Den här Wallander filmen var hittills kanske den sämsta i serien, det är en rörig historia som regissören Mikael Marcimain gjort ännu rörigare och dessutom så är den ryckigt och stelt ihopsatt med en del riktigt fåniga scener. Skådespelarna ser oinspirerade ut, ungefär som om det här var det sista jobbet dom hade innan semestern och ju snabbare dom skulle vara klara ju fortare så skulle dom få gå.
Om man ändå ska prata lite om handlingen så är det två älskande par som befinner sig i en stuga på stranden som helt plötsligt exploderar. När Kurt Wallander och hans team börjar rota i askan så uppdagas det ganska snabbt att det inte rör sig om en olycka och att dom två som förolyckats var gifta på varsitt håll.
Ja men det låter väl som en intressant inledning och det var det ju också men det intressanta i den här historien stannar tyvärr just där i inledningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar