En helt vanlig småbarnsmor i Stockholm mördar en dag sin lilla dotter i hemmet för att sen ta sitt eget liv mellan förhören i häktet. Efter obduktionen så visar det sig att hon varit påverkad av den hallucinogena preparatet Badsalt eller Kannibaldrogen som den också kallas. Polisen Amanda nästlar sig in i maffiafamijen Kraljevics innersta krets när spåren eder dit och då upptäcker hon också att Adnan är tillbaka i Sverige efter att ha gömt sig utomlands i flera år.
Det här är ju den andra delen om polisen Amanda som i den förra berättelsen inledde ett förbjudet förhållande med gangstern Adnan vilket slutade med en katastrof. Hon jobbar fortfarande kvar som polis eftersom hennes hemlighet är väl bevarad hos hennes chef som hon har en hållhake på men nu när Adnan är tillbaka så kompliceras ju allting igen.
I den förra boken så tyckte jag att Jens Lapidus ande svävade över hela berättelsen men här har hon slitit sig loss från honom och hittat sina egna vägar och stil vilket gör den här historien tyngre och stadigare och så blir karaktärerna lättare att ta till sig.
Det är tajt skrivet, dramatiskt sorgligt, våldsamt rått och riktigt bra.