Dune: Part two (2024)

 

https://youtu.be/Way9Dexny3w?si=8A1SIKtSpS_-Dw0k

Paul Atreides (Timothée Chalamet) och hans mor Jessica (Rebecca Ferguson) befinner sig på ökenplaneten Arrakis efter att deras far och hela hertigdömet förråtts och utplånats. Efter en tid har dom accepterats av Fremennerna som befolkar planeten och leds av Stilgar (Javier Bardem). Paul hjälper dom nu i kriget mot Baron Harkonnen (Stellan Skarsgård) som för tillfället styr över kryddskördandet på planeten. 

Paul märker också en förändring inom sig, han börjar att få visioner och syner som till slut för med sig att Fremennerna tror att han är Lisan Al-Gaib som enligt en gammal tro är frälsaren som ska rädda Arrakis.

Precis som i den första delen av filmatiseringen som bygger på Frank Herberts roman från 1965 så är det Denis Villeneuve som står för regi och manus och han har verkligen byggt upp ett imponerande epos. Det är en ganska komplicerad historia och mängder med karaktärer som ska kommas ihåg men det är imponerande vackert, ett enastående foto av Greg Fraser. 

Det är det visuella som sätter sig och det man kommer ihåg av den här produktionen, det finns ett stort minus och det är huvudrollsinnehavaren Timothée Chalamet som jag personligen tycker är alldeles för tråkig och eftersom han gör den bärande karaktären så drar det ner en hel del på kvaliteten.

Visuellt fantastiskt är det och med en hel del bra skådespelare runtomkring huvudpersonen.

Journey to The Center of The Earth (2008)

 

Jag kan förstå att det kan vara svårt att överföra en klassisk roman till film men i det här fallet så verkar inte manusförfattarna William Gray, Thomas Baum och regissören T.J. Scott ens ansträngt sig för att den här historien ska följa originalberättelsen som ju skrevs av Jules Verne 1864.

Vetenskapsmannen Jonathan Brock (Ricky Schroeder) och hans brorson Abel (Steven Grayhm) blir kontaktad av den rika Martha Dennison (Victoria Pratt) som vill sätta ihop en expedition för att finna hennes man som försvunnit efter att ha sökt efter en ingång till jordens inre.

Regin är hafsigt utförd och skådespelarna väldigt ointressanta i sina karaktärer. Peter Fonda dyker upp som Professor Edward Dennison men är bara pinsam under den tiden han får vara med. Det enda som lyfter filmen är fotot av Philip Linzey som till och från är riktigt vackert.

Hajar i Paris (2024)

 

Original titel: Sous la Seine

https://youtu.be/jnCefPQIH98?si=6KYl0mD3ucHKlEcc

Marinbiologen Sophia Assalas (Bérénice Bejo) och hennes team råkar ut för en hajattack i Stilla Havet där bland annat hennes man och två kollegor mister livet. En sändare har dock lyckats att sätta på hajen.

Tre år senare så får Mika (Léa Léviant) som är miljöaktivist och jobbar för en organisation i Paris kontakt med sändaren som visar sig befinna sig i floden Seine, mitt i Paris. Nu är det Sophias sak att försöka övertyga polisen och borgmästaren i Paris att det simmar en enorm och livsfarlig haj i den flod där det snart ska bli en internationell triathlon tävling.

Historien känner man delvis igen, det har snotts en hel del från filmen Hajen men manusförfattarna verkar inte skämmas över det utan placerar här den människoslukande besten mitt i Paris för att åtminstone göra det hela lite annorlunda. Skådespelarna klarar sig bra i den här filmen som väl ska vara en skräckfilm men som mera drar åt katastrofhållet utan att jag för den skull ska avslöja vad som händer.

Regissören Xavier Gens Har tyvärr inte lyckats att få till några intensivt spännande eller läskiga scener, det är ganska uppenbart vad som ska hända härnäst så några överraskningar blir det aldrig. Hyfsat underhållande är det och med ett slut som nästan lovar en fortsättning.

Den Tunna Röda Linjen av Lotta Lundh (2022)

 

Efter att den nya Cold Case gruppen i Karlstad med framgång tagit itu med ett äldre fall och löst flera mord så får dom nu ett tjugo år gammalt fall på sina bord där en ung kvinnlig lärare hittades knivmördad på en skolgård. Det udda gänget Jon, Simon, Amanda, Ofelia och Peo börjar genast rota i den gamla utredningen och hittar snart både spår och felaktigheter som måste undersökas.

Jag gillar verkligen den här samlingen av karaktärer i Kalla Fall gruppen, dom är lika intressanta och mångfacetterade som själva fallet i sig. Det är bra skrivet, spännande och klurigt även om denna berättelse inte håller samma kvalitét som den förra.

Chato's Land (1972)

 

https://youtu.be/kG-iqEn8q44?si=EjchOJYZtQkfoEM5

Halvblodsindianen Chato (Charles Bronson) dödar en sheriff i självförsvar på en saloon och det dröjer inte många minuter förrän några män ledda av Kapten Quincey Whitmore (Jack Palance) sätter ihop ett uppbåd för att jaga och ta fast förövaren. Längs vägen så passerar männen några gårdar och får med sig flera män, några som är hungriga efter blod och några som enbart följer med för att det förväntas av dom.

Efter ett tag så inser männen att jakten tagit en för dom olustig vändning, dom är nu inte längre dom som jagar utan dom som är jagade.

När man ser den här filmen så går tankarna direkt till filmen First Blood som inte skulle komma förrän 10 år senare. Så fort Chato kommer till det land han känner väl så ändrar han taktik och blir rovdjuret som tar sina förföljare en efter en. Det blir konflikter bland männen i uppbådet och nu hotar inte bara en yttre fiende utan även en inre.

En bra film regisserad av Michael Winner som kanske inte har det där lilla extra men som har en intressant historia och skådespelare som fungerar bra i sina karaktärer och Charles Bronson har ju också det där utseendet som gör att han kunde spela sin roll utan att sminkavdelningen behövde jobba häcken av sig.

Fast Charlie (2023)

 

https://youtu.be/4tSk-a6WT10?si=ZdHOJtnuz5M9o-Ax

I över 20 år så har Charlie Swift (Pierce Brosnan) jobbat som en så kallad problemlösare för maffiabossen Stan Mullen (James Caan). Charlie och Stan tillhör den äldre generationen där respekt och ärlighet är två ord som är oerhört viktiga men allt detta förändras när gangstern Beggar (Gbenga Akinnagbe) tänker ta över och eliminerar Stan och dom flesta andra runtomkring Charlie.

 

Charlie får rådet att fly men det funderar han inte en sekund på. Han tänker hämnas Stan och får oväntad hjälp av Marcie Kramer (Morena Baccarin) som är änka efter en buse som Charlie varit med om att mörda.

Inte någon komplicerad historia där man behöver sitta och tänja på hjärncellerna direkt, det känns som om man varit med om detta förut och vet ungefär vad man har att vänta. Det är dock skickligt regisserat av Phillip Noyce och Pierce Brosnan är så där iskallt lugn som han var när han hade 007 kostymen på sig. Filmen är lika delar en actionhistoria som ett drama där den äldre generationen busar slåss för sina ideal och överlevnad. Charlie är lika snabb i sina repliker som han är med sitt vapen och han är fullt medveten om att han fysiskt numera inte räcker till längre när det kommer till konfrontation med yngre busar, det är skjuta först och tala sen som gäller.

Förutom Brosnan så är det väl tunt med bra skådespeleri, Morena Baccarin som Marcie är lite för tråkig men det är kul att se James Caan i sin sista roll som gangsterbossen Stan, för mig så blir det ju lite som att cirkeln sluter sig eftersom första gången jag såg Caan var i gangsterfilmen Gudfadern från 1972.

En underhållande film är det även om jag inte är så förtjust av slutet som känns lite väl tillrättalagd.

Så Går Det Till i Krig (1926)

 

Original titel: The General

https://youtu.be/pDdH8mccu00?si=zOw1vF_gfB4mIbZo

Johnnie Gray (Buster Keaton) har två stora kärlekar i livet, Annabelle Lee (Marion Mack), dottern till en rik affärsman och loket The General. När inbördeskriget bryter ut så skriver Johnnie in sig i armén men blir nekad, han anses mera värd som lokförare. Annabelle och hennes familj tror dock att han varit för feg för att skriva in sig och hon vägrar att prata med honom tills den dag han har en uniform på sig.

Ett år senare så är Annabelle på väg för att träffa sin far och av en slump så reser hon med det tåget som Johnnie kör. Tåget kapas av nordstatssoldater och Annabelle tas som gisslan. Nu är det upp till Johnnie att rädda både Annabelle och The General.

När denna film hade premiär så fick den blandade recensioner men idag så anses den vara ett av stumfilmens mästerverk. Jag tycker att det är en fantastisk äventyrsfilm med massa action och enastående komiska och imponerande scener bland annat den klassiska scenen där tåget åker över en bro som rasar.

Man sitter och häpnar över Buster Keaton och hans enastående kroppsspråk och effektfulla scenerier med tanke på att det inte fanns någon hjälp av datateknik utan allt faktiskt skedde framför kameran.