Precis som i dom tidigare böckerna om Kriminalkommissarie David Ritter (detta är den fjärde i ordningen) så börjar den här riktigt intensivt och spännande, håren på armarna reser sig i en ruggig förväntan hur detta ska fortsätta.
Det är sommar på Gotland och när polisen får larm om en brand på en ensligt belägen gård så får inspektörerna Melinda Malm och Pernilla Järund ta detta på grund av att dom är några av dom få som inte har semester.
En av ladorna har brunnit ner när polis och brandkår anländer till platsen men i boningshuset så hittas den äldre Algot Svensson brutalt mördad och fastspikad vid sin säng och strax efteråt hans bror Manfred sittande i en garderob.
När polisen tagit med sig Manfred Svensson från gården så hittas även en bränd kropp i den nedbrunna ladan.
Samtidigt som förhören med Manfred inleds så visar det sig att kroppen i ladan tillhör en Marcus Angler som anmäldes försvunnen på ön för 18 år sedan.
David Ritter, Julie och resten av deras team är snart på plats i Visby och nu börjar en intensiv jakt på sanningen om mordet på gården och den man som dött i ladan.
Det är riktigt spännande och brutalt och bra skrivet där vi också får följa en frustrerad Ritter som inte riktigt vet hur han ska ta hand om relationen till Julie fast hon bevisligen inte vill någonting annat än ha just honom och så överraskningen som inte bara tar poliserna tillbaka till mördaren i det förra fallet som kallades Poeten utan även till David Ritters barndom och det ännu olösta mordet på hans mor.
Tyvärr så faller det mesta ihop när slutet tenderar att bli rätt rörigt och så det här med att en mördare som varit så fruktansvärt iskall helt plötsligt beter sig rätt amatörmässigt och så ska ju också personen ifråga givetvis förklara hur och varför innan slutet kommer.
Det kunde ha blivit så mycket intressantare eftersom vägen till slutet är så pass bra.
