Supergirl (1984)

 

https://www.imdb.com/video/vi1758904345/?playlistId=tt0088206&ref_=tt_ov_ov_vi

I den här filmen som regisserats av Jeannot Szwarc så får vi följa Supermans kusin Kara Zor-El (Helen Slater) som bor i Argo City, ett isolerat samhälle med överlevare från Krypton som existerar i en annan dimension eftersom deras planet förstörts.

För att överleva så är befolkningen i Argo beroende av ett litet men oerhört kraftfullt föremål kallat Omegahedron men en dag så råkar en av dom som styr i staden Zaltar (Peter O'Toole) med god hjälp av Kara skicka iväg Omegahedronen ut i rymden.

Av någon anledning (som vi inte får veta) så far föremålet iväg mot Jorden och Kara som inser att Argo City kommer att gå under bestämmer sig utan att konsultera sina förvånade och minst sagt upprörda föräldrar Zor-El (Simon Ward) och Alura (Mia Farrow) att följa efter.

När Kara kommer till Jorden, då dyker hon bokstavligt talat upp i en sjö och då har hon redan på sig den där blå-röd-gula dräkten med röd mantel och ett stort S på bröstet som kommer från samma collection som Supermans och hon hinner knappt komma i land förrän hon inser att på denna nya planet så har hon extraordinära krafter precis som sin kusin.

För att kunna leta efter Omegahedronen utan att väcka uppmärksamhet så iklär hon sig rollen som college tjejen Linda Lee och börjar på en flickskola där hon av en händelse får dela rum med Lucy Lane (Maureen Teefy) som är yngre syster till Lois Lane och som om inte det räckte så är Lucy's pojkvän Jimmy Olsen (Marc McClure) som ju delar arbetsplats med både Lois Lane och Clark Kent.

Tyvärr så har Omegahedronen redan råkat hamna i händerna på den onda och maktgalna kvinnan Selena (Faye Dunaway) som genast inser att detta föremål kan ge henne sådana krafter att hon till och med kan ta över världen vilket hon är snabb med att påpeka för sin syster Bianca (Brenda Vaccaro) och pojkvännen Nigel (Peter Cook) innan hon bryskt kastar ut honom.

Selena blir besatt av den unga trädgårdsmästaren Ethan (Hart Bochner) och använder sig av en kärleksdryck för att få honom att bli förälskad i henne men hennes plan raseras när Ethan istället blir kär i Linda.

Selenas krafter och magi växer sig allt starkare och hon skapar kaos i staden där hon nu byggt sig en fästning högst upp på ett berg ovanför samhället där hon ämnar styra allt och alla ifrån.

Supergirl ingriper och försöker stoppa Selena och ta tillbaka Omegahedronen men blir tillfångatagen och skickad till The Phantom Zone, en ödslig plats där hon inte bara förlorat sina krafter utan där hon också kommer att få tillbringa resten av sitt liv. När allt verkar som mörkast så stöter hon plötsligt ihop med Zaltar som ju också befinner sig där eftersom han förvisat sig själv dit som straff för att han sjabblade bort Omegahedronen.

Zaltar hjälper Kara att hitta en väg tillbaka och offrar sig själv för att hon ska lyckas och nu återvänder hon till Jorden för att en gång för alla ta hand om Selena.

Själva historien som David Odell pusslat ihop är inte så mycket att tala om och specialeffekterna är av blandad kvalitét och det var dom ju redan 1984. Skådespelarna klarar sig ändå bra tycker jag och speciellt Faye Dunaway som trots sitt överdrivna teatraliska spel ändå lyser.

Underhållande och rätt kul är det trots att det till och från känns rätt fånigt.

Werewolf: The Beast Among Us (2012)

 

https://www.imdb.com/video/vi3678315545/?playlistId=tt1987028&ref_=tt_ov_ov_vi

Som barn så bevittnar Charles (Ed Quinn) hur en varulv brutalt mördar hans familj. Han själv överlever attacken och växer upp till att bli en professionell varulvsjägare som tillsammans med sitt team reser runt och för pengar erbjuder sina tjänster.

Nu anländer dom till en liten europeisk by som plågas av en skräckinjagande best som skiljer sig från dom varulvar Charles är van vid. Detta odjur tycks besitta en ovanlig, nästan mänsklig intelligens och verkar också välja ut sina offer med omsorg.

Den unga läkarassistenten Daniel (Guy Wilson) fascineras av varelsen och erbjuder sig att hjälpa jägarna trots hans flickvän Eva (Rachel DiPillo) och hans mentor tillika läkarens (Stephen Rea) ogillande.

Fotot av Philip Robertson är riktigt bra och ger en östeuropeisk gotisk känsla sen så är det ju rätt blodigt och våldsamt men regin av Louis Morneau känns torftig och skådespelarna är så tråkiga och själlösa så att man nästan somnar trots att det ändå är en skräckfilm.

Africa: Earth's Wild Home - Säsong 1 (2026)

 

https://www.imdb.com/video/vi1385613849/?playlistId=tt45584297&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

I nästan fyra år har upptäcksresanden, forskare, filmare och parkarbetare i Afrika jobbat med den här dokumentärserien i 7 avsnitt. I trettio länder så får vi vara med om djungler, öar, öknar, slätter och extrema miljöer där vi bland annat får se en sällsynt afrikansk svart panter, fiskande schimpanser, guldvargar som jagar pelikaner, köttätande sköldpaddor och silvermyrornas jakt på mat i ett av kontinentens öknar.

Vi får också en inblick i hur människan påverkar naturlivet i Afrika, hur kommer framtiden att se ut och vad görs för att vi ska kunna leva i symbios med alla djur där många nu är utrotningshotade. 

The Chelsea Detective: The Reliable Witness (2023)

 

Samtidigt som den kände terapeuten Iain Frankland (Dominic Mafham) håller en session på nätet med en patient så smyger någon in på hans kontor och tar livet av honom. Patienten Khalid (Esh Alladi) ser aldrig mördaren men larmar polisen vilket innebär att Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough) och hans team med Layla Walsh (Vanessa Emme), Connor Pollock (Peter Bankolé), Jess Lombard (Lucy Phelps) och rättsläkaren Ashley Wilton (Sophie Stone) snabbt är på plats.

Utan att avslöja för mycket så tar den här berättelsen upp det här med att som polis kanske ha en viss sympati för en mördare, att gärningspersonen kanske innerst inne är en bättre människa än offret.

Med tanke på den mördades yrke så går misstankarna först mot några av hans patienter men det finns en del andra runtomkring som också tilldrar utredarnas intresse bland annat hans egna familj.

Som i dom tidigare fallen så är det karaktärerna som driver historien framåt här snarare än själva mordfallet även om mystiken kring den mördade terapeuten är intressant och spännande sen så utvecklas också mordutredningen på ett överraskande sätt när det visar sig i slutet att ett annat brott uppklaras samtidigt.

Sherlock Holmes in New York (1976)

 

Sherlock Holmes (Roger Moore) får vetskap om att mästerbusen Moriarty (John Huston) planerar ett exceptionellt brott, utformat och utfört för att förnedra och förstöra den stora detektivens rykte.

Holmes och Dr. Watson (Patrick Macnee) beger sig till New York där Holmes återser skådespelerskan och sångerskan Irene Adler (Charlotte Rampling), en gammal vän som nu är en stor stjärna i staden.

Det visar sig att Moriarty kidnappat Adler's son Scott (Geoffrey Moore) och utövar nu utpressning mot Holmes för att han ska försöka utreda mästerbrottslingens nästa plan samtidigt som New Yorks polischef Lafferty (David Huddleston) vänder sig till Holmes angående en enorm mängd guldtackor som försvunnit på ett mystiskt sätt från ett bankvalv.

Den här filmen gjordes ju när Roger Moore var mitt uppe i sin James Bond-period och faktum är att han tagit med sig lite av den där eleganta charmen och torra humor som kännetecknar just Agent 007.

Detta gör att karaktären Holmes känns lite mer lättillgänglig här än normalt, både på gott och ont.

Dr. Watson som spelas av Patrick Mcnee står för humorn i filmen, hans ansiktsuttryck och små kommentarer gentemot Holmes är allt som oftast personligt giftiga även om Holmes inte märker dessa eller inte bryr sig om dom kanske.

Charlotte Rampling är vacker och för sig elegant både fysiskt och i dialogerna men det är väl John Huston som Moriarty som man minns mest även om han kanske tar i lite väl mycket ibland.

Det är en ovanlig miljö för Sherlock men scenografin är strålande, fotot av Michael D. Margulies riktigt bra, stämningsfull musik av Richard Rodney Bennett och så är det en säker och stadig regi av Boris Sagal.

Berättelsen kan ibland kännas lite seg och förutsägbar, dialogen stel och det är skådespelarna som mera gör denna film intressant än själva historien. Denna räknas inte som en av dom bättre Sherlock Holmes-filmerna men vill man se Roger Moore, Patrick Mcnee, John Huston och Charlotte Rampling i en lite annorlunda Sherlock Holmes-historia så är den väl värd att ses.

 

The Chelsea Detective: Golden Years (2023)

 

Den äldre Celia Swanson (Sara Kestelman) har i ett antal år bott på ett äldreboende för dom allra rikaste i landet. Nu har hon hittats död i sin säng och det som först ser ut som  naturliga orsaker visar sig snart vara mord när rättsläkaren Ashley Wilton (Sophie Stone) har undersökt kroppen.

Kriminalkommissarie Max Arnold (Adrian Scarborough) och hans team Layla Walsh (Vanessa Emme), Connor Pollock (Peter Bankolé) och Jess Lombard (Lucy Phelps) får fallet och börjar genast undersöka äldreboendet och dess ägare Steph Lang (Naoko Mori) samt Swanson's familj som visar sig ha en mörk historia.

Vem ärver egentligen den enorma summa pengar som den ganska impopulära Celia Swanson lämnar efter sig?

Ett fall för Max Arnold och hans team där mordet visar sig ha begåtts av en lite annorlunda anledning och där vi får fundera lite på om man kan rättfärdiga ett våldsdåd som är utfört för att betala tillbaka till offren för en ond gärning i det förflutna.

Dramatiskt med riktigt intressanta karaktärer där polisinspektören Jess Lombard sticker ut en del när hon på egen hand försöker komma in på skinnet på en av dom misstänkta men där utfallet gör att Max för en gångs skull tappar humöret.

Shogun av James Clavell (1975)

 

Berättelsen följer den engelska navigatören John Blackthorne vars skepp Erasmus förliser utanför Japans kust år 1600. Blackthorne och dom andra som överlevande i besättningen hamnar nu i ett land där språk, seder och bruk, religion och politiskt system är helt främmande för dom.

Japan är ett splittrat land där rivaliserande länsherrar kämpar om makten efter den tidigare härskaren Taikos död. I centrum för denna brutala maktkamp står Lord Toranaga, en ambitiös och beräknande krigsherre som gör allt för att bli landets Shogun, Japans högste militära härskare.

Blackthorne betraktas till en början som en barbar och behandlas som en fånge men lär sig gradvis Japanska sedvänjor och börjar så smått förstå den nya värld han hamnat i och hans kunskaper om navigation, politik, militär teknik och strategi är något som Toranaga ser som oerhört värdefullt.

Blackthorne dras nu in i Toranagas kamp mot sina fiender samtidigt som hans relation med tolken Lady Mariko fördjupas.

En riktigt mäktig roman om de missförstånd som uppstår när två olika kulturer möts och där navigatören Blackthorne's övertygelse om europas överlägsna sedvänjor verkligen ställs på ända där han får lära sig att ära, lojalitet och plikt står över allting annat men där han också får en annan syn på religion där buddhismen nu utmanas av kristendomen.

Dramatiskt och spännande, våldsamt och intressant.