torsdag 2 april 2026

Skalpjägarna (1968)

 





Pälsjägaren Joe Bass (Burt Lancaster) har tillbringat vintern i landets norra delar där han samlat på sig en massa skinn som han nu är på väg söderut för att sälja. På vägen så möter han en grupp Kiowa-indianer ledda av Two Crows (Armando Silvestre) som tar hans pälsar och istället lämnar över den föredetta slaven Joseph Lee (Ossie Davis) som dom i sin tur stulit från en grupp Comancher.

Bass vägrar ge upp sina surt förvärvade pälsar och förföljer indianerna med Lee i släptåg som till Bass förvåning visar sig vara, en för den tiden väldigt välutbildad färgad man som både kan läsa och skriva samt ha kunskaper om litteratur, historia och språk men som är ganska grön vad det gäller att överleva ute i vildmarken.
När Bass och Lee kommer ikapp indianerna så ser dom dessa bli överfallna av en grupp skalpjägare ledda av Jim Howie (Telly Savalas) som dödar alla utom Two Crowes som lyckas undkomma. 
Efter en konfrontation så tillfångatas Lee av Howie och hans gäng och dom har nu även fått tag i Bass alla pälsar.
Bass fortsätter förföljandet av sin last men Lee har nu av Howies kvinna Kate (Shelley Winters) fått veta att ligan är på väg till Mexiko vilket passar honom alldeles utmärkt eftersom han fått veta att där är slaveriet förbjudet och att han skulle kunna leva som en fri man vilket innebär att han inte är så sugen längre på att bli fritagen av Bass.

Burt Lancaster spelar här en klassisk westernkaraktär, en hård och cynisk man som kan träffa en örsnibb med sin bössa på hundra meters håll (vilket Jim Howie får lära sig) men som också har ett ganska stort hjärta innanför den skitiga skjortan. Lee som tidigare visar sig ha varit slav hos en välbärgad familj är verkligen Bass motsats, överlägsen i kunskap och att föra sig men som ändå befinner sig på samhällets botten som färgad i den tidens USA.

Regissören Sydney Pollack har gjort en film som i grunden är en komedi som driver lite med alla westernklichéer som tjoande indianer som rider omkring och skjuter besinningslöst i luften, en hård principfast men till gränsen envis man, en brutal psykopat till buse som ovetandes styrs av sin tuffa cigarrökande kvinna och så en färgad man som alla ser ned på men som är den smartaste av allihopa.

Det är en svår balansgång att blanda komik med brutala inslag och den mixen ligger verkligen på gränsen här men det finns en smart del i historien där Lee som själv är utsatt för diskriminering och förtryck ändå väljer att följa ett gäng som i sin tur agerar på detta sätt mot urbefolkningen och det gör han ju med den egoistiska tanken att få sin egen frihet.

Det är ändå en rätt underhållande film med vissa allvarliga inslag och där slutet och det som komma skall efter sluttexterna blir riktigt roligt.










onsdag 1 april 2026

Underjorden av Lina Bengtsdotter (2025)

 



Innan semestern avslutats så blir Kriminalinspektör Sakka Pienni inkallad till jobbet. En sjuttonårig flicka har ett tag varit försvunnen och nu har precis en kvinnokropp hittats i en sjö i Stockholm. 
Det visar sig dock ganska snabbt att kroppen inte tillhör den försvunna flickan men vem hon är förblir en gåta och det finns ingen anmälan om någon försvunnen kvinna som passar in på den döde.

När Sakka och hennes kollegor börjar att rota i detta så hittar dom likheter med ett 18 år gammalt mordfall där den dömde mördaren fortfarande sitter inlåst men det finns också spår som leder till Heaven, en ökänd sexklubb i Stockholm.

Detta är den andra boken om Sakka Pienni där hon nu lever som singel igen, separerad från Philip som lämnade henne efter att ha fått reda på att hon varit otrogen.
Sakka brottas fortfarande med sina egna demoner samtidigt som hon försöker förstå andras och få klarhet i alla dessa frågetecken som bara blir fler och fler i den här obehagliga historien om människohandel, makt och mörka drivkrafter hos till synes vanliga normala människor.





The Killer Elite (1975)

 



Efter en roman av Robert Syd Hopkins
Scenografi: Ted Haworth & Rick Gentz
Kostym: Ray Summers
Producent: Martin Baum & Arthur Lewis


Mike Locken (James Caan) och George Hansen (Robert Duvall) är privata vänner sedan gammalt och även agenter för ComTeg, en privat underrättelsetjänst som hanterar hemliga uppdrag för bland annat CIA.
Under ett rutinuppdrag så förvandlas Hansen till en förrädare då han dödar deras skyddsobjekt och skjuter Locken i knäet och armbågen vilket gör att han hamnar på sjukhus där läkarna efter en komplicerad operation meddelar honom att han aldrig mer kommer att kunna använda benet och armen ordentligt.
Lockens chef Cap Collis (Arthur Hill) pensionerar honom men Locken vägrar att ge upp och efter flera månaders rehabilitering och kampsportsträning tillsammans med sjuksköterskan Amy (Kate Heflin) som han också inleder ett förhållande med så har han bara som mål att få hämnas på Hansen.

CIA tjänstemannen O'Leary (Tom Clancy) anlitar Locken för att skydda den Taiwanesiska politikern Yuen Chung (Mako) och samlar ihop sina gamla vapendragare Jerome (Bo Hopkins) och Mac (Burt Young) samtidigt som Hansen fått i uppdrag att mörda just Yuen av deras gamla chef Collis.

Som vanligt när det handlar om en film signerad Sam Peckinpah så sker en explosion i samma sekund som hans namn dyker upp i förtexterna. Tyvärr så är det bland det häftigaste som sker i den här ganska trötta och väldigt ojämna filmatiseringen av Robert Syd Hopkins bok Monkey in The Middle. James Caan är väldigt bra som agenten Mike Locken men det känns som om han hela tiden arbetar i motvind med en regissör som inte riktigt vet hur han ska lägga upp scenerierna och där han av någon underlig anledning blandat in en massa fajtingscener med ninjor som han inte riktigt klarar av att utföra på ett bra sätt.

Det är dom goda skådespelarna James Caan, Robert Duvall, Burt Young och Bo Hopkins, musiken av Jerry Fielding samt en komisk scen (ovanligt för Peckinpah) med en MC polis och en bilbomb som ändå gör att filmen fungerar sisådär.








måndag 30 mars 2026

Avatar (2009)

 



Musik: James Horner
Producent: James Cameron & Jon Landau


Året är 2154. Jordens resurser är så gott som slut och planeten hotas av en ekologisk kollaps. Företaget RDA har på planeten Pandora i stjärnsystemet Alpha Centauri hittat det värdefulla mineralet Unobtanium som dom nu börjat att bryta.

Planeten Pandora bebos av 3 meter långa, blåhyade och intelligenta varelser kallade Na'vi som lever helt i symbios med naturen runtomkring dom.
För att utforska planeten på bästa sätt så har det utvecklats mänskliga Na'vi som kallas Avatarer där människor tillfälligt fysiskt och psykiskt kan röra sig som dessa på planaten.
Jake Sully (Sam Worthington), en förlamad veteran från US Marines är en av dom som rekryterats till detta vetenskapliga experiment av Dr. Grace Augustine (Sigourney Weaver) och Dr. Norm Spellman (Joel David Moore) och när dessa tre är är ute på ett uppdrag så attackeras Jake av vilda djur och flyr långt ut i vildmarken där han till slut räddas av en kvinnlig Na'vi vid namn Neytiri (Zoe Saldaña). Hon tar med honom till sin klan Omaticaya där han får möta dess ledare tillika Neytiris mor Mo'at (CCH Pounder) och blir invigd i deras sällskap.

Väl tillbaka så lovar Överste Miles Quaritch (Stephen Lang) att företaget kommer att återställa Jakes rörlighet i benen bara han avslöjar var dessa Na'vi's befinner sig så att dom med vapenstyrka ska kunna säkerställa företagets fortsatta existens på planeten men Jake och Neytiri har fått känslor för varandra och han befinner sig nu på gränsen till att förråda sina egna eller rädda invånarna på Pandora.

Filmskaparen James Cameron är ju på många sätt en innovatör där ett par av hans filmer verkligen förnyat hela filmbranschen och den här mäktiga produktionen är verkligen inget undantag. Själva historien är ju inte så nydanande i sig när det handlar om människans jakt på rikedomar, där urinvånare hamnar i kläm och där hårdföra och kallhjärtade militärer med vapen ska se till att den civiliserade människan fortsatt står högst upp i näringskedjan.

Det är dom drömlika omgivningarna, färgerna och ljuden som förmedlar en känsla genom bioduken som nästan sätter oss tittare i någon form av euforisk hypnos.
Fotot och scenografin är helt strålande, skådespelarna likaså och när väl denna visuellt fantastiska film avslutats så har man nästan glömt bort själva historien och sitter fortfarande och smakar på allt man sett.








torsdag 26 mars 2026

Korpen av Lina Bengtsdotter (2024)

 



På Strandvägen i Djursholm, en av dom mest fashionabla adresserna i Stockholm så hittas en ung nybliven mamma mördad.
Kriminalinspektör Sakka Pienni på Regionala Utredningsgruppen tar tag i fallet och äntrar en värld av makt, pengar och en tysthetskultur bland samhällets toppar. Arbetet för henne och hennes kollegor ett antal år tillbaka i tiden men det öppnar också upp mörka minnen hos Sakka om en traumatisk uppväxt i Norrland och så den bipolära sjukdom hon kämpar med som hon aldrig berättat vare sig för sina kollegor eller sin sambo.

Korpen är den första boken i serien om Kriminalinspektör Sakka Pienni som löser brott samtidigt som hon brottas med sin psykiska hälsa.
En riktigt bra historia med många bottnar. Det är spännande och dramatiskt med en bra knorr på slutet.





Deadly Instincts (1997)

 



Scenografi: Edward Thomas
Producent: Elisabeth Matthews


En meteorit kraschar vid en flickskola i Boston och ur gropen som bildats vid nedslaget så kryper först en ung läderklädd kvinna (Kadamba Simmons) upp för att följas av ett groteskt monster som sen gömmer sig i tunnlarna under skolan.
Konstläraren Ashley Rowe (Todd Jensen) som har ett lika stort intresse för dom unga kvinnorna på skolan som för konst inser att någonting utomjordiskt rör sig under skolan och tillsammans med eleven Louise (Samantha Womack) som han också har ett förhållande med så försöker ta reda på vad som händer och samtidigt övertyga den buttre kommissarien Moore (Oliver Tobias) om att det finns ett monster i källaren under skolan.

Denna film utspelar sig i Boston men alla skådespelare pratar med brittisk accent så det är ju inte svårt att inse att den är inspelad i England. Filmen som också går under namnet Breeders ska vara en sci-fi/skräck historia med erotiska undertoner men det spelar egentligen ingen roll vad det är för en genre, detta är förbannat dåligt.
Dialogen är ett skämt, regin och fotot uselt och skådespelarna är ju inte heller bra men dom är ändå det bästa i den här produktionen.





Solitairen av Anna Lihammer & Ted Hesselbom (2018)

 



Doktoranden Sanja är nere och letar i riksarkivets samlingar när hon gör en fasansfull upptäckt. I en låda som ska innehålla en hatt så hittar hon en mumifierad människoskalle med fortfarande ett örhänge kvar i ena örat. Hennes chef Hubert M. Svenhius säger åt henne att glömma saken och inte berätta om fyndet för någon men Sanja kan inte släppa det hela. 
Tillsammans med sin bror Ando så följer hon spår tillbaka i tiden som för dom till Stockholm på 1930-talet.

En kortlek och slumpen på det anrika Oscar Bergs Konditori i Stockholm avgör framtiden för några människor år 1939. Detta är grunden i den här berättelsen av Anna Lihammer och Ted Hesselbom som blir en mörk väg av ondska, svek och död fram till år 1998 då vi får följa Sanja och hennes bror Ando som försöker knyta ihop dom trådar som Anjo av en ren händelse fått till sig.

Det är en spännande och mörk historia av svartsjuka, kärlek och svek och en fascinerande tidsresa tillbaka till ett Stockholm precis när Det Andra Världskriget är till att bryta ut.




Skalpjägarna (1968)

  https://youtu.be/i2JmtBuvrn8?si=bFaSyUmLf3A4esjd Regi:  Sydney Pollack Manus:  William W. Norton Foto:  Duke Callaghan  &  Richard Moo...