Original titel: Il Deserto Rosso
Filmens handling kretsar kring Giuliana (Monica Vitti) som är gift med företagsledaren Ugo (Carlo Chionetti). Giuliana är en kvinna som lider av psykiska ärr efter en bilolycka och den svårt förorenade industristaden Ravenna är inte en plats som direkt helar utan mera lägger än mer mörker omkring henne.
Hon träffar en dag Corrado Zeller (Richard Harris) som är en partner till Ugo. Han blir ett andningshål för Guiliana och dom två utvecklar ett inte helt okomplicerat förhållande.
Det jag minns mest av denna film är bildspråket som är helt fantastiskt. Filmfotografen Carlo Di Palma har gjort ett enastående arbete där varje scen är som ett konstverk i all sin deprimerande gråbruna kostym.
Richard Harris som spelar Corrado kommer in i Giulianas liv som en ängel som försiktigt rör sig omkring henne i cirklar, närmar sig mer och mer tills han omfamnar henne både fysiskt och psykiskt.
Paret rör sig i otroligt förorenade områden, det pyser och bubblar i varje liten pöl, skorstenar spyr ut gul rök över nejden och allt är ganska obehagligt egentligen.
Någon röd tråd i berättelsen är svårt att få tag på men det är som sagt visuellt väldigt snyggt, Monica Vitti är vacker och bra i rollen som Giuliana och Richard Harris iklär sig sin karaktär med den äran.
Denna film av Michelangelo Antonioni känns mera som ett konstverk att titta på än en historia att följa.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar