Connor McCleod föddes i dom Skotska högländerna 1518, han är 450 år gammal och tillhör en släkt av få människor på Jorden som är odödliga. Det enda sättet dom kan dö på är om huvudet skiljs från kroppen och nu börjar antalet odödliga stadigt minska, i slutändan så får det bara vara en kvar.
När jag såg den här filmen första gången på bio 1986 så tyckte jag att den var riktigt cool och en av dom visuellt snyggaste filmerna jag sett.
Nu var jag väl inte lika euforisk kanske, det känns ju som om delar av produktionen inte riktigt åldrats med välbehag.
Man kan ju inte jämföra dagens datateknik med det filmskaparna hade att jobba med då så man får väl ha detta i åtanke men det är ändå lite töntvarning i vissa scener och Christopher Lambert är en sån där skådespelare som jag aldrig riktigt fått nåt bra grepp om.
Ena sekunden är han enastående bara för att i nästa kännas som en glad amatör. Nu ska ju sägas att han lärde sig engelska under inspelningen av denna film.
Hur som helst och trots att jag gnäller på vissa detaljer så har jag svårt att inte tycka om filmen, den har nåt ändå.
Den är snygg, en hyfsad historia med spännande tidsresor och så finns den där dramatiska känslosamma biten med att Connor aldrig blir äldre än han är medans dom han älskar runtomkring honom åldras och dör.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar