The Outsiders (1983)

Stan där historien utspelar sig är uppdelad i två zoner, i den sydliga delen så styr dom mer välbärgade "The Socials" och i den nordliga zonen arbetarklassens "The Greasers".

Ponyboy Curtis (C.Thomas Howell) och Johnny Cade (Ralph Macchio) från norra delen av stan hamnar i konflikt med ett gäng från syd och när Ponyboy håller på att dränkas i en fontän så sticker Johnny ner en av killarna i det andra gänget som dör på platsen.
Dom får hjälp av Dallas (Matt Dillon) att fly från stan några dagar tills allting lugnat ner sig.

Den här filmen har ju en gedigen samling unga skådespelare som bara några år efteråt var stora och kända allihopa.
C. Thomas Howell och Ralph Macchio imponerar mest i dom två bärande rollerna och även matt Dillon är riktigt bra.

Det var säkert 15 år sedan jag såg denna förra gången och den håller fortfarande, jag tycker det är en stor liten film och ganska ovanlig för att komma från Francis Ford Coppola.

Fotot av Stephen H. Burum är superbt och det är nästan gammal matinékänsla över vissa scener och dom sjaskiga omgivningarna i den nordliga delen av stan där allt utspelar sig känns mycket realistiska.

American Swing (2009)

Det här är dokumentären om Larry Levenson, mannen som i mitten av 1970-talet öppnade USA:s första officiella swinger's club i New York Platos Retreat.
Gamla filmer och bilder varvas med intervjuer med personer som var med när det begav sig och i början av filmen så verkar Larry vara en riktig hjälte när han sitter i TV och förklarar för politiker, religiösa och andra tvivlare att det här med partnerbyte och gruppsex är en fantastisk krydda i vilket väl fungerande förhållande som helst.

Dom som var med pratar bara gott om Larry också, till en början men sen så börjar det smyga fram en del saker som visar att allt kanske inte bara var tip top.
Renligheten på den här klubben var ju diskutabel, maten som serverades visar sig ha varit rätt vidrig, det förekom oändligt med droger och Larry hade ingen som helst koll på sina räkenskaper och det var ju något som till slut blev hans och klubbens fall.

 Att Larry Levenson var en revolutionär och nyskapare vad det gäller sex i USA är ju odiskutabelt och det är ju bara synd att han inte själv var den rätte att ta hand om sina idéer på ett vettigt sätt.
Han hamnade ju i fängelse för skattebrott, klubben förvandlades då till en ordinär porrklubb och när sen Larry släpptes så tog det inte lång tid innan hela rasket slog igen.
Dom sista åren så jobbade The King of Swing som taxi chaufför i New York långt ifrån det glamorösa liv på klubben som han bara några år tidigare levt.

Det är en intressant, rolig, tragisk och bra gjord dokumentär om en händelse och en man som åtminstone jag inte hade någon koll på.

Bang Bang You're Dead (2002)

Trevor, (Ben Foster) en outsider som trakasserats av några i skolans fotbollslag så att han hotat att spränga dom i luften med en hemmagjord bomb.
Trots att det bara var en attrapp så agerar skolan med hårda tag, inför noll-tolerans vad det gäller föremål som kan användas som vapen och livet blir etter värre för Trevor som har ögonen på sig från både elever, lärare och föräldrar som helst skulle vilja se att skolan sparkade ut honom.
Dramaläraren Val Duncan (Tom Cavanagh) ser dock en talang i Trevor och vill ge honom en huvudroll i pjäsen Bang Bang You're Dead, en kontroversiell pjäs som dom flesta tror bara kommer att förstärka Trevors destruktiva beteende.

Det här var inte bara en mycket bra film utan det här är nog en mycket viktig film också och den borde visas för ungdomar i skolor världen över, för vuxna också för den delen.


Det har ju hänt så många gånger att ungdomar dödat i skolor och här får man en inblick i en massa dolda anledningar till varför sådant kan hända och händer. 
Lärarna på den här skolan har ju ingen aning om vad som ligger bakom Trevors beteende förrän dom får se dom filmer han själv tagit med sin digitalkamera då en helt ny värld öppnas för dom och dom elever som ansetts som mönsterpersoner kanske ändå inte var detta och tvärtom.

Skådespelarna är mycket bra och allting känns verkligen realistiskt, det är gripande dramatiskt och man sitter där med en hel del funderingar efteråt.

Avenging Angelo (2002)

Jennifer (Madeleine Stowe) är dotter till maffiabossen Angelo Allieghieri (Anthony Quinn) men det vet hon inte.
Som liten blev hon bortadopterad eftersom Angelo och hans nära alltid löpte en risk att bli dödade.
Angelo har dock alltid hållit ett vakande öga på sin dotter under hela hennes uppväxt med hjälp av Frankie Delano (Sylvester Stallone) som har fungerat som någon form av övervakare utan Jennifers vetskap.
Angelo blir plötsligt en dag mördad och Frankie beslutar att berätta för Jennifer vem hon egentligen är, någonting som kommer att förändra hela hennes värld.

Jag hade lite svårt med att klura ut vad det här skulle vara för sorts film för det börjar som ett drama fortsätter som en komedi och sen så blir det action och slutligen en romantisk klick på toppen och jag vet egentligen fortfarande inte vad man ska kalla den.
Detta spelar ju mindre roll för huvudsaken är ju vad man tyckte om den inte i vilket fack man ska katalogisera den.

En ganska ordinär film där ändå Sylvester Stallone är ganska bra, hans spel är lugnt och sansat utan en massa gap och skrik och då kan han faktiskt agera och Madeleine Stowe står ju för den komiska biten i filmen som den lätt hysteriska rikemansdottern Jennifer Barrett och så den gamle räven Anthony Quinn som gangsterbossen Angelo.

Det finns tyvärr en massa detaljer som jag hakade upp mig på och den romantiska biten i historien är rätt sliskig så helhetsintrycket är väl inte så bra.
Man blir lite underhållen under den tiden man tittar men filmen glöms bort så fort den är slut.

Shelter (2010)

Original titel:  6 Souls

Psykiatrikern Cara Harding (Julianne Moore) är specialist på personlighetsklyvningar och har ställt upp som vittne i mängder av rättegångar eftersom hon inte tror på fenomenet som en sjukdom utan att det är rent skådespeleri från personen i fråga.

När hon börjar att undersöka sin senaste patient Adam (Jonathan Rhys Meyers) så ställs dock hela hennes vetenskapliga tänkande ur spel. 
Alla hans personligheter är mordoffer och det verkar dessutom som om det hela har att göra med en förlorad tro på gud.

Detta är dom Svenska regissörerna Måns Mårlind & Björn Steins Amerikanska regidebut och inte nog med utan även fotot står en Svensk för, Linus Sandgren.

Filmen är en ganska ordinär thrillerskräckis som lever på en massa gamla klassiska klichéer men det är mycket bra och tajt gjort och i första halvan av filmen så byggs spänningen upp på ett exemplariskt sätt.
En idyll där man känner ondskan som ligger och hela tiden lurar någonstans där i bakgrunden och man vet inte vad det är eller vem som bär på den.

Skådespelarna är bra och samspelet mellan Julianne Moore och Jonathan Rhys Meyers är svettigt, musiken är lagom krypande och fotot strålande.
Detta är ett gott hantverk men ingen rysare som sticker ut från mängden direkt även om det är ett par kittlande vändningar precis i slutet som höjer upp allting lite.

Nattens Väktare (2004)

Original titel:  Nochnoy Dozor

Världen består av människor och "dom andra". Dom andra är vampyrer, skiftare, trollkarlar och häxor och är uppdelade i mörka och ljusa.
För länge sedan så skapades en pakt mellan dom mörka och ljusa som innebar att dom skulle leva sida vid sida och låta människorna vara ifred.
Dom så kallade Nattväktarna vandrar på dagen och Dagväktarna på natten för att se till att pakten hålls intakt.
Anton (Konstantin Khabensky) en av dom ljusa väktarna upptäcker att hans tidigare liv plötsligt får betydelse för händelser som hotar pakten samtidigt som en förbannelse sänker sig över Moskva.

Den här Ryska fantasy, skräck, äventyrs historia var ingen speciellt dyr produktion men resultatet visar att man inte behöver spendera en massa miljoner för att slutresultatet ska bli bra.
Det här var en av dom bästa och fräschaste filmer jag sett på länge och fotot är enastående briljant av Sergey Trofimov. Det finns en scen som börjar med att en skruv lossnar från ett flygplan och som sen slutar i en kaffekopp i ett kök och den är helt fantastiskt filmad.

Lite Matrix varning är det på dom här väktarna som hela tiden springer omkring i solbrillor men det köper man lätt eftersom historien i sig räddar upp såna små detaljer.
Det är inte bara blodigt, spännande och en massa häftiga kameraåkningar det finns en liten komisk touch där i bakgrunden också så man blir bjuden på en del skratt också bara man håller ögon och öron öppna.

En dialog ur filmen mellan en mor och sin son:
-Mamma, finns det vampyrer?
-Ja, det finns det...Det är små barn som suger livet ur sina föräldrar!

Rekommenderar denna varmt till alla som älskar älskar skräck, fantasy men också film överhuvudtaget.

Devil (2010)

Poliserna Bowden (Chris Messina) och Markowitz (Joshua Peace) blir kallade till ett, till synes vanligt självmord.
En man har hoppat från sin arbetsplats 20 våningar upp.
När poliserna väl är på plats så får dom ett meddelande om att en hiss med fem personer fastnat i samma byggnad och att allt inte står rätt till därinne.
Det visar sig efter ett tag att en av dessa fem personer inte är den hon eller han utger sig för att vara och dessutom så bär alla på lite hemligheter i bakfickorna.

Av ett ganska ordinärt manus så har ändå regissören John Erick Dowdle satt ihop en jävligt tajt film som är riktigt spännande.
Man sitter hela tiden och försöker lista ut vem som är god och vem som är ond och även om jag lyckades att göra det så hade jag ändå fel, hur konstigt det än kan låta.

Ganska okända skådespelare i rollerna men dom gör ett bra jobb och fotografen Tak Fujimoto som ju är en rutinerad herre håller uppe spänningstemperaturen förträffligt med sina klaustrofobiska kameravinklar och inledningen av filmen där en upp och nedvänd kamera flyger över Philadelphia är riktigt cool.

Filmen har lite mer än både skräck och blod och själva grunden bygger på en gammal saga om gud och djävulen som vi får veta lite mer om av den Mexikanske säkerhetsvakten Ramirez (Jacob Vargas).
Denna produktion tillför väl inte något nytt i skräckfilmsgenren direkt men det är ett gott hantverk och en välgjord nagelbitare under 80 minuter.

Centurion (2010)

År 117 är Romarriket som allra störst. Det sträcker sig från Egypten upp till Svarta Havet, till Spanien och ända upp till Storbritannien men det finns några mindre delar i norr som dom aldrig kommer åt. Irland och det som idag är Skottland.

Centurion Quintus Dias (Michael Fassbender) och General Titus Falvius Virilius (Dominic West) leder den ökända 9:e Legionen upp mot högländerna för att krossa Pikterna och deras ledare Gorlacon (Ulrich Thomsen).

Efter ett bakhåll så utplånas dock hela legionen på 3.000 soldater utom Quintus Dias och fyra man som nu befinner sig långt bakom fiendens linjer i för dom helt okända bergstrakter.

Ett storslaget episkt äventyr där naturen är lika svår motståndare för Romarna som folkslaget Pikterna som dom försöker kuva.
Imponerande foto av Sam McCurdy och mäktig musik av Ilan Eshkeri och historien känns väl rätt hyfsad men tyvärr så ramlar den ner i rätt många filmiska klysché fällor utmed vägen så tyvärr så blir allt rätt förutsägbart.

Relativt okända skådespelare som gör ett gott dagsverke även om personligheterna kanske är lite torra.
Ett mäktigt, blodigt och våldsamt äventyr är det dock och man kan njuta av musiken och fotot om inte annat.

Svinalängorna (2010)

Leena (Noomi Rapace) och Johan (Ola Rapace) har ett bra liv tillsammans med två barn men en morgon så förändras hela deras tillvaro när Leena får ett samtal från sin döende mor, en mor som Johan inte ens visste var i livet.

Den här filmen av regidebuterande Pernilla August är ett drama som gör ont i själen att titta på.
Som åskådare så blir man inbjuden att titta in i en familjs allra heligaste och privata delar och får följa, en till början lycklig familjs liv totalt trasas sönder av alkohol och depression. Det är oerhört gripande, tragiskt och smärtsamt att följa deras väg ner mot avgrunden.

Strålande regi och helt fantastiska skådespelare gör den här nattsvarta filmen till något helt enastående och jag var helt tagen när sluttexterna sakta rullade förbi TV rutan.

Beastly (2011)

Den rike, snygge och skolans absolut populäraste Kyle (Alex Pettyfer) lever gott på sitt utseende och avskyr allt som har med fulhet att göra.
Skolans häxa Kendra (Mary-Kate Olsen) slänger en förbannelse över honom som gör att han förvandlas till ett monster och om inte han kan få en kvinna att säga: Jag älskar dig inom ett år så kommer han alltid att förbli sådan.

Ännu en variant på Beauty and The Beast-temat och det här var väl en av dom sämre och tråkigare, att den bara var 86 minuter lång var faktiskt bland det bättre med den här produktionen.

Varenda mening i den här historien överdrivs på ett oerhört pinsamt sätt och skådespelarna är bland det torraste jag sett, faktum är att när Kyle förvandlas till ett monster så blir han fan så mycket intressantare än han var som normal och det är ju en ren besvikelse när han blir sig själv igen.

Regissören Daniel Barnz har inte lyckats med att få liv i varken historien eller karaktärerna så allting blir bara någon form av utslätad hissmusik i bildform.

10th & Wolf (2006)

Tommy (James Marsden) är uppfödd i gangsterkretsar men som för att komma ifrån det livet tagit värvning och hamnat i Irak.
Efter diverse bråk med befäl och militärpolisen så riskerar han att hamna i militärfängelse men han får en chans att slippa detta om han hjälper polisen att sätta dit gangsterbossen Luciano Reggio (Francesco Salvi).

Hade aldrig hört talas om den här filmen när jag fick den i mina händer men det är en liten pärla.
Den unge Tommy som tagit värvning för att komma bort från dom kvarter han är uppvuxen i är nu tvingad att ta sig tillbaka och in i det liv som han ville bort ifrån. 
Det visar sig ju då att både hans bror och bäste vän är djupt insyltade i gangsterverksamhet och nu står han där mitt emellan och det är den här slitningen som är själva filmens drivkraft.
Fotot av Alex Nepomniaschy är strålande och även om Giovanni Ribisi som Joey har en tendens att spela över lite så är skådespelarna mycket bra.
Mest imponerad är jag av Brad Renfro som spelar Tommys lite slötänkte bror Vincent.

Filmen vandrar på i ett ganska lugnt tempo men exploderar i våld mot slutet där hämnd är orsaken och där ond och god inte längre spelar någon roll.
Givetvis finns där en kvinna med också som spelas av Piper Perabo men hon känns mera som en bifigur och tillför egentligen inte något till själva handlingen förutom en något sval skönhet.


En film väl värd att spendera lite tid på.

Exam (2009)

Åtta personer försöker att få ett jobb som assistent i ett mäktigt läkemedelsföretag och ska genomgå ett test där den bäste får anställning.
Dom placeras i ett sterilt rum vid varsitt bord där det endast finns ett tomt papper och en blyertspenna.
Provledaren berättar att det finns en fråga framför dom och dom ska komma upp med ett svar inom 80 minuter.
För att få reda på svaret så måste dom alltså först klura ut frågan.

Frustrationen över att tiden går och deltagarna inte har en aning om hur dom ska lösa sin uppgift får dom ju att börja prata med varandra och försöka lösa problemet tillsammans men eftersom det ju är en tävling så dröjer det ju inte länge förrän det uppstår konflikter och steget till både psykiskt och fysiskt våld är då inte stort.


Det är ju detta som är det intressanta i filmen, hur deras personligheter ändras vartefter tiden går och det framkommer fler och fler hemligheter om dessa personer.
Tyvärr så är skådespelarna lika stela som det rum dom befinner sig i så det blir ju aldrig någon riktig hetta dom emellan.

Regin är lite haltande men fotot är bra och stilrent men sen så känns dom här vändningarna i slutet inte speciellt trovärdiga.
Hyfsad underhållning dock och med en idé som skulle kunna ha blivit mycket bättre.