Han gestaltar den iskalla lönnmördaren Joe som reser världen runt och tar dom jobb som betalar bäst, oavsett vem som ska dö.
En ganska ordinär idé som inte nämnvärt sticker ut förrän den dagen i Bangkok då han går in på ett Apotek och Amors pilar träffar honom rätt i hjärtat när han står ansikte mot ansikte med den dövstumme kvinnan bakom disken.
Här öppnas det ju för en riktigt intressant fortsättning.
Hur ska den hårde, osociala mördande ensamvargen klara av en situation där helt plötsligt känslor blir inblandade.
Tyvärr så gör filmmakarna ingenting utav detta utan dom bara öser på med mer action som mynnar ut i någon form av James Bond men mycket sämre.
Det enda som till slut räddar filmen något sånär är slutet som faktiskt är lite oväntat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar