Älskade Spion (1977)

Original Titel:  The Spy Who Loved Me

En Engelsk och en Rysk atomubåt försvinner plötsligt samtidigt och dom båda länderna inser snart att det är någon utomstående ond kraft som ligger bakom och beslutar sig för ett samarbete. James Bond och den ryske agenten Trippel X hittar spår som leder till den stormrike skeppsredaren och marinbiologen Karl Stromberg.

Efter att den föregående filmen Mannen med Den Gyllene Pistolen gått så dåligt så var det oklart om det ens skulle filmas någon mer Bondhistoria men efter mycket problem med både rättigheter, manus och avhoppade regissörer så kom i alla fall Lewis Gilbert som ju regisserat Man Lever Bara Två Gånger tio år tidigare tillbaka och gjorde här en riktigt bra film som gjorde att Bond fick en nytändning.

Det är visuellt väldigt snyggt filmat, bra med action och även om superskurken Stromberg är rätt blek så presenteras ju här Bondfilmernas kanske kändaste mördare Jaws som sätter sina ståltänder i allt han kan komma åt.

En intressant detalj är att när filmen slutat så står det: James Bond kommer tillbaka i Ur Dödlig Synvinkel men när producenterna såg hur populärt det blivit med Science Fiction så beslutade dom i sista sekunden att istället göra film på manuset Moonraker som då blev nästa film. 

Mannen Med Den Gyllene Pistolen (1974)

 Den andra Bondfilmen med Roger Moore som Agent 007 och den sista filmen i serien som regisserades av Guy Hamilton.

James Bond får här en kula i rent guld på posten med 007 ingraverat och spåren leder genast till Asien och en av världens mest eftersökta lönnmördare Scaramanga.

Den här filmen är väl underhållande men ganska medelmåttig och ett steg neråt sen den förra trots en del intressanta detaljer. Det är en av få filmer i Bondserien där 007 inte använder sig av någon uppfinning av Q, inte en enda gång så dricker han någon Dry Martini och han dödar bara en enda person i hela filmen.

Christopher Lee spelar den ondskefulle mördaren Scaramanga och gör det bra, dom två svenskorna Maud Adams och Britt Ekland står för dom vackra feminina inslagen men är väl inte lika bra när det kommer till agerandet och så finns det givetvis en obehaglig hantlangare till filmens buse också som är dvärg och går under namnet Nick Nack.

Filmen är som sagt sisådär, Roger Moore är ju inte direkt en fysisk skådespelare så det krävdes nog en riktigt sjyst koreograf i slagsmålsscenerna för att få honom att se smidig ut. Scenerna på karateskolan där Bond briljerar känns faktiskt rätt fåniga och regissören Guy Hamilton har också senare sagt att dom scenerna pusslades in enbart för att kampsport var väldigt populärt just då.

Inte speciellt spännande och dramatiskt men hyfsat underhållande med ett spektakulärt bilstunt som blev berömt och så en del vackra vyer.

Bäckström - Säsong 1 (2020)

Den välkände mordutredaren Evert Bäckström får en dag besök av grannpojken Edvin som efter att ha varit ute i Stockholms Skärgård med scouterna hittat ett kranium med skotthål i på en obebodd ö.

Efter att ha låtit rättsläkare titta på fyndet så visar det sig tillhöra en Asiatisk kvinna som enligt uppgift ska ha dött i Tsunamikatastrofen 2004.

Bäckström här enastående porträtterad av Kjell Bergkvist är lika populär som ifrågasatt, en person som går sin egen väg och som inte bryr sig nämnvärt om vad hans chefer säger. Han tar sig an mordgåtor med samma intensitet och hjärta som kvinnor, mat och dryck.

Det är spännande, klurigt, dramatiskt med bra skådespelare och trots en del scener som drar ned på allt lite så är det mycket tack vare Bergkvist väldigt underhållande.

Gubbvarning av Lennie Norman (2011)

Du vet att du är gammal när du inte längre ljuger om din ålder, för du kommer inte ihåg den.

Lennie Norman beskriver på ett enastående roligt och skarpt sätt hur det är att komma upp i den åldern då man kallas gammal eller gubbe och han drar sig inte för att driva med allt och alla, sig själv inkluderad.

Hysteriskt rolig och vass med en och annan tänkvärd mening också.

Status 12 av Martin Melin (2013)

Thomas Hallgren börjar sin första dag i uniform på Norrmalms Polisstation i Stockholm med en ganska stor press på sina axlar. Hans far var en duktig och populär polis ett antal år tidigare.

Under ett tumultartat bråk på Söder så blir Thomas vittne till hur hans chef misshandlar en yngre man, en händelse som också filmas av en förbipasserande med mobiltelefon. Nu drar en internutredning igång och Thomas brottas med vilket ben han ska stödja sig emot.

Martin Melin är ju polis och det märks för det är väldigt realistiskt skrivet och också en bra debut.

Visst, det är ganska enkelt skrivet men det är intensivt spännande, dramatiskt och som sagt realistiskt.

Under Hatten på Steffo av Steffo Törnquist (2014)

Steffo Törnquist har här samlat en massa tankar och upplevelser på ett riktigt behagligt nästan mysigt sätt.

Han kan ju som få beskriva hur det smakar att suga på en cigarr, njuta av en kopp kaffe i Italien, beskriva den vackra formen av en pipa eller berätta varför en viss veckodag kräver en speciell sorts penna.

Visst framhäver han sig själv som en ganska stor människa men han gör det med sådan självdistans och ironi så det blir aldrig dumt.

Roligt och intressant för alla som älskar njutningar i livet.

The Haunting of Hill House - Säsong 1 (2018)

Familjen Crain har precis flyttat in i det enorma slottsliknande Hill House. Planen är att bo i huset under sommaren för att Pappan Hugh som är byggare ska renovera upp det gamla huset medans mamma Olivia som är arkitekt står för ritningarna och sen är tanken att dom ska sälja fastigheten.
Det går dock inte riktigt som dom tänkt, huset är i sämre skick än vad dom trott och barnen börjar uppleva underliga saker om nätterna.

En TV-Serie som har fler djup än en ordinär skräckserie med temat familj som flyttar in i ett gammalt hus med mystiskt historia som ju det finns mängder av.
Visst är det här riktigt läskigt till och från men däremellan så får man verkligen lära känna dom inblandade familjemedlemmarna ordentligt och det skyndas inte fram på något sätt utan läskigheterna kommer när det passar historien.

Bra skådespelare, snyggt filmat och även om det ibland hoppas lite väl mycket fram och tillbaka i historien med en del upprepningar så köper man det för i slutet så märker man nödvändigheten i detta för att allting ska falla på plats.

Mystik på Svenska Teatrar av Amelie Ehrensvärd Cardell & Susanne Martinelle (2016)

Författaren Amelie Ehrensvärd Cardell och fotografen Susanne Martinelle har besökt tretton teatrar runtom i landet och träffat skådespelare, dansare, regissörer, sångare och andra teateranställda vilka har berättat om sina mystiska upplevelser på respektive arbetsplatser.

En fascinerande bok som var svårt att lägga ifrån sig, den hade förmågan att gripa tag i och dra med en in dessa gamla historiefyllda teaterbyggnader med alla dessa vindar, källare, trånga utrymmen, antika hissar och loger där massor av legender har suttit genom åren.

Personligen så är jag lite tveksam till det här med spökerier men det gjorde den här boken än mer intressant eftersom det figurerar en del personer som inte heller är troende men som varit med om väldigt underliga saker som dom inte kan förklara.

Det här är ju inte bara en bok som är fylld med spökhistorier, det är också en historisk resa där vi får följa dessa gamla institutioner från början till nu.

Spännande, intressant och med en massa vackra stämningsfulla fotografier.

Leva och Låta Dö (1973)

Original Titel:  Live and Let Die

 Roger Moore hade precis avslutat 24 avsnitt av TV-Serien Snobbar som Jobbar med Tony Curtis när han fick erbjudandet att 1973 ta över rollen som Agent 007 James Bond eftersom Sean Connery nu hade sagt adjö till den karaktären och han kunde ju definitivt inte fått en bättre start för filmen Leva och Låta Dö är i mitt tycke en av dom bättre i den här serien.

Flera Brittiska agenter mördas samtidigt på olika platser och James Bond åker till USA där han träffar sin vän och CIA-agenten Felix Leiter som tipsar honom om en ökänd knarkboss vid namn Mr Big som verkar ha någonting med dessa dödsfall att göra.

Det är en actionfylld historia med slagsmål, skottlossningar, biljakter och en enastående jakt med båtar i Louisinanas träskmarker, Bond får tampas med Voodoopräster, krokodiler och så skurken Kananga som gestaltas av Yaphet Kotto och som då givetvis har en obehaglig mördare vid sin sida med en arm och hand i metall som han givetvis använder på våran hjälte i tid och otid. 

Den vackra Bondkvinnan i den här historien heter Solitaire och spelas av Jane Seymor som faktiskt till skillnad mot många andra Bondkvinnor är riktigt bra. 
Regissören Guy Hamilton har här verkligen tagit ett enormt steg uppåt från den förra bondfilmen Diamantfeber och fotot av Ted Moore är tajt och intensivt.

En kul detalj är att när Sean Connery tackat nej till rollen så fick Clint Eastwood frågan men han tyckte inte att en Amerikan skulle göra James Bond så han sa nej tack direkt.

Det är spännande, dramatiskt, maffigt och riktigt bra och Roger Moore satte direkt sin stämpel på karaktären Bond.

Unorthodox - Säsong 1 (2020)

Den Israeliska skådespelerskan Shira Haas är knappt större än en Smurf men agerar så att man blir totalt knockad, hon bär ensam upp den här serien på sina tunna axlar på ett enastående imponerande sätt och gör den här serien om religiöst förtryck till en av dom bästa man kan se just nu.

Visst är dom andra skådespelarna riktigt bra också men dom hamnar i skuggan av den lilla, stora Haas som spelar Esther Shapiro som lever i en strängt sluten judisk grupp i stadsdelen Williamsburg, New York där kvinnorna inte egentligen fungerar som någonting annat än att bära och föda barn.

När Esther som aldrig i sitt liv sett någonting annat än kvarteret där hon bor till slut rymmer till Berlin så öppnar sig en helt ny värld för henne, hon träffar ett gäng musikstuderande och börjar drömma om musik som hon i hemlighet har sysslat med hemma och det är ju fascinerande att se när hon som 19-åring för första gången i sitt liv med stora ögon sätter sig framför en dator och ska gå ut på nätet.

Givetvis så finns det ett spänningsmoment också, den gamle rabbinen i New York skickar Esthers man Yanky och hans kusin Moishe för att med alla medel se till att Esther förs tillbaka till New York.

Det är dramatiskt, tragiskt och fascinerande, spännande, roligt och fantastiskt bra.

Diamantfeber (1971)

Original Titel:  Diamonds Are Forever

Efter några år och en films frånvaro från karaktären James Bond så återvänder här Sean Connery i rollen som Agent 007 på MI6 och det har ju spekulerats i varför han kom tillbaka för att göra en film till där pengar nog är den mest sannolika förklaringen eftersom han fick så pass mycket betalt att filmbolaget var tvungna att spara på både specialeffekter och dom andra skådespelarnas löner.

Filmen inleds med att vi får följa Bond i ett par hisnande snabba klipp där han far världen över och på ett våldsamt sätt försöker få allehanda skummisar att avslöja var Ernst Stavro Blofeld gömmer sig som ju i den senaste historien där Australiensaren George Lazenby gestaltade den Engelska agenten mördade Bonds fru. Han hittar Blofeld till slut och förpassar honom på ett utstuderat rått sätt till dom sälla jaktmarkerna eller var nu såna som han hamnar någonstans.

M informerar nu Bond om att någon håller på med att köpa upp världens samlade diamantlager och skickar honom till diamanternas huvudstad Amsterdam där han kommer i kontakt med den vackra och mystiska Tiffany Case som verkar ha en hel del med dessa smugglaraffärer att göra.

Visst passar fortfarande Bonds kostym Sean Connery här men faktum är att han faktiskt ser bra mycket äldre och tröttare ut än sist och det genomsyrar också tyvärr hela filmen som enligt mig är den sämsta Bondfilmen med Connery.

Regissören Guy Hamilton som här gjorde sin andra Bondfilm har väl gjort ett hyfsat hantverk av ett rätt torftigt manus men det mest intressanta är och som blev rätt uppmärksammat på sin tid är att det är två uttalat homosexuella lönnmördare med vid namn Mr Wint och Mr Kidd. Dessa två herrar har ju egentligen inte så mycket med själva handlingen att göra utan ska väl mest fungera som ett par komiska och dödliga inslag.

En intressant Bondfilm men väldigt ojämn och inte speciellt bra.

Varg Veum - Törnrosa (2008)

Original Titel:  Varg Veum - Tornerose

Privatdetektiven Varg får i uppdrag av bankmannen Niels och hans fru Vigdis att hitta deras tonårsdotter Lisa som försvunnit från hemmet. Han hittar henne drogpåverkad på ett hotell i Köpenhamn och när han kommer tillbaks med henne så visar det sig att hon haft ett förhållande med grannens son som också är försvunnen sen en tid.

Ett tragiskt familjedrama med ond bråd död som ingrediens som avslöjas när Varg Veum tar tag i ett till synes enkelt uppdrag. Det är en klurig historia med bra skådespelare men med en liten fånighetsvarning på slutet när mördaren skall avslöja sitt dåd, det blir tyvärr lite krystat.

Till dess så är detta dock ett gott hantverk, spännande och dramatiskt.