Papillon: Räddningens Öar av Henri Charriére (1969)

 

År 1931 så döms Henri (som kallas Papillon efter en tatuerad fjäril på bröstet) till livstids fängelse för mordet på en hallick i Paris och mot sitt nekande så skickas han till den så kallade Djävulsön i Franska Guyana.

På vägen dit så blir han bekant med förfalskaren Louis Dega och Papillon lovar att beskydda honom från dom andra fångarna om han hjälper honom på alla sätt när det blir dags att fly för det har Papillon redan bestämt sig för att göra.

Det är en fantastiskt detaljrik och närgången berättelse om helvetet på ön och alla dom flyktförsök som Papillon utför och dom brutala bestraffningar som han får när han fångas in.

Författaren Henri Charriére blev ifrågasatt när boken kom ut 1969 om allt verkligen hade hänt eller om han hittat på det mesta men han hävdade ända fram till sin död att det var en verklig berättelse om hans tid i fångenskap.

Hur det än är med den saken så är det en fantastiskt dramatisk, spännande, brutal och fascinerande historia.

 

Svart Drake av Peter Lindmark (2026)

 

Alex Storms biologiska mor Bianca försöker skapa sig ett nytt liv efter sin stora kärlek Oskars död. Hon flyttar till en stuga som Oskar ägt långt in i dom norrländska skogarna, till ett ställe som kallas för Bläcksjöns Vänner där människor som lever utanför det vanliga samhället skapat ett community med egna lagar och regler.

Här verkar hon kunna leva ett lugnt och stillsamt liv ända tills Oskars okända son Silas, drogpåverkad och hotfull dyker upp och kräver sin rätt till allt som Oskar lämnat efter sig.

Det här är början på en resa där det visar sig att Oskar haft ett mörkt förflutet som Bianca inte känt till någonting om, bland annat narkotikahandel där svek och gamla fiender fortfarande genomsyrar skogarna.

Det här är den 24e boken i Alex Storm-Världen och också den första där hans mor, den före detta torpeden Bianca är den bärande karaktären. Det är en välskriven och intensiv berättelse som jag ändå tycker inte riktigt får fart någon gång trots att det händer mycket hela tiden och sen så är karaktärerna inte så intressanta, dom hinner inte riktigt växa innan allting är över men det är ju en cliffhanger på slutet som gör att man vill ha mer.

Overlord (2018)

 

https://www.imdb.com/video/vi2230762009/?playlistId=tt4530422&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Strax innan D-Dagen 1944 så skickas en grupp amerikanska fallskärmsjägare in i Frankrike för att söka upp och förstöra ett tyskt radiotorn som är beläget i en mindre by.

Precis när soldaterna ska hoppa så skjuts flygplanet i bitar och endast ett fåtal lyckas överleva, däribland menige Boyce (Jovan Adepo) och korpral Ford (Wyatt Russell).

Inne i byn så får dom hjälp av den unga Chloe (Mathilde Ollivier) som bor där med sin mor och yngre bror.

När Boyce ska lokalisera tornet som ska sprängas så snubblar han chockartat över ett laboratorium där den nazistiska läkaren Dr. Schmidt (Erich Redman) utför experiment på levande människor med mål att skapa den oövervinnliga soldaten och dom får också samtidigt på ett brutalt sätt möta den tyska officeren Wafner (Pilou Asbaek).

En brutal och helt galen film där vi tittare efter bara någon minut kastas direkt in i ett antal fantastiska explosiva scener där gruppen av fallskärmsjägare handlöst måste slänga sig ur sitt plan som träffas av tysk artillerield.

Filmen känns realistisk hela vägen tills dom amerikanska soldaterna kommer in i byn och ställs inför den iskallt grymma Wafner och upptäcker det hemliga laboratoriet, då förvandlas hela historien från en WW2 film till en slaskigt bloddrypande skräckfilm med zombietoner och kryddat med tung action.

Det är riktigt våldsamt, det är häftigt, explosivt, roligt och riktigt jädrans bra. Regin av Julius Avery är tajt och säker, fotot av Laurie Rose och Fabian Wagner är helt strålande, effekterna maffiga sådet räcker och någonting som jag aldrig brukar tänka på är ljudet...My god! vilket ljud, det var helt fascinerande i alla mikroskopiska detaljer. Ljudkillarna och tjejerna har gjort ett helt enastående arbete.

Det här var en av dom häftigaste filmupplevelserna på länge.

 

Beast (2022)

 

https://www.imdb.com/video/vi2331623961/?playlistId=tt13223398&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

En grupp med tjuvjägare skjuter ihjäl en flock med lejon men det visar sig att en hanne lyckats klara sig och när jägarna kommer fram till platsen så ser dom på spåren att det rör sig om ett ovanligt stort lejon.

Detta är inledningen på denna thriller som utspelar sig i reservat i Sydafrika dit

Dr. Nate Samuels (Idris Elba) anländer med sina döttrar Nora (Leah Sava' Jeffries) och Mare (Lyana Halley) för att besöka deras nyligen avlidna mors hemby.

På platsen så möts dom upp av viltvårdaren Martin Battles (Sharlto Copley) som Nate känner sen många år tillbaka.

När Martin ska visa runt familjen i reservatet så kommer dom till en by som till en början ser helt övergiven ut men där dom efter en stund hittar alla invånare döda och Martin ser direkt att det rör sig om en lejonattack.

Manuset är inte så mycket att prata om, det är väldigt förutsägbart utan några som helst överraskningar men det är skickligt regisserat av islänningen Baltasar Kormákur och fotot av Philippe Rousselot är strålande.

Dom få skådespelare med Idris Elba i spetsen är riktigt bra och det är intensivt spännande så gott som hela tiden och då glömmer man lätt bort den något torftiga historien där läkaren Nate ska försöka bonda med sina döttrar som han haft en rätt trasig relation med.

High Fidelity av Nick Hornby (1995)

 

Rob är 36 år och driver en skivbutik som inte går något vidare. Hans passion i livet är musik och hans lägenhet är fylld med tusentals vinylskivor.

Han har precis blivit lämnad av sin flickvän Laura och detta har gjort att han börjat att fundera över sitt liv och dom ganska patetiska förhållanden han varit i.

Han börjar söka upp sina före detta flickvänner för att få svar på varför alla lämnat honom och sakta men säkert så börjar han få en bild av sig själv som han inte sett förut.

Det är riktigt roligt men även lite vemodigt att följa Rob när han konfronterar sina romantiska misslyckanden genom åren. Är man som jag en älskare av musik så har man också här en fantastisk stund av olika referenser till låtar, band och artister. 

Varm och rolig roman om musikalisk besatthet kontra kärlek.

Anaconda (2025)

 

https://www.imdb.com/video/vi4071082777/?playlistId=tt33244668&ref_=tt_ov_ov_vi

Barndomsvännerna Doug McCallister (Jack Black) och Ronald "Griff" Griffin Jr. (Paul Rudd) har hamnat i någons orts medelålderskris där ingenting känns roligt längre. Griff som är skådespelare får inga jobb och Doug som gör bröllopsvideos hatar sitt jobb.

En dag så kommer Griff med nyheten om att han har lyckats få rättigheterna till filmserien Anaconda av änkan till den man som en gång skrev boken.

Nu bestämmer sig Doug, Griff och deras vänner Kenny (Steve Zahn) och Claire (Thandiwe Newton) att åka ner till Amazonas och göra en nyinspelning av deras favoritfilm Anaconda.

Kenny har ordnat med en båt och så ormexperten Santiago (Selton Mello) och hans tama orm som ska få agera monstret i filmen.

Väl på plats i Amazonas så springer dom också på den mystiska Ana (Daniela Melchior) som verkar vara jagad av någon eller några farliga personer.

Visst är samspelet mellan Jack Black och Paul Rudd bra men det räcker inte för att rädda den här tramsiga djungelhistorien som regisserats av Tom Gormican. Det finns en och annan scen där man skrattar men det finns ännu fler scener där man undrar vad fan det är som pågår och frågan när allting är över är ju varför denna film ens gjordes, vad var själva grejen?

Creed (2015)

https://www.imdb.com/video/vi3155604249/?playlistId=tt3076658&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Adonis Johnson (Michael B. Jordan) är son till den förre världsmästaren i tungviktsboxning Apollo Creed som ju på sin tid gick ett par klassiska matcher mot Rocky Balboa.

Den unge Adonis har ett bra jobb och ett tryggt hem men lämnar allt en dag för att förverkliga sin dröm om att bli boxare på heltid.

Han beger sig från Los Angeles till Philadelphia för att leta upp Rocky (Sylvester Stallone) och övertala honom om att bli hans tränare och coach.

Historien handlar lika mycket om relationen mellan Adonis och Rocky som boxning och scenerna med dom två tillsammans är faktiskt lika intensiva som scenerna i ringen, bara på ett lite annat sätt.

Michael B. Jordan är riktigt bra som Adonis Creed som inget annat vill än att få gå i sin fars fotspår men som samtidigt inte vill att folk ska veta vem han är eftersom han vill slå sig fram på sina egna meriter och Sylvester Stallone är faktiskt enastående bra som den gamle Rocky Balboa och man ser och känner verkligen hur bekväm han är i den rollen och hur mycket han älskar karaktären.

Han verkar också ha insett att hans tid som barbröstat muskelberg är över och tar sig an skådespelandet på ett helt annat sätt.

Det är ju en boxningsfilm och den är amerikansk så det krävs ju ingen akademisk examen för att lista ut vad som kommer att hända men det spelar ingen roll för jag gillade filmen som regisserats av Ryan Coogler och den håller hela vägen och med ett antal fint utmejslade karaktärer.

Boxningsscenerna är riktigt tajta och det känns faktiskt som om man är med där i ringen och bara väntar på att få smaka på en rak höger.