Historien om Bruce McLaren som i unga år började köra biltävlingar på Nya Zeeland för att sen bli proffsförare hos Cooper i England och efter några år starta McLaren Motor Racing Team där han både designade, byggde och körde sina egna bilar.
Även om jag inte är intresserad av motorsport så har jag ju hört talas om McLaren stallet men några detaljer om personen bakom namnet visste jag inte men efter den här mycket bra och intressanta dokumentärfilmen av Roger Donaldson så vet jag nu hur stor Bruce McLaren var under sin tid som förare och bildesigner och hur mycket han betytt för sporten.
Säsong 2 börjar några månader efter det sista avsnittet av den första omgången.
Sonny och Nima kommer tillbaka till Sverige efter att dom gömt sig i Polen ett tag.
Dom är efterlysta av Göran och hans gäng som vill veta vad deras 4 miljoner är, polisen vill gärna ha tag i dom efter morden i Sonnys flickvän Camillas hus,
Camilla blir mer och mer indragen i affärerna och hennes ex, trafikpolisen Jonas sitter med en väska innehållande Görans 4 miljoner.
Det låter rörigt och det är precis vad det är,
kaos är ett milt uttryck när man ska beskriva Sonny och Nimas slit för att klara sig undan maffian och polisen men det är också hysteriskt roligt.
Fullt ös, roligt och emellanåt lite våldsamt och enastående skådespeleri av Torkel Petersson och Leo Razzak som Sonny & Nima,
Liv Mjönes som Camilla, Dragomir Mrsic som Göran och Jimmy Lindström som polisen Jonas.
En fejkad dokumentär av Jake Szymanski om 1982 års upplaga av Tour de France där alla cyklister blir diskade innan loppet för mutbrott utom fem stycken som vi här får följa före under och efter loppet.
Doping som ju cykelsporten haft stora problem med under många år är själva huvudtemat och även om det här tas upp på ett hysteriskt roligt sätt så finns det ju en tragisk verklighet bakom den roliga fasaden.
Filmen är bara 40 minuter lång och innehåller en imponerande samling skådespelare och andra celebriteter som Danny Glover, Orlando Bloom, Mike Tyson, Dolph Lundgren, Kevin Bacon och Jeff Goldblum och så är det ju enastående roligt att dom fått med cyklisten Lance Armstrong som spelar sig själv och sitter och beklagar sig med skyddad identitet om dopingfusket i sporten.
Några små svackor finns det men annars så är det sjukt roligt.
Det finns ju många filmer med grundtemat "mardrömssemester", den här tillhör nog dom värsta.
Inte för att själva filmen var dålig utan för vad den Amerikanska familjen som ska på en lugn och skön vistelse till Västindien råkar ut för.
Historien börjar ju lugnt och stillsamt men redan i inledningen så får man den där känslan av att det är för bra, det lurar någonting ondskefullt där i bakgrunden.
Den paradissemester som Kevin Riley och hans fru och son ska ha förvandlas ju till ren skräck och den fråga man ställer sig när man ser filmen är ju hur man själv skulle reagera om man vore i Kevin's kläder när familjen helt plötsligt befinner sig i livsfara, man verkar inte kunna lita på någon och lagen tvivlar på att man talar sanning.
Riktig svettig spänning med en mycket bra Eion Bailey i huvudrollen som läkaren Kevin Riley och så Danny Glover som polischefen Haagen.
Paradisiskt naturfoto blandas med våld och död och det är osäkert ända tills sista sekunden hur det ska sluta och när det väl är över så är man ändå inte riktigt säker.
24-åriga Jae (Mischa Barton) har precis släppts ut efter att ha avtjänat ett fängelsestraff för mord.
Hon beger sig tillbaka till barndomshemmet där hennes bror Robin (Jackson Davis) bor.
Hon bestämmer sig för att hänga med sin bror, hans flickvän Rosemary (Winter Avi Zoli) och två tjejkompisar ut i öknen på en musikfestival.
På vägen så får dom problem med bilen och hamnar på en verkstad ute i ödemarken där dom i den tillhörande baren träffar tre killar som erbjuder gänget skjuts i deras husbil.
Jag förstod inte riktigt meningen med den här överlevnadshistorien men det kanske var lite av grejen att den skulle vara lite gåtfull och innehålla en massa lösa trådar som inte riktigt satt fast någonstans.
Huvudpersonerna hamnar i situationer som inte går som man tror och stöter på personer som inte är vad man räknar med och det är väl i och för sig positivt eftersom det sticker ut lite från dom vanliga filmerna i den här genren.
Tyvärr så är filmen och skådespelarna alltför tråkiga för att man ska kunna bli engagerad så när allting till slut är över så känns det rätt tomt och så sitter man där då med ett par frågetecken som man gärna hade velat haft svar på.
I en Apokalyptisk framtid där vår planet förstörts så lever människorna i underjordiska labyrinter där jakten på vatten är huvudmålet.
Legenden om den demoniske krigaren Schakalen visar sig vara verklighet och han är nu både ett hot mot Rameses som styr den undre världen och ett hopp för dom som ännu tror att det finns en chans att få återse solen ovan jord.
Denna film på 1 timme och 18 minuter var bland det värsta skräp jag sett.
Skådespelarna om man nu ska vara så snäll att kalla dom det var genomusla,
regin amatörmässig och fotot kunde lika gärna ha gjorts med en mobilkamera.
Det mest fascinerande med denna film är att någon stackare eller idiot verkligen har satsat pengar i projektet.
Jim (Mark Duplass) har kommit tillbaka till den lilla ort där han vuxit upp för att ta hand om huset efter att hans mor gått bort.
Amanda (Sarah Paulson) har också rest tillbaka till samma ort där hon tillbringade hela sin uppväxt för att hälsa på sin syster.
I den lokala matbutiken springer dessa två på varandra och det visar sig ganska snabbt att dom när dom bodde på orten i många år var ett oskiljaktigt par.
Efter en något nervös och trevande inledning så sätter dom sig i alla fall ned och tar en kaffe på Blue Jay och detta blir början på ett dygn fullt av minnen, skratt och tårar, kärlek och tragik.
Historien är väl inte så speciell, man har sett såna här filmer förut när vuxna människor med nya liv återvänder till sina hembygder bara för att springa på sin ungdomskärlek men samspelet här mellan Mark Duplass och Sarah Paulson är så inihelvete bra och Paulson är helt magnifik i sin karaktär så man blir helt tagen utav henne.
En enkel historia, mycket bra dialog, känslosamt foto och fantastiskt skådespeleri.
Ali Sivandi, Dulfi Al-Jabouri, Jakob Ulrik Lohmann,
Roland Möller, B. Branco, Anis Alobaidi, Brian Siva, Hamza Al-Jabouri,
Amany Turk, Marianne Mortensen, Joen Höjerslev, Morten Ruben Sörensen
Said är en framgångsrik kirurg i Köpenhamn, han är gift med Stine som väntar parets första barn.
En dag kommer Said's bror Yasin in på sjukhuset där han jobbar och hans liv går inte att rädda.
Said beslutar sig för att ta reda på vem eller vilka som ligger bakom mordet, kosta vad det kosta vill.
I grund och botten så är ju denna film en rätt ordinär hämndhistoria, en sån där man sett mängder med gånger förut men det finns en tyngd och en känsla av äkthet i den här som gör att den står över det mesta i den här filmgenren.
Foto är strålande, nästan dokumentärt och regin är riktigt tajt och intensiv.
Filmen går ut i ett relativt lugnt tempo men sen så är det som om det sakta men säkert trampas på gaspedalen, det blir bara våldsammare och tätare för varje minut tills allting exploderar i eld, rök, våld och blod.
Enastående skådespeleri, intensivt spännande, brutalt våldsamt och riktigt jävla bra.
(Efter en saga från 1740 av Gabrielle-Suzanne Barbot de Villeneuve)
Foto: Tobias Schliessler
Musik: Alan Menken
Producent: David Hoberman & Todd Lieberman
Skådespelare:
Emma Watson, Dan Stevens, Luke Evans,
Josh Gad, Kevin Kline, Hattie Morahan, Haydn Gwynne, Gerard Horan,
Ray Fearon, Ewan McGregor, Emma Thompson, Nathan Mack,
Stanley Tucci, Audra McDonald, Gugu Mbata-Raw, Clive Row,
Ian McKellen, Thomas Padden
En högst otrevlig prins får en förbannelse över sig som förvandlar honom till ett odjur och som kommer att hålla i sig för evigt om han inte, innan alla blad från en ros han har på slottet faller lyckas bli kär i en kvinna och inte bara det, hon måste också bli kär i honom också.
Dom flesta tänker kanske på Disney's animerade version från 1991 men sagan skrevs faktiskt redan 1740 av den Franska författarinnan Gabriella-Suzanne Barbot de Villeneuve och nu har den alltså gjorts igen med skådespelare och i huvudrollen som Belle ser vi Emma Watson som ju verkligen har utvecklat sitt skådespeleri sen hon medverkade i Harry Potterfilmerna.
Personligen så är jag inte förtjust i filmer där man blandar in sång och dans men jag måste erkänna att det fungerar bra i denna visuellt vackra och storslagna saga.
Skådespelare och röster är perfekta, fotot strålande och regin proffsig så jag har faktiskt inte mycket att klaga på här, förutom då kanske att det är för snyggt och stilfullt. Hade väl varit lite uppiggande om odjuret i historien hade slitit huvudet av några dumma bönder eller nåt i den stilen.
Producent: Rory Aitken, Daniel Hetzer, Brian Kavanaugh-Jones, Ben Pugh & Joel Silver
Foto: Ed Wild
Musik: Ilan Eshkeri
Skådespelare:
Nicholas Hoult, Felicity Jones,
Anthony Hopkins, Ben Kingsley, Marwan Kenzari,
Clemens Schick
Om orsaken är kärlek så är det tillåtet att göra galna saker. Det är själva grunden i den här historien där det unga Amerikanska paret Casey och Juliette boende i Tyskland får nyheten att hon lider av en njursjukdom som innebär att hon måste genomgå en operation som kostar pengar som dom inte har.
Casey vänder sig till gangstern Geran som han förut gjort lite småjobb åt och får ett uppdrag som kommer att ge honom dom pengar som behövs för Juliettes operation.
Casey och hans kompis Matthias ska kapa en långtradare fullastad med kokain som ägs av Tysklands största knarksmugglare Hagen Kahl.
Dom första 15 minuterna av denna historia där man får följa när Casey och Juliette möts och blir kära är också dom enda minuterna i denna film som håller sig inom fartgränserna. Resten är en katt och råttalek i 180 per fot och i bilar och det är riktigt intensivt och svettigt.
Det var länge sen jag såg en hjälte få så mycket stryk som i denna film och talesättet "ur askan in i elden" kan man verkligen använda här, igen och igen.
Visst, Anthony Hopkins och Ben Kingsley som dom två gangstrarna spelar lite över men dom gnistrar ändå så fort dom är med i bild och huvudrollen som Casey spelas oskyldigt snällt naivt och bra av Nicholas Hoult.
Coolt och tajt filmat, intensivt spännande och non-stop action.
