Den ärrade kriminalkommissarien Kari Sorjonen (Ville Virtanen)har lämnat storstaden och bosatt sig med fru och tonårsdotter i den lilla gränsstaden Villmanstrand för att om möjligt kunna ta det lite lugnare och umgås mer med familjen. Han hinner dock knappt inleda sin nya karriär hos den lokala polisen förrän en ung kvinna hittas mördad.
Tonårstjejen Katia (Lenita Susi) försvinner och Sorjonen stöter ihop med hennes mamma Lena (Anu Sinisalo) som på egen hand och med mer eller mindre olagliga metoder försöker hitta sin dotter.
Samtidigt så blir Sorjonens fru Pauliina (Matleena Kuusniemi) kontaktad av sitt ex Robert Degerman (Janne Virtanen) som är en av ortens mäktigaste män och som inte är speciellt förtjust i Sorjonen.
Tungt och våldsamt med en Ville Virtanen som en Finsk blandning av Beck och Wallander och som nästan på egen hand bär upp den här historien.
Original Titel: The Prosecutor, The Defender, The Father and his Son
Åklagaren Catherine Lagrange (Romane Bohringer)och försvarsadvokaten Mikhail Finn (Samuel Fröler)står på varsin sida när läraren Milorad Krsti (Krassimir Dokov) i Haags internationella domstol står anklagad för krigsbrott i samband med Balkankriget på 90-talet.
Den unge Dejan (Ovanes Torosian) sätter sig i vittnesbåset, säger sig ha tillhört en paramilitär grupp i kriget där han haft Krsti som befälhavare.
Finn tvivlar dock på vittnet och beger sig tillsammans med tolken Jasna (Nermina Lukac) till Bosnien för att söka upp pojkens föräldrar.
En dramatiskt spännande historia som bygger på en verklig händelse där spänningen inte ligger i våld eller action utan är koncentrerad på det som vi inte vet.
Skådespelarna är fantastiskt bra och fotot är både dokumentärt realistiskt och vackert och trots ett allvarligt tungt ämne så finns det några riktigt humörhöjande scener som när Dejans far för första gången får bege sig utomlands och får möjligheten att besöka Ajax hemmaplan i Amsterdam där han får vandra ut på planen och känna på gräset.
Det här var en sån där film som man inte blev riktigt klok på, man sitter hela tiden och undrar om det ska vara en komedi, ett drama eller en ren gangsterhistoria.
Becker är en medelålders man som tillsammans med sin bästa kompis Stefan äger möbelbutiken i den lilla småländska orten Tingsryd men inte bara det, dom två kompanjonerna tjänar grova pengar på smuggelcigaretter, alkohol och allehanda andra varor och Becker har ett finger med i allt som händer på den lilla orten.
En dag så får Becker besök av ett par danskar som vill börja distribuera knark i området och erbjuder honom att bli partner men här visar Becker sin moraliska ståndpunkt där han vägrar ha med knark att göra.
Danskarna ger sig dock inte och försöker istället bearbeta Stefan som är en svagare själ.
Filmen inleds som en landsortskomedi i ren Ulf Malmros stil men sen så blir den mer dramatisk och både tragik, våld och död äntrar scenen men hela tiden så finns där en humor och det är det som gör det så svårt att veta vilket ben man som tittare ska stå på.
Riktigt roligt är det emellanåt i alla fall och det känns som en sjysst beskrivning av en liten ort på landsbygden även om det i vissa scener känns långt borta från verkligheten som när den gamla tanten i sybehörsaffären och den äldre mannen som driver lantbutiken börjat sälja droger under disk men skådespelarna är bra och det är en intressant långfilmsdebut av regissören och manusförfattaren Martin Larsson.
Författaren Bo Balderson som fortfarande ingen vet vem det var eller är för om han lever är ju då också höljt i dunkel skrev den här mordhistorien 1968 och det är den första boken i en serie om den sjukskrivne läraren Wilhelm Persson som är den som berättar alltsammans och så hans svåger Statsrådet som är gift med Perssons yngre syster.
Dom är här ute på Statsrådets sommarställe beläget på Lindö i Stockholms Skärgård där en morgon, grannen Beata Gyllenstedt hittas skjuten i sitt hem. När polisen anländer till ön så visar det sig att det finns ett antal personer som både haft anledning och tid att mörda den äldre kvinnan. Persson och Statsrådet börjar genast undersöka saken på egen hand samtidigt som Statsrådet själv hamnar på listan över misstänkta.
Det här är enastående roligt skrivet och humorn i berättelsen gör att man inte bryr sig så mycket om själva mordhistorien, det är allting runtomkring huvudpersonerna som är hela nöjet.
Dr Edward Weyland är inte bara en framstående forskare, han är även vampyr och flera hundra år gammal.
Iden här historien så får man sen vampyren från en lite annorlunda vinkel. Boken är uppdelad i ett antal mindre stycken där varje berättelse avslutas med att Weyland är tvungen att fly från det liv han för tillfället lever och varje berättelse inleds med att han precis skapat ett nytt liv på en ny plats någonstans i USA.
Det märks att författaren Charnas är fascinerad av vampyrer och vad som kan röra sig i deras innersta, det känns nästan som om hon skulle ha en längtan att få vara en av dom. Hon tänjer också lite på dom där gamla stereotypa vampyrreglerna som vi är vana vid, här förvandlas inte ett offer till vampyr direkt efter litet bett utan kan leva som vanligt efteråt och är det så att Weyland är riktigt på bettet och tar i så dör helt enkelt hans utvalda mål.
Berättelsen känns lite spretig i början men tar sig snabbt och blir till en spännande, erotisk, rolig och till och från riktigt våldsam historia.
Emmit Stussy (Ewan McGregor) och hans partner Sy Feltz (Michael Stuhlbarg) är två framgångsrika affärsmän i Eden Prairie, Minnesota men Emmit har legat i fejd med sin mer eller mindre misslyckade bror Ray (Ewan McGregor) i många år som beror på att Ray känner sig lurad av Emmit på faderns arv.
Ray beslutar sig för att tillsammans med sin flickvän Nikki Swango (Mary Elisabeth Winstead) råna Emmit på ett värdefullt frimärke samtidigt som Emmit och Sy får besök av den mystiske och obehagliga V.M. Varga (David Thewlis) som dom tidigare lånat pengar av och som nu kräver att få bli delägare i deras företag.
Precis som dom tidigare säsongerna så är varje avsnitt i den här serien en upplevelse något utöver det vanliga och i början av varje avsnitt så dyker texten: Det här bygger på en verklig händelse upp vilket nog är ett måste för att vi tittare verkligen ska påminnas om att hur bisarrt det än är så har det hänt. Kanske.
Skådespelarna är enastående bra i alla sina mer eller mindre kufiska karaktärer och Ewan McCregor som gör en dubbelroll som bröderna Stussy har jag aldrig sett bättre.
Det är komik på högsta nivå, det är skruvat så det räcker och blir över, våldsamt och blodigt och fantastiskt galet.
Danska Kathrine Windfeld har här satt sig i regissörsstolen och tagit över taktpinnen och pusslat ihop en riktigt bra film som innehåller det mesta av dramatik, spänning, våld, mord, kärlek och hämnd.
Samtidigt som det firas på polisstationen i Ystad för att Pontus och Isabelle gjort klart sin aspiranttid så hittas en kvinna ihjälslagen i sitt hem och det visar sig att Isabelle känner henne eftersom hon jobbar som instruktör på gymmet där hon tränar.
Det här blir inledningen till en historia som för Isabelle tillbaka till en tid i sin ungdom som hon inte vill minnas och hennes lojalitet till sitt jobb, Pontus och Kurt Wallander ställs här på sin spets och åklagaren Katarina får också rannsaka sitt privatliv när det visar sig att hennes dotter kanske sysslat med saker på andra sidan lagens gräns.
