Creed (2015)

https://www.imdb.com/video/vi3155604249/?playlistId=tt3076658&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Adonis Johnson (Michael B. Jordan) är son till den förre världsmästaren i tungviktsboxning Apollo Creed som ju på sin tid gick ett par klassiska matcher mot Rocky Balboa.

Den unge Adonis har ett bra jobb och ett tryggt hem men lämnar allt en dag för att förverkliga sin dröm om att bli boxare på heltid.

Han beger sig från Los Angeles till Philadelphia för att leta upp Rocky (Sylvester Stallone) och övertala honom om att bli hans tränare och coach.

Historien handlar lika mycket om relationen mellan Adonis och Rocky som boxning och scenerna med dom två tillsammans är faktiskt lika intensiva som scenerna i ringen, bara på ett lite annat sätt.

Michael B. Jordan är riktigt bra som Adonis Creed som inget annat vill än att få gå i sin fars fotspår men som samtidigt inte vill att folk ska veta vem han är eftersom han vill slå sig fram på sina egna meriter och Sylvester Stallone är faktiskt enastående bra som den gamle Rocky Balboa och man ser och känner verkligen hur bekväm han är i den rollen och hur mycket han älskar karaktären.

Han verkar också ha insett att hans tid som barbröstat muskelberg är över och tar sig an skådespelandet på ett helt annat sätt.

Det är ju en boxningsfilm och den är amerikansk så det krävs ju ingen akademisk examen för att lista ut vad som kommer att hända men det spelar ingen roll för jag gillade filmen som regisserats av Ryan Coogler och den håller hela vägen och med ett antal fint utmejslade karaktärer.

Boxningsscenerna är riktigt tajta och det känns faktiskt som om man är med där i ringen och bara väntar på att få smaka på en rak höger.

Överlevaren: En Biografi om Gustav III av Hugo Nordland (2025)

 

När Gustav III föddes år 1746 så hade monarkin nästan förlorat all makt i Sverige. Det var tio rådsherrar som styrde landet och kungen fungerade ungefär som i våra dagar. Strax efter att Gustav krönts till konung av Sverige 1771 så genomförde han en kupp som innebar slutet för frihetstiden och kungen återfick sin status som envåldshärskare.

En enastående fascinerande och intressant biografi över en kung som fått en stämpel på sig som en lite fjollig, sminkad teaterestradör men här nynserar verkligen författaren Hugo Nordland den bilden och fram kommer en gansla tuff och hårdför monark med egna idéer om saker och ting och som vågar konfrontera både Ryssland och Danmark och dra ut i krig om det behövs men som till slut mördades på grund av att han gjorde sig ovän med både adeln och höga militärer i landet.

Nålens Öga av Ken Follett (1978)

 

Den här romanen hade namnet Storm Island när den publicerades 1978 men när en filmatisering gjordes 1981 under namnet Nålens Öga och som blev väldigt framgångsrik så ändrades titeln på boken också och den blev författaren Ken Folletts internationella genombrott.

Den tyska spionen Henry Faber (eller Die Nadel som han kallas) som är stationerad i Storbrittannien under Det Andra Världskriget upptäcker att dom allierade byggt upp en fejkad militärbas i östra England för att lura tyskarna att den kommande invasionen ska äga rum i Calais och inte i Normandie. Med denna, för kriget avgörande informaionen så måste han nu ta sig till den skotska kusten där han ska bli upplockad av en tysk ubåt.

Percival Godliman och Fred Bloggs från den brittiska underrättelsetjänsten har fått vetskap om Faber som lämnat döda människor bakom sig där han dragit förbi och har inlett en intensiv jakt på honom.

Samtidigt på ön Storm Island utanför Skottlands östra kust så lever David och Lucy Rose med sin son ett isolerat liv som fårfarmare långt ifrån det brutala kriget som härjar i Europa. David som efter en olycka där han förlorade båda sina ben är en bitter man i rullstol och paret har ett förhållande som är allt annat än bra. Allting på ön ändras dock under en stormig natt då en skeppsbruten man spolas upp på stranden.

En perfekt konstruerad thriller där karaktärerna är knivskarpt utskurna, allt från den iskallt brutala Henry Faber, agenterna Godliman och Bloggs och så Lucy Rose och hennes man David.

Författaren hoppar skickligt mellan den jagade spionen och dom som jagar honom samt livet på den ensliga ön Storm Island där allting till slut får en upplösning.

Intensivt spännande, dramatiskt och brutalt.

 

Avenging Angelo (2002)

 

https://www.imdb.com/video/vi632815897/?playlistId=tt0275947&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Jennifer Barrett (Madeleine Stowe) är dotter till maffiabossen Angelo Allieghieri (Anthony Quinn) men detta är någonting hon inte har vetskap om. Som liten så blev hon bortadopterad eftersom Angelo och hans nära alltid löpte en risk att bli dödade.

Angelo har dock alltid haft ett vakande öga på sin dotter i form av Frankie Delano (Sylvester Stallone) som fungerat som en livvakt utan Jennifer's vetskap.

Angelo blir en dag mördad och Frankie tar då det beslutet att berätta för Jennifer vem hon egentligen är vilket förändrar livet, inte bara för henne utan även för Frankie.

Jag hade ett tag lite svårt att klura ut vad detta var för en sorts film för den börjar som ett drama för att sen bli till en komedi och sluta som en actionhistoria med en liten klick av romantik på toppen.

Stallone är riktigt bra i sin roll, Madeleine Stowe står för den komiska delen av filmen som den bortskämda Jennifer Barrett och så är det ju alltid kul att se Anthony Quinn som tyvärr här gjorde sin sista roll, han gick bort 86 år gammal innan filmen hade premiär.

Hyfsad underhållning där den romantiska biten är lite väl sockersöt och drar ner en del på betyget.

Rocky Balboa (2006)

 

https://www.imdb.com/video/vi3013870873/?playlistId=tt0479143&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Rocky Balboa (Sylvester Stallone) har nu stoppat ner boxningskarriären i en låda i förrådet och driver nu restaurangen Adrian's där han tillbringar dagarna och kvällarna med att prata med gästerna och underhålla dom med gamla boxningshistorier.

Han sörjer fortfarande Adrian som tidigare gått bort i cancer och hans relation med sonen Rocky Jr. (Milo Ventimiglia) är något ansträngd.

En sportkanal sänder en kväll en datasimulerad match mellan Rocky och den nuvarande mästaren, den rätt impopuläre Mason "The Line" Dixon (Antonio Tarver) och det visar sig att Rocky i sina glans dagar skulle ha slagit Dixon och det här tänder en gnista hos Rocky som ansöker om licens för att kunna gå ett par mindre lokala matcher.

Efter ett tag så ser Dixon's PR-team en chans att förbättra deras boxares popularitet och utmanar Rocky på en uppvisningsmatch i Las Vegas.

Efter den förra filmen som mer eller mindre kan kallas för ett fiasko så fick både Stallone och hans karaktär Rocky verkligen en revanch med denna som jag personligen tycker är den bästa uppföljaren och verkligen ett värdigt avslut i boxningsringen för fightern från Philadelphia.

Stallone är riktigt bra som den nu ganska gamla boxaren som brottas med samvetskval för sin dåliga relation till sonen och saknaden efter sin hustru Adrian.

Visst är det osannolikt att en boxare som Rocky skulle kunna komma i så pass bra form att han i sin ålder skulle kunna utmana världsmästaren men köper man den detaljen så är detta ett känslosamt och mycket bra drama.

Rocky V (1990)

 

https://www.imdb.com/video/vi934464281/?playlistId=tt0100507&ref_=tt_ov_pr_ov_vi

Efter matchen mot Ivan Drago i Sovjetunionen så visar det sig att Rocky Balboa (Sylvester Stallone) ådragit sig permanenta skador i hjärnan och måste dra sig tillbaka från boxningen.

När han och Adrian (Talia Shire) kommer tillbaka till USA så visar det sig att deras revisor tillsammans med Paulie (Burt Young) förlorat familjens alla pengar på dåliga investeringar. Rocky, Adrian och sonen Robert (Sage Stallone) måste sälja det enorma huset och flytta tillbaka till dom fattiga kvarteren i Philadelphia där allting började.

Rocky tar över Mickey's gamla gym där han möter den unga talangen Tommy Gunn (Tommy Morrison) där han i honom ser en kommande stjärna.

Han tar sig an Tommy på heltid men grabbens talang drar också till sig den välbärgade och hänsynslöse boxningsmanagern George Washington Duke (Richard Gant) som med pengar, prylar och en titelmatch lockar Tommy till sig.

Efter den förra filmen så har här regissören John G. Avildsen och manusförfattaren Sylvester Stallone kommit ner på joren igen och återvänt till dom ruffiga delarna av Philadelphia. Det kändes väl som ett bra val men tyvärr så är allting så förutsägbart och faktiskt ganska tråkigt så filmen lyfter aldrig och när dom istället för en boxningsmatch i slutet lagt till ett gatuslagsmål så blir det lite av ett antiklimax. Tommy Gunn spelas ju av den riktiga boxaren Tommy Morrison som under den här tiden var mitt uppe i sin riktiga karriär så det fanns ju alla möjligheter att kunna få till en bra och intensiv fajt på slutet men den möjligheten togs aldrig.

En Gång Mord av Ruth Rendell (1972)

 

Kriminalkommissarie Wexford har drabbats av smärre hälsoproblem och hans läkare har sagt åt honom att han nu ska vila och helst resa bort så långt från jobbet som möjligt.

Wexford lyder lite motvilligt, lämnar den lilla orten Kingsmarkham och beger sig till London för att bo ett tag hos sin systerson Mike Burden som också jobbar inom polisen.

Givetvis så hinner knappt Wexford packa upp sin väska förrän en ung kvinna hittas mördad på en kyrkogård. Kroppen har gömts undan i ett mausoleum mellan två sarkofager.

Trots läkarens strikta order om att inte arbeta så kan Wexford inte låta bli att hjälpa Burden och Londonpolisen med fallet och börjar direkt nysta i hennes identitet och förflutna.

Som vanligt så är miljön och karaktärerna knivskarpa när det kommer till författaren Rendell och att flytta kommissarien från sin lilla hemort till storstaden London blir bara en extra krydda i allting.

Visst går berättelsen framåt i ett lugnt och stillsamt tempo, vissa kanske tycker att det är lite tråkigt men det ger också läsaren chans att komma innanför skinnet på karaktärerna ordentligt.

Man måste som läsare ha tålamod, det blir man belönad för.