American Horror Story - Säsong 3: Coven (2013)

I den här tredje säsongen av American Horror Story så befinner vi oss i New Orleans och en akademi för häxor som styrs av den egensinnige Fiona Goode (Jessica Lange) som slåss för sin och skolans överlevnad mot häxjägare, voodooprästinnan Marie Laveau (Angela Bassett) och den återuppväckta massmörderskan Delphine LaLaurie (Kathy Bates).

Det är otaliga hopp fram och tillbaka i historien och det funkar inte riktigt eftersom produktionen känns oengagerad och slarvigt gjord sen så verkar inte skådespelarna (som vi ju givetvis känner igen från tidigare säsonger) tycka att detta är så roligt heller.

Fotot är till och från riktigt snyggt och coolt och det enda som egentligen ger den här säsongen lite klass.

American Horror Story - Säsong 2: Asylum (2012)

Här i den andra säsongen av American Horror Story är handlingen förlagd till ett mentalsjukhus på 1960-talet som drivs utav prästen Monsignor Timothy Howard och hans samling av nunnor med syster Jude Martin i spetsen som gudomligt diaboliskt spelas av Jessica Lange.

På denna institution så blandas psykiskt sjuka människor med fullt friska såsom Lana Winters som helt enkelt spärrats in för att hon är lesbisk och för att hon som journalist tänkt göra ett avslöjande reportage om sjukhuset.

I källaren under byggnaden så håller den gamle nazisten Dr Arthur Arden på med diverse bisarra experiment där patienterna får agera försökskaniner.

Samtidigt så härjar en massmördare som flår kvinnor i trakten och det visar sig givetvis att det finns kopplingar till sjukhuset och som inte allt detta var nog så har det kryddats med lite övernaturliga inslag också.

13 avsnitt av sjuka intriger, sex, våld och psykisk terror.

Det är snyggt, rått, hemskt och oemotståndligt bra med strålande skådespelare som Sarah Paulson som Lana Winters och James Cromwell som den obehaglige Dr Arthur Arden.

Magikerna av Lev Grossman (2009)

Org Titel:  The Magicians

Quentin Coldwater, en ytterst begåvad men ganska nedstämd ung man som går sista året på en högskola i 

New York.

Hans stora intresse har under hela hans uppväxt varit fantasyberättelserna om landet Fillory där han drömmer om att han egentligen hade velat leva.

Hans liv förändras drastiskt en dag när han helt plötsligt blir antagen till magikerskolan Brakebills där han tillsammans med dom andra eleverna får uppleva kärlek, vänskap, sex, droger och alkohol och så givetvis magi av både god och ond karaktär.

När Quentin och hans vänner tar examen så väntar ett äventyr som dom aldrig kunnat drömma om.

Den här boken har fått en stämpel på sig som en Harry Potter för vuxna och det är ingen dum beskrivning för det är så man känner som läsare och om man sen även blandar in lite Narnia också så är man där på pricken.

Författaren Lev Grossman hymlar inte om vilka hans inspirationskällor är men det känns inte som om han snott av ovanstående berättelser utan mera haft dom som en grund för sina egna fantasier och idéer.

Enastående äventyr är det, dramatiskt spännande, tragiskt och fascinerande med en massa humor där huvudpersonerna får brottas med allehanda magiker och varelser och där historien hela tiden byter spår så man som läsare aldrig riktigt vet vad som komma skall.

Be Inte om Nåd av Martin Österdahl (2016)

Året är 1996 och platsen Sankt Petersburg. Den unga ryskan Pashie som arbetar åt ett svenskt företag i Ryssland försvinner en dag spårlöst.

Hennes svenska pojkvän Max Anger, en fd militär med goda kontakter i Ryssland reser genast dit för att leta efter henne samtidigt som en rad intrång i det svenska telenätet sker som allvarligt kan skada rikets säkerhet.

Dom spår som Max hittar visar att Pashie verkar ha kommit en hemlig organisation på spåren som ämnar styra tillbaka Ryssland till den nation den var när Josef Stalin styrde landet och dessutom verkar hennes försvinnande ha någonting med Max förflutna att göra.

Ett mycket välskrivet och tajt thrillerdrama av Martin Österdahl där han på ett mycket intressant sätt blandar verkliga historiska händelser och frågetecken med denna berättelse som ju sträcker sig från slutfasen av det 2:a Världskriget till år 1996 med skarpt skurna karaktärer och en riktigt mörk, obehaglig ondska i form av en man kallad Gåsen. 

Sthlm Delete av Jens Lapidus (2015)

Efter ett inbrottslarm så beger sig en väktare ut till ett ödsligt beläget hus ute på Värmdö där han hittar en människa brutalt mördad och en yngre blodig och skadad man som polisen tar in som skäligen misstänkt för mordet. Den skadade mannen har svårt att prata men lyckas få fram att han vill ha Emelie Jansson som försvarsadvokat vilket hennes chef på advokatfirman Leijon är helt emot eftersom dom endast sysslar med affärsjuridik.

Emelie tar sig ju givetvis an den skadade mannen ändå och kontaktar Teddy som hon inte hört av på länge och det dröjer inte länge förrän spåren dom följer leder tillbaka till Teddys förflutna och anledningen till att han fick spendera 8 år bakom galler.

Jag tyckte att den här historien var lite spretig till en början och det var först efter halva boken som jag tyckte att saker och ting föll på plats och sen så är väl slutet kanske lite väl orealistiskt, det känns som om Jens Lapidus tagit i lite i överkant där. Det är dock en samling intressanta karaktärer, till och från riktigt dramatiskt spännande och våldsamt och visst är Lapidus en tajt berättare.

VIP-Rummet av Jens Lapidus (2014)

Jens Lapidus har i den här historien lämnat Snabba Cash-busarna bakom sig, här är det den buttre storväxte Teddy vi får följa. Han är en legend i Stockholms undre värld, har precis avtjänat ett 8-årigt fängelsestraff för kidnappning men har nu lovat sig själv att lämna sitt gamla liv. När han blir kontaktad av advokatfirman Leijon som erbjuder honom ett jobb att undersöka en kidnappning av en son till en av landets rikaste familjer så får han jobba ihop med den unga advokaten Emelie som han till en början inte riktigt synkar med.

Det är riktigt tajt skrivet av Lapidus när vi får följa Teddy som här blir tvungen att bege sig in i den världen som han helst vill glömma och så får han ju dessutom lära känna Östermalm med dess invånare som visar sig vara en helt egen värld i Stockholm.

Spännande våldsamt, tragiskt dramatiskt och riktigt bra.

Cyrano de Bergerac - Värjans Mästare (1950)

Org Titel:  Cyrano de Bergerac

Mannen med lika skarp tunga som stor näsa, Cyrano de Bergerac älskas av folket men hatas av maktens män på grund av sina politiskt satiriska inlägg. Han är poet och samtidigt en av landets bästa svärdsmän i 1640-talets Frankrike som här ligger i krig mot Spanien.

Han har i många år varit hemligt förälskad i sin kusin, den undersköna Roxane men aldrig vågat avslöja detta för henne, för det enda som han fruktar i världen är att hon ska avvisa honom för hans groteska utseende.

José Ferrer som spelar Cyrano fick en välförtjänt Oscar för den rollen, han är oemotståndligt dryg och enastående giftig och så får vi se honom i ett antal koreografiskt imponerande fäktscener där han helt utan samvete ändar livet på sina motståndare. Dom andra skådespelarna känns lite bleka men dom hamnar ju i skuggan av Ferrer som håller upp hela den här filmen tillsammans med ett säkert regiarbete av Michael Gordon, snyggt foto av Frank Planer och maffig musik av Dimitri Tiomkin.

Det är dramatiskt, roligt och spännande romantiskt om man nu kan beskriva någonting med dessa två ord.