Kommissarie Ewert Truut har återvänt till Stockholm efter sin lilla utflykt till Skåne men han är fortfarande satt vid sidan av och hans chefer ser honom som en ganska obekväm typ som dom direkt skulle ge pension om han bara själv bestämde sig för detta.
Nu får han i alla fall uppdraget att leda en kalla-fall grupp tillsammans med den unga Carolina Herrera och dataexperten Måns Smith.
Trots att Truut är en ganska butter man och erkänt svår att samarbeta med så kommer dom tre överens väldigt snabbt och när dom nu börjar gå igenom alla olösta fall så är det ett mord på en ung pojke i Mariefred ett tiotal år tidigare som Truut får en speciell känsla för.
En undermålig utredning plus att dom flesta poliser som skötte den antingen dött, pensionerat sig eller flyttat utomlands gör att det går trögt i början för trion från Stockholm men efter att ha börjat prata med pojkens föräldrar och andra i hans närhet så nystar dom sakta men säkert upp en fruktansvärd historia som kommer att etsa sig fast hos dom för alltid.
Det här är en berättelse som inte enbart handlar om ett brutalt mordfall utan det blir också en personlig resa för kommissarie Ewert Truut som får lära känna sig själv på nytt, titta lite noggrannare på sina fördomar och även uppleva hur det är att ha en familj igen.
Det är ett riktigt bra driv i historien och karaktärerna är lätta att ta till sig, dom är bra och skarpt utskurna i sina former och det är som sagt ett grymt och obehagligt fall dom tre får uppleva.
Personligen så tycker jag dock att dom rätt utdragna och detaljrika sexuella delarna inte riktigt för berättelsen framåt utan mera bara blir ett utstuderat sätt att skapa en effekt hos läsaren på något sätt.
Detta är ändå ingenting som drar ner på själva helheten utan det är en mycket bra och tät kriminalroman och Ewert Truut är också en fantastiskt rolig karaktär i all sin bufflighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar