Avenging Angelo (2002)

Jennifer (Madeleine Stowe) är dotter till maffiabossen Angelo Allieghieri (Anthony Quinn) men det vet hon inte.
Som liten blev hon bortadopterad eftersom Angelo och hans nära alltid löpte en risk att bli dödade.
Angelo har dock alltid hållit ett vakande öga på sin dotter under hela hennes uppväxt med hjälp av Frankie Delano (Sylvester Stallone) som har fungerat som någon form av övervakare utan Jennifers vetskap.
Angelo blir plötsligt en dag mördad och Frankie beslutar att berätta för Jennifer vem hon egentligen är, någonting som kommer att förändra hela hennes värld.

Jag hade lite svårt med att klura ut vad det här skulle vara för sorts film för det börjar som ett drama fortsätter som en komedi och sen så blir det action och slutligen en romantisk klick på toppen och jag vet egentligen fortfarande inte vad man ska kalla den.
Detta spelar ju mindre roll för huvudsaken är ju vad man tyckte om den inte i vilket fack man ska katalogisera den.

En ganska ordinär film där ändå Sylvester Stallone är ganska bra, hans spel är lugnt och sansat utan en massa gap och skrik och då kan han faktiskt agera och Madeleine Stowe står ju för den komiska biten i filmen som den lätt hysteriska rikemansdottern Jennifer Barrett och så den gamle räven Anthony Quinn som gangsterbossen Angelo.

Det finns tyvärr en massa detaljer som jag hakade upp mig på och den romantiska biten i historien är rätt sliskig så helhetsintrycket är väl inte så bra.
Man blir lite underhållen under den tiden man tittar men filmen glöms bort så fort den är slut.