Stig-Helmer Olsson (Lasse Åberg) är nu 67 år gammal och börjar se tillbaka på sitt liv. Han möter upp Ole (Jon Skolmen) som intresserat lyssnar på när Stig-Helmer berättar historier från sin barndom och om sin ungdoms stora kärlek Annika Jönsson (Ida Högberg) som han inte sett eller hört nåt ifrån på över 40 år. Ole bestämmer att dom två ska försöka hitta Annika.
Lasse Åberg har sagt att det här är den sista filmen om Stig-Helmer och Ole och visst är det väl ett bra avslut om det är så, det känns som om han fick ihop klippboken på ett sjysst sätt.
Här får man ju vara med om saker i hans barndom som man aldrig hört talas om och det är dom där historiska återblickarna som är den här filmens behållning. Dom nutida scenerna håller inte alls samma klass, där känns istället dialogen rätt kryckig och stel. Det märks att Åberg är en nostalgiker och gillar 50 och 60-tal för dom scenerna har bra mycket mer själ och hjärta och när det är roligt i nutid så är det oftast scener som har en relation med dåtiden. Tobias Jacobsson som spelar den 20-åriga Stig-Helmer är enastående bra och hans uppenbarelse för ju tankarna direkt till Karl-Bertil Jonsson.
Lite ojämn är filmen men återblickarna är riktiga höjdpunkter och bjuder på mycket skratt och dessutom lite tragik.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar