Shandling) och hans vänner och det uppdagas ju också efter ett antal rabalder och konflikter med människorna på andra sidan häcken.

Det är lite småroligt mest hela tiden med en och annan hysterisk topp och med en rätt allvarlig underton i all komik som är rätt bra inklämd i historien.

Skinwalkers (2006)

Det finns skinwalkers (en form av varulvar) som mår bra av att vara detta, som har fått smak på både människoblod och den styrka det innebär att kunna förvandla sig och sen så finns det dom som ser detta som en förbannelse och inget annat hellre vill än bli fria från det.

Dessa två falanger strider emot varandra och enligt en gammal indiansk legend så är det en 13-årig pojke som ska vara den som ska kunna göra slut på dom onda och få dom goda att bli vanliga människor igen.

Timothy (Matthew Knight) är uppfödd tillsammans med sin mor och en hel samling släktingar som allihopa visar sig vara goda skinwalkers.

Vare sig Timothy eller hans mor Rachel (Rhona Mitra) vet dock någonting om detta och heller inte att onda skinwalkers är på jakt efter att döda honom eftersom han är ett hot mot dom.

Dessa onda skinwalkers under ledning av Varek (Jason Behr) glider runt i landet på stora motorcyklar och en vapenarsenal som en liten armé och ser mera ut som en blandning av fotomodeller, Hells Angels och Rambo.

Det verkar inte som om det funnits nog med vare sig pengar eller kunskap för att göra några sjysta varulvar så man får ju knappt se några förvandlingar,

istället så skjuts det desto mer med vapen fast inte ens actionscenerna har dom lyckats att göra speciellt bra.

Själva grundidén gillade jag och jag såg fram emot att se filmen men av den bra idén så blev det inte så mycket tyvärr.

Fotot är riktigt bra men med ett töntigt manus och riktigt torra skådespelare så blir ju helhetsintrycket inte mycket att orda om.

300 (2006)

Det historiska slaget om Thermopyle där 300 krigare från Sparta under ledning av Kung Leonidas Gerard Butler) höll den Persiske härföraren Xerxes (Rodrigo Santoro) och hans armé på över 100.000 man stången i tre dagar.

Samtidigt som Spartanerna strider för sitt liv så kämpar Leonidas drottning Gorgo (Lena Headey) på hemmaplan för sin man och hans soldater mot stadens senat som är emot kriget.

Det här är filmatiseringen om ett av historiens mest kända slag där en liten armé av dom kanske hårdaste krigare som någonsin funnits, Spartanerna skakade världens då största krigsmaskin, Perserna ordentligt.

Historien återberättas av den ende överlevande från Sparta, Dilios som spelas av David Wenham.

Gerard Butler är perfekt i rollen som Leonidas, han är precis så hård och obändig som man skulle kunna vänta sig av en konung från Sparta.

Annars så är det fotot som är det mest minnesvärda i filmen,

det är enormt snyggt och coolt filmat och varje scen är imponerande i all sin prakt.

Att slaget verkligen ägt rum gör ju hela  ännu intressantare och en replik i filmen som faktiskt är autentisk är när en av Xerxes generaler hotar Spartanerna med att deras miljoner pilar kommer att förmörka himlen,

då säger Leonidas närmsta man Theron:

-Då strider vi i skuggan!

Detta är historisk actionunderhållning av hög klass och en fröjd för ögat.

http://youtu.be/wDiUG52ZyHQ

Paranormal Activity 4 (2012)

Historien utspelar sig år 2011, 5 år efter att Katie (Katie Featherston) dödat sin man, syster och hennes man och därefter försvunnit spårlöst med deras son.

Nu får vi följa tonårstjejen Alex (Kathryn Newton) och hennes familj i ett lugnt och behagligt villaområde någonstans i USA.

Mystiska saker börjar dock hända i samma veva som en mor med sin son flyttar in i grannhuset.

Efter att ha sett den första filmen i den här serien med den dokumentära känslan med uppsatta kameror som rullar nätterna igenom, underliga ljud, skuggor och föremål som flyttar sig och en skakig handycam som registrerar allt som händer under dagtid så blir det ju svårt att visuellt hitta på någonting nytt.

Då gäller det ju istället att manuset håller så pass hög klass att det ändå kan bli intressant trots att man sett det mesta förut.

Historien här håller dock inte alls,

detta är den absolut sämsta av dom fyra filmerna som hittills gjorts och det känns väl nu som om det kanske är dags att lägga ner och se sig om efter lite nya idéer istället.

Allting här går på tomgång, skådespelarna är ointressanta, det är inte alls lika läskigt längre och slutet gör en bara besviken.

Man hade väntat sig något mer efter att ha följt dom här personerna i fyra historier.

En blek spökhistoria.

6 Bullets (2012)

MMA fightern Andrew Fayden (Joe Flanigan) är i Slovenien för en uppvisningsmatch och med på resan så har han sin fru och dotter.

Innan han ens kommer upp i ringen så försvinner dottern Becky (Charlotte Beaumont) spårlöst från hotellet och polisen misstänker att hon kidnappats.

Föräldrarna får ett tips om Samson Gaul, (Jean-Claude Van Damme) en man som äger en charkuteributik i staden och som är specialist på fall med försvunna barn.

Det är bara det att Gaul har lagt av och han har inga planer på att ta sig an några fler uppdrag.

Trafficking är ju ett allvarligt ämne och här tas det väl upp på ett seriöst sätt, i alla fall till en början.

Fotot är riktigt bra den första halvan av filmen och regin hyfsad också men sen så verkar det som om engagemanget och kreativiteten på nåt sätt försvann för den andra halvan är som vilken billig actionfilm som helst och då är den seriösa delen av filmen nedflyttad på kuliss nivå för då är det bara att slösa kulor som gäller.

Man får väl ändå ge en eloge till Van Damme som ju ändå har insett att han inte är 25 längre och klarar av att hoppa och sparka lika friskt som förr så han har minimerat sina fajter ordentligt och jobbar mer med händer och diverse vapen istället.

Skådespelarna är torra och intetsägande och om filmen var lite intressant till en början så blir slutet bara en enda lång gäspning.

Tropic Thunder (2008)

Vietnamnveteranen Four Leaf Tayback's memoarer ska spelas in och Hollywoods grädda av manliga skådespelare och filmmakare beger sig till ett djungelområde i Asien för att påbörja inspelningarna.

Allting går dock fel och skådespelarna går vilse i dom oändliga bergstrakterna och hamnar i den ökända Gyllene Triangeln där grymma knark karteller styr och ställer.

Ben Stiller som även regisserat filmen spelar actionskådisen Tugg Speedman som ingenting hellre vill än att bli accepterad som en seriös skådespelare och här får han då spela ihop med den Australiensiska karaktärsskådespelaren och Oscarsvinnaren Kirk Lazarus som helt fantastiskt bra spelas av Robert Downey Jr, mannen som går in i sin roll som svart så engagerat att han opererar sig för att få huden i rätt färg och sen så har vi Jack Black som spelar Jeff Portnoy, den knarkande skådespelaren som alltid spelar i prutt-humor fyllda komedier och egentligen inte ville delta i en sån här krigsproduktion.

Det är mycket på en gång i den här filmen men den är helt fantastiskt rolig och imponerande välgjord och påkostad i alla dessa komiska och actionfyllda krigsscenerier.

Det är hysteriskt roligt, våldsamt rått och blodigt och hejdlös action som smäller ordentligt.

Det drivs hejdlöst med skådespelare och folk i filmbranschen och en rad kända aktörer och aktriser flimrar ju förbi i tid och otid.

Tom Cruise som den flintskallige svinige filmbolagsdirektören Less Grossman är enastående bra och Nick Nolte kan man ju inte säga så mycket om för det känns bara som han är sig själv i rollen som vietnamnveteranen Four Leaf Tayback.

Det här var en av dom roligaste och bästa actionkomedier jag sett.

Harry Potter och Hemligheternas Kammare (2002)

Original titel: Harry Potter and The Chambers of Secrets

Harry Potter (Daniel Radcliffe) tvingas tillbringa skolledigheten efter det första året på Hogwart hemma med sin styvfamilj som han ju inte är speciellt förtjust i.

En kväll får han ett oväntat besök i form av husalven Dobby som varnar Harry för att återvända till Hogwart eftersom det händer farliga saker där för tillfället.

Tillbaka på skolan så upptäcks mystiska meddelanden på väggarna skrivna i blod och Harry hör röster som verkar komma från byggnaden själv.

Det är Hemligheternas Kammare som har öppnats.

Detta är den andra filmen i serien om den lille magikern Harry Potter och hans äventyr bland vänner och fiender på Hogwart, skolan för häxor och trollkarlar.

Dom yngre skådespelarna har växt in lite bättre i karaktärerna och känns lite säkrare men tyvärr så är den här historien mycket sämre än i den första filmen.

Stämningen och omgivningarna är fortfarande enastående mysiga och fantasifulla, fotot är strålande men det känns lite mera som ett effektsökeri här och det blir kanske lite för mycket och den där hysteriska husalven Dobby som ser ut som någon form av Gollums lite gulligare lillbrorsa tröttnar man på rätt snabbt.

Det är även i denna film som dom rutinerade aktörerna Alan Rickman, Robbie Coltrane, Maggie Smith och givetvis Richard Harris som professor Albus Dumbledore imponerar mest även om Kenneth Branagh som Gilderoy Lockhart spelar över å det grövsta.

Den sista halvtimman av filmen som utspelar sig under själva skolan känns fel och här känns det lite som om filmmakarna tagit i lite för mycket och inte riktigt kan ro i hamn med det men det är ändå ett sjyst äventyr och snyggt gjort om än inte i närheten av den första filmen.