Victor Frankenstein (Oscar Isaac) hade redan som ung student bestämt sig för att bli en bättre läkare än sin oerhört krävande far Leopold (Charles Dance), känd som en av Storbrittannines bästa läkare och en far som inte drog sig för att misshandla sin son i tid och otid.
Tidigt så fokuserade Victor sin forskning på att försöka besegra döden genom att skapa liv men denna sjukliga fixering gjorde också att han blev utstött av sina kollegor och alla möjligheter att fortsätta sitt arbete.
En dag så blir han kontaktad av en man vid namn Harlander (Christoph Waltz) som lovar honom obegränsad ekonomisk finansiering om han snabbt kan visa resultat.
I ett ödsligt beläget slott börjar Victor på allvar nu försöka skapa en människa av likdelar.
Denna klassiska berättelse regisserad av Guillermo del Toro är en visuell upplevelse av sällan skådat slag. Fotografen Dan Laustsen behandlar kameran som en pensel där han liksom målar sina bilder på ett oerhört vackert sätt oavsett hur hemskt och brutalt det ibland är.
Skådespelarna är utmärkta i sina karaktärer och Oscar Isaac får verkligen fram den där galna maniska människa som Victor Frankenstein är, en man som alldeles för sent inser att han strävar efter att spela gud och styra över lv och död.
Jag hade till en början lite svårt att gilla monstret för att han egentligen var alldeles för vacker och perfekt i alla detaljer men efter ett tag så växte denna varelse och Jacob Elordi som spelar honom får också fram alla dom där känslorna som sakta men säkert växer och till slut förvandlas till ett raseri när han inser vem och vad han egentligen är och kommer ifrån.
Dramatiskt och spännande, tragiskt sorgligt, våldsamt och brutalt och oerhört vackert.
