När den här filmen hade premiär i England 1960 så blev den väldigt omtalad och regissören Michael Powell så ifrågasatt att hans filmkarriär aldrig skulle hämta sig ordentligt igen. Kritiker ställde frågan utifall inte Powell var lika sjuk som mördaren i filmen.
Nu mer än 60 år senare så räknas den som ett mästerverk inom thriller/skräck-genren och inte alls så chockerande som den var då.
Karlheinz Böhm spelar Mark Lewis som lider av svåra trauman efter en uppväxt med en far som i vetenskapligt syfte systematiskt misshandlat sin son psykiskt.
Under dagtid så jobbar han som assistent på ett filmbolag och tjänar extra pengar på att fota lättklädda kvinnor som sedan säljs under disk i den lokala tobaksaffären. Mark har också en betydligt mörkare sida, han
mördar kvinnor medan han med sin filmkamera spelar in hela händelsen och det är deras rädsla framför kameran som driver honom.
Inte förrän han träffar sin granne Helen (Anna Massey) som är den förste i Marks liv som verkar bry sig och tycka om honom så börjar han inse att han har problem och att han måste försöka göra någonting åt detta.
En mörk och tragisk historia om en djupt störd människa som njuter av att framkalla rädsla och som har en spegel fastsatt på kameran för att det sista offren ska se innan dödsögonblicket är deras egen skräck.
Det finns en fantastisk scen i filmen där Mark håller på med att möblera om en hel filmstudio enbart för att filma ett mord på skådespelerskan Vivian (Moira Shearer) samtidigt som hon dansar runt i lokalen helt omedveten om vad som kommer att ske.
Det är en bra film med bra skådespelare men idag så kallar man detta inte för en skräckfilm utan mera en thriller och eftersom man redan från början vet vem mördaren är så är det lite si och så med just den spänningen, den ligger mera i vad som egentligen har framkallat det vansinne som försiggår i Marks innersta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar