Interpol kontaktar polismyndigheten i Villmanstrand för att få hjälp med en liga som ordnar hundslagsmål både på den finska och ryska sidan av gränsen där människor tvingas delta samtidigt som en vän till Kari Sorjonen använder sig av en kvinnlig eskort som slutar på ett obehagligt sätt.
Den här filmen i regi av Clint Eastwood bygger på verkliga händelser där vi får följa den amerikanska marinsoldaten Chris Kyle enastående bra spelad av Bradley Cooper som kommer till Irak som prickskytt och med uppdrag att skydda sina vapenbröder.
Han går under namnet Legenden och räddade åtskilliga liv under kriget i Irak men tog också med sig hem en hel del inre sår som det tog lång tid att läka.
Filmen blev nominerad till 6 Oscars 2015 och är en storslagen, dramatisk, spännande, tragisk och mycket välspelad historia.
Det har nu gått några år sedan den senaste historien och Wallanders dotter Linda har här flyttat tillbaka till Ystad med man och barn och jobbar ånyo inom polisen med sin far.
Kurt Wallander börjar få lite problem med minnet och glömmer sitt tjänstevapen ute på krogen en kväll vilket medför att han blir suspenderad under ett antal veckor samtidigt som en stor nyhet pryder alla dagstidningars förstasidor där en död attackdykare som varit försvunnen sen ubåtsjakten på 80-talet hittats död utanför Nynäshamn.
Det visar sig att Lindas svärfar, den pensionerade marinofficeren Håkan von Enke var inblandad i både ubåtsjakten och denne dykares försvinnande och Wallander som nu har en del tid att slå ihjäl beger sig upp till Stockholm för att stilla sin nyfikenhet.
Visst är det här en bra film, den är mycket välgjord och skådespelarna är riktigt bra och det är både spännande och våldsamt men det är en film som mera passar en Hamilton historia än just Wallander. Det här med mystiken kring kalla kriget, spioner och hemliga militära operationer ligger liksom en bit bort ifrån Ystadspolisen Wallander.
Det är dock så pass bra att det ändå är svårt att värja sig.
En knarkspanare hittas brutalt mördad och under utredningen så visar det sig att det handlar om en speciell drog som någon smugglar in från Ryssland.
Poliskommissarien Kari Sorjonen och hans team hittar spår som leder till en ung lovande friidrottare samtidigt som Sorjonens dotter befinner sig närmare både drogen och säljarna än vad någon av dom anar.
Det här är den sista Wallander filmen av dom som gjordes 2009-2010 och tyvärr en av dom sämre.
Åklagaren Katarina Ahlsell (Lena Endre) förbereder sig för en rättegång mot företagaren Filip Pasolic (Håkan Paaske) som misstänks för skattebrott och människohandel men det visar sig att vittnen försvinner eller ändrar sina vittnesutsagor och dessutom så blir Katarina själv utsatt för ett bombdåd.
Kurt Wallander (Krister Henriksson) utreder misstänkt brottslighet på ett bygge som har med Pasolic att göra och där en liten flicka som nu är försvunnen verkar ha varit vittne till något fruktansvärt.
Detta var en riktigt rörig historia där alla inblandade känns rätt trötta och oengagerade och dessutom så är rättegångsscenerna riktigt dåligt och amatörmässigt regisserade.
Näe, detta var definitivt ingen Wallander att minnas.
Stella är 17 år och lever det perfekta livet med pojkvän, massor av vänner och dessutom så är hon den otroligt populära You Tubern Stella Star på nätet med tusentals följare.
Ett stort företag har kontaktat henne för att skriva kontrakt och sponsra henne när plötsligt någon som kallar sig Nova Star stjäl hennes identitet på nätet. Inkräktaren skriver hatiska inlägg, raggar killar i Stellas namn och stjäl hennes fans.
Hon gör en polisanmälan som inte ger någonting och när hon får hjälp av datanörden Linus för att om möjligt luska ut vem det kan varaså eskalerar allting och Stella börjar nu få personliga hot.
Bra skrivet är det och spännande men slutet blir tyvärr ett litet antiklimax och känns lite idéfattigt men vägen dit är ändå så pass underhållande så att det räcker rätt långt.
Den ärrade kriminalkommissarien Kari Sorjonen (Ville Virtanen)har lämnat storstaden och bosatt sig med fru och tonårsdotter i den lilla gränsstaden Villmanstrand för att om möjligt kunna ta det lite lugnare och umgås mer med familjen. Han hinner dock knappt inleda sin nya karriär hos den lokala polisen förrän en ung kvinna hittas mördad.
Tonårstjejen Katia (Lenita Susi) försvinner och Sorjonen stöter ihop med hennes mamma Lena (Anu Sinisalo) som på egen hand och med mer eller mindre olagliga metoder försöker hitta sin dotter.
Samtidigt så blir Sorjonens fru Pauliina (Matleena Kuusniemi) kontaktad av sitt ex Robert Degerman (Janne Virtanen) som är en av ortens mäktigaste män och som inte är speciellt förtjust i Sorjonen.
Tungt och våldsamt med en Ville Virtanen som en Finsk blandning av Beck och Wallander och som nästan på egen hand bär upp den här historien.
Original Titel: The Prosecutor, The Defender, The Father and his Son
Åklagaren Catherine Lagrange (Romane Bohringer)och försvarsadvokaten Mikhail Finn (Samuel Fröler)står på varsin sida när läraren Milorad Krsti (Krassimir Dokov) i Haags internationella domstol står anklagad för krigsbrott i samband med Balkankriget på 90-talet.
Den unge Dejan (Ovanes Torosian) sätter sig i vittnesbåset, säger sig ha tillhört en paramilitär grupp i kriget där han haft Krsti som befälhavare.
Finn tvivlar dock på vittnet och beger sig tillsammans med tolken Jasna (Nermina Lukac) till Bosnien för att söka upp pojkens föräldrar.
En dramatiskt spännande historia som bygger på en verklig händelse där spänningen inte ligger i våld eller action utan är koncentrerad på det som vi inte vet.
Skådespelarna är fantastiskt bra och fotot är både dokumentärt realistiskt och vackert och trots ett allvarligt tungt ämne så finns det några riktigt humörhöjande scener som när Dejans far för första gången får bege sig utomlands och får möjligheten att besöka Ajax hemmaplan i Amsterdam där han får vandra ut på planen och känna på gräset.
Det här var en sån där film som man inte blev riktigt klok på, man sitter hela tiden och undrar om det ska vara en komedi, ett drama eller en ren gangsterhistoria.
Becker är en medelålders man som tillsammans med sin bästa kompis Stefan äger möbelbutiken i den lilla småländska orten Tingsryd men inte bara det, dom två kompanjonerna tjänar grova pengar på smuggelcigaretter, alkohol och allehanda andra varor och Becker har ett finger med i allt som händer på den lilla orten.
En dag så får Becker besök av ett par danskar som vill börja distribuera knark i området och erbjuder honom att bli partner men här visar Becker sin moraliska ståndpunkt där han vägrar ha med knark att göra.
Danskarna ger sig dock inte och försöker istället bearbeta Stefan som är en svagare själ.
Filmen inleds som en landsortskomedi i ren Ulf Malmros stil men sen så blir den mer dramatisk och både tragik, våld och död äntrar scenen men hela tiden så finns där en humor och det är det som gör det så svårt att veta vilket ben man som tittare ska stå på.
Riktigt roligt är det emellanåt i alla fall och det känns som en sjysst beskrivning av en liten ort på landsbygden även om det i vissa scener känns långt borta från verkligheten som när den gamla tanten i sybehörsaffären och den äldre mannen som driver lantbutiken börjat sälja droger under disk men skådespelarna är bra och det är en intressant långfilmsdebut av regissören och manusförfattaren Martin Larsson.
Författaren Bo Balderson som fortfarande ingen vet vem det var eller är för om han lever är ju då också höljt i dunkel skrev den här mordhistorien 1968 och det är den första boken i en serie om den sjukskrivne läraren Wilhelm Persson som är den som berättar alltsammans och så hans svåger Statsrådet som är gift med Perssons yngre syster.
Dom är här ute på Statsrådets sommarställe beläget på Lindö i Stockholms Skärgård där en morgon, grannen Beata Gyllenstedt hittas skjuten i sitt hem. När polisen anländer till ön så visar det sig att det finns ett antal personer som både haft anledning och tid att mörda den äldre kvinnan. Persson och Statsrådet börjar genast undersöka saken på egen hand samtidigt som Statsrådet själv hamnar på listan över misstänkta.
Det här är enastående roligt skrivet och humorn i berättelsen gör att man inte bryr sig så mycket om själva mordhistorien, det är allting runtomkring huvudpersonerna som är hela nöjet.
Dr Edward Weyland är inte bara en framstående forskare, han är även vampyr och flera hundra år gammal.
Iden här historien så får man sen vampyren från en lite annorlunda vinkel. Boken är uppdelad i ett antal mindre stycken där varje berättelse avslutas med att Weyland är tvungen att fly från det liv han för tillfället lever och varje berättelse inleds med att han precis skapat ett nytt liv på en ny plats någonstans i USA.
Det märks att författaren Charnas är fascinerad av vampyrer och vad som kan röra sig i deras innersta, det känns nästan som om hon skulle ha en längtan att få vara en av dom. Hon tänjer också lite på dom där gamla stereotypa vampyrreglerna som vi är vana vid, här förvandlas inte ett offer till vampyr direkt efter litet bett utan kan leva som vanligt efteråt och är det så att Weyland är riktigt på bettet och tar i så dör helt enkelt hans utvalda mål.
Berättelsen känns lite spretig i början men tar sig snabbt och blir till en spännande, erotisk, rolig och till och från riktigt våldsam historia.
Emmit Stussy (Ewan McGregor) och hans partner Sy Feltz (Michael Stuhlbarg) är två framgångsrika affärsmän i Eden Prairie, Minnesota men Emmit har legat i fejd med sin mer eller mindre misslyckade bror Ray (Ewan McGregor) i många år som beror på att Ray känner sig lurad av Emmit på faderns arv.
Ray beslutar sig för att tillsammans med sin flickvän Nikki Swango (Mary Elisabeth Winstead) råna Emmit på ett värdefullt frimärke samtidigt som Emmit och Sy får besök av den mystiske och obehagliga V.M. Varga (David Thewlis) som dom tidigare lånat pengar av och som nu kräver att få bli delägare i deras företag.
Precis som dom tidigare säsongerna så är varje avsnitt i den här serien en upplevelse något utöver det vanliga och i början av varje avsnitt så dyker texten: Det här bygger på en verklig händelse upp vilket nog är ett måste för att vi tittare verkligen ska påminnas om att hur bisarrt det än är så har det hänt. Kanske.
Skådespelarna är enastående bra i alla sina mer eller mindre kufiska karaktärer och Ewan McCregor som gör en dubbelroll som bröderna Stussy har jag aldrig sett bättre.
Det är komik på högsta nivå, det är skruvat så det räcker och blir över, våldsamt och blodigt och fantastiskt galet.
Danska Kathrine Windfeld har här satt sig i regissörsstolen och tagit över taktpinnen och pusslat ihop en riktigt bra film som innehåller det mesta av dramatik, spänning, våld, mord, kärlek och hämnd.
Samtidigt som det firas på polisstationen i Ystad för att Pontus och Isabelle gjort klart sin aspiranttid så hittas en kvinna ihjälslagen i sitt hem och det visar sig att Isabelle känner henne eftersom hon jobbar som instruktör på gymmet där hon tränar.
Det här blir inledningen till en historia som för Isabelle tillbaka till en tid i sin ungdom som hon inte vill minnas och hennes lojalitet till sitt jobb, Pontus och Kurt Wallander ställs här på sin spets och åklagaren Katarina får också rannsaka sitt privatliv när det visar sig att hennes dotter kanske sysslat med saker på andra sidan lagens gräns.
När man går igenom regissören Bo Widerbergs filmskapande så kanske inte Fimpen från 1974 är den som man tänker på först även om den till och från är rätt rolig, det är en må-bra-film och så finns det ju också nåt försök till budskap till ungdomen som nog faktiskt är lika aktuellt idag som då.
En del scener är lite för utdragna och sega, det blir en del upprepningar men rätt underhållande är det ju och Johan Bergman som spelar sig själv är ju en charmig 6-åring sen så är det ju roligt också att hans riktiga familj också spelar sig själva liksom dom bästa fotbollsspelarna i Sverige vid den tiden.
Förutom dom medverkande amatörerna så spelas ju fotbollsstjärnan Mackan av Magnus Härenstam, agenten av Ernst-Hugo Järegård och Fimpens lärare av Monica Zetterlund.
Filmen handlar alltså om Mackan som är Sveriges bästa fotbollsspelare men som en dag på en liten grusplan utanför flickvännens lägenhet blir bortdribblad av en liten knatte på 6 år som kallas Fimpen. Det dröjer inte länge förrän Fimpen spelar i Bajens A-lag och efter några matcher så ringer dåvarande förbundskaptenen och erbjuder honom en plats i Sveriges fotbollslandslag.
Ingen milstolpe inom svensk film men rätt kul ändå och för en som är hammarbyare så finns det lite extra nostalgi att gotta sig i här.
