Son of Kong (1933)

Filmaren Carl Denham gömmer sig i New York, jagad av människor och myndigheter som vill stämma honom för att tidigare ha tagit jättegorillan King Kong till staden och som dödat en massa människor och förstört för miljoner dollar. Han blir kontaktad av den gamle kaptenen Englehorn som också lever under hot och som kommer med förslaget att dom ska fly landet med fartyget och bege sig mot Söderhavet.

Inte lång tid efter att filmen King Kong haft premiär så kom den här uppföljaren i regi av Ernest B. Schoedsack.

Robert Armstrong spelar även här filmaren Carl Denham som mer av en slump ännu en gång hamnar på ön Skull Island och givetvis så är det en kvinna med i sällskapet också vid namn Hilda och som gestaltas av Helen Mack.

Denna gång är det ju en skatt dom letar efter men så snubblar dom plötsligt över King Kongs son (hur dom vet att det är sonen förtäljer inte historien) som till skillnad då från sin rätt buttre farsa visar sig vara en riktigt trevlig apa som hjälper våra vänner med både det ena och det andra.

Näe, detta var en rätt sunkig fortsättning på en av filmhistoriens största klassiker även om det finns en del snygga scener att njuta av.

Den känns snabbt och okänsligt ihoprafsad och det finns många frågetecken och den framkallar mer skratt än spänning.

Coco (2017)

Trots sin familjs mångåriga förbud mot musik så drömmer den unge Miguel om att bli musiker som sin stora idol Ernesto de la Cruz.

I desperation så söker han upp Ernestos mausoleum för att låna gitarren som hänger där bara för att sekunder senare befinna sig i dom dödas värld.

En fantastisk animerad film som kanske inte passar dom allra yngsta som kanske har lite svårt att ta in allvaret i historien och sen så finns det inte så många roliga sidokaraktärer att skratta åt förutom en hund som inte är alltför smart.

Men det är roligt för oss som varit med och sett mycket animerad film genom åren, det är enastående snyggt med döden som huvudtema och det här med att aldrig glömma dom som inte finns med oss längre utan behålla kärleken och minnet av dom.

Familj, vänner och storheten i att kunna förlåta.

En av dom absolut bästa animerade filmer på många år.

Alien: Covenant (2017)

https://youtu.be/svnAD0TApb8?si=N7LNKsNhSfaehZ4k

11 år efter dom katastrofala händelserna på planeten LV-223 så är rymdskeppet Covenant på väg till planeten Origae-6 för att inleda en kolonisation och byggandet av en ny värld.

Innan dom anländer så fångar dom dock upp ett nödmeddelande som gör att dom landar på en liten närliggande planet som nästan känns som en kopia av Jorden.

Om regissören Ridley Scott for iväg lite väl flummigt och filosofiskt i den förra filmen Prometheus så har han här istället mer tittat tillbaka till stämningen som fanns i den allra första Alien-filmen från 1979, i stora delar så känns det faktiskt nästan som en elegant nyinspelning och det är till och med så att han har slängt in ordagranna repliker från den första filmen som jag hoppas han gjort som en kul grej så att han inte bara glömt bort vad han gjorde i slutet av 70-talet.

Dom frågetecken man satt med efter att ha tittat på föregångaren Prometheus hoppades man ju att man skulle få svar på här men tyvärr så blev det inte riktigt så.

Det är i alla fall en jävligt visuellt läcker film med bra skådespelare och häftiga och läskiga effekter och som sagt så känns det lite mer jordnära än den förra filmen i serien.

The Texas Chainsaw Massacre: The Beginning (2006)

År 1939 så föds ett barn i ett slakteri någonstans i Texas. Modern som arbetar på fabriken dör under förlossningen och det fruktansvärt deformerade barnet dumpas i en container. En fattig kvinna som letar efter något ätbart hittar pojken, tar hem honom, uppfostrar och ger honom namnet Thomas.

Flera år senare så jobbar Thomas som styckare på samma slakteri där han en gång föddes.

Den här historien utspelar sig ju före den första filmen i den här serien och tanken är väl att vi som tittare ska få en liten bakgrundsberättelse om hur och varför Leatherface blev den han blev och likaså den allt annat än friska familj han omger sig med.

Får man det då?

Ja, dom första tio minuterna innehåller en kortfattad beskrivning av detta men efter det så är det slaktandet av ett gäng ungdomar som gäller precis som i den första filmen från 1974 och nyinspelningen av denna som kom 2003.

Visst är det jävligt tajt regisserat av Jonathan Liebesman, och visst är skådespelarna bra i sina karaktärer, speciellt R. Lee Ermey som Charlie Hewitt som nog är sjukare än Leatherface själv fast han inte går runt och styckar folk med motorsåg.

Men som sagt..Man har ju sett allt förut så det här känns ju bara som en nyinspelning av en nyinspelning av originalet.

En tung, spännande, grymt våldsam och till och från obehaglig film är det i alla fall.

Alien vs Predator (2004)

https://youtu.be/fQE62sQBkqA?si=4cblxwslgZHV6jUM

En satellit upptäcker en värmekälla på en avlägsen ö utanför Antarktis och när det verkar röra sig om en pyramid en kilometer under isen så sätts en expedition ihop av arkeologer, äventyrare och vetenskapsmän för att undersöka saken.

När ett produktionsbolag äger rättigheterna till två populära film monster och beslutar sig för att föra ihop dom i en och samma historia utan att bry sig om vad upphovsmännen tycker om saken så känns det ju lite tveksamt och i den här filmen, trots att det är jävligt skickligt regisserat av Paul W.S. Anderson, riktigt snyggt foto av David Johnson och en del coola historiska fakta som blandas med ren fiction så suddas ju den där mystiska otäcka aura ut som legat runtomkring dessa två utomjordiska monster som gjort dom så spännande och eftersom dom sista 15 minuterna dessutom passerar gränsen till töntlandet med flera kilometer så sitter man där med en rätt bitter eftersmak medans sluttexterna rullar på och avslutningsmusiken av kompositören Harald Kloser spelas upp.

Njaee..Snyggt, coolt och effekfullt men rätt innehållslöst och som sagt ganska respektlös behandling av två coola monster.

Rovdjuret 2 (1990)

Org Titel:  Predator 2

Året är 1997 och gängkrigen rasar som värst i Los Angeles. Polisen Mike Harrigan och hans partners Danny & Leona förföljer ett beväpnat gäng in i en byggnad bara för att någon minut senare hitta allihopa brutalt slaktade. Först så misstänker dom ett konkurrerande gäng men när en specialenhet med den mystiske Peter Keyes tar över fallet så inser Harrigan att det är någonting annat som lurar därute.

Filmen hinner knappt börja innan man kastas direkt in i hetluften och en skottlossning mellan polis och ett knarkgäng på stadens gator och sen så är det action så gott som hela tiden och som åskådare så borde man ju ha suttit där med andan i halsen men tyvärr så blev det inte så, det var faktiskt mest tråkigt.

Skådespelarna spelar över ordentligt och Danny Glover som gestaltar Mike Harrigan verkar ha fastnat i karaktären han gjorde några år tidigare i Dödligt Vapen så man väntar sig nästan att Mel Gibson ska dyka upp bakom nästa hörn.

Från att första filmen ändå var en rätt cool och tajt historia så kändes denna som regisserats av Stephen Hopkins enbart tröttsam och ganska onödig och det där Rovdjuret passar inte riktigt in bland skyskrapor och smutsiga gränder, han känns som en turist som tappat kartan och gått vilse, fast en rätt elak sådan då.

Prometheus (2012)

År 2089 så hittar några forskare spår som visar att flera kulturer oberoende av varandra på olika platser på vår planet haft någon form av liknande kontakt med någon livsform från yttre rymden och denna upptäckt blir anledningen till en forskningsresa till den avlägsna planeten LV-223.

Efter att ha hållit fingrarna borta från alla uppföljare till Alien så har här regissören Ridley Scott återvänt 33 år efter att han gjorde den första filmen och då har han och manusförfattarna Jon Spaihts och Damon Lindelof förlagt handlingen till en tid innan den första filmen utspelar sig.

Detta är dock definitivt inte någon renodlad skräckfilm även om den innehåller scener som kan skrämma den tåligaste, 

näe här är det lika mycket frågetecken och funderingar kring människans och vår planets uppkomst som skräckinjagande monstruösa skapelser.

Filmen är visuellt enastående vacker och fotografen Dariusz Wolski som skött kameran har ju gjort ett strålande jobb, skådespelarna med bla Naomi Rapace är mycket bra och musiken av Marc Streitenfeld maffig så det räcker och blir över.

Dom enda klagomål jag har att komma med är att det finns några frågetecken som jag gärna skulle ha velat haft svar på, annars så är detta en film som kommer att bli en klassiker i Sci-Fi genren, helt klart.