Ostindiska Kompanierna av Dick Harrison (2026)

 

På 1600-talet så gav sig européerna ut i världen på allvar och sökte lyckan längs Indiska Oceanens kuster. Konkurrensen var stenhård och faror fanns i överflöd av bland annat sjörövare, giriga furstar och krigiska stammar. Tropiska sjukdomar kunde också slå ut hela besättningar och gjorde resorna riskfyllda och oförutsägbara.

För att överleva så grundade britter, nederländare, fransmän, danskar, svenskar och österrikare egna handelskompanier på plats som blev trygga baser för köpmännen.

Dessa ostindiska kompanier förenade privata intressen med statens ambitioner och lade grunden för en helt ny typ av handel.

Dick Harrison har skrivit en dramatisk och spännande bok om de mytomspunna ostindiska kompanierna, om britterna och nederländernas koloniala framgångar och danskarnas och svenskarnas kamp om att få ta del av världshaven och förverkliga dom där drömmarna om äventyr, lyx och exotiska varor men också om den brutala grymhet som följde i handelsmännens spår och som skulle förändra livet för dom människor dom kom i kontakt med.

An Inspector Calls (2015)

 

https://youtu.be/QcWAQyU-0NE?si=4zxdEYFw-8iFDPLQ

Året är 1912 i England. 

Den mäktiga familjen Birling har samlats för middag med fadern och företagsledaren Arthur (Ken Stott), modern Sybil (Miranda Richardson), sonen Eric (Finn Cole) och så dottern Sheila (Chloe Pirrie) med sin fästman Gerald Croft (Kyle Soller).

Precis när sällskapet har ätit klart och ska förflytta sig till salongen så ringer det på dörren.

En man kommer in och presenterar sig som poliskommissarie Goole (David Thewlis). Han berättar att en ung kvinna vid namn Eva Smith (Sophie Rundle) precis avlidit på ett sjukhus i staden efter att ha tagit sitt liv och han vill nu ställa ett par frågor om detta eftersom det rör familjen Birling.

Det märks att detta är en filmversion av en pjäs för detta är verkligen filmad teater. Skådespelarna med David Thewlis i spetsen som den mystiske poliskommissarien är enastående bra och historien är otroligt dramatisk och spännande trots avsaknad av action eller våld, en historia med mängder av skarpa svängar och skruvar och som avslutas som en spökberöttelse i sann Charles Dickens-anda.

Filmen har regisserats av Aisling Walsh och bygger på en pjäs av J.B. Priestley.

Superman and The Mole-Men (1951)

 

https://www.imdb.com/video/vi2836644633/?playlistId=tt0044091&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Redan i titeln på den här filmen som ju är Superman "and" The Mole-Men och inte Superman "vs" The Mole-Men så kan man ana att dom där varelserna som det handlar kanske inte är busarna i historien.

I den lilla staden Silsby så håller företaget National Oil Co. till och dom har där världens djupaste oljekälla som går flera mil ner under jordens yta.

Journalisterna Clark Kent (George Reeves) och Lois Lane (Phyllis Coates) kommer till Silsby för att göra ett reportage bara för att få höra av förmannen på plats Bill Corrigan (Walter Reed) att borrningen har lagts ner men han vill inte ge någon förklaring utan hänvisar till hemligstämplade uppgifter.

Clark Kent som vi ju också känner som Superman och Lois Lane stannar dock kvar och tar in på stadens hotell samtidigt som några underliga varelser kommer upp ur marken och börjar undersöka omgivningen.

När Clark Kent och Lois Lane senare åker ut till oljeföretaget igen så finner dom väktaren på platsen Pop Shannon (J. Farrell MacDonald) död.

Nu kräver Clark att Corrigan berättar vad han vet och han får då höra att dom borrat sig ner till ett stort hålrum i jordens inre där det verkar finnas liv av något slag.

Sheriffen (Stanley Andrews) tror först inte på allt detta men när ryktet om monster från underjorden sprider sig i stan så beväpnar sig den våldsamma Luke Benson (Jeff Corey) och han får snabbt med sig en grupp som inte tvekar att skjuta mot allt okänt som rör sig i området.

Superman måste nu ta tag i detta innan det går för långt.

Jag tycker att det här är en ganska kul film men som kanske är mest underhållande för att man inte kan låta bli att jämföra med dagens superhjältefilmer med alla dessa fantastiska effekter och dessutom vältränade skådespelare och inte som här en George Reeves med en dräkt som hänger lite löst här och där.

Ämnet här är väl ändå lite aktuellt med den här rädslan många människor (kanske mest på mindre ställen utanför storstäderna) har för det okända och där det är lättast att ta till våld när istället för att försöka förstå och lära.

Skådespelarna tycker jag är rätt bra men dom här varelserna är ju inte läskiga på något sätt utan ser mera ut som ett gäng Ipren-Mannen som springer omkring och vad befolkningen blir så rädda för förstår jag inte.

Filmen är regisserad av Lee Sholem, manuset har skrivits av Robert Maxwell och Whitney Ellsworth, kameraarbetet gjorts av Clark Ramsey och specialeffekterna står Ray Mercer för.

Saknad i Strid (1984)

 

Original titel: Missing in Action

https://www.imdb.com/video/vi1626845721/?playlistId=tt0087727&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Vietnamveteranen James Braddock (Chuck Norris) är övertygad om att det nu flera år efter krigets slut fortfarande finns amerikanska soldater som sitter fängslade i Vietnams djungler.

Makthavarna i USA är mycket tveksamma till detta men Braddock får ändå följa med senatorn Maxwell Porter (David Tress) och hans assistent Ann Fitzgerald (Lenore Kasdorf) på en resa till Saigon för ett möte med landets regering.

Mörkret hinner knappt lägga sig över staden innan Braddock smiter ut från det hårt bevakade hotellet för som han säger till Ann: Jag ska bara kolla om stan är som förut.

Chuck Norris har ju legendstatus idag och jag förstår inte varför, mannen kan inte agera och slänger ur sig sina repliker lika stelt och otympligt som han här rör sig i den vietnamesiska djungeln. Den här filmen räknas som en av hans absolut bästa filmer och den är riktigt usel. Handlingen saknar allt, dialogen är töntig och actionscenerna riktigt trista och till och med en så god skådespelare som M. Emmet Walsh som spelar Tuck känns ganska uttråkad.

Minnet av en Mördare av Willy Josefsson (1999)

 

För 30 år sedan så var den numera pensionerade poliskommissarien Martin Olsson med och grep en Kurt Holmberg för ett brutalt sexmord på en ung flicka i den lilla orten Vejbystrand i Skåne.

Nu får Olsson plötsligt ett obehagligt samtal i sitt hem i Ängelholm. Kurt Holmberg har precis släppts ut från den rättspsykiatriska anstalt han suttit på i alla år och vill nu träffa Olsson. Han menar på att han har viktig information och att allting inte blev sagt för 30 år sedan.

Samtidigt på Östermalms tunnelbanestation i Stockholm faller en man ned på spåret och blir överkörd och dödad av ett anländande tåg. Den förolyckade visar sig vara Morten Salmén, en forskare som arbetar med hemligstämplade akter i Säpos arkiv.

Detta är inledningen på en historia där den före detta kommissarien Martin Olsson blir inblandad på grund av ett fall för många år sedan. Hans nyfikenhet och omtanke gör att han har svårt att släppa det hela, dels för att journalisten och hans goda vän Cecilia blir intrasslad i det hela och så för att dom lösa trådar som dyker upp verkar gå tillbaka till hans eget jobb och även utomlands.

En klurig och spännande intrig och väl skriven med den pensionerade poliskommissarien Martin Olsson som är en karaktär som är lätt att ta till sig.

Poltava av Peter Englund (1988)

 

I juni 1709 så hade den svenska kungen Karl XII med sin armé anlänt till staden Poltava i Ukraina på sin väg mot Moskva. Den ryska armén som leddes av Peter den Store stod då bara någon halvmil bort.

Kungens utsåg fältmarskalken Rehnsköld till överbefälhavare för sin trupper och gav order om anfall morgonen den 28 juni.

Svenskarna hade förberett detta anfall noggrannt men det gick ändå inte som planerat.

Historikern och författaren Peter Englund beskriver detta slag timme för timme, ett slag som skulle sätta stopp för det svenska stormaktsväldet.

Dagböcker och ögonvittnesskildringar ligger till grunden för denna bok som på ett grymt och brutalt sätt beskriver denna slakt där 10.000 liv gick till spillo.

Otroligt välskriven, fascinerande och obehagligt detaljrik där man som läsare i känslan verkligen befinner sig där på slagfältet i leran och bland skadade och döda människor och hästar.

Vildmark av Dick Francis (1990)

 

Original titel: Longshot

Författaren John Kendall har specialiserat sig på att skriva överlevnadsguider i diverse facktidningar där han lär ut hur man överlever under de mest tuffa omständigheterna.

Nu har han äntligen skrivit sin första roman och hans agent har lyckats att sälja den till ett förlag.

Det kommer dock dröja flera månader innan boken kommer ut och han kan räkna med några pengar och nu är han i desperat behov av just det.

En öppning dyker upp när den förmögna travtränaren Tremayne Vickers vill anlita Kendall för att skriva hans biografi, vilket Kendall direkt tackar ja till eftersom det inkluderar boende och mat på den enorma gården medan han intervjuar Vickers och skriver boken.

När Kendall anlänt till gården så får han träffa Vickers familj som visar sig vara en samling udda personligheter, dom flesta involverade i hästvärlden och snart så är han också djupt inblandad i dödliga intriger som kommer innebära att han kommer få användning av alla sina kunskaper i överlevnadsteknik.

Det här är den första bok jag läst av författaren Dick Francis så jag har ingenting att jämföra med. Jag vet att han är en före detta ryttare och jockey och det märks direkt att han kan hästar och den världen.

Det är en lättläst historia men det betyder inte att den är dålig på något sätt, det är tydliga karaktärer där man ganska snabbt har koll på vilka som är goda och vilka som inte är det.

Det är till och från riktigt spännande även om det tar en stund innan det verkligen börjar att hända saker.