måndag 8 april 2024

Det Femte Laboratoriet av Erik Thulin (2008)

 



I det lilla småländska samhället Vaggeryd händer det inte mycket och den lokala journalisten Elon Appelgren skulle nästan göra vad som helst för att få ett scoop som gör att han skulle få ett jobb på någon av landets stora tidningar.
Han ser chansen när en kropp med flera märkliga skador hittas i Lagan. Det visar sig att den döde är den kände vetenskapsmannen George Stavre som varit försvunnen några veckor.

Kriminalkommissarie Lennart Eliasson och hans kollegor tar tag i fallet men Elon vägrar släppa detta och börjar göra undersökningar på egen hand vilket visar sig kommer att vara ett livsfarligt beslut.

Ingen kriminalhistoria som egentligen tillför något nytt till genren men det är väldigt bra och skarpt skrivet, miljön känns nära och karaktärerna mänskliga med alla sina fel och brister, goda och dåliga sidor. En riktigt bra debut av Erik Thulin.




fredag 5 april 2024

The Crown - Säsong 6 (2023)

 




Den sista och avslutande säsongen av The Crown i alla fall vad vi vet just nu. 
I den här säsongen som utspelar sig från slutet av 90-talet till mitten av 2000-talet så får Drottning Elisabeth (Imelda Staunton) uppleva en hel del tragik. Prinsessan Diana (Elisabeth Debicki) dör i Paris, systern Margaret (Lesley Manville) dör på hemmaplan, liksom drottningmodern. Barnbarnen William (Ed McVei) och Harry (Luther Ford) mår psykiskt dåligt efter deras mors död och anklagar deras far Prins Charles (Dominic West) för allt.

Prins Philip (Jonathan Pryce) börjar dessutom planera parets framtida begravningar vilket inte gör livet ljusare för Drottningen.

Sista säsongen är verkligen dramatisk på många sätt, det är ju också den säsongen som ligger oss tittare närmast historiskt sett så det är ju mer händelser här som man kommer ihåg skarpare än tidigare säsonger. 
Det finns en del sekvenser här där Prins Charles pratar med en avliden Diana och likadant Mohamed Al Fayed (Salim Daw) som pratar med sin döde son Dodi (Khalid Abdalla) och dom känns lite malplacerade och passar inte riktigt in här men det är ett sätt för filmskaparna att få fram en del personliga tankar som ingen förutom dom inblandade egentligen vet något om.

En strålande bra serie med enastående skådespelare. Dramatiskt, spännande, roligt och fascinerande, tragiskt och intressant.





torsdag 4 april 2024

Tre Dagar för Condor (1975)

 


Original titel: Three Days of The Condor



Joseph Turner (Robert Redford) jobbar som analytiker för CIA på ett litet kontor med sex andra medarbetare. När han kommer tillbaka en dag efter att ha hämtat lunch så hittar han alla sina kollegor ihjälskjutna.
Han kontaktar sina överordnade som genast beordrar honom att lämna kontoret, hålla sig undan från öppna platser och även hans hem tills hjälp anländer.
Istället för hjälp så blir han utsatt för ett mordförsök och finner sig nu vara ett jagat villebråd där han inte kan lita på någon.
För att komma undan så kidnappar han den unga Kathy (Faye Dunaway) på stan och tvingar henne att ta med honom hem till sig där han sen försöker att ta reda på vad som egentligen hänt och vad han ska göra nu.

Konspiration på hög nivå är det verkligen i den här filmen regisserad av Sydney Pollack, där Robert Redford i skepnad av CIA agenten Joseph Turner jagas av allehanda mördare och då bland annat av den iskalle Joubert som spelas av Max Von Sydow.
Det är skickligt gjort och spännande så gott som hela tiden, skådespelarna är riktigt bra med Robert Redford och Faye Dunaway som dom klart lysande karaktärerna. Stilfullt storstadsfoto av Owen Roizman och intensiv musik komponerad av Dave Grusin.
 





Kalle Anka som Turist (1942)

 


Original titel: Saludos Amigos



Inför den här filmen så reste en handfull av Walt Disneys tecknare och animatörer ned till Brasilien, Mexiko, Argentina och Peru för att insupa inspiration och slutresultatet blev en blandning av musik, verklig film och tecknat där Kalle Anka fungerar som en sorts turist och som åker runt och träffar allsköns karaktärer. Det är just blandningen av scenerna med riktiga människor och animerade figurer som imponerar, det kan nästan inte göras bättre idag.

Personligen så är jag inte ett fan av musikalgenren och det blir lite mycket av just den sorten här men det finns en del roliga sekvenser och som sagt, effektmässigt så är det imponerande.




The Courier (2020)

 




Jag är och har alltid varit barnsligt förtjust i spionberättelser från Kalla Krigets dagar och här blev jag verkligen matad med allt vad jag gillar och så bygger filmen på en verklig händelse också vilket inte gör anrättningen mindre smakfull.

Försäljaren Greville Wynne (Benedict Cumberbatch) blir anlitad av MI6 och CIA för att göra så kallade affärsresor till Moskva men med uppgiften att hämta upp och ta med sig hemliga dokument från en Oleg Penskovskij (Merab Ninidze), en man som befinner sig i den innersta politiska kretsen i Sovjetunionen men som vill göra allt han kan för att förhindra ett kärnvapenkrig mellan hans land och USA.

Greville ser till en början allt detta som en spännande krydda men saker och ting blir bara mer och mer farligare ju längre dom går och när det börjar se kritiskt ut och MI6 vill avsluta det hela så har Greville och Oleg skapat en tajt vänskapsrelation som ingen av dom vill avsluta.

Vita kryss på lyktstolpar, skålande i vodka, byte av bruna kuvert, hemliga samtal på avlyssnade hotellrum. Allt detta har man sett förut men det gör ingenting när det är så här bra utfört. Skådespelarna är enastående bra, speciellt Benedict Cumberbatch som den helt vanliga försäljaren Greville i sin oklanderliga kostym och välansade mustasch och så Merab Ninidze som Oleg som är rädd att han drar in sin fru och dotter i något farligt men där hans övertygelse om fred ändå är starkare.

Intensivt spännande utan en massa biljakter och vapenskrammel, visuellt väldigt snyggt och en historia om en händelse som starkt bidrog till att inte ett kärnvapenkrig bröt ut på 60-talet.






Du Gör Mig Galen (2012)

 


Original titel: Silver Linings Playbook



Den som hittade på den svenska titeln på denna film borde få smisk för jag kan tänka mig att filmen här hemma har förlorat en massa tittare på grund av den och det är i såna fall olyckligt för det här är en förbannat bra film.

Läraren Pat (Bradley Cooper) har precis släppts ut från en psykiatrisk klinik där han suttit ett tag efter att ha försökt döda sin frus älskare. Han flyttar nu hem till sina föräldrar Pat Sr. (Robert De Niro) och Dolores (Jackie Weaver) och har nu som enda mål att åter få ihop det med sin fru som själv inte har det minsta lust till detta.
Under en middag hos sin vän Ronnie (John Ortiz) så möter han Tiffany (Jennifer Lawrence) som också har haft en del psykiska besvär och det här mötet kommer att totalt vända upp och ner på deras liv och alla runtomkring dom.

Dom första minuterna så trodde jag att detta skulle bli jobbigt, Bradley Cooper som Pat Solitano kändes rätt gapig men det tog inte lång stund förrän man tog hans karaktär till hjärtat och förstod han dilemma och tankar och också den frustration av att inte få ut dessa på rätt sätt. Han försöker att skapa ett nytt liv utanför psykvården men det är svårt eftersom hans föräldrar är ganska kaotiska dom också och i slutändan så undrar man verkligen vem eller vilka som egentligen haft störst problem.

Det är förbannat bra, det är dramatiskt och tragiskt men riktigt jädrans roligt också. Skådespelarna är strålande och historien bra även om slutet är så där typiskt amerikanskt som man sett femtioelva gånger förut. Här köper jag dock detta eftersom resten är så underhållande.

Filmen blev faktiskt nominerad till 8 Oscars och 4 Golden Globe.







Den Röda Öknen (1964)

 


Original titel: Il Deserto Rosso



Filmens handling kretsar kring Giuliana (Monica Vitti) som är gift med företagsledaren Ugo (Carlo Chionetti). Giuliana är en kvinna som lider av psykiska ärr efter en bilolycka och den svårt förorenade industristaden Ravenna är inte en plats som direkt helar utan mera lägger än mer mörker omkring henne.
Hon träffar en dag Corrado Zeller (Richard Harris) som är en partner till Ugo. Han blir ett andningshål för Guiliana och dom två utvecklar ett inte helt okomplicerat förhållande.

Det jag minns mest av denna film är bildspråket som är helt fantastiskt. Filmfotografen Carlo Di Palma har gjort ett enastående arbete där varje scen är som ett konstverk i all sin deprimerande gråbruna kostym.
Richard Harris som spelar Corrado kommer in i Giulianas liv som en ängel som försiktigt rör sig omkring henne i cirklar, närmar sig mer och mer tills han omfamnar henne både fysiskt och psykiskt.

Paret rör sig i otroligt förorenade områden, det pyser och bubblar i varje liten pöl, skorstenar spyr ut gul rök över nejden och allt är ganska obehagligt egentligen.
Någon röd tråd i berättelsen är svårt att få tag på men det är som sagt visuellt väldigt snyggt, Monica Vitti är vacker och bra i rollen som Giuliana och Richard Harris iklär sig sin karaktär med den äran.

Denna film av Michelangelo Antonioni känns mera som ett konstverk att titta på än en historia att följa.








Kungens Hemliga Resa av Johan Gyllenswärd (2020)

  Under täckmantel så reser den svenska kungen Gustaf II Adolf i början av 1600-talet till Berlin för att fria till Maria Eleonora. Med på r...