Man behöver inte komma långt in i den här berättelsen innan man fattar att huvudpersonen Donny har mycket av karaktär från författaren själv, Jan Emanuel. Donny från Gottsunda i Uppsala är nyligen invald i Sveriges Riksdag samtidigt som han styr Organisationen, ett av regionens mest tongivande kriminella gäng tillsammans med sin närmaste man och bästa vän Mono.
Jan Emanuel är ju en man som inte stänger igen truten med vad han tycker och tänker och den här historien går ungefär på i dom spåren, det är raka rör och inga krusiduller, det är oerhört våldsamt och kanske lite klichéartat till och från. Författaren backar verkligen inte för brutalt våld, han omfamnar det nästan istället och beskriver det nästan som ett måste för att lösa vissa problem.
Kärlek och sex är däremot inte ett närvarande ämne, det nuddar bara författaren lite sådär i kanten vid och dom kvinnor som figurerar i historien är till största del offer för grymma muslimska män eller kriminella.
Visst kan man se detta som ganska kantigt med stereotypa karaktärer men det är vasst och bra skrivet och riktigt roligt där bakom all tragik och våld.





























