Indiana Jones and The Dial of Destiny (2023)

 

https://youtu.be/eQfMbSe7F2g?si=02nawmMSo440a7JT

Regi: James Mangold

Manus: James Mangold, Jez Butterworth, John-Henry Butterworth & David Koepp

Foto: Phedon Papamichael

Musik: John Williams

Scenografi: Adam Stockhausen, Tanya Bowd, Abdenabi Izlaguen & Anna Pinnock

Kostym: Joanna Johnston

Producent: Zakaria Alaoui, Simon Emanuel, Kathleen Kennedy & Frank Marshall

Den här femte filmen om arkeologiprofessorn Indiana Jones är den första i serien som inte regisserats av Steven Spielberg men James Mangold som nu ligger bakom denna är en rutinerad herre som vet hur man ska handskas med actionfyllda historier.

I början av denna berättelse så befinner sig Indy (Harrison Ford) i slutet av Det Andra Världskriget och här har filmmakarna använt sig av AI teknik för att fixa till Fords ansikte. Tillsammans med sin kompanjon Basil Shaw (Toby Jones) så försöker dom lägga vantarna på en antik maskin som sägs kunna skapa sprickor i tid och rum som den gamla grekiska matematikern Arkimedes skapat.

Efter en intensiv jakt på ett tåg med den nazistiske vetenskapsmannen Dr. Voller (Mads Mikkelsen) så förflyttas vi sen till år 1969 där Harrison Ford åter bär på sitt riktiga ansikte med rynkor och allt. Dr. Jones är en ganska bitter och trött lärare som precis gått i pension när han blir kontaktad av den unga Helena (Phoebe Waller-Bridge) som visar sig vara Basil Shaw's dotter. Hon berättar om sin far som dom sista åren i livet varit besatt av att hitta den där maskinen som han och Indy en gång försökt få tag i och att hon nu är säker på var den kan finnas. Indy orkar inte bry sig nämnvärt men blir ändå indragen när det visar sig att Dr. Voller som nu är en aktad vetenskapsman i USA aldrig släppt tanken på att hitta maskinen The Dial of Destiny.

Man kan verkligen inte klaga på actionscenerierna i den här filmen för dom är många och briljant utförda, speciellt en jakt i Marocko som är enastående svettigt gjord. Harrison Ford är som vanligt bra i sin paradroll, Mads Mikkelsen likaså som den onde Dr. Voller men jag tycker nog att Phoebe Waller-Bridge är rätt tråkig i sin karaktär. John Rhys-Davies återkommer som Indys gamle vän Sallah och Karen Allen som Indys exfru Marion och dom står ju för den nostalgiska delen i filmen som ju värmer hjärtat på ett gammalt Indiana Jones-fan.

Jo, den här filmen är bra mycket bättre än föregångaren även om det här med tidsresor kanske inte riktigt passar in men köper man att vad som helst kan hända så fungerar det också.

Blacklight (2022)

 

https://youtu.be/TIX3XjDMPt8?si=qIYrbaUOfkIgSQph

Regi: Mark Williams

Manus: Mark Williams, Nick May & Brandon Reavis

Foto: Shelly Johnson

Musik: Mark Isham

Scenografi: Michelle McGahey & Vanessa Cerne

Kostym: Emma Kingsbury & Katherine Milne

Producent: Paul Currie, Alevé Loh, Coco Xiaolu Ma,

Myles Nestel & Mark Williams

Den här filmen rider på den där vågen av filmer som Liam Neeson gjort så många av dom senaste åren och den här tillför ingenting nytt utan lever istället enbart på redan använda idéer. Här spelar Neeson FBI agenten Travis Block som i många år utfört uppdrag sanktionerade av sin chef Gabriel Robinson (Aidan Quinn) i tron att han gör en god sak och utan att ifrågasätta någonting.

Sanningen om FBI's ljusskygga arbetssätt överraskar Block på ett brutalt sätt när han blir vittne till när hans yngre kollega Dusty Crane (Taylor John Smith) mördas när han kontaktar journalisten Mira Jones (Emma Raver-Lampman) med bevis mot FBI.

Det visar sig ju givetvis att Block's chef och gamla vän Robinson är en riktig jävla filur som driver en egen operation där dom som går emot honom elimineras och när nu Block börjar att ifrågasätta allting firman sysslat med och allt han själv gjort så dröjer det inte länge förrän hans dotter Amanda (Claire van der Boom) och barnbarn Natalie (Gabriella Sengos) är hotade på allvar.

Som sagt så har man här sett allting förut och dessutom många gånger bättre så det här blir inte särskilt underhållande även om Liam Neeson ju alltid levererar om än på ren rutin.

The Hitman's Apprentice (2021)

 

https://youtu.be/fSqa0a3mGk8?si=tvqRGAT-V_Z-GIvR

Original titel: The Protégé

Regi: Martin Campbell

Manus: Richard Wenk

Foto: David Tattersall

Musik: Photek

Scenografi: Wolf Kroeger, Axel Nicolet & Oana Novicov

Kostym: Irina Kotcheva & Karyn Wagner

Producent: Moshe Diamant, Yariv Lerner,

Christopher Milburn, Arthur Sarkissian & Robert Van Norden

Under ett uppdrag i Vietnam 1991 så räddar lönnmördaren Moody Dutton (Samuel L. Jackson) ett föräldrarlöst barn som han smugglar ut ur landet och tar med sig hem till London. Trettio år senare så har Moody uppfostrat Anna (Maggie Q) som sin egen dotter men också som sin lärling i yrket att ta livet av folk.

Efter att ha firat sin 70-årsdag så får Moody ett uppdrag som han lämnar över till Anna som handlar om att spåra upp en person vid namn Lucas Hayes som varit försvunnen i många år. Anna som också driver en bokhandel i London får dagen efter besök i butiken av en man som presenterar sig som Rembrandt (Michael Keaton) och efter det besöket så bryter kaos ut. Moody och hans hushållerska mördas och även Anna attackeras.

Nu är det inte bara denne Hayes som ska hittas, Anna tänker också hämnas på den som ligger bakom Moody's död.

Jag tyckte att den här filmen var riktigt intressant till en början men det är så många ologiska detaljer som blir irriterande och som drar ner helhetsupplevelsen betydligt. Maggie Q är bra i rollen som den iskalla och vackra Anna men Samuel L. Jackson och Michael Keaton jobbar mest på rutin känns det som och verkar inte speciellt engagerade.

En del bra actionscenerier är det trots allt och det får detta ändå att bli en hyfsad stund av underhållning.

Harry Hole - Säsong 1 (2026)

 

https://youtu.be/lbMSC7kXBzE?si=niYFb5nwRF8gHwRR

Regi: Öystein Karlsen & Anna Zackrisson

Manus: Jo Nesbö

Foto: Ronald Plante

Musik: Nick Cave & Warren Ellis

Scenografi: Hallvard Hellem, Cecilie de Lange & Sandra Szpytko

Kostym: Karen Fabritius Gram

Producent: Tor Arne Övrebö

Kriminalkommissarien Harry Hole (Tobias Santelmann) är fullblodad alkoholist, han kedjeröker, är osocial och allmänt ganska otrevlig mot människor runtomkring honom och ändå så beundrar och respekterar andra män honom och kvinnor dras till honom av ett gåtfullt sug.

Han är norges bästa kriminalare, en legend inom polisorganisationen och den ende som utbildats hos FBI i USA och det gör att han är så viktig för Oslopolisen att hans överordnade sett mellan fingrarna med hans personlighet under alla år.

Hans kollega och vän Ellen Gjelten (Ingrid Bolsö Berdal) hittas död och det verkar vara den ökände knarklangaren Sverre Olsen(Arthur Hakalahti) som ligger bakom dådet. Harrys kollega Tom Waaler (Joel Kinnaman) är den som hittade Ellen och som också i självförsvar skjutit ihjäl Olsen men Harry har svårt att tro på den historien och inleder en egen undersökning för att försöka trasa sönder Waaler's vittnesmål.

Samtidigt så hittas en kvinna brutalt mördad i en dusch med en röd stjärnformad diamant under ena ögonlocket och nu inleds en jakt på en mördare där spåren drar åt flera håll där både smugglare och poliser verkar kunna vara inblandade.

Visst kan det kännas lite klyschigt men Harry Hole skiljer sig ändå lite grann från dom gängse poliserna i litteratur och på TV som dricker lite för mycket, äter lite för osunt och är lite för osocial och otrevlig för hans karaktär går lite lämgre, han ligger på gränsen i allt vad han tar sig till vilket gör att galenskap och ett bra hälsotillstånd ligger väldigt nära varandra. Mitt i allt så försöker också Harry att hålla ihop ett nytt förhållande till Rakel (Pia Tjelta) och hennes son Oleg (Maxime Baune Bochud).

Tobias Santelmann är enastående bra som Harry Hole och Joel Kinnaman strålande som psykopaten och galningen Tom Waaland och i andra mycket bra karaktärer kan vi se Ellen Helinder, Frank Kjosås, Agnes Kittelsen, Ane Dahl Torp, Simon J. Berger & Peter Stormare.

Dramatiskt spännande och brutalt våldsamt.

Catalana av Anna Lihammer och Ted Hesselbom (2020)

 

Året år 1937 och kriminalinspektör Carl Hell befinner sig i Paris på semester i sällskap med Elsie, den gifta kvinna som han drömmer om att få tillbringa resten av sitt liv med men som han innerst inne vet att han aldrig kommer att få.

I Stockholm så sker ett bombdåd där också en ung spansk kvinna hittas död och där det verkar som att hon mördats innan explosionen. Polissyster Maria Gustavsson börjar rota i dödsfallet men hindras av sin chef Anders Sandström som menar på att explosionen handlar om en gasläcka och att dom inte heller har tid att engagera sig i en utländsk kvinnas död samtidigt som hon också blir hotad av okända män om att sluta undersöka detta fall.

En chefredaktör mördas och Carl Hell kallas hem av Sandström, en mor i Barcelona som längtat efter sin dotter i Stockholm har stämt möte med henne i Paris samtidigt som Maria Gustavsson och hennes kollegor får en fruktansvärd nyhet på hemmaplan.

Där dom tidigare böckerna om kriminalinspektören Carl Hell och polissyster Maria Gustavsson varit väldigt tajta och kompakt skrivna så tycker jag att denna berättelse spretar betänkligt och blir lite rörig. Det känns som om dom två huvudkaraktärerna har lite mer av statistroller och där författarna inte riktigt kan bestämma sig för vart dom vill lägga sitt fokus på.

Det är ändå bra skrivet och man känner verkligen att dom båda (kanske mest Anna Lihammer) är väldigt tajt med historiska händelser och fakta.

 

The Punisher - Säsong 2 (2019)

 

https://youtu.be/jrLhP5sK2wI?si=_wKmWpII9V4jS4se

Regi: Jim O'Hanlon, Jeremy Webb, Jet Wilkinson, Jamie M. Dagg, Alex Garcia Lopez,

Stephen Kay, Iain MacDonald, Meera Menon, Michael Offer,

Stacie Passon & Salli Richardson-Whitfield

Manus: Steve Lightfoot, Ken Kristensen, Angela LaManna, Dario Scardapane,

Felicia D. Henderson, Christine Boylan, Bruce Marshall Romans &

Laura Jean Leal

Foto: Petr Hlinomaz & Francis Spieldenner

Musik: Tyler Bates

Scenografi: Scott P. Murphy, Kendall Anderson & Lindsay Stephen

Kostym: Lorraine Calvert & Meghan Corea Raymond

Producent: Jared Goldman

I den här andra säsongen så har Frank Castle (Jon Bernthal) lämnat New York och reser nu runt under namnet Pete. Han har tänkt att lämna allt våld bakom sig men detta försök går ju om intet när han på en bar stöter ihop med den unga och jagade Amy Bendix (Giorgia Whigham) där hennes förföljare är några som inte vill henne väl.

Frank blir ofrivilligt Amy's räddande ängel och ser sig nu också vara jagad av gänget som leds av den mystiska och iskalla mördaren John Pilgrim (Josh Stewart) men Frank vet fortfarande inte varför John och hans anhang vill åt Amy.

Samtidigt i New York så genomgår Billy Russo (Ben Barnes) som överlevde händelserna vid nöjesparken terapi med Dr. Krista Dumont (Floriana Lima) som tror att Russo kan repa sig och bli en god människa, få tillbaka sitt minne och förstå vad som hänt. Polisen Dinah Madani (Amber Rose Revah) som också rehabiliterar sig efter att ha blivit skjuten av just Russo är dock övertygad om att han fejkar sin minnesförlust och att han lurar alla för att slippa låsas in för all framtid.

Mitt i allt så dödar Russo dom poliser som övervakar honom på sjukhuset och flyr samtidigt som Frank och Amy kommer till New York med John Pilgrim strax bakom sig.

Franks försök att leva ett lugnt liv gick inte så bra, våld och död verkar leta upp honom var han än befinner sig och här har han flera hot runtomkring sig på en och samma gång. Han får avgörande hjälp av sin gamla armékompis Curtis Hoyle (Jason R. Moore) och även Dinah Madani i jakten på Billy Russo och även mördaren John Pilgrim som verkar ha både en religiös och politisk koppling.

Intensivt spännande och brutalt våldsamt i en otroligt tajt och välskriven historia med bra skådespelare i alla mindre och större roller.   

200-årsmannen (1999)

 

https://youtu.be/ejym4NeQCRQ?si=0GyCEf2XQQ7HseZH

Original titel: Bicentennial Man

Regi: Chris Columbus

Manus: Nicholas Kazan

Efter en berättelse av Isaac Asimov & Robert Silverberg

Foto: Phil Meheux

Musik: James Horner

Scenografi: Norman Reynolds & Anne Kuljian

Kostym: Joseph G. Aulisi

Producent: Michael Barnathan, Chris Columbus, Gail Katz,

Laurence Mark, Neal Miller, Wolfgang Petersen & Mark Radcliffe

År 2005 så skaffar Richard Martin (Sam Neill) en NDR-Hushållsrobot (Robin Williams) till familjen som ska utföra hushålls- och underhållsuppgifter. Roboten får namnet Andrew, den äldsta dottern Grace (Lindze Letherman) föraktar denna maskin, modern Rachel (Wendy Crewson) är tveksam men den yngsta dottern Amanda (Hallie Eisenberg) eller Little Miss som Andrew kallar henne skapar en speciell relation till honom. Efter ett tag så upptäcker Richard att Andrew verkar äga en kreativitet, en lust att skapa och att kunna lära sig nya saker och få nya känslor för saker och ting.

Han tar med Andrew till företaget NorthAm Robotics för att höra sig för om detta verkligen är en del i programmeringen och får då veta av företagets VD Dennis Mansky (Stephen Root) att det måste vara något fel och att dom enast ska ta tillbaka Andrew och skrota honom.

Richard vägrar, tar med Andrew hem igen och börjar istället att uppmuntra honom att utforska sin kreativitet och andra allmänbildande ämnen.

Andrew börjar bygga klockor och tjänar efter ett tag en förmögenhet och efter många år så ber han Richard att få köpa sin frihet för dessa pengar vilket blir en vändpunkt för alla runtomkring Andrew och där han beger sig ut på en resa där han bland annat kommer att möta vetenskapsmannen Rupert Burns (Oliver Platt) som kommer att förändra allting.

Jag blev verkligen positivt överraskad av detta framtidsdrama av Chris Columbus, det är en fantastiskt varm och kärleksfull resa vi får vara med om när roboten Andrew vandrar genom livet där han blir mer och mer mänsklig för varje år som går och där han till slut har fått så mycket känslor att han när han möter Richard och Rachel's barnbarn Portia (Embeth Davidtz) känner äkta kärlek och då också inser att alla runtomkring honom som han älskar kommer att dö men att han lever för evigt.

Det är en historia om livet, att älska, åldras och att dö och att det inte bara är mänskligt att göra fel utan även ett måste.