Regi: James Wan
Foto: Don Burgess
Musik: Rupert Gregson-Williams
Producent: Rob Cowan
En fyrvaktare räddar en kvinna som spolats upp på land och som visar sig vara Atlanna som spelas av en strömmingsblek Nicole Kidman och som flytt från ett tvångsgifte i den mytomspunna undervattensstaden Atlantis.
Kärlek uppstår och som så ofta så föds ett barn en tid senare.
Atlannas tilltänkta make under ytan har dock inte gett upp hoppet och skickar ett gäng för att ta hem henne. Efter att med sin treudd gjort mos av inkräktarna så beslutar hon sig ändå för att återvända under ytan för att bespara sin familj på land framtida problem.
Hennes son Arthur (Jason Momoa) växer upp som ett mellanting mellan landlevande människa och undervattensvarelse med enorma krafter och dom använder han för att ta hand om både mänskliga pirater och en galen halvbrorsa på havets botten.
Det känns som om regissören James Wan och fotografen Don Burgess har gått all-in här för att göra någon form av Avatar i dubbla hastigheten. Det är en färgexplosion av sällan skådat slag och det blir så mycket till slut att man blir trött i både ögon och huvud.
Historien är som ett ordnat kaos där ingenting riktigt har ett fäste i någonting och när allting slutar så sitter man där och frågar sig vad det var som egentligen hände och varför.
Jag undrar hur Willem Dafoe och Nicole Kidman hamnade här under vattnet, dom måste ha fått miljoner snäckor i betalning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar