Original Titel: Diamonds Are Forever
Efter några år och en films frånvaro från karaktären James Bond så återvänder här Sean Connery i rollen som Agent 007 på MI6 och det har ju spekulerats i varför han kom tillbaka för att göra en film till där pengar nog är den mest sannolika förklaringen eftersom han fick så pass mycket betalt att filmbolaget var tvungna att spara på både specialeffekter och dom andra skådespelarnas löner.
Filmen inleds med att vi får följa Bond i ett par hisnande snabba klipp där han far världen över och på ett våldsamt sätt försöker få allehanda skummisar att avslöja var Ernst Stavro Blofeld gömmer sig som ju i den senaste historien där Australiensaren George Lazenby gestaltade den Engelska agenten mördade Bonds fru. Han hittar Blofeld till slut och förpassar honom på ett utstuderat rått sätt till dom sälla jaktmarkerna eller var nu såna som han hamnar någonstans.
M informerar nu Bond om att någon håller på med att köpa upp världens samlade diamantlager och skickar honom till diamanternas huvudstad Amsterdam där han kommer i kontakt med den vackra och mystiska Tiffany Case som verkar ha en hel del med dessa smugglaraffärer att göra.
Visst passar fortfarande Bonds kostym Sean Connery här men faktum är att han faktiskt ser bra mycket äldre och tröttare ut än sist och det genomsyrar också tyvärr hela filmen som enligt mig är den sämsta Bondfilmen med Connery.
Regissören Guy Hamilton som här gjorde sin andra Bondfilm har väl gjort ett hyfsat hantverk av ett rätt torftigt manus men det mest intressanta är och som blev rätt uppmärksammat på sin tid är att det är två uttalat homosexuella lönnmördare med vid namn Mr Wint och Mr Kidd. Dessa två herrar har ju egentligen inte så mycket med själva handlingen att göra utan ska väl mest fungera som ett par komiska och dödliga inslag.
En intressant Bondfilm men väldigt ojämn och inte speciellt bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar