Echo (2023)

 

https://youtu.be/AFUKnherhuw?si=zDYxdcl_JVooqV7N

Den här serien är en spin-off på Hawkeye från 2021. När Maya Lopez (Alaqua Cox) far William (Zahn McClarnon) mördas och hon får veta att den man hon litat på mest Wilson Fisk (Vincent D'Onofrio) är den som ligger bakom dådet så återvänder hon till sin barndomsstad och sina släktingar. 

Med hjälp av sin farbror Henry Black Crow (Chaske Spencer), kusinen Biscuits (Cody Lightning) och den äldre Skully () så planerar hon nu att hämnas.

I mötet med sin mormor Chula (Tantoo Cardinal) som hon inte sett på 20 år så blir det också en resa långt tillbaka i tiden till hennes förfäder och den magi som gått i arv av stammens kvinnor i många generationer och som också Maya får veta att hon har.

Det är en actionfylld, våldsamt och dramatisk historia där det också finns plats för en del humor speciellt då i dom scener där Graham Greene befinner sig i fokus. 

I många fall så har jag tyckt att Marvel-serierna har känts lite för långa men när det gäller denna så hade jag önskat ett par avsnitt till för man hinner inte riktigt komma under huden på karaktärerna och när det väl börjar att fästa sig så slutar allt tyvärr men det är ändå underhållande med en intressant touch av ursprungsbefolkningens historia, myter och legender. 

Columbo - Make Me a Perfect Murder (1978)

 

Kay Freestone (Trish Van Devere) är en populär och framgångsrik producent på ett TV bolag på västkusten där hon inte bara jobbar för utan även har ett förhållande med sin chef Mark McAndrews (Laurence Luckinbill). Mark blir befordrad till New York kontoret av ägaren av TV bolaget Frank Flanagan (Patrick O'Neal) men Kay som tror att hon också ska få följa med blir dumpad av Mark som istället ger henne en lyxig Mercedes som tröst.

Kay som nu inte ens får Marks plats på jobbet tänker inte acceptera detta.

Trish Van Deveres är den som lyfter upp den här historien där hon visar upp en mänsklig och sympatisk mördare vars motivation är att hon blir utnyttjad och kasserad vilket nog kan få många tittare att känna sympati för dådet. Kay är en kvinna med full kontroll på allting runtomkring henne men där ytan spricker när hon möter Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) och plötsligt hamnar under en press hon inte är van vid.

Själva utförandet vid mordet är riktigt spännande där det är en tävling mot tiden men tyvärr så känns det som en väldigt överdriven och komplicerad plan där dödandet faktiskt kunde ha skett på en helt annan plats och på ett mycket enklare sätt.

En liten detalj som är ovanlig är att i den här filmen så dyker Columbo upp redan i dom första scenerna, det brukar annars ta ett bra tag innan han dyker upp bolmande på sin cigarr i sin gamla bil och slitna överrock.

Filmen har regisserats av James Frawley och manuset står Robert Blees för.

Columbo - Murder Under Glass (1978)

 

Den berömde kocken och krögaren Vittorio Rossi (Michael V. Gazzo) faller plötsligt ihop i sitt kök och dör. Läkarna fastslår snabbt att han blivit förgiftad och då tillkallas polisen med Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) i spetsen. Vittorios brorson Mario (Antony Alda) som var den ende på plats när kocken dog misstänks först ha mixat med vinet som Vittorio druckit men Columbo tror aldrig riktigt på den misstanken utan vänder istället blickarna mot matentrepenören och skribenten Paul Gerard (Louis Jordan) som visar sig ha varit på middag hos Vittorio strax innan han avlidit.

Själva sättet som den här filmens mord utförs på måste man ju säga är av det något ovanligare slaget vilket ger historien en liten extra kick och så finns där Louis Jordan's karaktär Paul Gerard, en arrogant, smart och högst obehaglig person med ett leende som skulle få vilken hårding som helst att darra. Columbo som besöker ett antal restauranger i jakten på bevis får glufsa i sig allehanda läckerheter som han bjuds på och det är faktiskt så att det vattnas i munnen även på en som tittare.

Själva anledningen till giftmordet känns dock lite disigt och både Falk och Jordan har ju en tendens att spela över lite. Falk är ju nu så bekväm i sin överrock, cigarr och karaktär att det känns som om han har svårt att hålla tillbaka och då blir det lätt så att han glider bort från Columbos personlighet lite grann.

En rolig detalj är att den unge regissören Jonathan Demme tretton år efter att ha gjort den här filmen skulle regissera en av historiens mest prisbelönta thrillers När Lammen Tystnar.

Die Hart 2: Die Harter (2024)

 

https://youtu.be/SMdcfLYl4hI?si=Be98Po0Xk3cG9v2M

Uppföljaren till den ganska sunkiga Die Hart är definitivt inte bättre. Den här filmen har precis som den första regisserats av Eric Appel och han kör på i ungefär samma stil med Kevin Hart i rollen som sig själv.

Han är nu en firad actionskådis men inte en speciellt trevlig sådan, han behandlar alla runtomkring honom som skräp och är så inne i sig själv och sitt att han inte inser att det finns någon som är ute efter hans liv.

Näe, det här är bara gapigt och efter ett tag så känns hela filmen som en sån där irriterande fluga som man inte blir av med och även om det är lite action så är det aldrig roligt.

Je m'appelle Agneta (2026)

 

https://youtu.be/zEV1hSRd25Q?si=gO8s8oQiMPut_AN8

En väldigt populär roman av Emma Hamberg blev en pjäs på teaterscenen och nu film regisserad av Johanna Runevad.

Agneta (Eva Melander) som i hela sitt vuxna liv varit gift med Magnus (Björn Kjellman) och arbetat på Trafikverket har alltid haft drömmar om Frankrike, maten, miljöerna och kulturen vilket Magnus bara har tyckt varit löjliga fantasier. Nu närmar sig Agneta 50-års åldern, har precis fått sparken från sitt jobb och har lite lullig efter ett par glas vin skickat in en ansökan om ett arbete som au pair till en liten pojke som heter Einar i Provence.

Magnus hånar henne och säger att hon minsann aldrig kommer att klara sig utan honom och kommer krypa tillbaka inom några dagar.

Agneta bryr sig inte om detta utan beger sig till den lilla by där Einar ska bo.

Väl på plats så inser Agneta att Einar (Claes Månsson) inte är en liten pojke utan en äldre svensk homosexuell man och att annonsen satts in av byns krogägare Fabien (Jérémie Covillault) och hans mor Bonibelle (Anne-Marie Ponsot) som tycker att Einar behöver tas hand om.

Oftast så är det så med må-bra-filmer att dom är fyllda med klyschor och är väldigt förutsägbara och den här historien är inget undantag. Det handlar om att ta tillvara på livet, leva idag och inte vänta vilket också är ett ganska uttjatat ämne men det gör ju ingenting när det är väldigt bra.

Eva Melander är riktigt bra som Agneta och Claes Månsson är superbt skröplig i rollen som Einar. Det är dramatiskt, färgfyllt glatt, fantasifullt, varmt och kärleksfullt, erotiskt, sorgligt och riktigt roligt och fotot av Ragna Jorming är så där härligt varmt att man genast vill flytta till och bosätta sig i den här lilla byn, sitta på krogen och dela bröd, ost och vin med dom andra byborna.

The Long Walk (2025)

 

https://youtu.be/vAtUHeMQ1F8?si=0cZAjjHntQmr9hTQ

När en manusförfattare och en regissör sätter ihop en film så antar jag att dom vill berätta något men om hela priduktionen bara känns meningslös så undrar man ju vad själva grejen egentligen var.

Den här filmen utspelar sig någon gång i framtiden i ett diktatoriskt USA där invånarnas åsikter och tankar är hårt reglerade av den styrande eliten. Varje år så anordnas en marsch kallad the Long Walk som är till för att stärka människors framtidstro, självkänsla, mod och tillit till det egna landet.

Dom som ställer upp på den här marschen ska gå så länge dom orkar i en viss hastighet. Det finns inget mål utan den som är kvar sist vinner en enorm summa pengar och allt direktsänds i TV.

Dom som av någon anledning ger upp eller inte orkar hålla fartten skjuts ihjäl av en medföljande grupp soldater under ledning av en man som bara går under namnet Majoren (Mark Hamill).

Vi får följa Raymond Garraty (Cooper Hoffman) och Peter McVries (David Jonsson) som tidigt blir goda vänner och så några till som dom pratar med under marschen.

Dom här killarna som till en början är ca 50 stycken diskuterar allt mellan himmel och jord medan en efter en brutalt skjuts ner och det är det här som gör den här filmen så underlig. Varför skulle en sådan här marsch stärka människors förhållande till sig själva och staten och om det nu är en historia där samtalen emellan dessa killar är grundstenen i filmen så borde ju dessa dialoger vara av vikt vilket dom inte är, det är enbart en massa snack utan djup.

Skådespelarna klarar sig hyfsat men tyvärr ett meningslöst manus av J.T. Mollner där han faktiskt pusslat ihop detta efter en roman av Stephen King och så kryddat med meningslöst våld i en meningslös film regisserad av Francis Lawrence.

Columbo - Try and Catch Me (1977)

 

Den berömda deckarförfattaren Abigail Mitchell (Ruth Gordon) har inte släppt misstankarna om att den unge Edmund Galvin (Charles Frank) för en tid sedan mördat hennes älskade systerdotter Phyllis. Polisen har fastställt att det rörde sig om en tragisk båtolycka och kroppen hittades aldrig. Abigail vägrar acceptera detta och tänker nu ta saken i egna händer.

Abigails sekreterare Veronica (Mariette Hartley) hittar en morgon Edmund död i Abigails enorma kassaskåp där han blivit inlåst och sen dött av syrebrist. Det verkar vara en olycka men Kriminalkommissarie Columbo (Peter Falk) inser givetvis ganska snabbt att det rör sig om ett utstuderat mord.

Den sjätte säsongen avslutades riktigt bra och den här sjunde börjar faktiskt också strålande med en Ruth Gordon i högform som den timide äldre deckarförfattaren Abigail Mitchell som ska vara någon form av modern Agatha Christie. Hon och Columbo skapar ganska tidigt i berättelsen en varm och respektingivande relation trots att kommissarien ganska fort inser att bakom den där farmoderliga ytan faktiskt finns en beräknande och iskall mördare.

Abigail gör ett försök att ställa Columbo genom att locka upp honom på scen för att hålla ett tal under en författarföreläsning men kommissarien finner sig snabbt och gör ett bejublat om än ganska kort framträdande där han med en liten pik mot Abigail säger: Jag har tyckt om många av mördarna jag avslöjat, till och med respekterat dom. Inte för det dom gjort men för den delen i deras personlighet som är intelligent, rolig eller bara snäll.

Gene Thompson som skrivt manuset har verkligen gjort ett bra jobb och har också stoppat in en del humor i historien där bland annat Abigail efter en diskussion med Columbo använder sig av kommissariens återkommande fras: Vänta, jag har bara en fråga till.

En av dom hittills bästa filmerna om Columbo, det är en bra historia med bra skådespeleri och fast och säkert regisserat av James Frawley