Public Enemies (2009)

Det är den första halvan av 1930-talet och John Dillinger är USA:s mest efterlyste brottsling.
Han jagas över hela landet av federala säkerhetsavdelningen ledd av agenten Melvin Purvis.

En kväll på en nattklubb så träffar Dillinger den unga brunetten Billie Frechette och dom inleder ett förhållande som innebär att hon hädanefter följer honom och hans män på deras rånarturnéer.

Michael Mann som regissör, Johnny Depp och Christian Bale i dom ledande rollerna kändes ju som riktigt bra förutsättningar men tyvärr så grusades förväntningarna jag hade en del.

Det är ganska segt och långdraget och jag hade lite svårt med Depp som den hårde bankrånaren John Dillinger. Han kändes lite för bildskön för den personen.

Filmen börjar ju mitt i hans brottsliga liv och man saknar historien om hur allt började, det blir lite rörigt när man helt abrupt kastas in i hans liv och alla personer runtomkring honom.

 Det är först mot slutet av filmen när Dillingers frihetsutrymme bara blir mindre och mindre som det blir lite intensitet och spänning.
Även om Dillinger nu var en folkets hjälte och relativt mån om att inte skada den vanlige Amerikanska medborgaren så känns det lite väl mycket Robin Hood över honom här och allt dåligt som sker omkring honom skylls på dåliga partner istället.

Allting bygger ju på verkliga händelser, det gör det ju lite intressantare och det är hyfsat underhållande men jag kan inte ta bort den där känslan av en liten besvikelse ändå.