Några ungdomar hamnar i klorna på två bröder som har som hobby att jaga människor på sina stora ägor.
Bröderna Levi (Taylor Novak) och Memphis (Brad Belemjian) lurar ut människor till sin ödsligt belägna gård där dom sen släpper ut dom i skogen, ger dom ett försprång på 15 minuter för att sen jaga och skjuta dom.
Anledningen är dels pengar men mest för att dom helt enkelt njuter utav jakten.
Själva idén är ju sjukt intressant och spännande men tyvärr så har inte regissören och manusförfattaren Aaron Mirtes lyckats med att göra en tajt film av historien. Det blir mest tråkigt och själlöst och slutet som är tänkt att bli en bisarr tvist blir bara fånig.
Det är inte så ofta man ser något nytt när det kommer till zombie-genren men den här filmen bjuder ändå på några nya fräscha idéer även om det tyvärr är så att regissören och manusförfattaren David Matalon inte lyckats med att få ihop alla detaljer på ett bra sätt.
Här är det Tom spelad av Liam McIntyre som i ett försök att lappa ihop ett trasigt förhållande till sin dotter (Aundrea Smith) tar med henne på en camping weekend i husbilen.
Dom två hinner dock inte socialisera någonting egentligen för när dom vaknar upp den första morgonen så har någonting hänt på campingplatsen under natten. Folk är helt galna och springer runt och dödar varandra besinningslöst och Liam hittar inte sin dotter någonstans och ser sig nu fångad i husbilen.
Det här med långsamma och snabba zombies på film har ju diskuterats en hel del, här är dom lika snabba som dom var som levande människor vilket innebär att Tom inte har många sekunder på sig att tänka när han blir attackerad. Man får aldrig veta varför människor helt plötsligt förvandlats utan här är det full fajt mellan denna farsa och resten av folket på campingplatsen och striden pågår egentligen hela filmen förutom dom sista minuterna när handlingen (om man nu kan prata om någon sådan) lugnar ned sig något.
Om nu den här historien skulle handla om Tom och hans dotter så är dom tillsammans i filmen i typ 5 minuter så något familjedrama hinns ju aldrig med, det här är som en MMA fajt mellan Tom och dom levande döda i 1 timma och 20 minuter utan någon som helst förklaring och mer än så går inte att förklara.
Ett gäng välpumpade kvinnliga interner rymmer från ett kvinnofängelse i Arkansas och med sig så tar dom två väktare som gisslan. Dom gömmer sig i en ödsligt belägen stuga och upptäcker efter ett tag att det inte bara är polisen som är ute efter dom nu utan någonting annat i träskmarkerna som är bra mycket dödligare.
Den före detta sexfilmsskådespelerskan Traci Lords spelar här kriminalkommissarie Kendra Patterson som med sin assistent Adam (Corey Landis) är ute efter dessa förrymda fångar som samtidigt slåss för sina liv mot ett antal förhistoriska hajar (Sharkosaurus) som vaknat till liv efter att ett gruvföretag sprängt lite för djupt i markerna. Dessa hajar simmar inte bara utan gräver sig genom marken som mullvadar vilket ju gör det ännu svårare för deras byten.
Det är ju tur ändå att regissören och manusförfattaren Jim Wynorski har lite humor och har gjort detta med någon form av glimt i ögonvrån annars så skulle man ju inte köpa någonting av denna usla produktion. Nu kan man dock roa sig med alla fruktansvärt dåliga aktörer och effekter som vilken tonåring som helst skulle kunna göra i sin dator hemma i köket.
Livet rullar på i det lilla radhusområdet för ungdomsvännerna Janne (Andrea Braein Hovig), Tone (Ine F. Jansen), Rakel (Laila Goody), Andreas (Christian Skolmen) och Hjalmar (Fredrik Hallgren) och alla deras barn i olika åldrar. Humor blandas med allvarligheter, glädje och sorg och en massa problem och pinsamheter så det räcker och blir över.
Den här säsongen så får läraren Börre (Atle Antonsen) större utrymme när hans gamla kärlek Vilde (Ingrid Anne Yttri) dyker upp och ser till att blodet i honom börjar bubbla.
En enastående rolig serie med föräldrar som inte riktigt vill växa upp men ändå måste visa sig vuxna inför sina barn som enbart tycker föräldrarna är det mest pinsamma som finns.
Ett okänt virus sprider sig i den enorma djurparken Eden Wildlife som ägs och drivs av Dr Ellen Rogers (Kim Nielsen). Djuren som först dör vaknar sen upp igen i något zombieliknande tillstånd och då givetvis med en hunger att döda allt i sin omgivning.
Det här var faktiskt riktigt underhållande och inte för att det var bra utan för att det var så genomuselt dåligt. Jag log och skrattade mig igenom denna blodiga skräckfilm med en samling riktigt dåliga skådespelare och hoppades faktiskt att alla deras karaktärer i historien som under 1 timma och 27 minuter attackerades av apor, papegojor, giraffer, lejon och koalabjörnar helt enkelt skulle dö.
Tilda Renström är en före detta åklagare som fått sparken och som nu jobbar på Migrationsverkets flyktinganläggning som går under namnet Förvaringen.
Utanför denna byggnad så sker en kidnappning av en ung kvinna och Tilda som gärna vill komma bort från sin nuvarande arbetsplats försöker med alla medel få tillbaka sitt gamla jobb.
En av flyktingarna, en Somalier som kallas 24:an säger till Tilda att han är villig att lösa fallet om hon ser till att han får stanna i Sverige och här inleds då ett osannolikt polisiärt samarbete.
Jag är verkligen tudelad till den här serien på flera sätt. Ibland så skrattade jag gott, någon gång så infann sig det en form av spänning och vissa scener är riktigt fåniga och skådespeleriet är som en berg och dalbana med toppar och amatördjupa dalar förutom Dag Malmberg då som spelar åklagaren Dan Jönsson, han är enastående bra i dom få och små scener han är med i.
Tanken är väl att historien ska ge ett antal tänkvärda ironiska kängor åt myndigheter som polisen, rättsväsendet och Migrationsverket men det blir mest blaj.
Jag har läst en massa recensioner och dom flesta är riktigt bra och det gör mig lite orolig för jag tror faktiskt (jag hoppas verkligen att jag har fel) att vissa inte vågar skriva ner denna serie eftersom den tar upp en del rätt allvarliga problem i samhället med bland annat invandringen och att dessa recensenter känner sig tvingade att ge den ett bra betyg trots att dom allvarliga bitarna helt enkelt slarvas bort.
Tilda Renström som spelas av Malin Levanon är också en obehaglig självupptagen karaktär som man hoppas ska misslyckas med allt hon gör för att hon är just den människa hon är och sen så är det väl egentligen bara den före detta somaliska polisen 24:an som spelas av Nasir Dhagole som är en mänsklig karaktär och som man skulle vilja veta lite mer om, resten är dumskallar eller genuint elaka.
Slutet bäddar ju för att det skulle kunna bli en andra säsong men jag vet inte om det behövs. Så jädrans annorlunda och nyskapande som vissa recensenter skrivit om denna serie är den definitivt inte.
