I samma veva som förtexterna ebbar ut så går kameran från Louisianas träskmarker in i ett rum på en psykiatrisk klinik strax utanför New Orleans och här har den unga Mona Lisa Lee (Jeon Jong-seo) suttit inlåst i 10 år. Hennes namn och åren hon tillbringat inlåst får vi veta senare, varför hon har suttit där är dock lite diffust.
Helt plötsligt en kväll när en obehaglig kvinnlig skötare ska klippa Mona Lisa's tånaglar så är det någonting som händer i den unga tjejen. Hon fäster blicken i skötarens ögon och får henne mot sin vilja att hugga saxen i sitt eget lår ett antal gånger sen så får hon henne med blodet rinnande ur benet att låsa upp tvångströjan.
Mona Lisa vandrar ut i receptionen där hon får vårdaren som sitter där att banka sitt huvud mot TV:n tills han medvetslös ramlar ihop på golvet innan hon går ut i friheten med alarmet ringandes i bakgrunden.
Eftersom Mona Lisa inte varit ute i samhället sen hon var liten så har hon ingen aning om hur saker och ting fungerar och när hon med sin löst hängande och blodiga tvångströja kommer in i samhället så är det en del ögonbryn som höjs på dom ungdomar som hänger där.
Hon möter den speciella Fuzz (Ed Skrein) och så polisen Harold (Craig Robinson) som hon tvingar skjuta sig själv i benet och så räddar hon strippan Bonnie Belle (Kate Hudson) från en misshandel med sina krafter och detta gör Bonnie riktigt intresserad av Mona Lisa som hon tar med hem.
Där träffar hon Bonnie's son Charlie (Evan Whitten) och dom två blir snabbt goda vänner.
Bonnie inser snabbt att det går att fixa pengar med Mona Lisas förmåga och tar med henne till jobbet på klubben där hon ser till att männen som dreglande sitter vid scenkanten överröser henne med dricks.
Harold har svårt att förklara för sina kollegor hur han skjutit sig själv i benet men ganska snart så får polisen in en massa anmälningar från människor som på något mystiskt sätt blivit tvingade att tömma sina konton i olika bankomater runtom i stan och nu har polisen också bilder från övervakningskameror på dom misstänkta där Harold direkt känner igen Mona Lisa.
En riktigt annorlunda film i både positiv och negativ bemärkelse, det finns en hel del frågetecken som jag som tittare skulle vilja ha förklarat för mig. Mona Lisas förflutna är höljt i dunkel och jag undrade också varför hon använde sin förmåga just vid det tillfälle hon gjorde det i början av filmen, visste hon ens om att hon hade den där kraften och har hon använt sig av den förut eller har allting att göra med den där blodmånen som man vid flera tillfällen får se på himlen?
Kate Hudson är fantastiskt bra som strippan Bonnie Belle och likaså Jeong Jong-seo som med bara sin blick (hon säger ju inte så mycket) får oss tittare att förstå hennes längtan efter frihet och vänskap, någonting som hon finner tillsammans med Charlie samtidigt som hon inser hur bräcklig just vänskap kan vara när hon inser att Bonnie kanske bara utnyttjat henne för hennes förmåga att kunna kontrollera andra människor.
Omgivningarna i New Orleans är hypnotiska och det stärks av den elektroniska pumpande musiken i denna film som man kan kalla en drama/thriller men med en hel del må-bra detaljer ändå.
Filmen som regisserats och skrivits av Ana Lily Amirpour är riktigt annorlunda och bra trots alla frågor som jag hade efteråt.


































