Testamentet av John Grisham (1999)

 

Den excentriske miljardären Troy Phelan är till åldern kommen. Han är bitter och djupt besviken på sin familj, föraktar deras girighet och själviskhet och beslutar sig för att göra avgörande ändringar i sitt testamente.

När Phelan skrivit under sitt uppdaterade testamente så tar han sitt liv.

Hans sex barn och tre exfruar får en chock när i stort sett hela Phelans förmögenhet och ägor går till en dotter som ingen annan i familjen hört talas om: Rachel Lane.

Nu utbryter en bitter strid om kvarlåtenskapen och advokaten Nate O'Riley får i uppdrag att lokalisera denna okända dotter som visar sig arbeta som missionär i Amazonas djungler.

Nate O'Riley är en man med en hel del problem i ryggsäcken, han har kämpat mot alkoholism under en tid och har precis genomgått ett program för detta, hans äktenskap befinner sig på avgrundens kant och hans arbete som advokat har en osäker framtid. 

Hans chef ger honom dock uppdraget att spåra upp Rachel och även om det innebär en lång resa så tar Nate detta som enbart ännu ett i raden av yrkesmässiga skyldigheter.

Uppdraget tar Nate djupt in i den avlägsna regionen Pantanal i Brasilien där Rachel befinner sig.

Till skillnad från Troy Phelans övriga barn så har Rachel inget intresse av rikedom, lyx eller social status, hon lever enkelt liv som missionär och läkare och har vigt sitt liv åt att hjälpa en ursprungsbefolkning som har nästintill ingen kontakt med den moderna världen.

Rachel låter Nate veta att hon inte är intresserad av detta enorma arv samtidigt som Phelans kvarlevande släktingar i USA desperat försöker få testamentet ogiltigförklarat vilket gör att Rachel hamnar mitt i en konflikt hon aldrig velat ha.

Under tiden som Nate befinner sig i Pantanal så börjar uppdraget att ändra hans syn på livet och honom själv. Hans värld har alltid bestått av affärsjuridik, ambitioner och en jakt på pengar och yrkesmässig status men i denna omgivning med Rachel och dom jordnära människorna så får han på ett helt nytt sätt konfrontera sin alkoholism, det psykiskt stressfyllda arbetet och sina misslyckade relationer vilket får honom att inse vilket tomt liv han egentligen levt.

Relationen mellan Nate och Rachel blir också allt mer viktigare även om dom som människor står så långt ifrån varandra som det bara går.

En dramatisk berättelse om rikedom och vem som egentligen är värd att ta del av den. Troy Phelans barn och exfruar tycker att dom har förtjänat alla pengar medan Rachel som levt sitt liv med att hjälpa människor inte mäter sin lycka i materiella ting och däremellan så finns då advokaten Nate med en fot i varje värld.

Arv, girighet och konflikter och skillnaden mellan leva ett ihåligt liv med pengar och ett fullvärdigt liv utan och att få den insikten om skillnaden och kunna förändra allting i sitt liv.

John Grisham som tidigare jobbade som advokat kan ju den biten så man har vant sig vid att det som rör juridiska frågor i hans böcker är otroligt detaljrikt beskrivet, det som imponerar här är beskrivningen av livet i den brasilianska djungeln som verkligen känns realistiskt och nära sen så bjuder han också på en och annan kritik riktat mot sitt föredetta skrå också.

Mona Lisa and The Blood Moon (2021)

 

https://www.imdb.com/video/vi492945945/?playlistId=tt8760670&ref_=tt_ov_ov_vi

I samma veva som förtexterna ebbar ut så går kameran från Louisianas träskmarker in i ett rum på en psykiatrisk klinik strax utanför New Orleans och här har den unga Mona Lisa Lee (Jeon Jong-seo) suttit inlåst i 10 år. Hennes namn och åren hon tillbringat inlåst får vi veta senare, varför hon har suttit där är dock lite diffust.

Helt plötsligt en kväll när en obehaglig kvinnlig skötare ska klippa Mona Lisa's tånaglar så är det någonting som händer i den unga tjejen. Hon fäster blicken i skötarens ögon och får henne mot sin vilja att hugga saxen i sitt eget lår ett antal gånger sen så får hon henne med blodet rinnande ur benet att låsa upp tvångströjan.

Mona Lisa vandrar ut i receptionen där hon får vårdaren som sitter där att banka sitt huvud mot TV:n tills han medvetslös ramlar ihop på golvet innan hon går ut i friheten med alarmet ringandes i bakgrunden.

Eftersom Mona Lisa inte varit ute i samhället sen hon var liten så har hon ingen aning om hur saker och ting fungerar och när hon med sin löst hängande och blodiga tvångströja kommer in i samhället så är det en del ögonbryn som höjs på dom ungdomar som hänger där.

Hon möter den speciella Fuzz (Ed Skrein) och så polisen Harold (Craig Robinson) som hon tvingar skjuta sig själv i benet och så räddar hon strippan Bonnie Belle (Kate Hudson) från en misshandel med sina krafter och detta gör Bonnie riktigt intresserad av Mona Lisa som hon tar med hem.

Där träffar hon Bonnie's son Charlie (Evan Whitten) och dom två blir snabbt goda vänner.

Bonnie inser snabbt att det går att fixa pengar med Mona Lisas förmåga och tar med henne till jobbet på klubben där hon ser till att männen som dreglande sitter vid scenkanten överröser henne med dricks.

Harold har svårt att förklara för sina kollegor hur han skjutit sig själv i benet men ganska snart så får polisen in en massa anmälningar från människor som på något mystiskt sätt blivit tvingade att tömma sina konton i olika bankomater runtom i stan och nu har polisen också bilder från övervakningskameror på dom misstänkta där Harold direkt känner igen Mona Lisa.

En riktigt annorlunda film i både positiv och negativ bemärkelse, det finns en hel del frågetecken som jag som tittare skulle vilja ha förklarat för mig. Mona Lisas förflutna är höljt i dunkel och jag undrade också varför hon använde sin förmåga just vid det tillfälle hon gjorde det i början av filmen, visste hon ens om att hon hade den där kraften och har hon använt sig av den förut eller har allting att göra med den där blodmånen som man vid flera tillfällen får se på himlen?

Kate Hudson är fantastiskt bra som strippan Bonnie Belle och likaså Jeong Jong-seo som med bara sin blick (hon säger ju inte så mycket) får oss tittare att förstå hennes längtan efter frihet och vänskap, någonting som hon finner tillsammans med Charlie samtidigt som hon inser hur bräcklig just vänskap kan vara när hon inser att Bonnie kanske bara utnyttjat henne för hennes förmåga att kunna kontrollera andra människor.

Omgivningarna i New Orleans är hypnotiska och det stärks av den elektroniska pumpande musiken i denna film som man kan kalla en drama/thriller men med en hel del må-bra detaljer ändå.

Filmen som regisserats och skrivits av Ana Lily Amirpour är riktigt annorlunda och bra trots alla frågor som jag hade efteråt.

  

Facing El Chapo (2026)

 

Original titel: La Captura

https://youtu.be/cCBC4HX4XqE?si=IYlzKO7YqfWpOK4p

Den federala polisen Arturo Carmona (Alfonso Herrera) får veta av sin hustru att dom väntar ett tredje barn vilket får honom att be sin chef Valladares (Gerardo Trejoluna) att få börja jobba natt som innebär en stor löneförhöjning.

Han får börja jobba nattskift och får då Héctor Rosales (Noé Hernández) som ny partner och tillsammans så patrullerar dom i den farliga regionen Sinaloa där mäktiga drogkarteller verkar.

Samtidigt så inleder den mexikanska säkerhetsstyrkan under ledning av Kapten Ortega (Allan Durell) en operation för att försöka få fast den mäktiga ledaren för Sinaloakartellen El Chapo (Hector Kotsifakis) men efter en sammandrabbning så lyckas El Chapo fly med sin närmaste man Cholo (Juan Pablo Cruz Garcia) genom ett avloppssystem för att sen kapa en bil och försvinna ut från området. Ägaren till bilen kontaktar polisen och nu går det direkt ut en efterlysning på en röd Ford Focus.

Carmona och Rosales sitter i bilen vid vägkanten och väntar på att nattpasset ska vara över när den efterlysta Forden passerar förbi.

Dom har ingen aning om varför bilen är efterlyst och får en chock när dom stoppat den och inser att dom har tagit landets farligaste, mäktigaste och mest eftersökta knarkkung.

Dom står nu inför ett allvarligt problem eftersom dom vet att El Chapo har öron och ögon överallt även inom poliskåren.

Till slut så bestämmer dom sig för att ta sig till ett närbeläget motell och där bestämma sig för hur dom ska gå vidare samtidigt som El Chapo försöker muta dom två med tio miljoner dollar som är en overklig summa pengar för dom två poliserna.

Filmen bygger på den verkliga händelsen när Mexikos ökända knarkkung Joaquín "El Chapo" Guzmán greps i januari 2026.

Det är en otroligt dramatisk och intensiv berättelse som lunkar på i ett ganska behagligt tempo i början ända tills dom två poliserna Carmona och Rosales av en händelse griper El Chapo, då förändras allting då dom två plötsligt ser mördare överallt och där dom inte har en aning om vem dom kan lita på.

Alfonso Herrera och Nóe Hernández är enastående bra som dom två federala poliserna som står inför det moraliska dilemmat att ta emot en enorm summa pengar eller göra sin plikt och inte blir valet lättare när även deras familjer hotas.

Intensiv spänning och tajt atmosfär där regissören Chava Cartas och fotografen Beto Casillas verkligen lyckats att pussla ihop ett stekhett drama.

The Chelsea Detective: Everybody Loves Chloe (2024)

 

Det närmar sig Jul med allt vad det innebär, Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough) lider av tandvärk men tycker inte att han har tid att gå till tandläkaren och som inte detta är nog så hittas den kända sångerskan Chloe Carmichael död i sitt hem.

Till en början så verkar det som en överdos men när rättsläkaren Ashley Wilton (Sophie Stone) fått undersöka kroppen så visar det sig att hon dränkts i sitt badkar.

Det som först verkade vara en tragisk olycka förvandlades snabbt till en mordutredning.

Max och hans kollega, Kriminalinspektör Layla Walsh (Vanessa Emme) och deras team Connor Pollock (Peter Bankolé) och Jess Lombard (Lucy Phelps) har nu inte bara Julhelgen att tänka på utan även ett mordfall där den hyllade sångerskan bar på hemligheter som få kände till.

Chloe's bästa vän verkar inte riktigt hålla sig till sanningen, hennes mor verkar inte berätta allt och spår leder också ända upp till den politiska ledningen i stan samt en hotfull manager.

Otrohet, droger och psykisk ohälsa, hot och betungande kändisskap i en historia där i alla fall lite julstämning ryms samtidigt som Max och Astrid (Anamaria Marinca) testar parterapi vilket inte riktigt visar sig vara Max grej.

Stormen (2026)

 

https://www.imdb.com/video/vi2845624857/?playlistId=tt37070354&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Filip (Gustaf Skarsgård) fyller 45 år och det ska han fira tillsammans med sin fru Caroline (Aliette Opheim) på deras nyinköpta herrgård i norra Sverige.

Paret har bjudit in deras gamla och närmaste vänner Ossi (Filip Berg) och Kina (Josephine Bornebusch), Jacob (Jonas Karlsson) och Nicholas (Johan Rheborg), Henrik (Christopher Wagelin) och Ninni (Sara Shirpey) och så Nattis (Gizem Erdogan).

Eftersom deras vänner tillhör samhällets rikaste hälft så är Carolines plan för festen att få dom att investera i den hotellverksamhet som dom tänker starta på gården medan Filip helst av allt bara vill ha en trevlig kväll.

Eftersom gården ligger på landsbygden så kommer hela sällskapet i taxi och när alla är på plats så utbryter en snöstorm som gör att även taxichauffören Stefan (Henrik Dorsin) får ta plats inomhus.

Det är en ganska artig men stel stämning från början men allteftersom kvällen fortskrider så blir det alltmer spänt med giftiga personliga gliringar och avslöjande av gamla hemligheter, pinsamheter och relationsproblem.

Allting spårar ur till varmrätten när den flummige kocken Petters (Nils Wetterholm) psykedeliska svampar av misstag serveras istället för dom ätliga och tillsammans med vin, bubbel och sprit så släpps nu alla hämningar.

Stormen utanför fönstren speglar på något sätt även stämningen på insidan som nu är att beskriva som ett rent kaos, ett färgglatt psykedeliskt helvete där hunden Mochi och den otursföljda taxichauffören Stefan spelar viktiga roller, där Filip som den enda med lugnet i behåll försöker få allt att fungera samtidigt som hans hysteriska fru håller på att tappa förståndet.

En helt igenom kaotisk komedi med mörka inslag skriven och regisserad av Josephine Bornebusch och som tar upp det här med hur väl vi egentligen känner våra närmaste, vad händer när dolda frustrationer och olösta konflikter når ytan och hur enkelt människors uppbyggda fasader kan spricka när dom utsätts för press.

Det är tur att det är så många och skickliga skådespelare med som kan hålla ihop detta på ett fungerande sätt och det är både tur för filmen och dess styrka.

Visst är det till och från lite ojämnt och kanske farsartat men det är ändå så pass dramatiskt och roligt, annorluna och bra så att underhållningsvärdet ändå är rätt högt.

 

Stormguden av Anna Granlund & Alex Storm (2026)

 

När Lily Rose kommer ur sina opiumdimmor en morgon så visar det sig att Frida är borta. Efter att ha letat i huset och sett att vissa detaljer i kylskåpet saknas så inser hon att Frida självmant försvunnit från deras gömställe i Japan där dom befunnit sig ett tag nu.

Fridas flykt blir början till en dödlig jakt där inte bara Lily Rose söker efter henne utan ett flertal mäktiga och hänsynslösa fiender som är ute efter den hemlighet som den 9-åriga flickan bär på i hennes DNA.

Bland hennes förföljare så finns en svårt sjuk maffialedare, en gammal krigarsekt som återuppstått men också Fridas biologiska mor Jessica Storm som tagit sig till Japan av en enda anledning, att föra hem sin dotter till Sverige.

En gedigen samling döda kroppar lämnar detta sällskap efter sig och till slut så är dom åter på Skräckens Berg som Lily Rose sagt att dom aldrig skulle återvända till och där ställs dom inför gamla hemligheter och dolda motiv, hämnd och svek där sanningen riskerar att slita dom inblandades relationer isär.

Detta är den 25:e delen i Alex Storm-serien och det är minst sagt en actionfylld historia där det är fullt ös redan från början och där det inte finns en enda sekund till eftertanke eller att ens andas lite. Tyvärr så är detta bokens akilleshäl för allting går så snabbt och det händer så mycket att karaktärerna blir bara några diffusa detaljer i allting.

En ganska onyanserad berättelse som kanske skulle passa bra som en actionfilm men som i romanform kommer att glömmas bort rätt snabbt förutom epilogen där det finns en rätt cool skruv.

Dr. Death: Seeker of Souls (1973)

 

https://youtu.be/eK3u-GGmoVY?si=ue3-jGpCYMRtJHky

Fred Saunders (Barry Coe) är förkrossad när hans älskade hustru Laura (Jo Morrow) omkommer i en olycka. Han anklagar sig själv för hennes död och blir besatt av tanken på att få henne tillbaka, speciellt efter att hennes sista ord till honom var: Jag kommer tillbaka till dig.

Fred kontaktar flera olika medium och deltar i olika seanser i hopp om att få kontakt med Laura men bara för att upptäcka att alla är bedragare som enbart är ute efter att tjäna pengar på människors sorg och ensamhet.

Freds bästa vän Greg Vaughn (Stewart Moss) försöker hjälpa honom att övervinna sorgen och uppmanar honom att gå vidare med sitt liv men Fred har nu fått höra talas om en mystisk man som kallar sig Dr. Death (John Considine) som påstår sig sitta inne med hemligheten bakom reinkarnation och förmågan att återge liv i en död kropp.

Fred bevittnar när Dr. Death demonstrerar sina krafter genom att överföra själen från en levande kvinna till kroppen av en nyligen avliden kvinna.

Proceduren kräver dock att att den levande kvinnan dödas för att hennes själ ska kunna överföras.

Chockad över den brutala demonstrationen så vägrar Fred att ha någonting med detta att göra men återvänder i desperation någon kväll senare och går med på att betala Dr. Death 50.000 dollar för att få tillbaka sin fru.

Doktorn och hans brutala tjänare Thor (Leon Askin) avslöjar nu sin mörka historia för Fred samtidigt som dom påbörjar arbetet att hitta en ny själ till Lauras kropp.

Regissören Eddie Saeta satte ihop den här filmen på 12 dagar och alla scener är första-tagningar eftersom det inte fanns pengar för några omtagningar. Själva planen var också att Dr. Death skulle bli en återkommande skräck-karaktär som skulle återvända i flera filmen men så blev det aldrig och personligen så är jag rätt glad över detta för just den här filmen är så jädrans usel så att dom kunde ha låtit bli att ens producera denna.