The Next Three Days (2010)

Den timide familjefadern och collegeprofessorn John Brennan (Russell Crowe) lever ett till synes nästan oförskämt bra liv, en Amerikansk helylletillvaro med fru och son.
Hela familjens liv raseras dock en dag när plötsligt Johns fru Lara (Elisabeth Banks) anklagas för att ha mördat hennes kvinnliga chef.
Bevisen är överväldigande och inga överklaganden har någon som helst verkan.
Efter att ha suttit inlåst i 3 år så börjar både deras advokat och John inse att Lara aldrig kommer att komma ut....I alla fall inte på laglig väg.

Lara själv hävdar ju i filmen att hon är oskyldig till mord men vi tittare är ju inte lika säkra på den saken och detta är ju en grundläggande del i spänningen.
När parets 5-årige son Luke (Ty Simpkins) börjar att ta avstånd från sin mor så beslutar sig John för att frita sin fru med alla medel och detta beslut innebär ju att han måste ge sig in i en värld och göra affärer med personer han aldrig ens varit i närheten av förut.
Han ger sig dock i kast med detta med orubblig övertygelse och envishet.

Det är en gripande historia och den känns verklighetstrogen när den Svensson-aktige och laglydiga läraren John tvingas ge sig in i den brottsliga världen för att införskaffa de verktyg, både bokstavliga och mentala, för att lyckas med ett fritagningsförsök.

Till skillnad från många andra Hollywoodproduktioner så visar det sig ju här att det inte är så lätt att frita någon ur ett fängelse, inte heller att ordna falska papper eller ens att kopiera nycklar för en som aldrig gjort detta förut.

Att John tvingas att bryta mot lagen ett otal gånger är själva filmens moraliska problemställning: Hur långt är man beredd att gå för sin familj och för kärleken?
Ett annat aktuellt ämne som dyker upp är övervakning. Efter 9/11 så har ju alla större städer i USA ett övervakningsprogram och en terrorplan som ska sättas igång i lägen där det behövs och i Pittsburgh där den här historien utspelas så händer ju just detta men det visar sig ju att total övervakning kanske inte är det ultimata sättet att lösa hot med.

Detta är väl inte någon originell idé kanske men regissören Paul Haggis har gjort en mycket tät och spännande film, fotot är strålande och skådespelarna mycket bra.
Dessutom så innehåller manuset en hel del oväntade twistar som bara förstärker allting.