The Sisterhood (1988)

 

Det är år 2021 och efter kriget i The Western Kingdom så har alla kvinnor förslavats utom en grupp som kallar sig The Sisterhood.

Lynn-Holly Johnson som här gör rollen som Marya är väl mest känd för att ha varit med i Bondfilmen Ur Dödlig Synvinkel och det är väl toppen på hennes karriär, då man också får säga att den här filmen nog tillhör bottenskrapet.

En riktigt dålig film som är mera skrattretande än någonting annat.

Deathstalker (1983)

 

Krigaren Deathstalker (Rick Hill) får i uppdrag av en trollkvinna att samla ihop tre heliga ting, en bägare, ett svärd och en amulett som tillsammans ska bilda skapelsens kraft. Den sista delen finns hos den onde trollkarlen Munkar (Bernard Erhard) i hans slott som är fyllt av stridslystna män, grymma monster och undersköna och framförallt lättklädda kvinnor.

Den här amerikansk, argentinska fantasyfilmen som är regisserad av James Sbardellati och helt klart inspirerad av Conan är så fruktansvärt dålig så att det faktiskt blir roligt och man undrar samtidigt som man i dom allvarliga scenerna kiknar av skratt vilka som ens har satsat pengar i ett sådant här projekt och så råkar jag få se att en av producenterna bakom projektet är Roger Corman som ju sen 60-talet gått under namnet B-filmernas kung och faktiskt fortfarande gör film, 94 år gammal.

Inte ens han tror jag dock är nöjd med denna film när han ser tillbaka.

Captain America - Civil War (2016)

 

Regeringar världen över har tröttnat på The Avengers och att deras drabbningar med allehanda busar nästan raserar hela städer och oskyldiga drabbas. Nu kräver dom att våra hjältar ska kontrolleras av FN och inte kunna fara omkring på egna upptåg. Det här godkänns motvilligt av alla utom Captain America (Chris Evans) som vägrar sätta sin namnteckning på ett dokument som sen låter andra styra var och när gruppen ska agera.

Samtidigt så sker ett attentat mot FN där flera människor dör och där Steve Rogers gamle vän Bucky Barnes (Sebastian Stan) verkar vara den skyldige men detta är något som Rogers vägrar tror på och när han försöker skydda Bucky så hamnar han i konflikt, inte bara med lagen utan även sin egna grupp.

Visst är det här välgjort och maffigt på alla sätt men också för mycket, det är så rörigt ibland så att man inte orkar bry sig om vem som är god, ond eller ens dör och det här med att blanda in Spiderman i en totalt meningslöst filmad drabbning på en flygplats blir enbart fånigt.

Ett antal coolt filmade scenerier räddar denna, annars ganska tråkiga tillställning.

Beatrice av Lina Bengtsdotter (2020)

 

Här i den tredje boken om kriminalinspektör Charlie Lager så skickas hon till Karlstad där en 9-månaders baby försvunnit efter att ha legat och sovit i sin vagn på föräldrarnas tomt.

En berättelse om trasiga själar, mörka hemligheter och så en polis som samtidigt slåss med sina egna demoner.

Det är en välskriven historia där Lina Bengtsdotter knyter ihop dom lösa trådarna riktigt bra på slutet men jag saknar den där mystiska stämningen som hela tiden omgav berättelserna i dom två tidigare böckerna, det gör att denna mera känns som en ordinär kriminalhistoria.

Den Blodiga Snaran (1968)

 

Original titel:  Witchfinder General

Vincent Price spelar i den här filmen häxjägaren Matthew Hopkins, en verklig person som levde i England i mitten av 1600-talet och som stod för flest avrättningar av så kallade häxor i Englands historia men även om huvudpersonen och hans assistent i den här historien är personer som har funnits så är själva berättelsen påhittad.

Hopkins anklagar här prästen John Lowes (Rupert Davies) för häxeri och våldför sig samtidigt på dennes brorsdotter Sara (Hilary Heath).

Detta gör Saras fästman, soldaten Richard Marshall (Ian Ogilvy) ursinnig och snart ser sig Matthew Hopkins istället vara det jagade bytet.

Detta kunde ha blivit ganska bra om manusförfattaren Tom Baker och regissören Michael Reeves hade lyckats bättre med slutet men istället så verkar det som om dom inte riktigt hade klart för sig vad dom skulle göra dom sista 20 minuterna och då föll istället allting pladask.

Visst är Vincent Price rätt obehaglig som häxjägaren men resten av aktörerna är tyvärr rätt trista förutom en klurig gubbe som ska sälja några hästar till Cromwell's armé, den minuten han är med är helt strålande.

 

Captain America - The Winter Soldier (2014)

 

Nick Fury (Samuel L Jackson) upptäcker att någon ond kraft befinner sig mitt inne i kärnan av SHIELD och han hinner precis överlämna bevis för detta till Steve Rogers (Chris Evans) innan han skjuts.

Rogers hinner knappt hoppa i Captain America-utstyrseln innan han inser att han är ett jagat byte och han får hjälp av The Black Widow (Scarlett Johansson) och kompisen Sam (Anthony Mackie) att hålla sig undan och samtidigt försöka ta reda på vem som ligger bakom allt.

Man hinner ta ungefär två andetag i början av den här historien innan allting brakar loss för att sen fortsätta i ett explosionsartat tempo med enastående filmade biljakter, fighter och skottlossningar för att sen avslutas med en sammandrabbning som är som ett dubbelt nyårsfyrverkeri.

Strålande regisserat av bröderna Anthony och Joe Russo, skådespelarna är bra och fotot av Trent Opaloch är imponerande coolt och effekterna övermäktiga.

Riktigt bra och maffig underhållning där Captain America förvånat står inför en motståndare som han väl känner till sen gammalt.

 

Beck - Döden i Samarra (2020)

 

En Syrisk kandidat till Nobels Fredspris blir brutalt mördad utanför ett hotell i Stockholm medans två delegater från Krigstribunalen i Haag väntar på honom innanför dörrarna. Ett politiskt väldigt känsligt fall för Beck-Gruppen att ta tag i.

En ganska tråkig och orealistisk historia där Martin Beck (Peter Haber) precis vaknat upp på sjukhuset efter att i förra filmen ramlat ihop på balkongen mitt framför ögonen på Grannen.

Man känner ju att manusförfattarna försöker fasa ut Martin Beck från berättelsen sakta men säkert och det jag retar upp mig på är att det ska vara så jädrans svårt att bara låta honom gå i pension istället för att precis som Kurt Wallander i den serien pumpa dom fulla med ett antal deprimerande sjukdomar.

Det verkar som om manusförfattarna börjar få dåligt med idéer och måste fylla ut historierna med personlig dramatik som inte heller blir speciellt intressant trots bra skådespeleri.

Näe, den här filmen var ett steg tillbaka.