Piraya 2 - De Flygande Mördarna (1981)

Original titel: Piranha 2 - The Spawning

På en ö i Västindien så jobbar Anne Kimbrough (Tricia O'Neil) som dykarinstruktör medan hennes man Steve (Lance Henriksen) är öns polischef. Under en dykning vid ett vrak strax utanför ön så blir två dykare attackerade och dödade av någonting okänt och bara några dagar senare så blir en av Anne's elever dödad under en lektion. Misstankarna riktas nu mot vraket och vad det fartyget en gång innehållit och Tyler Sherman (Steve Marachuk) som tills nu bara verkat vara en intresserad dykarturist verkar veta en hel del om detta. Öns årliga festival The Spawning närmar sig och som nu Anne gör allt för att stoppa för allas säkerhet vilket dom ansvariga inte tänker gå med på.

En riktigt usel film som inte innehåller någonting att glädjas över. Där den första filmen om dessa glupska mördarfiskar åtminstone hade ett uns av humor instoppat mellan allt dödande så har dne här ingenting egentligen, förutom kanske Lance Henriksen som ändå gör ett gediget jobb till skillnad från dom andra aktörerna som är riktigt dåliga. Regin är själlös och fotot undermåligt och trots att det finns en del nakenscener för att liva upp det hela så sjunker allting lika djupt som det där mystiska vraket i filmen.
Enda gången man roas lite är när dom där Pirayorna flyger upp ur havet och attackerar intet ont anande turister. Enastående i all sin fånighet.

Ash vs Evil Dead - Säsong 3 (2018)

Ash (Bruce Campbell) och Pablo (Ray Santiago) driver nu järnaffären i den lilla staden Elk Grove när demonerna ånyo vaknar till liv och visar sitt allra ondaste ansikte i den lokala skolan. Kelly (Dana DeLorenzo) som nu bor på annan ort beger sig till Elk Grove för att hjälpa till samtidigt som Ash blir presenterad för den unga Brandy Barr (Arielle Carver-O'Neill) som visar sig vara hans dotter.

Där den första säsongen var hysteriskt rolig och blodig så var den andra rolig och blodigare. I den här tredje säsongen så är givetvis humorn fortfarande en stor del men här är den lite nedtonad jämförelsevis och serien har närmat sig ordinär skräck mer och mer. Det är lite mörkare även om den sanslösa humorn lyser igenom i var och annan minut och då givetvis genom dom här otaliga fajterna som Ash hamnar i och där han får tonvis med stryk men ändå har munnen i behåll så att han kan vräka ur sig giftiga kommentarer.

Slutet på den här säsongen är helt öppen för en fjärde så det är ju bara att vänta nu.

Sprängaren (2001)

Stockholm är på väg att äntligen få ett OS när helt plötsligt huvudarenan Victoriastadion sprängs i bitar och den ansvarige för OS satsningen Christina Furhage hittas död bland ruinerna. Journalisten Annika Bengtzon (Helena Bergström) på Kvällsposten börjar rota i fallet och hittar spår som får hennes eget liv att hotas.

En bra thriller regisserad av Colin Nutley där manuset bygger på en roman av Lisa Marklund. Det är ju som sagt en thriller men scenerna på tidningsredaktionen är nog ändå bäst och det som för hela berättelsen framåt för själva spänningsprocenten är väl inte så där jättehög. Skådespelarna är riktigt bra där Örjan Ramberg briljerar som chefen på Kvällsposten Anders Schyman och så Brasse Brännström som en äldre bitter Nils Langeby. Helena Bergström funkar bra i rollen som Annika Bengtzon men hon gör ju en karaktär som man tycker man har sett henne göra massor med gånger förut.

Bra film, okey historia med strålande skådespeleri.

Ash vs Evil Dead - Säsong 2 (2016)

Ash (Bruce Campbell) lever tillsammans med Pablo (Ray Santiago) och Kelly (Dana DeLorenzo) ett glatt festligt liv utan några som helst problem efter att ha gjort en överenskommelse med ondskans drottning Ruby (Lucy Lawless). Det dröjer dock inte länge förrän helvetets portar återöppnar sig och spåren leder nu till Ash hemstad Elk Grove dit våra hjältar nu beger sig. Väl på plats träffar Ash inte bara demoner utan även gamla vänner, ovänner och även sin far som han inte sett på 30 år.

Näe, den här andra säsongen är inte riktigt lika bra som den första, den enastående humorn i första säsongen har här tagit ett litet kliv tillbaka för allt blod och äckel som här tagit över men det är fortfarande till och från riktigt roligt och dom sista avsnitten när gänget återigen samlas vid den gamla klassiska stugan uppe i bergen är bra och lovar en hel del inför den tredje säsongen som man ju givetvis bara måste se.

Ash vs Evil Dead - Säsong 1 (2015)

I mitten på 80-talet när fem ungdomar tillbringade en helg i en liten avlägset belägen stuga i bergen så råkade dom av misstag släppa lös helvetets allra mörkaste demoner med hjälp av boken Necronomicon som dom hittat i stugan. Det slutar med att alla dör utom Ash Williams (Bruce Campbell) som nu 30 år senare bor i en sunkig husvagn, jobbar på ett varuhus och fördriver fritiden med öl och kvinnor. Efter en blöt kväll och för att imponera på sitt kvinnliga sällskap så tar han fram den antika boken som han fortfarande har kvar och börjar läsa högt ur den och det dröjer inte länge förrän mörkrets krafter ånyo vaknar till liv.

Ja, vad ska man säga förutom att detta är förbannat roligt och lika våldsamt och blodigt. I samma takt som demonjägaren Ash som återigen spelas av Bruce Campbell vräker ur sig hysteriska kommentarer så sprutar blodet, huvuden och inälvor flyger och far, det skjuts, sågas och huggs i en sån takt att våra hjältar Ash, Pablo (Ray Santiago) och Kelly (Dana DeLorenzo) ständigt är täckta av mörkrött blod. 

Det är svårt att hitta något blodigare än den här serien men också någonting roligare eller så är det bara min barnsliga humor och skräckhunger som här fick sig ett efterlängtat skrovmål.

The Stig-Helmer Story (2011)

Stig-Helmer Olsson (Lasse Åberg) är nu 67 år gammal och börjar se tillbaka på sitt liv. Han möter upp Ole (Jon Skolmen) som intresserat lyssnar på när Stig-Helmer berättar historier från sin barndom och om sin ungdoms stora kärlek Annika Jönsson (Ida Högberg) som han inte sett eller hört nåt ifrån på över 40 år. Ole bestämmer att dom två ska försöka hitta Annika.

Lasse Åberg har sagt att det här är den sista filmen om Stig-Helmer och Ole och visst är det väl ett bra avslut om det är så, det känns som om han fick ihop klippboken på ett sjysst sätt.
Här får man ju vara med om saker i hans barndom som man aldrig hört talas om och det är dom där historiska återblickarna som är den här filmens behållning. Dom nutida scenerna håller inte alls samma klass, där känns istället dialogen rätt kryckig och stel. Det märks att Åberg är en nostalgiker och gillar 50 och 60-tal för dom scenerna har bra mycket mer själ och hjärta och när det är roligt i nutid så är det oftast scener som har en relation med dåtiden. Tobias Jacobsson som spelar den 20-åriga Stig-Helmer är enastående bra och hans uppenbarelse för ju tankarna direkt till Karl-Bertil Jonsson. 

Lite ojämn är filmen men återblickarna är riktiga höjdpunkter och bjuder på mycket skratt och dessutom lite tragik.

Geostorm (2017)

 Efter en rad naturkatastrofer efter varandra så kommer världens ledare överens om att samarbeta med ett projekt kallat Dutch Boy där en rymdstation och en massa satelliter ska kontrollera vädret på planeten. Detta program skapades av Jake Lawson (Gerald Butler) men som efteråt sparkats av sin egen bror Max (Jim Sturgess) som är en av presidentens närmaste män. När någon försöker sabotera Dutch Boy genom att installera ett virus som sätter igång katastrofer runtom i världen så kallas dock Jake in igen.

En katastrofal katastroffilm kan man väl kalla den här historien som är så förutsägbar och fånig så att man i vissa scener faktiskt undrar om det ska vara en komedi eller om det ska vara spännande. Specialeffekterna hinner inte med ibland och är då riktigt dåliga, dom håller egentligen bara när historien utspelas uppe i rymden. Jag gillar ju skådespelarna som är med så det är ju tråkigt att Gerald Butler, Jim Sturgess, Andy Garcia och Ed Harris tackat ja till just den här filmen.

Dean Devlin gör ju här sin debut som regissör men har ju varit med och producerat en hel del påkostade filmer som Independence Day och Godzilla och det märks ju att han också här försökt att ta i ordentligt, tyvärr utan att lyckas vare sig med manuset, regin, effekterna eller dom tårögda scener som givetvis ska finnas med.

Näe, det här var inte speciellt bra.