Det här dramat regisserat av Philip Barantini är filmat i en enda 90 minuters tagning vilket gör den fascinerande tät och intensiv. Det känns som om man verkligen är på plats i restaurangen där allting utspelar sig och som om alla stressade anställda springer runtomkring en och att man vill be om ursäkt för att man står i vägen.
Som tittare så vet vi inte början på historien och vi får heller aldrig veta hur allting slutar. Vi kommer in på Julaftonskvällen när krögaren Andy Jones (Stephen Graham) anländer försenad till sin restaurang, stressad för att han inte har tid med sin son och att hans exfru hela tiden påminner honom om detta och ingenting blir bättre av att han möts av uteblivna matleveranser, en fullbokad restaurang och så en hälsoinspektör som har bestämt sig för att just denna kväll utföra en kontroll.
Pulsen är på max hos Andy, hans kökschef Carly (Vinette Robinson) och resten av dom anställda redan innan gästerna anländer och den ökar när Andy får reda på att hans gamla kollega och numera kända TV kocken Alastair Skye (Jason Flemyng) har bokat ett bord.
En Highway to Hell-historia där Andy hela tiden balanserar på gränsen till ett sammanbrott och där nya tyngder hela tiden placeras på hans axlar.
Det är riktigt bra, skådespelarna är enastående och regin tät och efter filmens slut så sitter man slutkörd i fåtöljen med den känslan av att ha arbetat på en restaurang en kväll.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar