The Warrior's Way (2010)

Yang tillhör klanen "Sad flutes" som har legat i krig med en annan klan i över 500 år.
Yang tror sig ha dödat den sista krigaren av motståndarna men hittar en levande människa kvar, ett litet flickebarn.
Någonting i hans annars iskalla krigarhjärta vaknar till liv och han skonar det lilla barnet och tar henne med sig.

Eftersom han har svurit en ed att döda alla av den andra klanen så har han ju nu brutit det löftet och hans egna vänder sig nu mot honom.
Han flyr över havet och hamnar i USA och till slut i en liten, nästan öde stad i västerns badlands som befolkas av ett gammalt tivolisällskap.


Han slår sig ner på orten och öppnar det gamla nedlagda tvätteriet. Här lever han ett lugnt och stilla liv och ingen vet vem han egentligen är men staden terroriseras av ett gäng banditer och som om inte det var nog så är hans egen klan honom på spåren.

Detta var en enastående visuell upplevelse från första filmrutan till den sista. Fotot är bland det coolaste jag sett och det är en salig bisarr blandning av humor, action och fantasy.
Man hinner knappt dra ett andetag i början innan man handlöst kastas in i ett par sanslöst häftiga svärdsdueller sen så går berättelsen ner i tempo och man får följa Yang's förhållandevis lugna tillvaro när han så sakteliga vänjer sig vid sitt nya liv i det nya landet.
Denna rogivande tid är dock bara tillfällig. När sen både ortens råbarkade busar rider in i staden samtidigt som hans landsmän dyker upp så förvandlas den lilla sömniga hålan till ett krigsskådespel av sällan skådat slag och det är nästan 40 minuter av sanslösa stridsscenerier.

Det är nästan så att det blir lite väl övermäktigt men det är vackert, skruvat och sanslöst coolt.