Några ungdomar är på väg till en liten håla i Texas där en begravningsplats blivit plundrad och där några i gänget har släkt liggandes.
Efter att ha försäkrat sig om att allt är som det ska så drar dom vidare för att besöka deras morföräldrars hus som stått öde i många år.
På vägen tar dom upp en liftare som beter sig allt annat än normalt och som dom kastar av efter några kilometer.
Väl framme vid huset så går dom över till granngården för att fråga om dom kan få köpa lite bensin vilket ska visa vara deras största misstag i livet.
visuellt så ser man knappt något blod men Hooper har fått till en väldigt obehaglig stämning i så gott som varje scen, det är en psykiskt påfrestande film som känns väldigt realistisk.
Faktum är att Tobe Hooper ville ha så lite blod som möjligt för att filmen skulle få ses av ungdomar i alla åldrar, vilket ju är lite roligt eftersom den efter premiären blev totalförbjuden i flera länder.
Fotografen Daniel Pearl har gjort ett strålande arbete i den här filmen och får en att känna sig som om man vore på plats och vara jagad av Leatherface (Gunnar Hansen), hans motorsåg och resten av den bisarra familj han tillhör.
Musiken av Wayne Bell är metalliskt deprimerande och passar alldeles utmärkt till bilderna och trots att hela historien andas ett enda stort mörker så finns det en del riktigt roliga scener som gör att man trots allt tänjer ut smilbanden lite.
Slutscenen där Leatherface står i soluppgången mitt på en väg och frustrerat svingar sin motorsåg som går för fullt är ju obetalbar och idag legendarisk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar