Den Andalusiske Vännen av Alexander Söderberg (2012)

 

Sophie Brinkman är änka, ensamstående mor och sjuksköterska och på den avdelning hon jobbar så träffar hon en dag Victor Guzman som är intagen för en benskada efter att ha blivit överkörd vid ett övergångsställe.

Sophie och Hector blir snart ett par men han är inte riktigt den han utger sig för att vara och snart så befinner sig Sophie mitt emellan två brottssyndikat och en polisutredning.

Mitt i allt detta kaos så dyker en person upp från hennes förflutna och nu måste hon göra allt för att skydda sin son och sig själv.

En riktigt intensiv thriller där varje sida bjuder på så mycket att det är svårt att lägga ifrån sig boken.

Spännande, våldsamt och bra.

Columbo: Double Shock (1973)

 

TV-kocken Dexter och hans tvillingbror, bankiren Norman (Martin Landau) är förutom till utseendet helt olika varandra. Dom umgås inte och pratar knappt med varandra. Deras rika morbror Clifford (Paul Stewart) har precis träffat en ung kvinna som han ska gifta sig med och detta kan inte Dexter acceptera utan avlägger ett besök hos Clifford för att ställa allt tillrätta.

Som vanligt när det handlar om Columbo så får vi tittare vara med när mord begås och vi får också se vem som utförde gärningen men här vrider sig historien ett par varv och det vi tror är inte riktigt det som skett.

Peter Falk spelar som vanligt Columbo på ett strålande sätt och så Martin Landau i en dubbelroll som tvillingar. En bra historia men som tyvärr förstörs lite av en scen där Dexter står och lagar mat i direktsänd TV och där han drar upp Columbo från publiken som sen får vara med i köket. Här blir det tyvärr rätt fånigt.

 

Peeping Tom: En Smygtittare (1960)

 

https://youtu.be/0pOdgj4zKKA?si=pgU6fIJ7gDtF4-b3

När den här filmen hade premiär i England 1960 så blev den väldigt omtalad och regissören Michael Powell så ifrågasatt att hans filmkarriär aldrig skulle hämta sig ordentligt igen. Kritiker ställde frågan utifall inte Powell var lika sjuk som mördaren i filmen.

Nu mer än 60 år senare så räknas den som ett mästerverk inom thriller/skräck-genren och inte alls så chockerande som den var då.

Karlheinz Böhm spelar Mark Lewis som lider av svåra trauman efter en uppväxt med en far som i vetenskapligt syfte systematiskt misshandlat sin son psykiskt.

Under dagtid så jobbar han som assistent på ett filmbolag och tjänar extra pengar på att fota lättklädda kvinnor som sedan säljs under disk i den lokala tobaksaffären. Mark har också en betydligt mörkare sida, han 

mördar kvinnor medan han med sin filmkamera spelar in hela händelsen och det är deras rädsla framför kameran som driver honom.

Inte förrän han träffar sin granne Helen (Anna Massey) som är den förste i Marks liv som verkar bry sig och tycka om honom så börjar han inse att han har problem och att han måste försöka göra någonting åt detta.

En mörk och tragisk historia om en djupt störd människa som njuter av att framkalla rädsla och som har en spegel fastsatt på kameran för att det sista offren ska se innan dödsögonblicket är deras egen skräck.

Det finns en fantastisk scen i filmen där Mark håller på med att möblera om en hel filmstudio enbart för att filma ett mord på skådespelerskan Vivian (Moira Shearer) samtidigt som hon dansar runt i lokalen helt omedveten om vad som kommer att ske.

Det är en bra film med bra skådespelare men idag så kallar man detta inte för en skräckfilm utan mera en thriller och eftersom man redan från början vet vem mördaren är så är det lite si och så med just den spänningen, den ligger mera i vad som egentligen har framkallat det vansinne som försiggår i Marks innersta.

Mr Ett av Jens Lapidus (2022)

 

Gangsterbossen Isak Nimrod är trött på livet i den undre världen och vill lämna för en laglig framtid och när han har gjort sitt val så tar den grymme Kerim över som Mr Ett.

Poliskommissarie Gabriel gör upp en deal med Kerim. Om han kan leverera tips som leder till viktiga beslag och anhållanden så ska han se till att polisen håller sig borta från Kerims affärer, en deal som ska visa sig vara oerhört riskabel eftersom den gamle gangstern Teddy numera jobbar som polisens infiltratör i Kerims absoluta närhet.

Den här fjärde boken med Teddy, Emelie och Isak är riktigt tajt och realistiskt skriven. Karaktärerna har aldrig tidigare varit så här skarpa och som läsare så känner man för personer på både den onda och goda sidan. I den förra boken så kändes det som om Lapidus var ute på lite okänd väg där han inte riktigt kunde parera i alla skarpa svängar men i den här historien så är han tillbaka på den väg han kan innan och utan.

Åklagarens Vittne (1957)

 

Original titel: Witness for The Prosecution

https://youtu.be/GMlJfiA2u7Y?si=KqRxbrBMpfoWZjI8

Advokaten Sir Wilfrid Robarts (Charles Laughton) har precis kommit hem efter en tid på sjukhus och med sig har han sjuksköterskan Miss Plimsoll (Elsa Lanchester) som ska se till att Robarts håller sig borta från arbetet, inte röker cigarrer eller dricker konjak, tar sina piller och vilar regelbundet.

Robarts hinner bara vara hemma i några minuter innan han får besök av sin kollega Mayhew (Henry Daniell) som har med sig Leonard Vole (Tyrone Power) som är misstänkt för att ha mördat en rik änka i London.

Robarts kan givetvis inte hålla sig borta från detta fall som verkar innehålla flera underliga detaljer och dessutom så tror han att Vole är oskyldig.

När han har bestämt sig för att åta sig fallet så får han besök av Voles hustru Christine (Marlene Dietrich) och nu blir saker och ting än mer mystiska.

Skådespeleri på absolut högsta nivå, Charles Laughton är helt enastående som advokaten Sir Wilfrid Robarts och samspelet mellan honom och hans sjuksköterska Miss Plimsoll är hysteriskt roligt. 

Marlene Dietrich är också riktigt bra som den mystiske tyska hustrun till den mordmisstänkte Vole, när hon är i bild så är det som om fotografen Russell Harlan haft ett soft filter framför linsen som gör att det är ett speciellt bomullsliknande lyster över Dietrich som för övrigt är iskallt vacker.

Tyrone Power som spelar Leonard Vole är bra men försvinner lite när han har såna giganter som Laughton, Lanchester och Dietrich att spela emot.

Den här filmen som regisserats av Billy Wilder och som var nominerad till sex Oscar bygger på en historia av Agatha Christie och eftersom det är så då vet man att ingenting är vad det verkar att vara.

Lagens Man (1971)

 

Original titel: Lawman

https://youtu.be/H2WKu3cw8JM?si=P0_zOnAzpo_amcx-

Ett gäng boskapsdrivare passerar den lilla staden Bannock och passar på att roa sig grundligt på stadens saloon. Efter att ha druckit sig redlösa så skjuter dom prick på det mesta gjort av glas i staden men en äldre man råkar hamna i skottlinjen och dödas.

En tid efter så rider sheriffen Jared Maddox (Burt Lancaster) in i staden Sabbath med en lista på dom namn som var med vid skottlossningen i Bannock.

Han lämnar över lappen till sheriffen Cotton Ryan (Robert Ryan) och säger sig vilja ha dessa män anhållna dagen efter så att han kan ta dom med tillbaka.

Vad Maddox inte vet är att männen jobbar för den mäktige ranchägaren Vincent Bronson (Lee J. Cobb) som mer eller mindre äger staden Sabbath och dom som bor där.

Det här är en western med flera bottnar där den gode kanske inte är så god och där dom onda inte är helt igenom onda. Tillfälligheter skapar våld och död, insikt är något som här kanske kommer alldeles för sent.

Burt Lancaster är mycket bra som sheriffen Maddox som går igenom livet som en mördarmaskin, där alla som står i vägen enbart blir behandlade som passerbara hinder. 

Han är lagen och borde respekteras som sådan men istället så sprider han skräck omkring sig och kallas av kvinnorna för The Widowmaker.

J. Lee Cobb spelar ranchägaren Vincent Bronson, egentligen en man med hjärtat på rätta stället och som inget hellre vill än att betala för vad hans män ställt till med men som tvingas in i en spiral av död av den man som kallar sig lagen.

En tung och våldsamt grym historia av Michael Winner med mycket bra skådespelare och där samvete, stolthet och pliktkänsla brottas med varandra i en nästintill oändlig kamp.

 

Ingen Utan Skuld - Säsong 1 (2018)

 

https://youtu.be/8ziT4b6ekDI?si=-BlMTB8iF5sKWWyS

En personlig tragedi fick Robert Kastell (Jens Hultén) att fejka sin död och lämna Sverige, en personlig tragedi får honom nu 30 år senare att återvända.

Kastell har bestämt sig att en gång för alla göra upp med den del av vapenindustrin som cirkulerar bakom alla gängse lagar och regler, en industri som han för 30 år sedan var djupt involverad i.

Han kommer i kontakt med sin gamle kompanjon Anders Spetz (Henrik Mestad) som precis håller på med en ljusskygg vapenaffär med den internationellt ökände vapenförmedlaren David Hatch (Nick Fletcher) och som inkluderar det svenska företaget Sandersvik.

Rolf Höglund (Douglas Johansson) har jobbat länge med att avslöja den skumma svenska vapenhandeln och när han plötsligt försvinner så börjar hans dotter, skvallerjournalisten Åsa (Vera Vitali) undersöka fallet och råkar då stöta ihop med Kastell, vilket efter några missförstånd leder till ett samarbete som kommer avslöja korruption på allra högsta nivå. Kastell får också nyheten om att han har en dotter som han inte kände till vilket komplicerar saker och ting eftersom hon adopterats för flera år sedan av den man som försökte mörda honom.

En tät, spännande och våldsam historia som ligger rätt bra i tiden med allt som händer i världen just nu och får en att fundera på vad som egentligen händer när vapenaffärer görs upp i hederliga gamla Svedala. Skådespelarna är bra i sina karaktärer, Jens Hultén är stenhård och Krister Henriksson hysteriskt bra som Martin eller Marianne som han nu kallar sig när Kastell återser honom efter alla år.

Slutet bäddar verkligen för en fortsättning.