Squid Game 2 (2024)

 

https://youtu.be/Ed1sGgHUo88?si=GFOZfCzwmRipRmYe

Seong Gi-Hun (Lee Jung-Jae) som vann den brutala tävlingen Squid Game var på väg att lämna landet i slutet av den förra säsongen men beslöt sig för att stanna och konfrontera organisationen bakom spelet.

Han lyckas återvända till den mystiska ön där spelen hålls men nu är han inte samma person längre som förra gången.

Samtidigt som Seong planerar att rasera spelet från insidan så försöker polisen Hwang Jun-Ho (Wi Ha-Joon) lokalisera ön för att med hjälp av en samling beväpnade män ta sig in från utsidan.

Vilka är det som ligger bakom spelet och vem kan man egentligen lita på?

Den här säsongen saknar den där psykologiska spänningen som var så skarp i den förra, den här är mera fysisk. Visst är det dramatiskt, våldsamt och spännande men det finns en del scener som är alldeles för långa och det gör att berättelsen tappar ordentligt med fart och det gör hela den här säsongen lite ojämn. Skådespelarna är bra även om dom intressanta karaktärerna är få.

Det är manusförfattaren och regissören Hwang Dong-Hyuk som också ligger bakom denna säsong och det är så pass mycket spänning och frågetecken att det är svårt att inte vilja se mer.

Columbo - The Bye-Bye Sky High IQ Murder Case (1976)

 

Här får Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) ge sig i kast med samhällets smartaste invånare när ett mord begås på Sigma Society, en klubb av genier och där Bertie Hastings (Sorrell Booke), en av styrelsemedlemmarna hittats skjuten.

Revisorn Oliver Brandt (Theodore Bikel) som visar sig vara den sista som sett Bertie i livet blir givetvis snabbt föremål för Columbos intresse.

Det här är den sista filmen i den sjätte säsongen och den är väldigt annorlunda och räddar faktiskt upp en rätt tråkig säsong. Till den här filmen så hade den gamle producenten Everett Chambers lämnat och ersatts av Richard Alan Simmons och han tillsammans med regissören  Sam Wanamaker har verkligen fräschat upp serien.

Det finns en scen när Columbo befinner sig i biblioteket på klubben Sigma Society tillsammans med Oliver Brandt och där han avslöjar mer av sin personlighet och historia än någonsin tidigare i serien och Brandt delar då också med sig av en barndom som visade sig ha varit allt annat än lätt och kanske ger en förklaring till varför han senare i livet agerat som han gjort. En riktigt bra och intressant scen.

Dessutom så finns det flera delar i filmen som drar åt thrillerhållet vilket för med sig en stämning man aldrig varit med om förut.

En rolig detalj är att när Columbo träffar Brandts sekreterare George Camponella (Howard McGillin) på ett café så är det Jamie Lee Curtis som spelar den sura servitrisen, två år innan hon skulle få sitt genombrott i filmen Halloween.

Blåsningen (1973)

 

Original titel: The Sting

https://youtu.be/vPSvVfbFxnw?si=mLTbvsosWXJ8MePp

Småfifflaren Johnny Hooker (Robert Redford) är jagad av både gangsters och den korrupte poliskommissarien Snyder (Charles Durning) men när han kommer i kontakt med den elegante bedragaren Henry Gondorff (Paul Newman) så förändras allt. Tillsammans så beslutar dom sig för att blåsa maffiabossen Doyle Lonnegan (Robert Shaw) på allt han äger vilket innebär ett spel på liv och död. En lika komplicerad som genial plan med många inblandade tar form.

Den här filmen som regisserats av George Roy Hill erhöll hela 7 Oscars på sin tid och det är verkligen nästintill fulländad filmunderhållning. Skådespelarna är ypperliga i alla sina mindre och större karaktärer och samspelet mellan Robert Redford och Paul Newman är fantastiskt att se. Regin håller riktigt hög klass, fotot av Robert Surtees är enastående och musiken som flera år tidigare komponerats av Scott Joplin men som satts ihop här och fått nytt liv av Marvin Hamlisch är helt fantastisk.

Robert Redford, Paul Newman och Robert Shaw i all ära men dom omger sig av ett antal fantastiska aktörer som Ray Walston, Eileen Brennan, Harold Gould och Dana Elcar.

Pansarhjärta av Jo Nesbø (2009)

 

Innan jag börjar att gnälla lite grann så måste jag ändå säga att Jo Nesbø är en så pass skicklig författare att han kommer undan med lite sämre historier och det gör att man inte kan värja sig som läsare vare sig man vill eller inte. Den här historien går på i ungefär samma stil som den föregående "Snömannen", det känns som om författaren när han byggt upp intrigen använt sig av samma grundstenar och väggar men sen bara haft en lite annorlunda interiör. Men som jag sa, han är så förbannat duktig så man köper det ändå och Harry Hole är ju en sådan fascinerande karaktär som man inte kan släppa taget om.

Efter att både Harry, Rakel och Oleg varit nära att mista livet i konfrontationen med den så kallade Snömannen så sa Harry adjö till dom båda och försvann från landet. 

En ny seriemördare verkar nu härja i Norge och den norska polisen Kaja Solness som i hemlighet av Harrys före detta chef skickats ut för att leta efter Harry hittar honom i Hong Kong där han lever ett ljusskyggt liv i barer och opiumhålor.

Motvilligt så följer i alla fall Harry med tillbaka till Oslo där det visar sig att två kvinnor hittats mördade med ovanliga stickspår i munhålorna.

Harry drar tillsammans med Kaja igång en egen utredning som leder dom två till en turiststation i dom norska fjällen, den tyska staden Leipzig och Kongo.

En dramatisk och rå historia om en brutal mördare som jagas av en polis som fortfarande brottas med ett missbruk och dessutom saknaden efter dom enda två människorna han genuint älskat, med en far som ligger för döden och en polisorganisation som behöver hans expertis men som egentligen inte vill ha med honom att göra.

Det känns lite som upprepningar men är ändå riktigt tajt och maffigt och som vanligt så är gärningspersonen aldrig riktigt den man tror.

Pig (2021)

 

https://youtu.be/VSJTPbAm-SM?si=5DugZVHl2msgsvyO

Robin Feld (Nicolas Cage) bor i en fallfärdig stuga i Oregons vildmark med sin gris, ett litet tryffelsvin som är expert på att leta upp fin tryffel som Rob sen en gång i veckan säljer till den unge Amir (Alex Wolff) som i sin tur säljer den dyrbara svampen vidare till restauranger i Portland som är den närmaste staden.

En natt blir Rob attackerad och nedslagen av två personer och när han dagen efter vaknar så är hans gris försvunnen.

Han kontaktar Amir och ber honom om hjälp att ta sig in till Portland för att leta upp grisen vilket blir en kulinarisk och brutal resa tillbaka i tiden där gamla begravda minnen öppnas igen för Rob och dom människor han träffar.

Här har Nicolas Cage fått en riktigt maffig karaktär att ta sig an och han gör det på ett alldeles enastående sätt, han är verkligen den här trashanken som lever eremitliv ute i vildmarken och efterhand så får vi tittare små doser av information som hjälper till lite att förstå varför han befinner sig där han befinner sig och vem han var innan han hamnade där.

Filmen som regisserats av Michael Sarnoski kunde lätt ha blivit en i raden av dom där hämndhistorierna som vi sett dom senaste åren med Keanu Reeves eller Liam Neeson men istället så stannar den upp vid konfrontationerna, byter riktning och tar andra vägar vilket hela berättelsen verkligen tjänar på.

Fotot av Pat Scola är vackert mörkt och går hand i hand med den dramatiska och sorgliga historien om den här mannen som inte som han säger: saknar en inkomst utan en vän.

Columbo - Old Fashioned Murder (1976)

 

I gammal klassisk engelsk deckartradition så rör sig Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) här i och runtomkring ett museum som ägs av syskonen Ruth (Joyce Van Patten), Edward (Tim O'Connor) och Phyllis Lytton (Celeste Holm).

Museet har länge gått med förlust och Edward har nu bestämt att en gång för alla slå igen verksamheten och sälja alla historiska föremål.

Det här är någonting som Ruth inte kan acceptera och planerar att på sitt egna sätt ta hand om saken.

Columbo och hans assistent Miller (Jon Miller) blir kallade till museet där Ruth's systerdotter Janie (Jeannie Berlin) en morgon hittat hennes morbror Edward och väktaren Milton Shaeffer (Peter S. Feibleman) skjutna. Det ser ut som om Shaeffer försökt stjäla ett antal museiföremål, blivit påkommen av Edward vilket resulterat i att dom både olyckligtvis skjutit varandra.

Det dröjer dock inte länge förrän Columbo misstänker att det är någonting annat som hänt vilket innebär att resten av familjen Lytton nu blir föremål för kommissariens intresse.

En ganska tråkig historia egentligen där det inte händer speciellt mycket och där själva agerandet av mördaren också känns ganska krystat och dumt. Joyce Van Patten är helt okey som den iskalla Ruth Lytton, Peter Falk är så bekväm i sin överrock att han inte behöver anstränga sig speciellt för att vara bra men Jeannie Berlin som spelar Janie är faktiskt riktigt dålig.

Det antyds att mördaren kanske också ligger bakom ett dödsfall många år tidigare men det blir bara en antydan och det är synd för detta hade kunnat ge den här historien ett lyft men som nu istället inte blir så mycket mer än okey.

Werewolf by Night (2022)

 

https://youtu.be/bLEFqhS5WmI?si=E647G2YbpJRSCBE5

När vi under dom senaste åren matats med filmer och TV-serier från Marvel med deras allra kändaste superhjältar så har filmbolaget nu så smått börjat att plocka fram några av deras mindre kända karaktärer och i den här filmen som faktiskt bara är 52 minuter lång så får vi följa en varulv som dök upp i Marvel's serietidningar i början av 70-talet. Filmen är regisserad av Michael Giacchino som ju är mest känd för att komponera filmmusik men som här alltså då tagit sig an att även regissera historien.

Den kända monsterjägaren Ulysses Bloodstone har dött och nu samlas några av världens bästa monsterjägare på hans egendom där någon utav dom ska få överta hans Bloodstone relik som är ett kraftfullt vapen. Till mötet kommer bland annat Jack Russell (Gael Garcia Bernal) och Ulysses dotter Elsa (Laura Donnelly) där dom får veta av den äldre Verussa (Harriet Sansom Harris) att för att välja ut den som ska få ärva kraften så måste dom möta och besegra ett fruktansvärt monster som finns utanför huset.

Alla beger sig ut på jakt men Jack Russell bär på en hemlighet som ingen förväntat sig och som kommer att förändra allting.

Den här filmen finns i både svartvitt och i färg och efter att ha sett båda versionerna så är jag nog mest förtjust i den svartvita där man får mest känsla för dom gamla monsterilmerna från 30 och 40-talet som ju detta helt klart är en hyllning till. 

Fotot av Zoë White är strålande snyggt och stämningsfullt och man blir ju helt klart sugen på att se mer av dessa karaktärer.