Mildred Moyer (Elisabeth Chamberlain) är som vilken tonårstjej som helst, förutom en detalj: Hon har en enorm näsa, en näsa som till och med Pinocchio skulle vara avundsjuk på.
Hon är mobbad av så gott som alla på den lilla orten men får plötsligt en möjlighet att ändra på det när hon kommer i kontakt med Dr. Wash (Tom Antoni) som lovar att se till att hon ska få en normal näsa.
Mitt under operationen så överraskas dock Wash av två busar som han är skyldig pengar vilket slutar med att doktorn dödas och Mildred vaknar upp, nu med en helt demolerad näsa i ansiktet.
Nu har Mildred fått nog och tänker inte ta mer skit, hon iklär sig en mask och börjar ett slaktande på alla som ens tänker tanken på att hon ser annorlunda ut.
Ja, jag vet inte riktigt vad jag ska säga om denna skräckfilm som har lite av Carrie-anda över sig med den skillnaden att den här produktionen är helt genomusel i alla dess detaljer. Regissören Brandon Rhiness har absolut ingen talang för regiarbete, det känns som om fotografen James Hastings har filmat allt med en mobiltelefon och skådespelarna (om man nu ska kalla dom det) är så dåliga att det gör ont i ett cineastiskt hjärta.
Det enda som egentligen känns lite positivt är väl att jag faktiskt tror att alla inblandade haft rätt kul när dom gjort detta och det är väl ändå bra att det finns lite hjärta i det hela.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar