Sandmannen av Lars Kepler (2012)

I slutet av boken Eldvittnet så får vi läsare veta att det finns en massmördare vid namn Jurek Walter som sedan många år sitter inspärrad på en sluten rättspsykiatrisk avdelning på Löwenströmska Sjukhuset. Den här mannen satte Joona Linna bakom lås och bom och han är anledningen till att Linna's fru och barn lever med skyddade identiteter i Finland.

Den här historien börjar med att en utmärglad man hittas mitt i vintern gående på ett järnvägsspår i Stockholm. Mannen visar sig heta Mikael och tillsammans med sin syster ha varit försvunnen i 13 år. Dom är barn till en känd författare och Joona Linna har i alla år misstänkt att ovan nämnda Jurek Walter haft någonting med försvinnandet att göra.

Det tar bara någon minut innan man är som fastnaglad i den här berättelsen och med det vill jag inte säga att Kepler är utomjordiskt bra författare men dom är enastående skickliga på att lägga upp en historia på ett nästan cineastiskt vis där nästan varje sida har en cliffhanger som gör att du bara måste vända blad och när jag ändå är inne på ämnet film så är det ju inte svårt att förstå att den här Jurek Walter är inspirerad av Hannibal Lecter.

Våldet är som vanligt när det handlar om Kepler väldigt närvarande, det är rått och obehagligt men även om det är mycket blod och död så är det den psykologiska delen bäst när polisen Saga Bauer går med på att låsas in på samma avdelning som Walter i ett försök att komma inpå skinnet på den mystiska mannen.

Det är skickligt skrivet och oerhört spännande men det är så mycket på en gång, som om författarparet hade ett par romaner i huvudet som dom bara var tvungna att få ur sig på en och samma gång och slutar allting på ett sätt så att man är tvungen att ta tagi nästkommande bok.

Paganinikontraktet av Lars Kepler (2010)

En sommarnatt så hittas en död kvinna på en stor motorbåt som driver runt i Stockholms Skärgård.

Kvinnan visar sig vara syster till den kända ordföranden i Svenska Freds och Skiljedomsföreningen Penelope Fernandez och rättsläkaren kommer fram till att kvinnan dött av drunkning trots att hon legat på båten och varit helt torr.

Dagen efter detta fynd så hittas Carl Palmcrona hängd i sin stora våning på Östermalm. Carl är Generaldirektör på ISP och ytterst ansvarig för Svensk vapenexport.

Lite motvilligt så får polisen Joona Linna och SÄPO's Saga Bauer samarbeta och det dröjer inte länge förrän dom hittar kopplingar mellan dom två dödsfallen.

Den här historien är inte lika psykologiskt obehaglig som i den förra boken men det innebär inte att den är mindre spännande eller våldsam. Den här mördaren som smyger omkring i berättelsen är ju någon form av Rambo på fel sida om lagens gräns och som har ihjäl folk i parti och minut så att man nästan tappar räkningen till slut. 

Det är intensivt spännande skrivet och historien tappar egentligen bara fart när Penelope och hennes pojkvän Björn gömmer sig hos en fd programledare på TV, en del i berättelsen som känns rätt meningslös och konstig och som inte för historien framåt på något sätt.

Det är nagelbitande spänning ända tills sista sidan och så får man ju dessutom lära sig lite om Svensk vapenexport också.

P & B (1983)

P & B står för Pettersson & Bendel och är en film som Hasse Alfredsson regisserade 1983 där Stellan Skarsgård spelar uteliggaren Carl-Johan Pettersson som en dag stöter ihop med den utländske luffaren Joseph Bendel som gestaltas av Allan Edwall och som är en filur med en hel massa idéer om hur man kan tjäna pengar på andra, idéer som han sår hos Pettersson och som genast slår rot.

Dom här två filurerna drar igenom Stockholm och lurar allt och alla och får hjälp av cafébiträdet Mia (Lena Nyman) vars hjärta klappar varmt för Pettersson.

Ju bättre affärerna går ju mer inser Pettersson dock att han inte riktigt hänger med i Bendel's affärer och inte riktigt passar in i dom finare kretsarna dom börjat umgås i och det börjar knorra i kompanjonskapet.

Det här är en nyinspelning av en film med samma namn från 1933 och som bygger på en roman av Waldemar Hammenhög.

En komedi med vissa allvarliga dramatiska inslag, dom två bedragarna är ju egentligen två ganska iskalla typer som lurar alla dom kan komma åt utan undantag.
Stellan Skarsgård, Allan Edwall och Lena Nyman fungerar ju väldigt bra ihop och det finns en hel del andra bra karaktärer i historien som lyfter det hela tex parfymbutiksföreståndarinnan Agda som spelas av Lill Lindfors och Björn Gustafson som gatuförsäljaren Nilsson.

Hyfsat bra komedi men som inte riktigt lyfter. Lagom underhållande tack vare bra skådespelare.

Levande Måltavla (1985)

Original Titel:  A View to a Kill

Den ofantligt rike affärsmannen Max Zorin planerar att ödelägga Silicon Valley för att ensam ta över elektronikindustrin i världen. MI6 får givetvis nys om saken och skickar James Bond för att undersöka saken.

Det här blev den sista Bondfilmen för Roger Moore och det är inget speciellt bra avslut. I inledningen så finns det en sekvens där Agent 007 jagar en lönnmördare genom Paris som är riktigt coolt filmat och  behållningen i den här produktionen men efter det så går hela historien på tomgång. 

Roger Moore ser ganska trött ut och har också i efterhand sagt att han tycker denna är den sämsta Bondfilm han medverkat i och ställde upp enbart för att han tyckte synd om producenten Albert L. Broccoli som inte hittat någon ersättare.

Bondbruden Stacey Sutton spelas av Tanya Roberts som är riktigt dålig och Grace Jones karaktär May Day är ju i alla fall lite bisarrt intressant även om inte heller hennes agerande skänker något större nöje.

Christopher Walken behöver ju bara le och göra någon grimas för att glänsa över alla andra i filmen men det räcker tyvärr inte för att rädda den här produktionen.

En Kille och En Tjej (1975)

Lasse Bengtsson har precis gått ut journalisthögskolan men livnär sig på att dela ut tidningar på nätterna. Han lever för dagen och tillbringar nästan varje kväll på krogen med bästa kompisen Bosse.
Under ett nattpass så råkar Lasse stöta ihop med Lena och tycke uppstår nästan genast.

Den här filmen är Lasse Hallströms långfilmsdebut och han skrev den också tillsammans med Brasse som ju spelar huvudpersonen Lasse, den notoriske kvinnojägaren och hypokondrikern som slits mellan ungkarlslivet och ett fast förhållande med Lena.

Det är riktigt roligt med hög igenkänningsfaktor där man till och från nästan får en dokumentär känsla och skådespeleriet är strålande. Har hört en del röster som säger att man måste ha varit med på 70-talet för att uppskatta filmen men jag tror alla kan roas av denna må-bra-film oavsett ålder och den håller bra fortfarande. 

Tiger King - Murder, Mayhem and Madness (2020)

Joe Exotic, mannen som kallades för The Tiger King var en av många privata djurparksägare i USA och kanske den mest extrema av dom alla. Han nöjde sig inte med att föda upp vida djur i sin park utan ägnade sig också åt att under flera år bråka med djurrättsaktivisten Carole Baskin som han bla anklagade för mord, han skrev musik och släppte skivor, han ställde upp i valet som guvernör och var gift med två yngre män.

Detta är en fascinerande dokumentärserie om några extrema människor i USA där stora kattdjur och pengar driver dom så långt att hot, våld och till och med mord inte är främmande.

Efter två avsnitt så tänkte jag att man inte skulle komma så mycket längre, den här dokumentären skulle kunna sluta här men det blir bara värre och värre och ju mer personer man får lära känna ju mer börjar man undra från vilken planet alla dessa bisarra karaktärer kommer ifrån.

Dramatiskt, tragiskt, roligt, spännande och fascinerande.

Octopussy (1983)

Agent 009 mördas i Tyskland och när han hittas så har han ett oersättligt Fabergé ägg i handen. Ägget läggs ut på auktion i England och köps upp av en indisk affärsman vid namn Kamal Khan som då genast får James Bonds misstänksamma ögon på sig.
När sen Khan visar sig göra affärer med den ryska generalen Orlov så ser Bond till att komma så nära som möjligt.

Efter den förra Ur Dödlig Synvinkel som var riktigt bra så är den här som är den sjätte i ordningen för Roger Moore och den andra för regissören John Glen väldigt ojämn.
Det blandas riktigt häftiga och coola actionscener med nästan fåniga och humorn sitter inte riktigt där, det känns krystat och tillgjort och Bondbrudarna, här med Maud Adams i spetsen som Octopussy är riktigt själlösa och tråkiga.

Busen Kamal Khan spelas av Louis Jourdan som fungerar sisådär och så har han en brutal hantlangare vid namn Gobinda som är typ en indisk Jaws utan ståltänder och som gestaltas av Kabir Bedi som idag är en av Indiens kändaste skådespelare.

En rolig detalj är att när Bond kommer till Indien så får han hjälp av en lokal agent vid namn Vijay som spelas av Vijay Amritraj som vid den tiden var känd tennisspelare på proffstouren och idag tennis kommentator och när han och Bond jagas av busarna så tar han fram just ett tennisracket och använder som vapen där han efter att ha fått in en fullträff slänger ur sig kommentaren "game set & match!"

Till och från riktigt bra och spännande men väldigt ojämn.