Regnmannen (2025)

 

https://youtu.be/2oRaiONqDtc?si=8duAxLln95SILvTs

Den pensionerade regissören Ingmar (Robert Gustafsson) är en bitter gubbe som lever ett ensamt och inrutat liv i en liten småländsk by där han tillbringar tiden med att försöka hålla ordning på den trädgård som hans nu avlidna hustru skötte med kärleksfulla händer och så dagligt tjafs med den strikte grannen Burman (Jonas Karlsson). Relationen med dottern Erika (Emelia Sallhag) haltar betänkligt eftersom hon anser att hennes far inte skötte allting på rätt sätt när hennes mor var sjuk i cancer och när hon sen dog.

Småland plågas av en extrem hetta och torka där alla väntar på regnet som aldrig verkar anlända tills den dag då Ingmar kommer ihåg någonting som hans hustru sagt innan hon gick bort: 

-Använd kranen i buskaget bakom förrådet.

Ingmar letar upp den gamla vattenkranen som han själv aldrig sett förut och när han skruvar på den så börjar det genast regna.

Mirakel eller ren tur frågar sig grannen Burman när han får veta att Ingmar kan förutspå regn och när han börjar förlika sig med att det nog handlar om magi så övertalar han Ingmar att kontakta kommunen. Snart så har Ingmar och Burman Kommunalrådet i Kalmar (Karin Lithman) i sin hand och kan börja ställa krav om dom ska leverera regn till regionen.

Visst är Robert Gustafsson och Jonas Karlsson jättebra i dom två ledande rollerna men ett litet minus är att Gustafsson verkar ha tagit fram sin gubbe i sin samling av karaktärer i huvudet och råkat ta fram en kopia av den han gjorde i filmerna om "Hundraåringen" så då känns det som om han bara upprepar sig. Karin Lithman som spelar det desperata kommunalrådet imponerar stort, annars så är det filmfotot av John Christian Rosenlund jag minns bäst, med ett ljust gulbrunt foto så känner man verkligen vilken hetta och torka omgivningarna och människorna lider av och jag såg också den här filmen en dag i juli då det var 30 grader ute och det kändes som om jag svettades än mer när jag såg filmen.

En feel-good historia där den lilla bortglömda människan som anser sig ha behandlats orättvist får en chans till lite upprättelse men där kanske möjligheten stiger en åt huvudet men där givetvis allting slutar gott och där trasiga plåstras om.

Filmen som regisserats av Hannes Holm bygger på en bok av Jonas Karlsson som sen tillsammans med Robert Gustafsson ockå skrivit filmmanuset.

En underhållande liten berättelse om än rätt förutsägbar men jag tyckte det var trevligt att se en film som rullar på i ett lugnt och behagligt tempo där dessa två gubbars hastighet bestäms av köksklockors tickande. 

Piranha (2010)

 

https://youtu.be/p7ezzRGIpH4?si=BeyIw58IBpxQICTp

Den årliga festivalen Spring Break ska börja och tusentals ungdomar har samlats vid Lake Victoria för att festa under en weekend.

Jake Forester (Steven R. McQueen) som är hemmahörande på orten vill gärna ta del av festligheterna men hans mor Julie (Elisabeth Shue) som är stans sheriff ser till att han istället tar hand om sina yngre syskon eftersom hon själv kommer ha fullt upp under helgen.

Jake stöter ihop med porrfilmsregissören Derrick Jones (Jerry O'Connell) som behöver en guide som kan hänga med på hans lyxjakt för att hitta bra inspelningsplatser och detta kan givetvis inte Jake tacka nej till. Han betalar sina småsyskon för att hålla tyst och stanna hemma medan han hänger på Derrick och hans team.

Samtidigt så har det skett en jordbävning under sjön som skapat en spricka där tusentals pirayor helt plötsligt dyker upp, pirayor som funnits under sjön i miljoner år och nu törstar efter blod.

Det här är definitivt ingen film som kommer sitta kvar i minnet någon längre tid men det är ändå en ganska underhållande hyllning till 70 och 80-talets alla skräckfilmer med djur i huvudrollerna.

Det är lika mycket av nakna bröst som avslitna kroppsdelar och blod och allting händer så fort så att man knappt hinner fatta vilka som dör och vilka som klarar sig. Trots alla våldsamheter så höjde jag ändå mest på ögonbrynen när jag såg att Richard Dreyfuss och Christopher Lloyd dök upp i mindre roller.

Lättsam men blodig underhållning och det är ju ändå såna här filmer man äruppvuxen med och som har en del i att man idag älskar film.

Sex, öl och blod i en salig blandning.

Vaka: Säsong 1 (2026)

 

https://youtu.be/fgpC24T-S6Y?si=Le333trZ9EfAZES-

Jag fick inget riktigt grepp om den här serien trots att den var olidligt spännande och dessutom tog upp ett antal aktuella ämnen som ett dödligt virus, politiskt maktspel och ett samhälle i kaos där polis och sjukvård hamnat på efterkälken.

Sjukvårdsminister Christian Elving (Jonas Karlsson) har precis skrivit ett kontrakt med ett stort läkemedelsföretag när ett virus snabbt börjar att spridas i Stockholmsområdet. Människor som drabbas kan inte längre sova vilket påverkar deras hjärnor på ett negativt sätt, en ung kille som sköter en lift i en slalombacke orsakar en allvarlig olycka och en flygolycka med 190 döda beror på att piloten drabbats. Statsministern (Ulf Stenberg) dör i viruset och Elving tar då över i samma veva som det framgår att viruset sprids genom dricksvattnet i Stockholm vilket framkallar panik bland befolkningen.

Vi strecktittade på denna serie för det är som sagt otroligt spännande men däremellan så finns det en hel del scener som också är jädrans fåniga och som framkallar mer skratt än något annat vilket förstör mycket av det bra som historien ändå byggt upp.

Tanken på vad som skulle kunna hända om ett gift skulle spridas i dricksvattnet är både fascinerande och skrämmande och hur politiker och vanliga människor beter sig när ett samhälle bokstavligen rasar ihop.

Jag tyckte att skådespelarna gjorde det bra i alla mindre och större roller såsom ambulanssjukvårdaren Elin (Aliette Opheim), Utrikesministern Saga (Gizem Erdogan) och Christians son Hugo (Malte Gårdinger).

Ett genidrag av manusförfattarna var ändå det här med att den unga tjejen Linda (Frida Argento) som nästan hela tiden håller sig hemma framför datorn för att hon är influencer och inte kommer i kontakt med vatten för att hon enbart dricker Pepsi då klarar sig från smittan.

Intressant och spännande men med alldeles för mycket plumpar i berättelsen.

 

Amason av Mons Kallentoft (2023)

 

I desperation för att rädda sitt ofödda barn så går kriminalkommissarie Zack Herry emot sin egen övertygelse och vänder sig till den grekiska mytologin.

Nationalmuseum har av den grekiska staten lånat in en antik mytisk gördel som sägs ha tillhört Drottning Hippolytes.

Samma dag som utställningen invigs så stjäls gördeln under ett spektakulärt rån där två säkerhetsvakter skjuts ihjäl och där rånarna sen flyr i en helikopter ut över Stockholms Skärgård.

Dagen efter så hittas chefen för muséet Fatime Beros mördad och pressad av både den svenska statsministern och den grekiska regeringen så inleds nu en intensiv jakt på rånarna.

I den här berättelsen så blandad action och spänning med tragik där Denize lider av att ha förlorat sitt ofödda barn och där Zack och Hebe som nu väntar sitt andra barn får hemska nyheter. Det privata dilemmat blir den viktigaste drivkraften för Zack att hitta den stulna gördeln och att straffa rånarna hamnar på något sätt i andra hand.

Jag är lite tveksam med det här att blanda in mytologin men Kallentoft låter ju ändå läsarna själva att bestämma vad som egentligen händer och orsaken till vissa saker så jag köper det till viss del.

Det är actionfyllt med bra driv, nästan cineastiskt skrivet och spännande är det med en liten men kanske inte så överraskande knorr på slutet.

I will Find You (2026)

 

https://youtu.be/mObRUsA7dPY?si=UHYjCx0g_Qb4JmQl

För fem år sedan så åtalades och dömdes David Burroughs (Sam Worthington) för att brutalt ha slagit ihjäl sin son med ett basebollträ. Han har hela tiden hävdat sin oskuld men varken åklagare, domare, jury eller ens hans egen familj trodde honom på grund av dom starka bevisen.

Nu fem år senare så får David sitt första besök i fängelset, och då av svägerskan Rachel (Britt Lower) som visar honom ett nytaget fotografi som kommer att ändra på allting.

Intriger och snabba vändningar finns det gott om i den här åtta avsnitt långa serien, det är svårt att hänga med i svängarna där onda är goda och helt plötsligt tvärtom, oskyldiga är skyldiga och så oskyldiga igen.

Det är förutsägbart men ändå inte. Till viss del så vet man exakt vad som kommer att hända men så kommer det ändå en överraskande knorr på slutet som vänder upp och ner på allting.

Det är bra skådespelare, det är dramatiskt och spännande men där man till och från retar upp sig lite på vissa scener där man undrar hur polisen, FBI och huvudpersonerna tänker egentligen.

Blood of The Vampire (1958)

 

https://youtu.be/rJqpemlx3Hw?si=pr9PnHro6r5SxKup

Vi befinner oss i Transylvanien på 1870-talet där den unge läkaren John Pierre (Vincent Ball) blir falskeligen anklagad för att ha orsakat flera patienters död. Han blir åtalad och dömd mot sitt nekande och förflyttad till ett fängelse för kriminellt sinnessjuka som styrs av den mystiske Dr. Callistratus (Donald Wolfit) och hans deformerade assistent Carl (Victor Maddern).

Det visar sig ganska snart att Dr. Callistratus haft ett finger med i spelet när Pierre åtalats för att han behöver doktorns hjälp med sina oetiska experiment på både levande och döda människor.

Pierre's fästmö Madeleine (Barbara Shelley) misstänker dock att allt inte gått rätt till och lyckas ta sig in på institutionen som den nya sekreteraren.

Trots namnet på den här filmen som regisserats av Henry Cass så är det inte en traditionell vampyrfilm utan mera en galen-vetenskapsman-film där det bland annat experimenteras med blodtransfusioner på dom stackare som sitter inlåsta på den institutionen där den galna Dr. Callistratus styr och ställer.

Fotot av Monty Berman är riktigt bra och gotiskt stämningsfullt, skådespelarna gör ett bra jobb med sina karaktärer och för att vara en film från 1958 så är den ganska brutal och våldsam där bland annat en och annan blir attackerad och dödad av en grupp vildsinta hundar.

Läskigt kan man väl ändå inte säga att det är.

The Running Man (2025)

 

https://youtu.be/KD18ddeFuyM?si=0EPIcLXFtUOAUIs9

Den här filmen som regisserats av Edgar Wright är en nyinspelning av filmen med samma namn från 1987 då Arnold Schwarzenegger spelade huvudrollen. Manuset bygger på en bok av Stephen King och han har faktiskt varit med och producerat denna.

Glen Powell spelar Ben Richards, en familjefar i en nära framtid som sliter på ett underbetalt jobb för att få ihop pengar till sin sjuka dotter. Hans fru Cathy () jobbar på en stripklubb vilket Ben inte är förtjust i men där pengarna som kommer in är livsviktiga.

När Ben blir av med jobbet så anmäler han sig i desperation till den mest populära TV-showen The Running Man. Här blir du en Runners och det handlar om att överleva i trettio dagar ute i samhället medan man jagas av professionella mördare som kallas Hunters och varje steg du tar direktsänds i TV. Tittarna och vanligt folk kan dessutom tjäna pengar på att rapportera in vad en Runners befinner sig. En Runners tjänar pengar på varje Hunters som han eller hon dödar och klarar man sig med livet i behåll efter dom trettio dagarna så väntar 1 miljard dollar.

Ben upptäcker ganska snart att Nätverket som ligger bakom TV-showen manipulerar informationen till tittarna genom falsk propaganda och detta gör honom bara mer taggad att överleva och avslöja regimen som tjänar grova pengar på spektakulärt direktsänt TV-våld.

Filmen från 1987 var helt klart gjord med en glimt i ögat och intressantare karaktärer även om denna nya version faktiskt ligger närmare Stephen King's roman.

Tyvärr så är skådespelarna här så jädrans tråkiga och vissa rent ut sagt dåliga så det som skulle kunna bli intressant och bra blir bara en vanlig ordinär actionfilm som inte bjuder på någonting annorlunda eller spännande.