Iskallt Uppdrag (1987)

Original Titel:  The Living Daylights

Den första filmen med Timothy Dalton är ju ett riktigt lyft från den förra filmen som var rätt sunkig. Här får James Bond ett uppdrag att hjälpa till i Bratislava under en konsert då KGB generalen Koskov ämnar hoppa av. Allting verkar gå som planerat och Koskov förs till England men där attackeras MI6 och ryske generalen förs bort.

Timothy Dalton är helt klart en bättre skådespelare än Roger Moore, det råder det inga som helst tvivel om men han passar inte riktigt i Bond-kostymen tycker jag och filmen, även om det är en välgjord och spännande actionhistoria har inte den där gamla auran av Bond över sig. 
Holländaren Jeroen Krabbé som gestaltar busen i filmen väger lite för lätt för en sån roll och Maryam d'Abo som den cellospelande skönheten Kara har tyvärr inte heller det där lilla extra.

Ånyo är det John Glen som regisserat och han har gjort ett gott hantverk, det är som sagt var actionfyllt och intensivt spännande med en hel del häftiga scenerier.

Att Inte Vilja Se av Jan Guillou (2014)

Det 2:a Världskriget rasar för fullt i Europa, Tyskarna har precis invaderat Norge och diskussionerna om Sveriges neutralitet är ett hett ämne. Lauritz, den äldsta av dom tre bröderna Lauritzen håller på med ett krävande brobygge i Norrland men tvingas räta på ryggen och se vad som händer runtomkring sig när det visar sig att hans familj är inblandad i kriget på flera sätt och på olika sidor.

I den här fjärde romanen i Jan Guillou's serie Det Stora Århundradet så är det den äldsta brodern Lauritz som det mesta kretsar runt och hans långsamma uppvaknande vad det gäller kriget och det mesta som rör sig utanför den värld av ingenjörskap som han lever i.

Det är en tragiskt dramatisk skildring av familjen Lauritzen där det mesta verkar gå emot dom och också en fascinerande bild av ett Sverige mitt under brinnande krig med allt vad det innebär av tysklandsvänner, nazistmotståndare och dom som inte riktigt vet vilket ben dom ska stå på.

Familjetragik, död och pånyttfödelse, hemligheter, skuld och krig i en spännande, intressant och detaljerat skriven berättelse där allt inte är svart och vitt vare sig det handlar om det goda eller det onda.

Sandmannen av Lars Kepler (2012)

I slutet av boken Eldvittnet så får vi läsare veta att det finns en massmördare vid namn Jurek Walter som sedan många år sitter inspärrad på en sluten rättspsykiatrisk avdelning på Löwenströmska Sjukhuset. Den här mannen satte Joona Linna bakom lås och bom och han är anledningen till att Linna's fru och barn lever med skyddade identiteter i Finland.

Den här historien börjar med att en utmärglad man hittas mitt i vintern gående på ett järnvägsspår i Stockholm. Mannen visar sig heta Mikael och tillsammans med sin syster ha varit försvunnen i 13 år. Dom är barn till en känd författare och Joona Linna har i alla år misstänkt att ovan nämnda Jurek Walter haft någonting med försvinnandet att göra.

Det tar bara någon minut innan man är som fastnaglad i den här berättelsen och med det vill jag inte säga att Kepler är utomjordiskt bra författare men dom är enastående skickliga på att lägga upp en historia på ett nästan cineastiskt vis där nästan varje sida har en cliffhanger som gör att du bara måste vända blad och när jag ändå är inne på ämnet film så är det ju inte svårt att förstå att den här Jurek Walter är inspirerad av Hannibal Lecter.

Våldet är som vanligt när det handlar om Kepler väldigt närvarande, det är rått och obehagligt men även om det är mycket blod och död så är det den psykologiska delen bäst när polisen Saga Bauer går med på att låsas in på samma avdelning som Walter i ett försök att komma inpå skinnet på den mystiska mannen.

Det är skickligt skrivet och oerhört spännande men det är så mycket på en gång, som om författarparet hade ett par romaner i huvudet som dom bara var tvungna att få ur sig på en och samma gång och slutar allting på ett sätt så att man är tvungen att ta tagi nästkommande bok.

Paganinikontraktet av Lars Kepler (2010)

En sommarnatt så hittas en död kvinna på en stor motorbåt som driver runt i Stockholms Skärgård.

Kvinnan visar sig vara syster till den kända ordföranden i Svenska Freds och Skiljedomsföreningen Penelope Fernandez och rättsläkaren kommer fram till att kvinnan dött av drunkning trots att hon legat på båten och varit helt torr.

Dagen efter detta fynd så hittas Carl Palmcrona hängd i sin stora våning på Östermalm. Carl är Generaldirektör på ISP och ytterst ansvarig för Svensk vapenexport.

Lite motvilligt så får polisen Joona Linna och SÄPO's Saga Bauer samarbeta och det dröjer inte länge förrän dom hittar kopplingar mellan dom två dödsfallen.

Den här historien är inte lika psykologiskt obehaglig som i den förra boken men det innebär inte att den är mindre spännande eller våldsam. Den här mördaren som smyger omkring i berättelsen är ju någon form av Rambo på fel sida om lagens gräns och som har ihjäl folk i parti och minut så att man nästan tappar räkningen till slut. 

Det är intensivt spännande skrivet och historien tappar egentligen bara fart när Penelope och hennes pojkvän Björn gömmer sig hos en fd programledare på TV, en del i berättelsen som känns rätt meningslös och konstig och som inte för historien framåt på något sätt.

Det är nagelbitande spänning ända tills sista sidan och så får man ju dessutom lära sig lite om Svensk vapenexport också.

P & B (1983)

P & B står för Pettersson & Bendel och är en film som Hasse Alfredsson regisserade 1983 där Stellan Skarsgård spelar uteliggaren Carl-Johan Pettersson som en dag stöter ihop med den utländske luffaren Joseph Bendel som gestaltas av Allan Edwall och som är en filur med en hel massa idéer om hur man kan tjäna pengar på andra, idéer som han sår hos Pettersson och som genast slår rot.

Dom här två filurerna drar igenom Stockholm och lurar allt och alla och får hjälp av cafébiträdet Mia (Lena Nyman) vars hjärta klappar varmt för Pettersson.

Ju bättre affärerna går ju mer inser Pettersson dock att han inte riktigt hänger med i Bendel's affärer och inte riktigt passar in i dom finare kretsarna dom börjat umgås i och det börjar knorra i kompanjonskapet.

Det här är en nyinspelning av en film med samma namn från 1933 och som bygger på en roman av Waldemar Hammenhög.

En komedi med vissa allvarliga dramatiska inslag, dom två bedragarna är ju egentligen två ganska iskalla typer som lurar alla dom kan komma åt utan undantag.
Stellan Skarsgård, Allan Edwall och Lena Nyman fungerar ju väldigt bra ihop och det finns en hel del andra bra karaktärer i historien som lyfter det hela tex parfymbutiksföreståndarinnan Agda som spelas av Lill Lindfors och Björn Gustafson som gatuförsäljaren Nilsson.

Hyfsat bra komedi men som inte riktigt lyfter. Lagom underhållande tack vare bra skådespelare.

Levande Måltavla (1985)

Original Titel:  A View to a Kill

Den ofantligt rike affärsmannen Max Zorin planerar att ödelägga Silicon Valley för att ensam ta över elektronikindustrin i världen. MI6 får givetvis nys om saken och skickar James Bond för att undersöka saken.

Det här blev den sista Bondfilmen för Roger Moore och det är inget speciellt bra avslut. I inledningen så finns det en sekvens där Agent 007 jagar en lönnmördare genom Paris som är riktigt coolt filmat och  behållningen i den här produktionen men efter det så går hela historien på tomgång. 

Roger Moore ser ganska trött ut och har också i efterhand sagt att han tycker denna är den sämsta Bondfilm han medverkat i och ställde upp enbart för att han tyckte synd om producenten Albert L. Broccoli som inte hittat någon ersättare.

Bondbruden Stacey Sutton spelas av Tanya Roberts som är riktigt dålig och Grace Jones karaktär May Day är ju i alla fall lite bisarrt intressant även om inte heller hennes agerande skänker något större nöje.

Christopher Walken behöver ju bara le och göra någon grimas för att glänsa över alla andra i filmen men det räcker tyvärr inte för att rädda den här produktionen.

En Kille och En Tjej (1975)

Lasse Bengtsson har precis gått ut journalisthögskolan men livnär sig på att dela ut tidningar på nätterna. Han lever för dagen och tillbringar nästan varje kväll på krogen med bästa kompisen Bosse.
Under ett nattpass så råkar Lasse stöta ihop med Lena och tycke uppstår nästan genast.

Den här filmen är Lasse Hallströms långfilmsdebut och han skrev den också tillsammans med Brasse som ju spelar huvudpersonen Lasse, den notoriske kvinnojägaren och hypokondrikern som slits mellan ungkarlslivet och ett fast förhållande med Lena.

Det är riktigt roligt med hög igenkänningsfaktor där man till och från nästan får en dokumentär känsla och skådespeleriet är strålande. Har hört en del röster som säger att man måste ha varit med på 70-talet för att uppskatta filmen men jag tror alla kan roas av denna må-bra-film oavsett ålder och den håller bra fortfarande.