Alltmedan Stjärnorna Föds och Dör - En Film om Dag Vag (2017)

https://youtu.be/JJc5slG6OfU?si=4i8OshYmcZDIDweD

Per Odeltorp (Stig Vig) åker dit för att ha sålt hasch, får en gitarr av en kompis för att ha något att göra medans han avtjänar sitt straff och när han sen kommer ut så bildar han bandet Dag Vag med brorsan Lennart (Tage Dirty) och på kort tid så blir gruppen en av dom största i landet.

Ända sedan 1980 när plattan Palsternacka kom så har jag älskat det här bandet och det är en av dom få svenska skivor som jag fortfarande regelbundet lyssnar igenom.

I den här dokumentären av Hans-Erik Therus så får vi träffa alla medlemmar i Dag Vag och andra band, höra hur allting började, fortsatte och slutade och Stig Vigs kamp mot en livslång njursjukdom som antagligen gjorde så att bandet inte gjorde så många låtar och släppte det antal plattor som dom egentligen hade inom sig och som till slut tog hans liv 2012.

Roligt, intressant, nostalgiskt och riktigt bra.

Robert (2015)

Jenny och Paul Ottos hushållerska Agatha är en äldre kvinna som paret märker börjar bli senil, glömma bort saker och missköta arbetet.

När dom meddelar henne att dom tyvärr måste avsluta hennes anställning så ber hon om att innan hon lämnar dom få ge deras son Gene en present. Till föräldrarnas överraskning så är det en hiskeligt ful docka hon lämnar i sonens sovrum innan hon bittert lämnar huset.

I verkligheten så fick faktiskt en Robert Gene Otto just denna docka år 1906 när han var sex år gammal, en docka som han sjukligt bar med sig överallt till sin död 1974 och enligt historien så var det flera olyckor som drabbade människor runt omkring honom bla hans fru som blev psykiskt sjuk.

Dockan finns numera på ett museum i Key West och det sägs att det även nu händer mystiska saker runt denna gamla tingest.

Filmerna om den mordlystna dockan Chucky är inspirerade av dom verkliga händelserna kring den här dockan men när nu regissören Andrew Jones skulle göra film om dockan Robert så förlade han handlingen till modern tid och Wales, den riktiga familjen Otto däremot bodde i ett stort hus i Key West / Florida som faktiskt fortfarande står kvar.

Jag tycker alla filmer om demoniska dockor är läskiga, det bara är så och den här är inget undantag men tyvärr så förlorar den mycket kraft och intensitet för att skådespelarna är så gråa och trista och det gör att spänningen bara kommer skvättvis.

Den kunde ha blivit bra mycket läskigare för fotot är mycket bra, musiken likaså men tyvärr så gör den krystade dialogen att det inte blir så bra i slutändan trots en mycket obehaglig docka. 

Titel:  Robert
År:  2015
Land:  England
Genre:  Skräck
Längd:  1 tim, 30 min

Regi:  Andrew Jones
Manus:  Andrew Jones
Foto:  Jonathan McLaughlin
Musik:  Bobby Cole
Producent:  Andrew Jones & Robert Graham

Skådespelare:  
Suzie Frances Garton, Lee Bane, Flynn Allen, Judith Haley,
Cyd Casados, Samuel Hutchison, Megan Lockhurst, Annie Davis,
Ryan Michaels

Ghostbusters - Spökligan (1984)

Peter Venkman, Ray Stantz och Egon Spengler jobbar på universitetet där dom utsätter eleverna för ett antal mer eller mindre oetiska experiment som har med det övernaturliga att göra.

När dom blir utsparkade från området så beslutar dom att starta eget som spökjägare.

Idén till den här historien fick Dan Aykroyd efter att ha läst en artikel om kvantfysik. Han skrev ett manus tillsammans med Harold Ramis och skickade detta till regissören Ivan Reitman som gillade berättelsen och så satte dom sig ner och pusslade ihop filmen som skulle bli en av 1980-talets största filmsuccéer och som skulle följas upp av uppföljare, tecknade serier och spel.

Egentligen så var det tänkt att rollerna som Ghostbustergänget skulle spelas av Dan Aykroyd, John Candy, John Belushi och Eddie Murphy men både Candy och Murphy var upptagna med andra inspelningar och Belushi dog medans Aykroyd skrev manuset så ensam kvar blev Dan Aykroyd och sen anlitades Bill Murray, Harold Ramis och Ernie Hudson.

Underhållsvärdet på den här filmen är fortfarande högt även om en del effekter känns väldigt stenåldern men skådespelarna är tajta i sina karaktärer och en kul detalj är ju att Bill Murray nästan inte läste manus alls under inspelningen utan improviserade det mesta av sina repliker.

Roligt är det och roligt har man som tittare.

Titel:  Ghostbusters

År:  1984

Prod Land:  USA

Genre:  Komedi, Fantasy

Längd:  1 tim, 45 min

Regi:  Ivan Reitman

Manus:  Dan Aykroyd & Harold Ramis

Foto:  Laszlo Kovacs

Musik:  Elmer Bernstein

Producent:  Bernie Brillstein & Ivan Reitman

Skådespelare:

Dan Aykroyd, Bill Murray, Harold Ramis, Sigourney Weaver,

Rick Moranis, Ernie Hudson, Annie Potts, William Atherton,

David Margulies

Johan Falk - GSI: Gruppen för Särskilda Insatser (2009)

Polisen Johan Falk återvänder till Göteborg efter några år ute i Europa på Interpol.

Han börjar på den nästan mytomspunna avdelningen GSI där han får uppleva en värld som han inte trodde existerade i Sverige.

Som tittare så kastas man blixtsnabbt in i en värld av rån och mord och det går lika fort som för Johan Falk som ju knappt hinner stämpla in för sin första arbetsdag förrän buset ställer till oreda i Göteborg.

Själva historien om ett gäng rånare kallade "Dom Okända Sex" är egentligen bara ett sätt för att få oss komma in i den där världen av polisens hemliga informatörer som är denna films huvudtema.

Skådespelarna är bra i sina karaktärer, det är både spännande och våldsamt även om det kanske känns lite väl enkelt ibland.

Hämnd på Ögonvittne (1975)

Friday Foster som jobbar som fotograf på en tidning får ett tips på Nyårsafton om att den legendariske miljardären Blake Tarr på natten kommer att landa i sitt privatplan på en mindre närliggande flygplats.

Väl på plats så blir hon och hennes kamera vittne till ett mordförsök på Tarr.

Den här filmen regisserad av Arthur Marks var som att titta på ett helt ordinärt avsnitt av någon Amerikansk TV-deckare från 1970-talet, kanske lite mer naket än vad man skulle kunna få se i Kojak eller Columbo men annars så var det inte så stor skillnad.

En hel del kända ansikten med en av 70-talets hetaste kvinnor på vita duken Pam Grier i huvudrollen som Friday Foster men skådespelarprestationerna är inte direkt tillfredsställande förutom då Yaphet Kotto som ju alltid är ett nöje att skåda framför kameran.

Org Titel:  Friday Foster

År:  1975

Prod Land:  USA

Genre:  Action

Längd:  1 tim, 30 min

Regi:  Arthur Marks

Manus:  Orville Hampton & Arthur Marks

Foto:  Harry May

Musik:  Luchi De Jesus

Producent:  Arthur Marks

Skådespelare:  Pam Grier, Yaphet Kotto, Carl Weathers, 

Godfrey Cambridge, Thalmus Rasulala, Eartha Kitt, 

Scatman Crothers, Ted Lange, Tierre Turner, Jason Bernard, 

Julius Harris

Isprinsessan (2007)

Erica Falck återvänder till sin barndoms stad Fjällbacka för hennes föräldrars begravning.

Hon hittar ett brev från hennes vän Alexandra som hon inte sett eller hört av på 25 år och som vill träffa henne.

Erica söker upp Alexandra bara för att hitta henne död i badkaret.

Denna film bygger på Camilla Läckbergs första roman med samma namn och den skiljer sig lite från mängden pga att den faktiskt är bättre än förlagan.

Grundhistorien är riktigt bra men Läckberg lyckades aldrig pussla ihop det på ett intressant sätt vilket regissören Jonas Grimås istället klarat av här, mycket pga att skådespelarna fungerar väldigt bra i sina karaktärer och sen att detaljer i manuset ändrats lite.

Det är varken våldsamt eller speciellt spännande men ändå en bra svensk deckare.

Titel:  Isprinsessan

År:  2007

Land:  Sverige

Genre:  Drama, Mysterie

Längd:  2 tim

Regi:  Jonas Grimås

Manus:  Björn Gunnarsson & Jonas Grimås

(Efter en roman av Camilla Läckberg)

Foto:  Björn Bondesson

Musik:  Jonas Nilsson

Producent:  Lis Svensson-Brandberg

Skådespelare:

Elisabet Carlsson, Niklas Hjulström, Göran Ragnerstam, 

Johannes Albin Alfvén, Magnus Krepper, Figge Norling,

Stina Rautelin, Stefan Gödicke, Gunilla Johansson

Hundraettåringen som Smet från Notan och Försvann (2016)

Allan Karlsson och hans vänner har levt ett gott liv i ett år utomlands men nu börjar dom gangsterpengar som dom råkade komma över ta slut. Julius får höra att Allan sitter på ett hemligt läskrecept som han kom över på 1970-talet och som han tror fortfarande kan ligga gömt i en lägenhet i Berlin. Allan, Julius och den fortfarande hjärnskadade Gäddan drar iväg för att försöka få tag i receptet.

Där den första filmen var en enastående uppvisning i fingertoppskänsla i så gott som varje scen och dialog så känns den här uppföljaren enbart som ett krystat försök att komma dit igen, vilket tyvärr inte regissörerna Felix och Måns Herngren lyckas med.

Det finns några riktigt bra scener, dom flesta är minnen som Allan tänker tillbaka på och så när CIA kommer på besök till det lokala poliskontoret i Malmköping men annars så är allting bara sisådär även om Robert Gustavsson verkligen är den nu hundraettårige Allan Karlsson.

Titel:  Hundraettåringen som Smet från Notan och Försvann

År:  2016

Prod Land:  Sverige

Genre:  Komedi, Äventyr

Längd:  1 tim, 48 min

Regi:  Felix Herngren & Måns Herngren

Manus:  Felix Herngren, Hans Ingemansson & Måns Herngren

Foto:  Göran Hallberg

Musik:  Matti Bye

Producent:  Pontus Edgren, Malte Forssell, 

Henrik Jansson-Schweizer, Joshua Mehr & Mikael Wallen

Skådespelare:  Robert Gustavsson, Iwar Wiklander, David Wiberg, Shima Niavarani, Jens Hultén, Svetlana Rodina Ljungqvist, 

Eric Stern, Ralph Carlsson, Colin McFarlane, Eleanor Matsuura, Georg Nikoloff, Jay Simpson, Valentin Smirnitskiy, Darrell Duffy, 

Erni Mangold, Guhn Andersson  

                     

Highlander (1986)

Connor McCleod föddes i dom Skotska högländerna 1518, han är 450 år gammal och tillhör en släkt av få människor på Jorden som är odödliga. Det enda sättet dom kan dö på är om huvudet skiljs från kroppen och nu börjar antalet odödliga stadigt minska, i slutändan så får det bara vara en kvar.

När jag såg den här filmen första gången på bio 1986 så tyckte jag att den var riktigt cool och en av dom visuellt snyggaste filmerna jag sett.

Nu var jag väl inte lika euforisk kanske, det känns ju som om delar av produktionen inte riktigt åldrats med välbehag.

Man kan ju inte jämföra dagens datateknik med det filmskaparna hade att jobba med då så man får väl ha detta i åtanke men det är ändå lite töntvarning i vissa scener och Christopher Lambert är en sån där skådespelare som jag aldrig riktigt fått nåt bra grepp om.

Ena sekunden är han enastående bara för att i nästa kännas som en glad amatör. Nu ska ju sägas att han lärde sig engelska under inspelningen av denna film.

Hur som helst och trots att jag gnäller på vissa detaljer så har jag svårt att inte tycka om filmen, den har nåt ändå.

Den är snygg, en hyfsad historia med spännande tidsresor och så finns den där dramatiska känslosamma biten med att Connor aldrig blir äldre än han är medans dom han älskar runtomkring honom åldras och dör.

Ginger Snaps Back: The Beginning (2004)

Vi befinner oss i mitten av 1800-talet, dom två systrarna Ginger och Brigitte är på väg genom Kanadas snöfyllda vildmark på hästryggen när dom råkar ut för en olycka vilket gör att hästen drar sin kos.

Dom blir räddade av en indian som för dom till ett fort i närheten där ett antal män håller till. Dom menar på att det är någonting demoniskt i skogarna runt fortet som gör att dom måste hålla vakt dygnet runt.

Där dom två första delarna i den här filmserien utspelar sig i nutid så slängs vi här helt oförklarligt tillbaka 150 år i tiden för att på något sätt få en förklaring till systrarnas förflutna (det är ju samma systrar som i del 1 och 2).

Någon förklaring fick man dock inte och det var väl det som blev den här filmens fall, det var så mycket lösa trådar som inte satt fast någonstans så frågetecken fanns det en hel del av.

Skådespelarna var dessutom väldigt träiga och tråkiga vilket gjorde att gäspningarna tog över den sista halvtimman.

Näe, regissören Grant Harvey verkar inte riktigt haft koll på vad han sysslat med här och det aldrig vare sig dramatiskt eller speciellt läskigt.

Halloween II (2009)

Efter dom fruktansvärda händelserna i staden Haddonfield bor nu Laurie Strode hos Sheriffen Lee Bracket och hans dotter Annie.

Hon kämpar varje minut, vaken som sovande med mardrömmar om hennes bror Michael Myers vars kropp inte hittades efter att han försvunnit under transporten till bårhuset.

Den här uppföljaren av regissören Rob Zombie kör igång direkt efter hans förra film Halloween från 2007 men där den följde originalet från 1978 hyfsat bra så har han här i del II egentligen gjort filmen baserat på en helt ny historia långt ifrån del II från 1981.

Eftersom man tror att den mest ska utspela sig i sjukhusmiljö så blir man efter en stund lite konfunderad men när det släpper så är detta väldigt bra.

Det är våldsamt tungt och rått, det är som att sitta inuti en av Cozy Powells baskaggar i 1 timma och 45 minuter

Påfrestande både psykiskt och fysiskt.

I den förra filmen av Zombie så tog det en stund att acceptera Myers som en långhårig hippie i vårdutstyrsel men här med lika långt skägg som hår så köpte jag detta direkt och han blev ju inte mildare när han satte på sig den klassiska masken direkt.

Filmen är ju i första hand en kamp mellan Myers och hans syster Laurie, alla som Myers dödar är bara små hinder för honom på vägen till systern men det är också en en psykologisk kamp mellan Sheriffen Lee Bracket som enastående spelas av Brad Dourif och Doktor Loomis (Malcolm McDowell) som ju försöker tjäna pengar på Myers och hans offer genom böcker och TV-shower.

Tung regi av Rob Zombie, bra foto av Brandon Trost och psykologisk påfrestande musik av Tyler Bates.

Det är våldsamt, otäckt brutalt och riktigt jädrans bra.

Frankenstein Möter Varulven (1943)

Org Titel:  Frankenstein meets The Wolf Man

Larry Talbot vaknar upp på ett sjukhus i Cardiff och har ingen aning om hur han kommit dit.

När hans minne börjar att återvända kommer han ihåg hur han under fullmånen förvandlas och att han mördat flera personer.

Hans läkare Dr Mannering börjar att undersöka saken och upptäcker att Talbot dött för fyra år sedan och att hans grav är tom.

Den här filmen borde ju egentligen heta Varulven möter Frankenstein för det är Varulven eller Larry Talbot som han heter när han bär kostym och inte ylar som är huvudfiguren i historien och som ju letar efter Dr Frankenstein men istället råkar snubbla över hans skapelse (Monstret kallad) som är infrusen i is i ruinerna av det gamla slott där Dr Frankenstein utförde sina hemska experiment.

Detta är ju en historia om Varulven där Frankensteins Monster kommer in efter halva filmen och får vara med och röja lite kan man väl säga.

Lon Chaney Jr som Varulven och Talbot är bra men Bela Lugosi som Frankensteins Monster är ett skämt som stapplar omkring och ser ut som en stelare variant av den onda häxan i OZ.

Regissören Roy William Neill gjorde en en hel del filmer både före och efter denna om detektiven Sherlock Holmes och kunde ju det här med dimhöljda hedar och ruskiga kyrkogårdar men han var nog inte så bekväm med själva skräckgenren så denna film håller tyvärr inte måttet trots riktigt sjysst visuellt arbete av fotografen George Robinson.

Egentligen så hade ju Frankensteins Monster en hel del scener i filmen där han pratar men dessa klipptes senare bort så i den slutgiltiga filmen så är han stum.

Hur det än är med det så hade nog inte fimen blivit så mycket bättre ens om Monstret sagt ett och annat.

Näe, detta var inget roligt.

Dominion: Prequel to The Exorcist (2005)

Arkeologen och fd prästen Lankister Merrin håller på med en utgrävning i norra Kenya där dom en kristen kyrka hittats begravd i sanden.

Kyrkan visar sig ha byggts flera hundra år innan kristendomen kom till regionen.

 Historien om tillkomsten av den här filmen är lite komplicerad. Regissören Paul Schrader fick jobbet att regissera filmen under namnet Exorcist: The Beginning och han var så gott som klar när produktionsbolaget stoppade allting pga att dom tyckte att den innehöll alldeles för lite skräck och blod och antagligen inte skulle gå bra på biograferna.

Schrader sparkades och istället så anställdes den finska regissören Renny Harlin som började om från början och regisserade en ny film, med nya skådespelare (utom Stellan Skarsgård) men med samma namn och som sen hade premiär 2004.

Denna film fick dock dålig kritik av både recensenter och publik så produktionsbolaget kontaktade ånyo Paul Schrader och bad honom komma tillbaka och slutföra hans första film, vilket han gjorde (efter gedigen dollarövertalning) och den filmen fick då premiär 2005 under namnet Dominion: Prequel to The Exorcist.

Jo, den här filmen håller bra mycket högre klass än kopian om man nu får kalla den det, den är regisserad med ett helt annat handlag och även om den inte innehåller lika mycket skräck så är den ändå på något sätt läskigare.

Stellan Skarsgård är enastående som Fader Merrin som brottas med personliga trauman från Andra Världskriget, sin kristna tro och nutida demoner och den engelska skådespelaren Julian Wadham likaså som den till galenskap principfasta Major Granville.

Dom sista 20 minuterna då allting kommer till sin spets är dock dom sämsta i filmen tyvärr men fram till dess så är det spännande, dramatiskt och lite demoniskt läskigt.