The Tuxedo (2002)

 

https://youtu.be/5FeOoZrWSKI?si=GL6yZH7iRyObXfK5

James Tong (Jackie Chan) är en taxichaufför som är ökänd för sin förmåga att få sina kunder vart som helst på kortast möjliga tid oavsett om trafikreglerna allt som oftast inte följs.

CIA-agenten Steena (Debi Mazar) befinner sig i James taxi en dag och blir så pass imponerad att hon erbjuder honom jobb som chaufför åt den mytomspunna och rika Clark Devlin (Jason Isaacs).

James och Devlin blir snabbt goda vänner men James vet inte att Devlin är hemlig spion åt en myndighet som heter CSA.

Devlin har tidigare visat James en speciell smoking som han har hängande i ett glasskåp och sagt att han under inga omständigheter får sätta på sig den men när han råkar ut för ett mordförsök och hamnar på sjukhus så viskar han två saker i hans öra: Wear it och Water Striders.

Det visar sig att smokingen ger ens bärare speciella förmågor som nästan kan liknas vid en superhjältes och nu iklär sig James rollen som Clark Devlin och blir genast inblandad i kampen mot den hänsynslöse Dietrich Banning (Ritchie Coster) som hotar att ta över den globala dricksvattenförsörjningen genom att förgifta amerikanska vattenreservoarer med hjälp av genmodifierade insekter av arten Skräddare.

Den kvinnliga CIA-forskaren Del Blaine (Jennifer Love Hewitt) får sitt första uppdrag ute på fältet och hamnar i kontakt med den hon tror är Devlin men som ju nu är James Tong i sin supersmoking.

Många av dom filmer med Jackie Chan är ju uppbyggda på så sätt att historien hela tiden ska leda fram till situationer där han får använda sina fysiska förmågor och den här filmen skiljer sig inte ett dug från den mallen.

Det jag inte förstår är den här biten med att han är förälskad i den där tjejen som jobbar i ett konstgalleri och som han dagligen åker förbi och tittar på genom skyltfönstret men inte vågar pratar med. I inledningen av filmen så leder ett sånt stopp då även till en scen med en rabiat cyklist som faktiskt är pinsamt dålig.

Filmen som regisserats av Kevin Donovan är inte speciellt bra även om det finns en och annan smårolig sekvens och ett par imponerande fightingscener sen så får ju soul legendaren James Brown vara med på ett hörn också där han faktiskt får en snyting av James i hans ostyriga smoking och så kan man se Peter Stormare också som den galna Dr. Simms i ett par scener.

Tills Döden Skiljer Oss - Säsong 1 (2026)

 

https://youtu.be/lzyEkv1wzMQ?si=nZt1TQkzKpi3IrqE

Vi slängs in i handlingen direkt och hamnar i förorten hos familjejuristen Malin (Aliette Opheim), författaren Tobias (Filip Berg) och deras dotter Tuva (Idun Djupsjö). Dom har grannarna Per (Adam Lundgren) och Louise (Nanna Blondell) på besök för att ta en drink innan dom ska in till stan och gå på teater. Dom väntar nervöst på barnvakten Sabina (Ella Hammarsten Liedberg) som bor i grannhuset men som verkar vara försenad och inte svarar på mobilen. Paren drar en suck av lättnad när det ringer på dörren men utanför så står polisen som ber Tobias följa med till stationen.

Sabina har hittats mördad intill ett närliggande motionsspår och Tobias misstänks vara förövaren.

Nu inleds en historia som nästan svämmar över av lögner, svek, sex, vänskap, kärlek, otrohet, hämnd och död där poliskommissarierna Blenda (Madeleine Martin) och Runar (Joel Spira) inte riktigt går åt samma håll när det gäller att lösa mordet.

Vi hade nog bara hunnit halvvägs in i det första avsnittet innan vi började spekulera i vem som var mördaren och varför sen så fortsatte detta med att vi i så gott som varje avsnitt bytte gärningsman och orsak tills det sista avsnittet kom och vi ändå hade fel.

Skådespelarna är helt enastående bra i sina olika karaktärer där så gott som alla bär på ett mörker inom sig och historien är som sagt en berg och dalbana som tar en överraskande sväng på slutet.

The Hills Have Eyes 2 (1984)

 

https://www.imdb.com/video/vi2476000025/?playlistId=tt0089274&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Ett team av motocrossåkare är på väg ut i Nevadaöknen för en tävling men eftersom dom är sena så beslutar dom sig för att lämna huvudleden och ta en genväg. Givetvis så får dom bensinstopp strax vid en till synes övergiven gård där dom då genast försöker hitta bränsle.

Plötsligt så upptäcker dom att en av motorcyklarna har försvunnit och inser då också att dom inte är ensamma på platsen.

Det här är verkligen en usel film som regissören och manusförfattaren Wes Craven efteråt ångrade att han ens färdigställde. Efter att halva filmen var inspelad så hade Craven istället koncentrationen på en annan film, nämligen Terror på Elm Street och hade då beslutat att sluta med den påbörjade The Hills Have Eyes men när Elm Street blev en jättesuccé så ville filmbolaget att han också skulle göra klart The Hills. 

Motvilligt så fortsatte Craven men helt utan intresse och han använde till och med en del scener från den första The Hills Have Eyes bara för att åtminstone få ihop 85 minuter film.

Det märks att Wes Craven inte hade den minsta lust att göra denna film, manuset är uselt och skådespelarna riktigt dåliga och det enda som är rätt bra är musiken av Harry Manfredini som ju var en väl anlitad filmkompositör på 80-talet.

Palmemordet: De Tio Spåren av Erik Magnusson (2026)

 

Den 28 februari 1986 så skakas Sverige av en händelse som ska traumatisera vårt land och dess befolkning i decennier framöver: Mordet på Statsminister Olof Palme. Den största polisutredningen i vårt lands historia satte igång bara några timmar efter mordet och än idag har vi inte fått klarhet i vad som egentligen låg bakom mordet och vem som höll i vapnet.

33-åringen, christer pettersson, palestinska abu nidal, pkk, sydafrikansk säkerhetstjänst och Skandia-mannen är några av dom spår som tas upp här och berättas i en form som om varje spår verkligen skulle ha utfört dådet.

Fascinerande dramatiskt och spännande.

Greenland 2: Migration (2026)

 

https://www.imdb.com/video/vi2946943769/?playlistId=tt14850054&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Fem år efter att kometen Clarke ödelagt större delen av civilisationen så är livet på Jorden för dom som överlevt allt annat än enkelt. Planeten drabbas hela tiden av jordbävningar, elektromagnetiska stormar, tsunamin och stora delar av ytan är dessutom radioaktiv.

John (Gerard Butler) och Allison Garrity (Morena Baccarin) med sonen Nathan (Roman Griffin Davis) som vi fick följa i den första filmen bor i en underjordisk bunker på Grönland med en grupp andra överlevande där Allison tillhör ledningsgruppen och John underhållsavdelningen.

Tyvärr hinner vi kanppt med att bekanta oss med livet på Grönland innan en kraftig jordbävning raserar hela byggnaden och dom som klarar sig ut måste ta sig till närmsta strand där det finns livbåtar. Det finns givetvis inte plats för alla på båtarna och desperata människor har inga problem med att kliva över och på varandra för att rädda sig själva. Familjen Garrity lyckas komma ombord på en båt och några dagar senare så har dom nått England och efter vissa problem själva London där dom möter upp Mackenzie Matthews (Sophie Thompson) som dom känner sen tidigare.

Dr. Casey Amina (Amber Rose Revah) som också reser med Garrity's har en idé om att man ska ta sig till kometens nedslagsplats som ska finnas i Frankrike för att hon vet att vid en sådan hetta som blir vid ett kometnedslag så brukar livet spira ganska fort och börja om på nytt i kratern där det då kan finnas ren luft att andas, vatten och möjligheter för odling.

Dom träffar Obi (Ken Nwosu) som går med på att skjutsa gruppen till Dover men på vägen dit så dödas Obi av störtande kometfragment och Amina blir ihjälskjuten av rövare. Familjen lyckas ändå ta sig till den engelska kanalen som numera är helt tom på vatten och här kommer nu filmens mest spännande moment när dom behöver ta sig över en djup ravin där det tidigare varit havsbotten för det ska ju självklart bli en jordbävning också medan dom hänger och klänger i rep och stegar. Massor med folk störtar ned i djupet medan Garrity något svettiga tar sig upp på andra sidan där dom strax stöter på fransmannen Denis Laurent (William Abadie) som lovar att hjälpa dom vidare om dom tar med sig hans dotter Camille (Nelia Valery) till kratern för att hon ska få börja ett nytt liv.

Det känns som att själva temat här är att livet på vår planet skulle behöva råka ut för en global katastrof för att det ska kunna få blomstra och börja om på nytt. Sen så är det också den här envisheten och omsorgen om sin familj som John Garrity bär på, han har lovat att ta sin familj till kratern kosta vad det kosta vill och att det kostar får ju både han och vi tittare lära oss.

Den här filmen som regisserats av Ric Roman Waugh skulle kunna vara en serie för jag tycker att filmen känns lite för upphackad, jag skulle vilja ha lite mer kött på benen. Det går lite för fort och den här familjen som vi får följa tar sig lite väl enkelt mot sitt mål som om dom vore dom enda överlevande och där människor vart dom än kommer bara väntar på att få hjälpa till.

Skådespelarna är riktigt bra, regin stadig och säker och fotot av Martin Ahlgren är apokalyptiskt vackert. Det är dramatiskt och spännande underhållning där man också får en och annan tår i ögonvrån vid några tillfällen men som sagt, allting känns lite för enkelt. 

Café (2011)

 

https://www.imdb.com/video/vi205371929/?playlistId=tt1436572&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Regissören och manusförfattaren Marc Erlbaum har här försökt att pussla ihop någon form av vardagsrealism som utspelar sig på ett litet lokalt café där kaffe i olika varianter serveras av Todd (Daniel Eric Gold) och Claire (Jennifer Love Hewitt) och där allsköns människor samlas som poliser, socialarbetare, droghandlare och författare samt datanörden Craig (Hubbel Palmer) som till och från ser cafét förvandlas till en fantasivärld som styrs av den mystiska Elly (Madeline Carroll).

Jag vet inte riktigt vad som var meningen med denna underliga blandning av vardagsdrama och fantasy och det verkar inte skådespelarna heller veta för dom ser ganska vilsna ut och får nästan varje scen att bli till en gäspning.

Stelt, tråkigt och konstigt.

Varulvens År av Stephen King (1983)

 

Original titel: Cycle of The Werewolf

Under ett år i delstaten Maine så dödas människor en efter en varje gång det är fullmåne och det slumpar sig också så att varje fullmåne infinner sig på speciella dagar såsom Alla Hjärtans Dag, Fjärde juli, Nyårsafton etc etc.

En bok av Stephen King som försvunnit lite bland alla dom böcker han skrivit och det är lite synd för det är en lättläst och underhållande skräckhistoria om en varulv som härjar i en mindre stad i Maine och där man som läsare genast börjar fundera vem av alla invånare som förvandlas till en människomördare vid varje fullmåne.

En detalj som verkligen höjer historien och skiljer ut den från vanliga böcker är att den illustrerats av den kända serietecknaren och konsnären Bernie Wrightson.