Oroginal titel: La Momia Azteka
Regi: Rafael Portillo
Manus: Guillermo Calderón & Alfredo Salazar
Foto: Enrique Wallace
Musik: Antonio Díaz Conde
Scenografi: Javier Torres Torija
Producent: Guillermo Calderón
Dr. Eduardo Almada (Ramón Gay) är en vetenskapsman med mins sagt kontroversiella åsikter om hypnos och tidigare liv. Efter att ha presenterat sina teorier för en samling vetenskapsmän och mer eller mindre blivit utbuad så inser han att han behöver fysiska bevis att visa upp.
Hans fru Flora (Rosita Arenas) ställer villigt upp som försökskanin men paret vet inte att deras minsta steg övervakas av den ökände brottslingen The Bat som Dr. Eduardo inte vet är forskarkollegan Dr. Krupp (Luis Aceves Castaneda).
Under hypnos så visar det sig att Flora för flera hundra år sedan levde i Mexiko som den Aztekiska kvinnan Xochitl som var utvald för att offras till gudarna men som försökte fly med sin älskare, krigaren Popoca.
Båda togs till fånga, Popoca och Xochitl begravdes levande med en förbannelse över sig att i all evighet bevaka ett heligt armband och en bröstplatta i guld.
Nu tar sig Dr. Eduardo och några vänner till den pyramid där denna antika grav ska finnas och hittar den givetvis på en gång. Dom guldföremålen från dom mumifierade kropparna och tar med sig dessa för att visa upp för sina kollegor men dom inser inte att dom nu väckt Popoca som givetvis tänker göra allt för att återföra sina ägodelar.
Ja vad ska man säga om denna mexikanska monsterfilm. Den har egentligen ingenting av kvalitet men den är ändå på något sätt underhållande i all sin dålighet. Skådespelarna är genomusla och verkar läsa innantill om dom så bara ska gäspa, historien enbart löjlig men regissören Rafael Portillo verkar ändå ha satt ihop den här historien med lite själ och hjärta och det ska man respektera sen så är fotot av Enrique Wallace inte alls dåligt.
Men i slutändan så är det så att man skrattar mer än man skräms så någon ryslig skräck framkallar den inte.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar