Fimpen (1974)

 

När man går igenom regissören Bo Widerbergs filmskapande så kanske inte Fimpen från 1974 är den som man tänker på först även om den till och från är rätt rolig, det är en må-bra-film och så finns det ju också nåt försök till budskap till ungdomen som nog faktiskt är lika aktuellt idag som då.

En del scener är lite för utdragna och sega, det blir en del upprepningar men rätt underhållande är det ju och Johan Bergman som spelar sig själv är ju en charmig 6-åring sen så är det ju roligt också att hans riktiga familj också spelar sig själva liksom dom bästa fotbollsspelarna i Sverige vid den tiden.

Förutom dom medverkande amatörerna så spelas ju fotbollsstjärnan Mackan av Magnus Härenstam, agenten av Ernst-Hugo Järegård och Fimpens lärare av Monica Zetterlund.

Filmen handlar alltså om Mackan som är Sveriges  bästa fotbollsspelare men som en dag på en liten grusplan utanför flickvännens lägenhet blir bortdribblad av en liten knatte på 6 år som kallas Fimpen. Det dröjer inte länge förrän Fimpen spelar i Bajens A-lag och efter några matcher så ringer dåvarande förbundskaptenen och erbjuder honom en plats i Sveriges fotbollslandslag.

Ingen milstolpe inom svensk film men rätt kul ändå och för en som är hammarbyare så finns det lite extra nostalgi att gotta sig i här.

Annabelle av Lina Bengtsdotter (2017)

 

På gränsen mellan Västergötland och Värmland så ligger det lilla brukssamhället Gullspång.

En sommarnatt efter en ungdomsfest så försvinner där den 17-åriga Annabelle spårlöst.

Poliskommissarie Charlie Lager från Nationella Operativa Avdelningen i Stockholm sänds till platsen tillsammans med sin kollega Anders men hon gör det med delade känslor för det här är orten där hon växt upp och lämnat som 14-åring för att då ha lovat att aldrig mer återvända.

Det är en krokig historia som ringlar sig fram i täta snår i en detaljrik beskrivning av en svensk landsbygd med allt vad det innebär av kufiska karaktärer, misstänksamhet, missmod och den där lämna-oss-ifred-det-här-sköter-vi-själva inställningen.

Det är en spännande resa från början till slutet där oväntade saker avslöjas och som får ett antal personers liv att vända tvärt och ta en annan riktning.

 

Wallander - Arvet (2010)

 

På Bräda Musteri så håller ägarna Claire och Manfred en kväll ett evenemang för att visa dom nya produkterna för både inhemska och utländska kunder. Någon gång under kvällen så mördas Manfred brutalt och när Kurt Wallander och hans team börjar syna musteriet i sömmarna så visar det sig att det finns ett antal personer med motiv.

Samtidigt så inleder aspiranterna Pontus och Isabelle någonting som gör dom mer än bara kollegor och någonting som kanske inte är så bra för arbetet.

Efter den förra filmen som jag tyckte var ett bottennapp så är i alla fall den här snäppet bättre men ändå inte speciellt bra. Just dom här två filmerna har regisserats av Mikael Marcimain och det kanske är hans sätt att tolka Wallander som jag inte är förtjust i eller så är det något annat. Det är en historia fylld av misstänkta mördare, både manliga och kvinnliga och det tar en bra stund innan man får någon som helst klarhet i vad som hänt men vägen till upplösningen är ändå lite kantigt stel och känns på något sätt bara som löpande-band-produktion.

Wallander - Vålnaden (2010)

 

Den här Wallander filmen var hittills kanske den sämsta i serien, det är en rörig historia som regissören Mikael Marcimain gjort ännu rörigare och dessutom så är den ryckigt och stelt ihopsatt med en del riktigt fåniga scener. Skådespelarna ser oinspirerade ut, ungefär som om det här var det sista jobbet dom hade innan semestern och ju snabbare dom skulle vara klara ju fortare så skulle dom få gå.

Om man ändå ska prata lite om handlingen så är det två älskande par som befinner sig i en stuga på stranden som helt plötsligt exploderar. När Kurt Wallander och hans team börjar rota i askan så uppdagas det ganska snabbt att det inte rör sig om en olycka och att dom två som förolyckats var gifta på varsitt håll.

Ja men det låter väl som en intressant inledning och det var det ju också men det intressanta i den här historien stannar tyvärr just där i inledningen.

Apelsinmannen (1990)

 

Birgitta (Görel Crona) är en ung kvinna i 50-talets Stockholm som lever bland homosexuella, knarkare och brottslingar och genom sin gode vän Paul (Rikard Wolff) kommer hon i kontakt med Mikaelsson eller Apelsinmannen (Thomas Hellberg) som han senare skulle kallas, en man med kontakter ända upp i kungahuset men också en mördare som inte drar sig för någonting när det kommer till att skydda sig och sitt.

Regissören Jonas Cornell har gjort ett flummigt drama där det nästan känns som om man hela tiden befinner sig i en av hasch nedrökt källarlokal och det funkar bra för det gör sitt till den här skumma skuggsidan av Stockholm där det mesta utspelar sig. 

Den här filmen bygger ju på Birgitta Stenbergs roman med samma namn som i sin tur bygger på hennes egna upplevelser. Hon kände ju den så kallade Apelsinmannen och följde hela det här händelseförloppet på nära håll med korrupta poliser, knark, mord och sex. I början så känns det ganska stelt och ryckigt men det släpper efter ett tag och Görel Crona är riktigt jädrans bra i huvudrollen som Birgitta.

Nana - Emile Zola (1880)

 

Emile Zola berättar här på ett fantastiskt detaljerat och realistiskt sätt om den unga prostituerade Nana Coupeau och hennes väg från dom fattigare delarna av Paris in i dom finaste salongerna och förvandlingen från att ha varit enbart en i raden av andra gatflickor till en kvinna vars bländande skönhet får alla män i Paris att avguda henne och til och med ödelägga sina egna liv för hennes skull.

Trots att huvudpersonen i historien är en prostituerad kvinna så blev romanen en omedelbar succé när den publicerades 1880 och dom 55.000 exemplar som trycktes i den första upplagan sålde slut på ett dygn.

Han Som Skapade En Värld av Irving Stone (1961)

 

Original titel: The Agony & The Ecstasy

Hans namn var Michelangelo Buonarroti och han var en av världshistoriens största genier. Skulptör, målare, poet, arkitekt och ingenjör - allt i en person. Det sägs att han var liten och ful men samtidigt så hade han någonting som drog till sig kvinnor och några av dåtidens mäktigaste män som gav honom uppdrag och beskyddade honom, dom kanske såg i hans arbete att det han gjorde skulle få betydelse flera hundra år framåt i tiden.

Den här boken beskriver Michelangelos liv och konst men även tiden han levde i och framförallt staden Florens som var dåtidens konstnärliga centrum i Europa.