Innan jag börjar att gnälla lite grann så måste jag ändå säga att Jo Nesbø är en så pass skicklig författare att han kommer undan med lite sämre historier och det gör att man inte kan värja sig som läsare vare sig man vill eller inte. Den här historien går på i ungefär samma stil som den föregående "Snömannen", det känns som om författaren när han byggt upp intrigen använt sig av samma grundstenar och väggar men sen bara haft en lite annorlunda interiör. Men som jag sa, han är så förbannat duktig så man köper det ändå och Harry Hole är ju en sådan fascinerande karaktär som man inte kan släppa taget om.
Efter att både Harry, Rakel och Oleg varit nära att mista livet i konfrontationen med den så kallade Snömannen så sa Harry adjö till dom båda och försvann från landet.
En ny seriemördare verkar nu härja i Norge och den norska polisen Kaja Solness som i hemlighet av Harrys före detta chef skickats ut för att leta efter Harry hittar honom i Hong Kong där han lever ett ljusskyggt liv i barer och opiumhålor.
Motvilligt så följer i alla fall Harry med tillbaka till Oslo där det visar sig att två kvinnor hittats mördade med ovanliga stickspår i munhålorna.
Harry drar tillsammans med Kaja igång en egen utredning som leder dom två till en turiststation i dom norska fjällen, den tyska staden Leipzig och Kongo.
En dramatisk och rå historia om en brutal mördare som jagas av en polis som fortfarande brottas med ett missbruk och dessutom saknaden efter dom enda två människorna han genuint älskat, med en far som ligger för döden och en polisorganisation som behöver hans expertis men som egentligen inte vill ha med honom att göra.
Det känns lite som upprepningar men är ändå riktigt tajt och maffigt och som vanligt så är gärningspersonen aldrig riktigt den man tror.
