Anamorph (2007)

Fem år har gått sedan kriminalutredaren Stan Aubray (Willem Dafoe) fick tag i och dödade seriemördaren "Uncle Eddie" som gjorde konstverk av sina mord med sina offer som modeller.

När polisen nu hittar en död man i någon form av grotesk konstinstallation tror man först att det är en copy-cat som slagit till men Stan får en känsla av att detta är någonting annat.

Var det verkligen rätt mördare han sköt för fem år sedan?
Och mitt i allt detta under lager av villospår finns en helhetsbild som han behöver se för att kunna stoppa denna psykopatiska konstnär från att fullborda sina verk.

Här figurerar en mördare som bisarrt presenterar sina offer som konstverk och alla mord bygger på en gammal klassisk teknik inom tavelmåleri och teckning som kallas Anamorphosis och som innebär att man ser helt nya bilder beroende på från vilken vinkel eller vilket avstånd man tittar på verket ifrån.

Konstdelen i den här filmen är enastående detaljrikt genomarbetad och imponerande och det är fascinerande i all sin vidrighet och det är den här delen i filmen som är dess bärande grund.

Fotot är mycket bra och påminde en hel del av Italiensk 70-tals film.
Dario Argentos skugga vilade rätt tungt över hela den här produktionen och Willem Dafoe agerar precis så där skyltdockemässigt så att han i varje scen smälter in perfekt.

Hans ordningsmani som man får uppleva en hel del känns dock lite onödig och för inte filmen framåt på något sätt.

Det hela är psykiskt mycket spännande och allting är verkligen strålande ihop pusslat och vore det inte för ett alldeles för snabbt och hafsigt slut så skulle det här ha varit en toppthriller.