Transformers 3 (2011)

Original Titel:  Transformers - Dark of The Moon

En hemlighet som varit dold sen dom Amerikanska astronauterna landade på månen 1969 avslöjas nu när dom onda Decepticons ännu en gång vänder sig mot Jorden, människorna och deras beskyddare Autobots.

Sam Witwicky (Shia LeBouf) har sina egna problem med att försöka hitta ett jobb och samtidigt se till att flickvännen Carly (Rosie Huntington-Whiteley) och föräldrarna är nöjda och tycker väl att han kunde behandlas lite bättre, hjälte som han ändå är efter att ha varit med om att tidigare rädda vår planet två gånger.

I den här filmen så har regissören Michael Bay verkligen sänkt hastigheten och har en mycket känsligare fot på gaspedalen än i den förra historien som gick i en smått kaotisk fart.

Här får man ju som tittare tid att njuta av alla enastående specialeffekter vilket ju fortfarande är den detaljen som driver dom här berättelserna framåt. Skådespelarna är egentligen bara statister allihopa och det kanske dom är medvetna om för några större intryck gör dom inte trots att den här filmen innehåller en hel del kända aktörer. Förutom Shia LeBouf som för tredje gången spelar Sam så är också John Turturro med för tredje gången, Frances McDormand ses som ansvarig för den nationella säkerheten och så en överspelande John Malkovich vars karaktär Bruce Brazos tyvärr känns totalt meningslös i den här historien.

Det finns också en längre scen på Sams arbetsplats med asiaten Jerry Wang som på ett bisarrt underligt sätt vill varna honom för kommande faror och jag vet inte om filmmakarna har tagit med denna scen för att det ska vara roligt men tyvärr så är den bara konstig och ger inte historien någonting sen så har Sam givetvis en kvinna vid sin sida, ännu en totalt karaktärslös plastliknande dam som spelas av Rosie Huntington-Whiteley. Man undrar ju när han ska skaffa en riktig levande flickvän.

I början av filmen så finns det ett par rätt coola scener som visar månlandningen och vad dessa astronauter egentligen hittade däruppe på månens mörka baksida och coolare blir det ju sen på Jorden i nutid då astronauten som var med 1969, Buzz Aldrin som spelar sig själv får träffa roboten Optimus Prime.

Bortsett från ganska träigt skådespeleri och ibland en rätt rörig historia så är ju detta mustigt och maffigt, det är enastående mäktiga scenerier och plåtskrammel så det står härliga till.

Underhållande är det minsann.