Transformers - De Besegrades Hämnd (2009)

Original Titel:  Transformers - Revenge of The Fallen

Det är lugnt och stillsamt på planeten Jorden, människorna lever sida vid sida med sina robotbeskyddare Autobots och deras ledare Optimus Prime. Sam Witwicky (Shia LaBeouf) ska börja på college på annan ort men hinner knappt presentera sig för sin nya rumskompis innan dom onda Decepticons vaknar till liv och attackerar Jorden på nytt. Sam vill egentligen inte bli inblandad men finner sig snart tillsammans med flickvännen Mikaela (Megan Fox) och nya college-kompisen Leo (Ramon Rodriguez) mitt i ett fullskaligt krig.

Där det fanns en hel del detaljer som fungerade bra i den första filmen om dessa metallskramlande utomjordingar så är det tyvärr nästan ingenting som fungerar här. Dialogen är så patetiskt fånig att det är skrattretande men visst är det action så det räcker och blir över, det är så pass mycket att man som tittare inte hinner med att se vad som händer, vem som är god eller ond. Megan Fox som spelar Mikaela springer omkring och putar med läpparna och pratar med en röst som om hon sålde sex över telefon sen så har karaktären Sam som återigen spelas av Shia LaBeouf en sidekick i form av sin nyfunne vän på college Leo som då ska fungera som någon rolig pajas att skratta lite åt men den figuren tillför absolut ingenting och känns bara som någon sorts utfyllnad som om det behövdes i en film som har fyllt historien med så mycket folk, robotar, explosioner, skjutande och action så att det känns som en buffé där man vräkt i sig alldeles för mycket och kanske måste uppsöka närmaste buske.

Näe, detta var inte bra och den tvåa jag ger den i betyg är enbart för att den är så rasande skickligt tekniskt gjord men tyvärr helt utan själ och hjärta.

Ofärd av Dick Harrison (2007)

Vi befinner oss på 600-talet där vi får följa Ulvbjörn Vamodsson som växer upp på gården Borg i Östra Götaland. Ulvbjörn är en annorlunda yngling som är tystlåten och stammar men som lärt sig ta till nävarna när han blir retad av dom andra barnen. Hans far föraktar honom och ser bara en odugling men en dag så kommer en grupp av stormän från Uppland ledda av Olof Ingjaldsson och han vill oväntat ha med pojken i sitt krigståg mot den brutale Ivar Digre. 

Här får Ulvbjörn för första gången känna på ruset att slåss med vapen och döda och han och alla runtomkring honom märker att han är bra på det också. Ingjaldsson skickar honom över sundet för att byta slavar mot silver i Frisaborg men där blir han och hans grupp tillfångatagna och ser sig snart själva som slavar. Efter några hårda år så lyckas dock Uvbjörn fly och hamnar efter ett tag i tjänst hos det dåtida Europas mäktigaste person, Franker rikets drottning Balthild där han och hans svärd blir en bricka i hennes maktspel.

Det här är historikern Dick Harrisons debut som romanförfattare och det är minsann ingen dålig debut. Det är svulstigt, våldsamt rått och blodigt med ett myller av fascinerande karaktärer. En färgsprakande saga från tiden innan Vikingarna i Norden började bege sig ut i världen.

Man märker dock att han i grunden är historiker, själva berättelsen saknar ibland flyt och när faktabiten tar över så får berättelsen lida men det är ändå väldigt spännande och intressant. 

Alting Bliver Godt Igen (2010)

Manusförfattaren Jacob Falk (Jens Albinus) jobbar för fullt med ett filmmanus när han är på väg hem från studion och råkar köra över en man på en ödslig skogsväg. Mannen som är allvarligt skadad ber Jacob ta hand om hans väska och gömma den. Jacob ringer ambulans men chockad så lämnar han olycksplatsen innan den kommit till platsen.

Väl hemma så blir han nyfiken på innehållet i väskan som visar sig vara fotografier på Danska FN-soldaters övergrepp i Afghanistan.

Jacob letar nu febrilt efter mannen han kört på men varken polisen eller sjukhusen säger sig veta någonting om någon påkörd person den aktuella kvällen.

Någon bryter sig in i hans bil och stjäl bilderna och nu känner han sig bevakad dygnet runt och vet inte vem han kan lita på.

Det här är en film som skulle kunna vara signerad Alfred Hitchcock om nu han hade levt idag. Jens Albinus som den neurotiske manusförfattaren är helt enastående i denna svindlande konspirationshistoria där man efter en bit in i handlingen inte har den blekaste om vem som är god, ond eller om vi befinner oss i dåtid eller nutid, om det som händer verkligen händer. Som om inte det räckte så skruvar regissören tillika manusförfattaren Christoffer Boe om den där skruven ännu ett varv på slutet så att man som tittare bara sitter där och gapar.

Strålande underhållning, intensivt spännande och dramatiskt. En av dom bästa filmerna jag sett på länge.

Premium Rush (2012)

Den allt annat än trevlige polisen Bobby Monday (Michael Shannon) har stora spelskulder hos några skumma Kineser men får en möjlighet att bli kvitt om han beger sig till Columbia University och hämtar upp ett kuvert som den unga kinesiska studenten Nima (Jamie Chung) har i sin ägo. När han får tag i kvinnan så visar det sig dock att hon skickat iväg kuvertet med cykelbudet Wilee (Joseph Gordon-Levitt) som nu helt plötsligt ser sig jagad av en desperat polis som gör vad som helst för att få tag på innehållet i hans väska.

Filmen är regisserad av David Koepp och har Joseph Gordon-Levitt i rollen som det jagade cykelbudet som i ett galet och hisnande tempo kryssar sig igenom gatorna i New York på sin kära gamla cykel som saknar både växlar och bromsar, vilket han hela tiden får höra av sin cyklande arbetskompis Manny (Wolé Parks). Själva historien är inte så mycket att orda om, det är en simpel detalj i det hela och även om manusförfattarna lagt in en del där det handlar om en mor som kämpar för att få återförenas med sin son så är det ingenting som rör en som tittare.

Här är det istället cykelscenerna som driver filmen framåt och dom är jädrans skickligt filmade av fotografen Mitchell Amundsen. Det är som att åka en berg och dalbana i marknivå.

Den eminenta skådespelaren Michael Shannon spelar elaka polisen och det gör han bra även om det känns som om han gjort detta när han hade en dag ledigt från någonting annat och Joseph Gordon-Levitt passar ju bra i just såna här karaktärer men som helhet så är det som sagt enbart pedaltrampandet som imponerar och räddar den här filmen från att vara absolut ingenting.

Jason Bourne (2016)

Nicky Parsons (Julia Stiles) som hjälpte Jason Bourne (Matt Damon) innan han försvann för ett antal år sedan lyckas ta sig in i CIA:s datasystem och kopiera filer som rör alla deras hemliga program och Bourne's förflutna. Heather Lee (Alicia Wikander) som ansvarar för IT-avdelningen hos CIA upptäcker intrånget och Parsons spåras till Athen där det visar sig att hon träffar Bourne. Robert Dewey (Tommy Lee Jones) som känner Bourne sen tidigare ger en direkt order om att både Nicky Parsons och Jason Bourne ska elimineras.

Nio år tog det innan Matt Damon återigen iklädde sig rollen som Jason Bourne och här samarbetar han också igen med regissören Paul Greengrass i en riktigt tung actionhistoria där det mesta om Bourne's förflutna äntligen avslöjas. Tommy Lee Jones är den här gången chefsbusen på CIA som försöker döda Bourne genom att följa hans varje rörelse i världen från CIA:s högkvarter och Alicia Wikander spelar dataexperten Heather Lee som är lite tveksam till hennes arbetsgivares metoder.

Två riktigt intensivt tajta biljakter får vi vara med om, en genom Athen och en i Las Vegas där det knycklas ihop tonvis med plåt och där Bourne får tampas med en iskall lönnmördare spelad av Vincent Cassel. 

Den här filmen är precis lika bra som dom tidigare, det är spännande och action på svettigt hög nivå och med ett antal fler rynkor i Matt Damon's ansikte.

The Bourne Legacy (2012)

CIA har blivit tvungna att lägga ner ett av sina hemligaste spionprogram och eliminerar helt enkelt sina aktiva agenter världen över. En av agenterna, Aron Cross (Jeremy Renner) som befinner sig i Alaska undkommer och inleder nu en jakt på dom som försökt mörda honom. 

Den här historien utspelar sig samtidigt som filmen The Bourne Ultimatum så när dom fula cheferna på CIA för fullt försöker leta rätt på Jason Bourne så inser dom att det finns en agent till därute som vet alldeles för mycket för att få leva och här är det Jeremy Renner som gör den karaktären, vilket han gör förbannat bra. Han har ju inte ett lika pojkaktigt utseende som Matt Damon utan ser mer ruffig ut men minst lika hård är han och givetvis kunnig i allt som behövs för att överleva dödliga attacker från alla håll och kanter. 

Rachel Weisz spelar Dr Marta Shearing som helt utan förvarning befinner sig vid Cross sida och inser snart att hon nog måste hålla sig kvar där om hon vill överleva och Edward Norton är en iskall hjärtlös CIA chef som inte skyr några som helst medel för att nå sina mål. En obligatorisk storstadsjakt innehåller filmen givetvis och här är det per motorcykel i röriga kvarter i Manila på Filippinerna där självklart dom jagande poliserna mera ser ut som pajasaktiga statister när hjältarna och lönnmördare gör upp.

Tajt regisserat av Tony Gilroy och ett strålande foto av Robert Elswit, bra skådespelare i en kanske lite för lätt historia men som ändå funkar på grund av cool action och skickligt gjorda paralleller med den förra filmen. 

The Bourne Ultimatum (2007)

Jason Bourne (Matt Damon) har överlevt den senaste historiens händelser i Moskva men några högre chefer inom CIA tror att han fortfarande sitter på viktig information som hotar organisationen och framförallt dom själva personligen.

Den här tredje filmen om Jason Bourne är liksom den förra regisserad av Paul Greengrass och även här med Matt Damon i rollen som den av CIA jagade fd agenten och som ju själv också jagar efter sin egen historia.

Berättelsen inleds där den förra avslutades och man hinner inte ta mer än ett djupt andetag förrän helvetet brakar lös och gaspedalen trycks ned i botten. Karaktärerna far från land till land i en hastighet som måste imponera på den mest bereste globetrottern och den obligatoriska bil/MC jakten sker här i den marockanska staden Tanger och som är precis så intensivt tajt filmad som i tidigare filmer.

Det är spännande, snyggt och coolt, fullt ös och riktigt jädrans bra.