Helgeandsmordet av Jan Mårtensson (1973)

 

Det är en regnig dag i Stockholm när den unga kvinnan Viveka Berger kommer in i antikhandeln i Gamla Stan som drivs av Johan Kristian Homan. Viveka har med sig en gammal tavla men inte för att hon ämnar sälja den utan för att hon vill berätta en egendomlig historia om den som Homan tycker låter väldigt fantasifull men som ändå gör honom nyfiken på kvinnan.

Homan börjar umgås med Viveka och blir bjuden hem på middag till hennes familj där han får höra att han inte ska lita på henne och att hon är psykiskt labil. Dagen efter middagsbjudningen så hittas Vivekas bror mördad och Homan som tidigare hjälpt sin vän och polis Calle Asplund med diverse fall börjar genast intresserat rota i fallet.

Det här är den första boken av Jan Mårtensson som handlar om antikhandlaren Homan som har en förmåga att snubbla över diverse mordiska gåtor. Historien är väl rätt klurig med typisk deckarstämning över sig men jag tycker att karaktärerna är rätt gråa och att det är tråkigt skrivet, det lyfter aldrig riktigt tyvärr.

 

Wallander - Dödsängeln (2010)

 

Den unga Miranda (Nour El-Refai) är en talangfull sångerska i den köra av unga tjejer som hon är med i men hon är också av en rebellisk natur som slarvar med sin begåvning och som ständigt är i konflikt med den kritiska körledaren Bodil (Lia Boysen). Hon verkar dock stå väldigt nära den ganska försynta Lina (Sofia Pekkari) som också är med i kören.

Efter en konsert i en kyrka utanför Ystad så försvinner Miranda spårlöst, Kurt Wallander (Krister Henriksson) och hans team kallas in och det dröjer inte länge förrän dom hittar en hemlig fd pojkvän, en kontrollerande far och samtidigt så finns det indikationer på att en man smyger omkring runt kyrkan under körens konserter.

En historia om kärlek och om svartsjukan som följer i dess spår och så får aspiranten Isabelle hantera gamla mörka minnen från sin barndom som kommer upp till ytan under ett förhör av en misstänkt.

Wallander - Skytten (2009)

En otroligt skicklig prickskytt härjar i Ystad och det verkar som om han är ute efter personer som tidigare haft med ett juvelrån i Malmö att göra. Kurt Wallander (Krister Henriksson) och hans team vänder sig till Malmöpolisen och kommissarien Bengt Lennartsson som spelas av en Örjan Ramberg som ser ut att ha pumpat i sig ett par kilo sömntabletter för att höra mer om dom som varit inblandade i detta rån men Lennartsson verkar inte vilja prata om det och polisen Holmström (Reuben Sallmander) som jobbat närmast fallet verkar hålla inne med något. 

Vid en skottlossning utanför Ystads polisstation så följer aspiranten Pontus (Sverrir Gudnason) efter skytten och lyckas få ögonkontakt med honom innan mannen åter lyckas försvinna men detta innebär att även Pontus nu är en måltavla.

Som om detta inte räckte för Pontus så dyker helt plötsligt hans far Robert (Stefan Sauk) som han inte verkar ha ett sunt förhållande med och han har dessutom med sig en överraskning för alla Pontus kollegor.

Huset Med Den Mystiska Klockan (2018)

Original Titel: The House With a Clock In It's Walls

Den föräldralöse Lewis Barnavelt ska flytta in hos sin excentriske morbror Jonathan som han aldrig har träffat förut.

Det visar sig att Jonathan bor i ett hus som mera ser ut som ett slott och som om inte det räckte så är han även en Warlock, en manlig häxa. I huset så finns också Florence Zimmerman som även hon sysslar med magi och det dröjer inte länge förrän Lewis som har lite svårt att skaffa vänner börjar lära sig en del tricks.

Det visar sig att huset bär på en hemlighet, det finns en klocka gömd någonstans bakom väggarna, en klocka som den förre ägaren och trollkarlen Isaac Izard gömt och som Jonathan tillbringar nästan all tid för att hitta. Det finns även ett skåp i huset som Jonathan sagt till Lewis att han aldrig får öppna men det är ju svårt att låta bli när man vill imponera på sina skolkamrater.

En film som jag tror 10-12 åringar har mest glädje av men är man vuxen och barnslig så är detta rätt underhållande också, det är snyggt filmat, bra effekter och stämningsfull musik.

Jack Black som Jonathan Barnavelt och Cate Blanchett som Florence Zimmerman är riktigt bra och regissören Eli Roth som ju mest är känd för sin debutfilm, den brutala Hostel har gjort ett stadigt säkert jobb.

 

Inte Önskvärd av Björn Hellberg (1994)

En tonåring på moped mejas ner en kväll av en bilist som sen smiter, en i trakten mycket populär ung man anmäls försvunnen samtidigt som ortens auktionsförrättare får ta emot hotfulla telefonsamtal.

Det här är vad poliskommissarie Sten Wall och hans kollegor i den lilla staden får bita i under några höstmånader och som vanligt så är det en historia som vandrar på i ett lugnt och stillsamt tempo men som ändå innehåller en hel del spänning och frågetecken.

Björn Hellberg har målat ett antal fantastiskt roliga, tragiska och intressanta karaktärer som ibland tar bort koncentrationen från själva brottet i berättelsen.

En historia där det mycket handlar om att känna sig behövd, älskad och att synas.

I den avslutande delen av denna bok så händer också någonting som får en att haja till och vända sig om för när man nästan tror att elden brunnit ut så får den ny fyr på annat håll.

Tragedi på En Lantkyrkogård (2013)

Det är julhelg, Puck och Eje firar detta hos hennes far och farbror när en av kvinnorna i byn helt plötsligt knackar på och oroligt påpekar att hennes man tillika lanthandlaren är försvunnen.

Senare på natten hittas mannen i sin butik brutalt mördad och det dröjer inte länge förrän poliskommissarie Christer Wijk är på plats.

Det här är den sista filmen i serien som bygger på Maria Langs böcker och historien har jag inget att klaga på för den är rätt lurig med en del knorrar utmed vägen men huvudpersonerna är tyvärr alldeles för gråa och stela så man lägger istället hela sin koncentration på dom karaktärer runtomkring som är bra mycket intressantare och trots ett par mord i berättelsen så utspelar sig den mest intressanta och underhållande scenen i en frisörsalong där det skvallras hejvilt om byns invånare av både kvinnor som får behandling och deras män som snällt sitter och väntar.

På Palmblad och Rosor (1976)

I den här filmen regisserad av Lars Lennart Forsberg så tar det många minuter innan den första repliken fälls och då är det fastighetsmäklaren Proppen Oskarsson enastående bra gestaltad av Janne Loffe Carlsson som utbrister:

-Jag är här med sladden.

Han har lovat en radiohandlare att ta med sig en förlängningssladd till en ensligt belägen stuga ute på landsbygden och när han kommer till den till synes övergivna stugan så hittar han efter en stund en gammal orörlig och stum dam i en säng.

Han förundras över att det är eld i spisen, att hon verkar ha fått mat och är ren och fräsch men några spår efter den som har tagit hand om henne finns inte.

En bit från stugan så stöter han ihop med den unga hästtjejen Gabriella och amatörorienteraren Sållet som båda är från bygden men som ändå inte verkar veta att stugan med damen ens existerar.

En tragikomisk historia där stämningen nästan är drömsk för i vissa sekvenser så undrar man om den här damen verkligen existerar. Skådespelarna Loffe, Gunnel Fred och Hasse Jonsson bär upp den här lugna nästan sävliga filmen och står för dess ljus.

Den är ojämn där jag hade lite svårt att veta vad jag egentligen tyckte men det var också svårt att inte tycka om den och slutet är överraskande obehagligt och på samma gång kärleksfullt på något underligt sätt.